Men ta en penna och gör något. Kan du göra en satirteckning som inte förargar, orsakar skratt, ilska, förvåning, bryderi, kränkning av de känsliga, är rasistisk (enligt det nya innehållet), inte retar en kotte, är PK …alltså inga mänskliga uttryck som kan väcka känslor utan är helt neutral?
Var så god då! Pennorna är nyvässade.
Natten mot i dag publicerade den franska satirtidningen Charlie Hebdo en satirteckning på sitt Twitterkonto föreställande ledaren för jihadistgruppen Daesh (IS), Abu Bakr al-Baghdadi.(Bild ovan)
Charlie Hebdo i Paris attackerades vid lunchtid idag på onsdagen av män beväpnade med automatvapen. Männen har ropat kanske ungefär ”vi har hämnats profeten” eller ”Allahu Akbar”. Deras identitet eller om de tillhör någon grupp är inte känt, inte heller syftet även om det sista är uppenbart. Det är att tysta det fria ordet. Charlie Hebdo har hotats tidigare på grund av satirteckningar som innehåller muslimska ämnen eller personer.
Hittills har 12 personer bekräftats döda – tio medarbetare på tidningen och två poliser. Runt 20 personer är skadade, varav fyra allvarligt. Attentatet tycks vara välplanerat, ingen plötslig ingivelse.
Attentatsmännen flydde i en bil. De befann sig vid 14-tiden fortfarande på fri fot. Beredskapen för terrordåd har i Paris höjts till den högsta nivån. Även säkerheten på andra platser som kan vara hotade som Jyllandsposten har höjts.
Ta ställning för det fria ordet: Sprid bilderna. Helst den översta. Andra finns på Internet.
Bildtext: ”Spådomar enligt siaren Houellebecq: 2015 förlorar jag mina tänder, 2022 firar jag ramadan”.
Översta bild från: https://twitter.com/Charlie_Hebdo_/status/552773881283764224/photo/1
Har du barn? Hur många böcker äger du? Läste någonstans att de familjer som hade 200 eller fler böcker hemma hade barn som läste bättre och blev smartare och klarade högre utbildning än barn utan böcker. Låter logiskt.
Måste vi räkna våra böcker? Duger bibliotekslån? Nej, egna böcker är något helt annat än lånegods. Men just tvåhundra är knappt det magiska talet utan faktum att böcker och läsning är en daglig ingrediens i barnens liv. Tidningar, böcker, matrecept, vykort… Det är förstås så att föräldrar som har böcker läser till barnen och med barnen, lånar kanske mer i biblioteket, köper böcker som present och hänvisar inte barnen bara till Internet och spel. Deras barn har en fördel i livet.
Böcker ger möjlighet till förståelse av andras känslor, spänning, kunskap, tillfälle att fly omgivningen till en annan värld. Vissa böcker blir som vänner vilka man läser om igen. Att klicka på ett Internetspel kan öva koordination hand – öga men ger inte läsningens fördelar.Inget ont om Internet, det är också nödvändigt i dagens liv men utan att kunna läsa bra och förstå vad man läste kommer man ingenvart.
De familjer jag följe i flera år i mitt arbete hade en bokhylla men inga böcker. Jag började köpa en barnbok som avskedspresent. Hur läser man då för ett barn? frågade föräldrarna. Det var ett fattigdomstecken om något.
Kanske en lässtund med barnen varje dag vore ett bra nyårslöfte? Här ska det köpas gymkort men det är inget Nyårslöfte bara vanlig rutin.
Bild: utebibliotek i Umeå
Vad var det för fel på Jämtland? När min familj återvände från biståndsarbete hittade vi bostad och arbete i Jämtland. Sedan skilde vi oss. Det berodde inte på Jämtland utan hade varit på gång länge. Så jag blev fast i Jämtland ett tag. Som nu före detta jämtlandsbo kan jag säga att det krävs en del för att bo där i jämförelse med en Stockholmsförort. Vintern är lång och kall och det är inte sandat till trappan. Om man arbetar kan den dagliga resan bli lång. Jag åkte 67,6 km enkel resa fyra dagar i veckan med buss för jag hade ingen bil. Ibland fick man stiga upp en timme tidigare för att skotta sig ut ur huset. På sommaren var det mygg. En gång lyckades en av oss möta en björnunge, vilken lycka! Människorna var, ska jag säga sina egna, några främlingar släpptes inte gärna in i stugan. Shopping är förstås obefintligt. Luften var frisk och skogarna full av bär. Det kompenserade andra brister. Arbetsmöjligheterna var mindre än begränsade men jag fick tjänst som lärarvikarie fast jag var ingen lärare. Kan hända att skolans nedgång började då?
Så fort jag kunde packade jag ihop och flyttade mot fast arbete. Efter några till år på en liten håla, tja en stad, bor jag nu i Stockholm dit jag flyttade för första gången 50 år sedan. Hemma från förskingringen, sa jag när jag klev av från tåget.
Dock skulle jag helst bo i en liten stuga i skogen, nära fjäll och fors nu när jag är arbetsbefriad pensionär. Tror jag.
Kan man leva i Jämtland? 112 997 personer kan. Den frågan har blivit aktuell när en del asylsökanden ansåg att de inte kunde bo i Jämtland, nära Östersund. Halt, kallt, vilda djur och ingen stad. Det låter märkligt att ställa krav när man påstår sig ha kommit från gatan som krigsoffer. Får man ställa krav då, hungerstrejka och protestera? Tydligen är hot effektivt, för de lovades sedan en egen lägenhet – om det nu var ett hållbart löfte. Hur gör nu alla de andra som sitter fast på olika anläggningar hos Bert Karlsson? Hungerstrejkar? Går i protesttåg? Hur kan människor som inte har råd med bostadsköp agera för att snabba på vägen till egen lägenhet? Studerande då? Borde vi inte öka byggandet av billiga lägenheter? Det lär behövas ett par Linköping nu med kringresurser och infrastruktur.
Kan vi börja prata om kvalité i flyktingmottagningen hädanefter? Vem ska då bestämma vad kvalité innehåller? Vill vi öppna plånboken för det?
Landsbygdens framtid är skrämmande. Avfolkning pågår. Skolor stängs. Vård krymper, Gatulysen släcks. Biblioteksböcker eldas upp. Många vill lämna landsbygden på grund av arbetsbrist. Jordbruk läggs ner. Maten importeras. Inte ens påstådda krigsoffer står ut med det landskap som Reinfeldt såg när han flög över Sveriges skogar och påstod att vi har plats för fler. Det känns att någonting är på sluttande planet.
Men många vill bo kvar på landet, i lugnare miljö, renare natur, igenkända i affären, nära sitt hembygd – bara servicen vore bättre.
Bild: skog i Norrland.