Kan man bli åtalad om ens dementa sambo dör av svält?

Larm om bristfällig äldreomsorg rinner in nästan varje vecka. Det tycks vara just omsorg som saknas. Men äldreomsorgen kämpar med outbildad personal, dåliga löner, jobbig arbetsschema, snål budget och svaga sjuka åldringar. Det är inte roligt att bli gammal vårdbehövande. Det är inte alltid roligt att ta hand om dem heller.

Nu larmar Värmdö kommuns medicinskt ansvariga sjuksköterska om undernäring. Enligt en rapport  är  mer än hälften av de totalt 106 boende på Gustavsgården undernärda eller ligger i riskzon. Det är samma ställe som placerade åldringar nyligen i byggcontainer. När personalen inte har tid ska de äldre ha medicinerats mot oro och ångest för att de ska vara lugna. Orsaken ska bland annat vara att äldreboendet saknar personal. Fler än hälften av de 54 timanställda på boendet saknar vårdutbildning. Uppsägningar och sjukskrivningar ovan det.

54 timanställda? På 106 boenden? Det kan kallas rörlig personal. Allt detta  tyder på dålig planering, bristande personalpolitik och förakt mot de gamla

Varför svälter de gamla? Det behöver inte alltid vara usel vård om de dementa blir undernärda. Depression, förlust av luktsinne och minskad förmåga att svälja är några orsaker. Problem med att känna igen och förstå törst och hunger och agera därefter, är vanligt hos dementa. Svårigheter att hantera bestick, skära maten  och sedan se till att maten hamnar i munnen, tuggas och sväljs kan också vara svårt. Sväljsvårigheter är vanligt hos dementa.

Att mata en ät-ovillig person är en konst. Det går inte att tvinga mat i någon. Att vara en tillfällig vikarie och försöka mata någon man knappt vet namnet  på fungerar inte. Det är svårt nog att mata sin anhörig hemma. Det kan ta en timme att få i en grötportion. Den tiden finns oftast inte i ett äldreboende.

Maten kan också vara dåligt anpassad och sakna tillräckligt med näringsämnen och fett. Vi har ju haft dille på att undvika farligt fett och skadligt socker men just detta ökar de gamlas välbefinnande. De blir inte, hinner inte bli överviktiga av socker på gröten, sylt och grädde i stort allt.

En stor andel av de demenssjuka, framförallt de med Alzheimers sjukdom, tappar i vikt. Om det är en konsekvens av sjukdomen i sig eller en verkan  av ett minskat kostintag är ännu ej klarlagt. Alzheimerpatienter kan ha viktförlust redan innan de ens har hunnit diagnostiseras.

En dement förstår inte att ”äta bör man annars dör man”. De går sällan till kylskåpet och tar något själv eller ber om det.

När min dementa sambo har varit i tillfällig vård i korttidsboende har han alltid försämrats psykiskt, även magrat och nästan slutat att gå. Beror detta på att han har känt sig övergiven och blivit deprimerad? Mitt fel alltså? Eller är det dåligt omhändertagande? Ibland har den usla vården varit synlig direkt och även orsakat inläggning i sjukhus när jag har hämtat honom hem, men nedgången är nästan det samma i vilket boende som helst, de bättre och de sämre.  Nu vistas han i ett korttidsboende bara 2 – 3 gånger i året men det tar en månad att komma tillbaka till livet hemma. Dementa personer klarar inte förändringar.

Så vad är vad? Vad är en normal gång i den demenssjukes liv? Vad är usel vård?

Det finns bra äldreboenden och mindre bra. Det är chefen som anger tonen. Är hon en utbildad inspirerande ledare som ibland deltar i själva arbetet (tar just de extra besvärliga gamlingarna?) blir hon en förebild och rådgivare. Är hennes ord spara, budget, ni får ingen vikarie nu, andra negativa ord, är resultat därefter. Det blir en massa outbildade vikarier. Idag är det brist på undersköterskor. De kan välja. De utbildade hittar en bättre arbetsplats. Höstas förlorade vi vår kontaktperson, som var underbar, till annat jobb med bättre lön.  Idag är chefsjobbet ofta budget, inte att leda personalen till ett bra arbete de trivs med. Chefen kan vara för långt borta från verksamheten och ha orealistisk bild om det hela.

