We don´t pay them

IMG_4743Bild: mot Courmayer

Vi satt i bussen från Courmayer på väg genom Mont Blanctunneln till Chamonix och susade i maklig takt genom den 8,6 meter smala och 11,6 km långa genvägen mellan Italien och Frankrike. Den breda bussen skakade hela tiden mot sidomarkeringarna. Gupp, gupp, gupp. Tunneln är inte dimensionerad för nya maffiga åkdon. Genast när vi kom ut i dagsljuset blev bussen stoppad av flera myndighetspersoner i uniform och in klev en stadig polis. Alla skulle sitta stilla kvar på sin plats. Hon ville se våra pass.

Allmän upprördhet spred sig. Vi är ju fransmän, skrek någon. Jag bor här, sa en annan. Själv svor jag över mitt pass som låg längst in i ryggsäcken, som i sin tur låg i bagageluckan.
Hon godtog mitt körkort. Jag såg tydligen inte farlig ut. De som protesterade mot kontrollen knäckte hon med väldigt bestämd ton.

Vi vill inte ha några illegala invandrade här, fräste hon på två språk.

Då blev det tyst och passen flög fram.

När bussen släppte ut oss på busstationen var det första vi såg en muslimsk ganska så risig familj med packning. De vuxna grälade högljutt med varandra och de många barnen tryckte ihop sig till små klumpar. Det såg riktigt illa ut och deras röster följe mig länge när jag gick mot Le Cry och campingen.

Två dagar senare övernattade jag i en refug på grund av uselt väder. Vid middagen satt jag med två män från Singapore. Vi fortsatte vårt samtal efter maten. De två, far och son, arbetade på ett stort internationellt företag med representation även i Sverige. Sonen hade läst om Tour du Mont Blanc i en tidning och de bestämde sig att använda sin tvåveckors semester till vandringen. De gick runt på 11 dagar och var mäkta stolta över det.
Fadern, chefen, hade besökt och bott i Stockholm några månader då och då. De hade svenskar anställda även i Singapore.

Deras uppfattning om svenskarnas arbetsintresse var låt oss säga sval. Kineserna hade 2 veckors semester medan svenskarna hade 5 veckor. När fredag eftermiddag kom gick svenskarna hem medan kineserna arbetade kvar även på lördag. Likadant var det på olika större helger.
Det var inte konstigt att de svenska företagen inte kunde konkurrera med Asien. Dessutom visste de att den svenska skolan var i dödläge medan Singapore ligger i topplaget på PISA mätningarna.

Den andra saken de var intresserade av var den svenska invandringspolitiken, eller bristen på det.

Hur tänkte Sverige? Det går aldrig att inlemma så mycket folk med så annorlunda kultur, speciellt när det inte finns arbete att tillgå.
Vad skulle jag svara på det? Jag hade inte sett något tänkande och bra planering precis. Inte: om vi gör så här så blir det så här.
Varför söker inga flyktingar till oss? Frågade sonen. Det är ju närmare för afghaner, pakistanier…

Jag var tyst. Jag tänkte inte på demokrati för det tror jag inte är huvudskälet för asylsökanden, som knappt vet vad det innebär. Nu svarade de i en mun med ett litet leende:

We don´t pay them. Alla måste ordna ett arbete och försörjning själva.

We don´t pay them? Att välja ett land och söka asyl kan inte vara så enkelspårigt som pengar? Eller inte?

We don´t pay them. Kan flyktingsituationen förenklas till fråga om pengar? Knappast. Men det är en del i skälet till att Sverige och Tyskland är målet, inte de gamla Öststaterna eller Ryssland. Om nu någon skulle släppas in i Ryssland. Visst läser vi om dramer när de asylsökande vägrar kliva av bussen när boendet inte var precis femstjärnigt eller mitt i en storstad. Visst klagar de på maten. Visst kommer många aldrig i arbete. Och lusten av svenskstudier är också klent. Jag är så glad att få vara hemma och läsa Koranen, sa någon och försörjningen var bidrag som flöt ändå.

1250

Jag tror inte att asylsökandet kan reduceras till pengar, men det är en del. Flyktingar och affärer = sant. Vi har våra egna vinstföretag. De i  Mellanöstern har sina. Jag tror att smugglarbaronerna beskriver möjligheterna som lätt liv med betalning och även villiga svenska blondiner.  http://www.friatider.se/l-ften-om-gratis-blonda-tjejer-lockar-araber-till-sverige

Jag tror också att Internet är informativ nog över livet och förmånerna i olika länder. Folk är inte dumma. De yngre män vilka är huvuddelen av asylsökanden vill ha det de tror vi har. De har kanske redan en del, märkeskläder, senaste mobilen men den där gamla svenska drömmen om villa, Volvo, fru – inte hund – är också deras dröm precis som vår.
Utöver dem förstås vilka är terrorister, låtsasasylsökanden, och vill få annat. Ett eget land där vi nuvarande ägare betalar extra skatt eller flyr annanstans. Där deras lagar styr, inte den klena demokratin vi har.

