Om uppförandekoder, makt och imitatörer.

IMG_4770

När människor är fria att göra som de vill härmar de oftast varandra. Så mycket för den friheten! De ofria imiterar dem som visar hur man bör vara, de som äger makten, den officiella eller inofficiella.

Är vi alla imitatörer?

Om folk är tillräckligt rädda böjer de sig genast under galgen. Rädslan har olika upphov. Lagar, hemmets regler, områdets regler, religionens- och samhällets regler. Trycket att vara på rätt sätt. Böja sig eller bli utstött? Jag tror att många böjer sig.

I dag är påbud från vår Regering mindre värt än flödet från den inofficiella makten. Vem äger makten då, är en bra fråga. Den riktiga makten, inte suset från dagens huvudbry. Den som styr ekonomin skulle många ha som svar. Att äga är att ha makt. Kanske kommer inflytandet utifrån från rörelser vi inte förmår att påverka? Är vår frihet begränsad, är vi bara maktlösa vindflöjel i världens turbulens?

292

Det rätta i ord och handling varierar också med tiden. Alldeles nyss köpte vi negerbollar, familjen var samhällets grundpelare, vi hade sparbössor till barnen och Guds tio bud var basen för ett anständigt liv. Vi avvek inte så mycket från varandra.

Idag finns flera maktcentra. Tiden för Kyrkan och Regeringen är ute och har ersatts av media i olika former. När vi deltar i diskussioner på Internet känner vi oss viktiga. Att slippa hamna i onåd på medier tycks vara en stor fråga idag, speciellt bland de yngre. En anpassning för fiktiva makter kan bli större än anpassning till verkligheten? Vem är det då som styr?

Vi har yttrandefrihet som brukas och missbrukas. Vi dödar vanligtvis inte varandra på grund av ”fel” åsikt men nog kan det bli nära döden upplevelse genom hatet på Internet. Avrättning här hemma sker per ord, inte per halshuggning i normalfall. Sådant står radikala muslimer i Daesh för och den alldeles vanliga rättvisan i länder som Saudiarabien. Kina och Iran leder dock den ”legala” avrättningsligan för åsikter. Yttrandefrihet är bara ett ord i de flesta länder. Är du fattig och beroende av andras välvilja har du inte råd med åsikter. Gränser för frihet och rätten att yttra sig finns i alla samhällen, men påföljderna varierar.

Att döda och hota andra länders medborgare på grund av deras åsikter ingår i den islamtrogna världen. Det är aktuellt dagligen. Charlie Hebdo i Paris, terrorattacker som just nu i USA och alla minns väl Salman Rushdie eller Vilks.

vilks_rondellhund-768x1024

Men Vilks har varit hotad i åratals, sedan 2007. Varför intresset kommer nu kan visa en kantring i de rätta åsikterna på media. Även Regeringen har vågat uttrycka oro för invandringsfrågan, terrorister och våra sinande resurser. Det svänger i maktens korridorer. Bara några veckor sedan var SD förslagen att minska antalet asylsökanden nära på kriminella. De var rasister hela bunten. Idag vet regeringen inte hur fort de kan stänga gränserna. Stäng Öresundsbron! ropar de med gråten i halsen. Men att prata med SD kan de inte, deras ståndpunkter ingår inte i Regeringens likalydande.

Vinden har vänt – något. Flertal skyndar sig till rätt fåra med tårfyllda ögon. Så genomskinligt. Så falskt. Vad gör man inte för att behålla makten? Att fundera en smula hur ökat antal muslimer från stridande länder kommer att påverka oss är dock inte ens tänkbart. Vi stänger kyrkor. Muslimer bygger moskéer.

Det är lätt att uppleva vårt land friare än muslimska länder. Kommer det att förbli så med ökad muslimsk invandring? Vet vi ens vad frihet innebär för oss så vi kan försvara det? Demokrati, men hur definieras det? Yttrandefrihet, men hur långt? Sexuell frihet? Slippa religiösa påbud? Jämlikhet, vad det nu innebär? Rätt att ösa ur sig vad som helst på Internet? Att få välja allt, bara andra betalar?

Jag tror att vi är oklara över de förändringar som sker i landet angående demokrati och yttrandefrihet. Jag tror snarare att våra normsystem håller på att krackelera. Politiker går i täten genom att medge olika regler för olika människor. Illegala bosättningar tilläts, lögner om ålder hos asylsökande struntas i, giftermål med barn orsakar inga åtgärder, man tänjer regler av rädsla för religiöst missnöje, man gynnar det ena könet framför det andra och föraktar allt som är liksom svenskt. Att behandla olika grupper på skilda sätt skapar parallella samhällen, grupper vi och dem och förebådar failed State. Vår frihet att tänka och vara vi är på förfall.

Vi borde hålla fast i de normsystem, som likhet inför lagen och att religion är en privatsak vilka har gjort detta land så framgångsrikt för medborgarna. Men jag tror att vi redan har klivit över den röda linjen.