Det finns alltid en budget. Budget säger att det är stopp för utsvävningar. Kommuner vill ha billig omsorg, deras pengar behövs på många håll. Det är huggsexa om pengar, inte bara om personal. Ett exempel om hur man spar pengar är just maten. Jag arbetade extra vissa helger i ett demensboende. Jag jobbade oftast med en ”pärla”. Vi började laga mat på ”min” helg på avdelningen, ena dagen fisk, andra någon kötträtt som kyckling och alltid fräscha grönsaker. De gamla som kunde gå hängde hos oss i köket ivrigt väntande på maten. Alla åt bättre. Sedan tog matlagning slut. Det blev för dyrt och boendet återgick till färdiglagad från storkök som värmdes upp  två timmar i ugnen.

Inte märkligt om de gamla inte äter.

Jag tror att de flesta som kommer till ett boende är redan i dåligt skick (det beviljas inte boende annars) och deras sjukdomar som demens är långt gången. Att mista det invanda hemma blir en förlust, orsakar depression och tappad matlust. Livet tar slut helt enkelt. Skall man flytta till ett boende bör man vara än i hyggligt skick och kunna uttrycka önskemål. Man måste kunna ha lite egen styrning över livet. Då slutar man inte äta och blir ”korttidsdöd”. Men så är det knappt idag.

Det är svårt att få en dement att äta. Det upplever jag nästan varje dag. En del av min dag handlar om matplanering, det min sambo äter och inte äter. Just nu är det lite bättre, men det fanns en värre tid då jag funderade:

Kan man bli åtalad om ens dementa sambo dör av svält? Skall jag dokumentera hans mat varje dag, för säkerhets skull?

Risk för undernäring, sa dietisten när han låg  på sjukhuset strax efter vistelsen på korttidsboende, de eländiga tre veckor  som slutade med sjukhus inläggning. Jag orkade inte ens klaga. Han åt nästan ingenting på sjukhuset, helst bara glassen jag köpte varje dag. Men sjukhuset kastade hans oätna mat och kopplade på droppet. Vi som vårdar anhöriga hemma har inte den lösningen som nödhjälp. Åtta måltider om dagen var deras rekommendation. Åtta? Jag är glad för fyra uppätna.

Jag tvivlar på att de gamla får åtta måltider i något boende.

Äldreomsorgen har etiska problem. Hur och om vi tar hand om de gamla som behöver vård är ett mått på samhällets moral. Det finns flera mätpunkter som beskriver tillståndet i Riket och flera av dem är på fallrepet.

Även jag har krisat ihop några gånger.

https://www.svd.se/40-000-aldre-lider-av-undernaring-inom-aldreomsorgen/om/sverige

https://lundbeck.com/upload/se/files/pdf/Individen%20med%20svar%20demens.pdf

http://www.expressen.se/nyheter/stockholm/larm-fran-aldreboende-halften-ar-undernarda/

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/nytt-larm-pa-gustavsgarden-halften-av-de-aldre-undernarda

http://www.folkbladet.nu/1803556/aldre-ska-inte-behova-svalta

Bild: Några räddningsplankor.

Ordförklaring: Korttidsdöd är benämning på personer som dör snabbt, inom 2-3 månader efter de har fått plats i ett boende. Inte så ovanligt idag.

Ättestupan nästa? Men en byggbarack före det.

Ingenting är som väntan på Akuten 2.

Gornucopia skriver om nedläggning av vårdplatser och har platsjämförelser med Norden där vi har lägst antal sängplatser. Han beskriver även orsakerna som äldrereform (kommunen skall ta över) och stängning av mentalsjukhusen.

Men detta var ca 25 -30 år sedan och kan knappt påverka sjukvården idag. Det är flera Regeringar sedan. Det är också efter en rejäl befolkningsökning från 8,35 milj  år 1985 till dagens 10 miljoner.

Avveckling av mentalsjukhusen  minns jag väl från min tid som socialsekreterare. Vi reste faktiskt till Vadstena och hämtade sedan hem de som hade placerats där, ordnade boende, stödperson och till sist blev det en ny dagcentral som de psykiskt sjuka fick dela med missbrukare, fast på en annan dag.

Vadstena var förvånad över att vi hämtade hem ”våra”. Det var inte alltid som någon hörde av sig.  De intagna var trasiga människor som hade svårt att klara sig själva. Många gick bara ut och förblev uteliggare. Jag träffade också en man som hade ett tatuerat nummer på armen. Nej, han kom inte från koncentrationsläger, han var född i Vadstena och föräldrarna var patienter där. Han hade aldrig haft normalt liv.