Larmen går, som den ovanliga granskningen i http://www.dalademokraten.se/ Men alla larmar för döva öron. Ingen vill vara rasist, det värsta du kan vara utöver att inte vara feminist. Det sunda förnuftet och räkneförmågan är inte godtagbart längre utan en illusion om folkhemmet fast med annat folk och oändliga resurser från ingenstans.

Sedan ungefär 15 år tillbaka har svenska politiker inte gjort någonting för att minska antalet asylsökande till Sverige. I stället har man som sagt gått åt andra hållet. Sedan ungefär år 2002 pratar man allt mindre om att harmonisera svensk migrationspolitik med övriga Europas. Fokus har i stället legat på att framstå som ett föredöme. Man har trott sig kunna påverka alla andra genom att utmärka sig. http://www.svd.se/folkvandring-pa-vag-till-sverige

1224a9362bcc40fe

Vi borde kanske inte betala? Alla har rätt att flytta, men, har alla har rätt att kräva försörjning från oss? De som inte kan flytta och är kvar i kriget eller flyktinganläggningar är de främst hjälpbehövande, inte de unga män som vandrar mot oss. De kvarvarande sitter verkligen risigt till. De har inget hopp. Deras samhällen är bara kaos. Det går inte att neka att vissa kulturer producerar mer av det som människor önskar, som hälsa och mat.

Vi köar inte på gränsen till Mellanöstern.

Oavsett hur vi tänker och agerar är folkvandringarna här. Större del av skulden borde flyttas dit där det hör hemma: till de länder/regeringar som inte tillfredsställer folkets elementära behov av mat och skydd samt deras muslimska ”vänner”, som Saudiarabien, vilka lugnt tittar på medan Mellanösterns länder i samma kulturkrets går under. Att hjälpa ingår inte i deras agenda.

När har vi tagit vår rättvisa del är en bra fråga, men det är inte vi längre som har tolkningsföreträde. Det har kidnappats av våra försök att vara snällast.

http://w2eu.info/index.en.html

https://meritwager.wordpress.com/2011/02/25/arabisk-sajt-ger-rad-till-manniskor-som-vill-ta-sig-till-finland/

http://samtiden.nu/20423/gulfstaterna-vander-flyktingarna-ryggen/

 

Naturen sviker aldrig?

275Vi gick till naturskyddsområdet nära oss. Ängar, några kor, vatten och skog. Vi möttes av fyrhjulingsspår, rester av någons picknick med vin, sopor som flög i vinden, fimpar som nu mera är alltid närvarande. Någon körde motorcykel genom området i hög fart. Någon gick med sin hund och plockade inte skiten efter vovven.
Men fåglarna sjöng, fjärilarna fladdrade, myggen surrade, blommorna vek sig i vinden och en mörk molnformation seglare sakta iväg någon annanstans.

268Vi undvek att gå nära tiggarnas tidigare bosättning. Förr plockade vi smultron där. Trots att lägret revs på senhösten finns skräp kvar. Städningen kostade för kommunen 250 000 kr, sedan var pengarna slut. Strax efter slog de avhysta sig på en annan plats några kilometer längre bort. En del tog mot en biljett hem, några satt tröstlöst kvar på torget. Vi märker inte tiggarna längre och vänder oss bort när de ropar efter en. De är en misslyckad del av EUs förlovade land som skulle bringa fred och välstånd.
Någon påstod att Allemansrätten gällde för tiggarna. JA, men…Min Allemansrätt tillåter mig inte att bygga en kåkstad, bosätta mig liksom permanent, fälla träd, skita ner, demolera naturskyddsområden, inga andra områden heller för den delen. Att bo måste ske på annat sätt.
Nog om tiggarna, det är olösligt. De hyggliga, okunniga politikerna kliar sig i huvudet, polisen tittar åt annat håll. Det är mycket prat och lite verkstad i frågan.
Vi försökte undvika att trampa på skiten. Vi gick in i skogen, letade efter en bra plats för paus och kaffe. Trampade genom det höga gräset och fästingarnas paradis till en fin plats där vi hade suttit förut. Tydligen hade andra upptäckt den platsen av sopor att döma. Vi vände ryggen åt soporna, tittade åt annat håll och en stund var skogen så magisk som den borde vara.