Vad är frihet för dig? Vad är koden för ditt liv? Har du en inre tanke, ett normsystem du lever efter? När bröt du en uppförandekod sist? Hände det någonting? Du blev inte kastad från balkongen? Eller sparkad från ett förtroendeuppdrag hos facket? Eller bara kallad med fula namn på Twitter?
Håller du tyst? Försvarar du dig? Ljuger? Eller anpassar dig? Om det införs lagar som du inte kan acceptera, vad gör du då?

Världen var ny och spännande när jag var ung. Världen idag är vidöppen, utnött och hotfull.

Sommarens stora politiska mediehändelse?

reklam

Den stora censursläggan har slagit till. Hände det något i sak, som att presentera andra lösningar i tiggarfrågan, än att riva affischer? Knappast. Men riktigt reklamjippo blev det, dock inte från SDs sida utan från mediepolisernas. Det var som deras lilla julafton. Kränkt! Ha rätt! Vandalisera! Höras! Censur och inkvisition är två usla systrar. Ingen halshöggs än men det kommer säkert.

Här kommer den upprörande texten:
Sorry about the mess here in Sweden.
We have a serious problem with forced begging!
Our goverment (sic!) won’t do what’s needed.
But we will! And we’re growing at record speed. =)
We are the opposition and we promise real change!
We are the Sweden Democrats!

Blev du upprörd? Skrek? Blev kränkt och rädd? Har du blivit censurerad någon gång eller inte ha vågat säga din åsikt  med rädsla att någon kunde tycka illa om dig? Att du inte tänkte rätt?

Jag skrev några år i en nättidning, men sedan åkte jag på censur. Jag kunde inte förstå orsaken i det fallet, artikeln var harmlös, handlade om filmarbetarnas villkor och var något folk hade efterlyst. Kanske kulturfrågor får bara skrivas av rätt folk? Jag hade skrivit några mer irriterande artiklar någon gång. Jag hade inte brutit mot publicistiska regler eller lag. Så jag slutade skriva där och började med min blogg. Jag kunde inte stå ut att bli censurerad utan klar laglig orsak.

Jag har en gång försvarat yttrandefriheten offentligt trots dödshot. Yttrandefrihet är demokratins grundbult tillsammans med fria val. När vi börjar sortera vad som får sägas, vad inte, är samhället på sluttande plan mot demokratins undergång. När politikerna bryter mot valresultat och slumpar våra röster till någon annan har de pissat på våra rättigheter. I ord brukar de flesta döma länder utan yttrandefrihet. I praktiken låter det annorlunda.

Att censurera eller hota mig är förstås bara en petitess när stora drevet mot reklamen på Östermalms tunnelbana är i gång. Så stort del blev! Jag har så svårt att begripa ilskan som vänsterextremister – för, det kan ju inte vara andra? –  öser på grund av SD reklamen i alla medier. De river affischer, demonstrerar, medan polisen tittar på. Det är som en förlorad fotbollsmatch. Jag tror att den vanlige jobbaren inte är intresserad av mobbens härjningar och avsikter. De har ett viktigare liv. De funderar över vad det skall bli till middag, att ungarna behöver nya skor, att det regnade igen så badutflykten blev inställd och att lönen hade svårt att räcka till något extra. De är trötta på meningslösa demonstrationer när syftet är bara att visa ilska, när tiggarna ändå sitter vid mataffären och inget händer, soporna ökar i parken och skatterna höjs men inget gott kommer från det. De lever i den riktiga världen, inte på Twitter.

Få hade reagerat om inte mediepolisen hade skrikit så det hördes till minsta ödetorp i Sverige och till utomlands. Vi som inte ens visste om någon SD reklam har nu blivit rejält informerade. Vi är sura på översittarna. Folk gillar faktiskt inte mobbning och förstörelse, oavsett innehåll. I regel är vi ganska ointresserade av reklam, står man på perrongen vill man helst komma snabbt hem eller till dit man ska, inte ta politiska ställningstaganden. Men nu är vi informerade och tycker.
Tänk efter: vilka reklampelare har du passerat idag? Minns du och gjorde de intryck? Tog du beslut om någonting tack vare reklamen?

Nu är SD affischerna borta för de var säkerhetsrisk. Vilken dålig ursäkt. Var de illa inklistrade så något kunde falla på huvudet på en demonstrant? Eller var det censur?

Nyttiga idioter.  De goda dumskallarna. Nu rasslar det till hos SD som kröp uppåt några procentandelar. Vi är trötta på sandlådan, i politiken och median.

Hur många av dessa demonstranter gav en rejäl slant till tiggarna? Biljett hem, nya kläder och en startpeng låt oss säga månadslön och som avstod själv sedan hjältemodigt från höstgarderob, helgresan och nya mobilen eller i alla fall latten för veckan? Inga? Räckte det att skrika och vandalisera?

Sommarens stora politiska mediehändelse? Nog är det ynkligt.