Ungefär samtidigt stängdes skogsarbetsplatserna som var avsedda för hopplösa fall ur arbets- och missbrukssynpunkt. Även då ordnade vi boende och arbete. Jag vet att många av dessa män gick rakt ut till gatan och blev uteliggare.

När äldrereformen kom 1992 var kommunen inte beredd på det resursmässigt. Jag har för mig att de fick pengar omfördelat från Landstinget för det i början. Kommunen bedriver inte direkt sjukvård och gränsen kan vara svårt att dra.  Idag har platserna i äldreboenden minskat eftersom politikerna tycker man mår bäst – och billigast – hemma. Man måste vara i usel skick och helst utan anhöriga för att få plats. I min kommun har platserna krympt ytterligare de senaste åren dels genom renovering till godkänt standard enligt Arbetsmiljöverket, dels genom  att äldreboende förvandlats till boende för s.k. ensamkommande. Så ser det nog ut överallt.

Det är kaos och fullt på Akuten. Det är fullt på våra sjukhus, de man inte har lagt ner än eller plockat bort vitala delar som förlossning. Köer för att träffa en specialist kan vara så långa att man hinner dö. Kön fylls på hela tiden och speciellt i Norrland där specialisterna är få arbetar läkarna sig till sjukskrivning, den där berömda väggen man går mot till sist. Umeå blev bedömt som bästa Akutsjukhuset i landet och personalen var totalt överraskade. Vi? Hur är det på andra ställen då? Bra fråga.

Sjukvården är ett område folk oroar sig för, den ligger som trea på Ipsos årliga undersökning med 25 %. Invandring/integration var den viktigaste frågan för folket 30 %.  Som tvåa kom skolan 27 %.

Vinster i välfärden var folk inte oroliga för i undersökningen. Ja, vi struntar nog i vinstprocenten när vi ligger på en brits och väntar nio timmar på akuten.

http://cornucopia.cornubot.se/2017/02/komplettering-om-sjukhusbaddar.html#more

I oktober 2016 köade vi på akuten och väntade på en säng. Sedan dog någon…

Ingenting är som väntan på Akuten 1.

Sjukhusbild från Wikipedia.

Läkare och klåpare – två skilda världar inom medicin.

IMG_3952

 Igår delades Nobelpriset ut i medicin. I kvällens kalla fakta TV4 avslöjas hur läkare på svenska vårdcentraler utför oskuldskontroller på unga kvinnor som skall gifta sig.   Två skilda världar inom medicin. Att utöva sin profession enligt regler vi i Sverige har passar inte medeltida kulturer utan de kör sin egen race vilket innebär förtryck av den kvinnliga halvan av mänskligheten.

Men först till det glädjande Nobelpriset som betjänar miljoner människor:

Det är alltid spännande när Nobelprisen delas ut. Ibland är priset och motiveringen så avancerade att man inte begriper dess praktiska betydelse. Men i år är medicinpriset något alla förstår och en stor del av mänskligheten kan få nytta av.

William C Campbell, Satoshi Omura och Youyou Tu får dela årets Nobelpris i medicin. Campbell och Omura får priset för sina upptäckter rörande en ny terapi mot infektioner orsakade av parasitmaskar. Tu upptäckte malarialäkemedlet artemisinin.
De två upptäckterna har försett mänskligheten med nya sätt att bekämpa dessa svårartade sjukdomar, skriver Nobelförsamlingen i sin motivering.
Sjukdomarna drabbar årligen hundratals miljoner människor, 2013 insjunknande 198 miljoner i malaria och beräknades 584 000 dödsfall.
Årets Nobelpris i är verkligen välförtjänt, något som har praktisk betydelse för mänskligheten.

Att ha malaria är plågsamt. Det var redan  ett elände att äta förebyggande malariamedel mot dom små elaka myggorna när jag var i Tanzania. Jag fick en del biverkningar. När vi passerade 4000 meters höjd på Kilimanjaro slutade jag äta pillren, orkade inte ha magbesvär. Det hjälpte förstås inte så mycket. Jag började äta pillren igen när vi kom till trädgränsen. Sedan fick jag äta extra dagar hemma. Även om man äter malariamedel kan man drabbas av malaria i sällsynta fall.
Våra guider åt inga malariatabletter, kostnaden var inte möjligt för deras ekonomi. Myggnät hade de dock hemma. Vi råkade inte på en enda mygga på vår resa, det var inget mygg-år, sa guiden. Bild ovan torrt landskap på Kilimanjaro.