041Tio år sedan var det än rent på området. Ja, en cykel ligger under ett träd, inte i farbart skick längre, men den ger snarare tankar än ilska. Vem cyklade med den? Hade den blivit glömd eller stulen? Kanske bara bortslängt där nära ett gammalt torp, som inte heller har annat än trapporna kvar. Förr var det sällan sopor som anföll en. Om så, plockade man upp det, så sällsynt var det. Idag spelar skyltarna Naturreservat, eller Världsarv för den delen, ingen roll.
Vad har hänt med människornas uppfattning om miljö och naturskydd? Har vi helt blivit alienerade från naturen? Har nedskräparna sopor och fimpar också hemma på golvet? Är vi bara lata och ouppfostrade? Den mystiske ”någon annan” får städa efter oss.

kobaneAllting är relativt. När jag ser på bilderna från senaste bombattacken i Irak med 120 döda, en moské som någon självmordsbombare tog sig an mitt i fredagsbönen eller raserade städer i Syrien som Kobane blir de sopor jag har sett obetydliga inslag i naturen. Eller, är det så? Att islams terror demolerar Mellanöstern, från bostäder till heliga platser, borde ge oss ytterligare incitament att bevara vår del världen för efterkommande. Långsökt kanske? Måste vi ha ansvar över vår miljö när andra helt tycks skita i sin? Undergången är ändå nära?
Naturen är ingen soptunna även om vissa personer och även vissa länder ser det som så. Så ta med dig dina sopor! Orkar du inte, håll dig hemma och skräpa där.
Bild Kobane från DN, foto Yasin Akgul/AFP

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/halland/skrap-langs-vagen-dodar-kor

Om flyktingar, tacksamhet och återvändsgränder.

Jag var ute och handlade lite mat. Köpte frukt, ost, mjölk och morötter, lite annat. I kassan hälsade kassörskan och jag varandra, vi känner igen oss på utseendet efter många år, och jag frågade henne: allt väl med dig?

Solen skiner och lön i morgon, så allt är bra, sa hon.

Lön eller överlevnadsbidrag? frågade jag.

Lön, sa hon och skrattade lite, jag är så nöjd. Tänk hur det ser ut i många länder. Vi har det bra. Vi borde vara mer tacksamma.

Visst borde vi vara tacksamma fast jag var ute och jagade extrapriser som alla fattigpensionärer gör. Jag rotar inte i soptunnor efter tomburkar, inte än i alla fall. Vi pratade en stund eftersom det var ingen kö till kassan.  Hon var illa berörd av händelserna i Medelhavet. Det fick henne att tänka på hur bra liv hon hade. Och sedan sa hon den meningen som alla politiker i FN och EU borde lära sig:

Hur kan dessa länder få fortsätta behandla sina medborgare så att de är villiga att drunkna och betala 50 000 för det? Hur kan det få fortsätta?

Hon la skulden dit där det hörde hemma, i de länder som orsakar flyktingströmmar. Som inte prioriterar sina medborgare utan förstörelse, vapen, makt, rätt tro eller vad det nu var. Det kanske är så kaotiskt nu att ingen kan reda ut situationen? Men, vi är också skyldiga eftersom vi bidrar till ryktet att Sverige är paradiset med mjölk och honung. Vi utvisar inte ens de som nyss mördade anhöriga till dem som flydde och betalade fantasisummor till smugglare för en resa i en bräcklig farkost. Terrorister och deras offer är lika välkomna hit. Vi frågar ju inte alltför mycket. Mer på https://meritwager.wordpress.com/

Under helgen var det val i Finland och Sannfinländare som värnar om finnarna mer än andra folkslag blev en valvinnare. Det orsakade snabbt ett skrik från svenska PK maffian. De får man inte ha i Regeringen! Men finnar gör som de vill, de har ingen anledning att lyda Sverige. Under och efter andra världskriget tog Finland mot en halv miljon flyktingar. Jag kan säga att det var tufft, jag har minnen om det. Men idag tar Finland emot väldigt få asylsökande jämfört med Sverige.

– Sverige har sådana problem att vi under inga omständigheter vill hamna i samma situation. Det känns som att Sverige befinner sig i en återvändsgränd, sa Tom Packalén Sannfinländare. http://www.dn.se/nyheter/varlden/sannfinlandarna-raknar-med-att-regera/

Har finnarna rätt? Har vi hamnat på en återvändsgränd? Är inte halva världen som en återvändsgränd?

Jag är inte för den invandring som sker utan kontroll och med smugglare – är någon för det? – men jag är för ökat antal kvotflyktingar. Under 2014 tog vi mot bara 1 971 personer som var kvotflyktingar att jämföra med antalet asylsökande på 81 301. Behovet är stort att få starta om när man har levt länge på ett flyktingläger i svåra omständigheter och har ingen väg ut. När någon har hamnat på ett flyktingläger är man beroende av bistånd resten av livet. Barn föds till läger. Jag tycker vi bör prioritera dem och inte flyktingsmugglarna. Kanske borde vi också prioritera kristna som har det uppenbart mest jävligt i fötterna på islams krig.

Men jag och många andra kan tycka vad som helst, ingen bryr sig. Situationen är olöslig, politikerna hukar under rädslan för ordet rasist, oförmögna att ta beslut. Hur flyktingströmmarna påverkar oss och världen under de närmaste åren kan vi bara spekulera om. Det är en återvändsgränd. Det blir inte mjölk och honung.

http://erixon.com/blogg/2015/04/skuldbelagg-inte-europa-for-flyktingvag/

En mataffär i Burma, inte den affären där jag handlade idag.