Förresten, varför är inte Alfred Nobel i någon av våra nya sedlar? 1000lappen borde ha tillhört honom. Är vi kända av något i världen på ett positivt sätt är det Nobelpriset.  Övrigt är vi nu mera osams med flera länder. Att lyckas bli osams med Finland är, ja, ska jag säga värt ett dumhetspris.

Nu från läkare till klåpare.

Se Kalla fakta idag på TV 4! Kalla fakta har utrustat tre skådespelare med dold kamera som besökt gynekologen. Där erbjuder sig läkare att inspektera unga kvinnors underliv för att se om dom haft sex eller inte. Ett av de besökta är Aleris vårdcentral.
Vad gör ni åt det faktum att en av era anställda sysslar med oskuldskontroller och skriver oskuldsintyg? Frågar TV4.
Aleris har tydliga instruktioner för den verksamhet som vi bedriver. Uppenbarligen har dessa inte följts i detta fall. Efter att vi kontaktades av Kalla Fakta har vi haft flera samtal med medarbetaren för att tydliggöra vad som gäller för medarbetare inom Aleris. Dessa samtal kommer att fortgå samtidigt som de instruktioner som vi följer kommer att förtydligas ytterligare och förankras än starkare.

Förtydliga och förankra? Att de inte stänger av läkare visar Aleris uppfattning om sjukvård, jämlikhet och människovärde. Men skulden bör delas i första hand med den islamiska kulturen som förtrycker kvinnor och begränsar deras liv. OK, finns många andra religioner med omoderna föreställningar och  TV4 valde ett kristet intervjuobjekt. fast muslimska oskuldskontroller har varit oftast omskrivna i pressen, i Egypten, Indonesien till ex.  Seder förändras inte med flytten till Sverige. Kanske kan vi inte längre göra något åt det, muslimerna är för många för förändring,  men avskeda läkare som bryter mot läkaretik och använder tid för meningslösa åtgärder kan vi.

Har nu sett programmet på TV4. Hoppas ni har sett den. Upprörande. Gamla seder från omoderna, kvinnoförtryckande kulturer importeras och  kryper in ändå till läkarmottagning. Ta legitimation från dessa klåpare.

Vilken undersökning skriver läkaren i journalen? Vilka andra falska intyg skrivs på dessa vårdcentraler, undrar jag?

http://www.dn.se/nyheter/sverige/lakare-skriver-oskuldsintyg/

http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs094/en/
http://edition.cnn.com/2014/11/13/world/africa/the-kit-that-could-end-malaria/
http://www.who.int/malaria/publications/world_malaria_report_2014/en/
http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/smittskydd-och-sjukdomar/smittsamma-sjukdomar/malaria/
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2015/10/Delat-Nobelpris-for-nya-terapier-mot-parasitinfektioner/
http://www.tv4.se/kalla-fakta/artiklar/oskuldskontroller-p%C3%A5-unga-tjejer-56134df2fca38f0df7000002
http://www.tv4.se/kalla-fakta/artiklar/svar-fr%C3%A5n-aleris-till-kalla-fakta-5612bc41b9a9f6c511000af6

http://www.svd.se/lakarexamen-vanlig-bluffmerit/om/sverige

 

 

Resistenta bakterier anfaller

Vi är ständigt hotade. Krig, global uppvärmning, Ebola, pest var det någonstans, bostadsbubbla, gifter i plastleksaker. fetma, svält, flyktingkaos mm och nu resistenta bakterier. Världshälsoorganisationen, WHO, har slagit fast att resistenta bakterier är ett av de största hoten mot människors hälsa. WHO varnar för att vi snart kan befinna oss i en tid då antibiotika inte längre biter på vanliga infektioner. Då kan lunginflammation eller blodförgiftning bli lika dödliga som de var innan antibiotikan fanns. Jag minns dimmigt  tiden penicillin var sällsynt. Jag fick penicillin och höll på dö. Inte av sjukdom utan av allergisk reaktion. Sir Alexander Fleming hade upptäckt penicillinet 1928 och fick Nobelpriset tillsammans med Ernst Boris Chain och Howard Walter Florey 1945. De senare hade arbetat med att få till stånd massproduktion av Flemings grundupptäckt. Nu använder världen för mycket antibiotika, ofta för säkerhets skull, inte av verkligt behov. Till sist biter inte antibiotikan när vi blir drabbade av  elaka bakterier.

Resistenta bakterier ovan allt annat elände låter oroväckande. Hur är det i Sverige?

Sverige har antalet personer som smittats av resistenta bakterier ökat kraftigt. År 2007 var cirka 2 000 personer smittade, förra året var antalet 10 000, visar Folkhälsomyndighetens statistik. Antibiotikan ges skulden:

Så länge vi fortsätter att använda antibiotika kommer antibiotikaresistens att förekomma, säger Olov Aspevall, överläkare på Folkhälsomyndigheten. Jaha, så måste vi välja att dö ifall vi blir riktigt sjuka?

Karin Bojs räknar upp en del saker vi kan göra för att minimera riskerna:

Att sluta tjata på läkare om antibiotika i onödan är en första åtgärd. Respektera att ansvarsfulla läkare numera är mycket restriktiva. De har goda skäl. Alternativet är att antibiotikan tappar sin kraft.

Att undvika kött från länder med slapp attityd till antibiotika åt djur är nästa steg. Och observera att det inte bara gäller hemma, utan även på lunchrestauranger.

Vi kan också undvika onödiga ”bakteriedödande” produkter, som tandkrämer, kläder, rengöringsmedel och träningsskor.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/karin-bojs-risk-for-atergang-till-40-talet/

Så, lite skit ska vi tåla men hur smittas man då?  Ett sätt är genom sjukvårdens slarv. Fyra år sedan då min gubbe låg i sjukhuset lyckades avdelningen smitta hälften av de inlagda, jag tror det var 40 personer, med MRSA. Hur? Så här såg det ut på avdelningen där jag satt vid min gubbe varje dag i 9 veckor.

Patienterna flyttades runt. Min gubbe hann med 5 rum på 9 veckor och en till flyttning tillkom men då sa jag ifrån när han skulle dela rum med en alldeles förvirrad gammal kvinna som sprang runt i en blöja och liten skjorta. Jag tyckte det var förnedrande för dem båda att dela rum men personalen sa att de hade nu mera blandade rum. Jag vägrade blankt den behandlingen, gubben var så sjuk att han sa ingenting.  Han fick dela rum med en döende patient i stället och lyssna på de gråtande anhöriga.De var väldigt gulliga mot mig och min gubbe för de trodde att han också var döende. Det var inte en psykiatrisk avdelning utan medicinsk men verkade snarare vara en dumpningsplats för gamla över 65 vilka inga ville ha.

Många hittade inte till sina rum efter allt flyttande. De sjuka, dementa patienterna gick runt, letade efter sina rum, la sig i fel sängar, tog fel toalett och handtvätt var glömd också.

Så, vilka var de andra riskerna för smitta?

Personalen glömde ibland att desinfektera händerna när de kom in i rummet och när de gick ut. Besökare gjorde nog detsamma. Det fanns ingen desinfektion vid dörren till avdelningen. Ja, renligheten var det lite si och så med, städerskan var mer intresserad av sim mobil än städning. Toaletter var… ja, det var skitigt helt enkelt.

Antibiotika skrevs inte ut lättvindigt utan först när döden knackade på dörren och andra åtgärder var uttömda, så där låg inte någon överskrivning.

Så åkte gubben in på rehab för två veckor. Sedan åkte han hem och avlösningstjänst samt distriktssköterskorna kom in. Än vet vi inget om risken för smitta. Det tog två månader från misstänkt smitta innan patienterna informerades per brev och blev testade så chansen att fler smittade någon hemma eller på något boende var också stor. Och gick alla för att testa sig? Informationen om man var smittfri eller inte uteblev också. Jag var grinig i telefon när jag ringde avdelningen om provsvaren. Gubben lyckades förbli smittfri. Vi hade tur.

Olycksfall i arbete? Slarv och dålig organisation? Vet ej. Att något mer måste till är dock klart. Varje patient bör kanske räknas som smittbärare och behandlas därefter innan annat sägs?

http://www.dn.se/nyheter/sverige/bakteriesmittan-kommer-att-krava-fler-vardplatser/

http://www.svt.se/nyheter/sverige/fler-svenskar-bar-pa-resistenta-bakterier

http://www.euro.who.int/en/health-topics/disease-prevention/antimicrobial-resistance/antibiotic-resistance

Methicillin-Resistant Staphylococcus Aureus förkortas MRSA