Fridolins upprepningar och räddningsplankor

Fridolin är upprepningarnas man, eller får man kalla honom man nu mera. Hen? Hur som helst återkommer han med ett förslag som han kom på i maj förra året  och vilket det blev inget av. Han tampas med skolan men kommer inte på något som kan förbättra situationen så han kör med sin 5 % kvotering igen. Fem procent av utbildningsplatserna ska kunna kvoteras till nyanlända.

Kanske ryker just ditt barns köplats?

Politiker älskar kvoteringar. Deras drömvärld utformas med tvång, skolkvoteringar, mera kvinnor kvoteringar, värnpliktskvoteringar. Det står överallt felaktigt att vi ska införa allmän värnplikt igen. Så var inte fallet. Vi ska tvångsutta 4000 av en årskull. Kanske de bästa just i din skola så de kan ha sitt liv på håll ett år eftersom Staten betalar så usla löner att det inte går att rekrytera frivilligt till försvaret.

Så till skolprocenten.

– Tio procent av skolorna tar i dag emot hälften av alla nyanlända och det håller naturligtvis inte, säger utbildningsminister Gustav Fridolin (MP).

– De skolor som har de bästa förutsättningarna måste också vara med och ta emot nyanlända.

Är detta ett erkännande att vi har problem i skolan, speciellt på invandrarområden?

5 % i år, 5 % nästa och hur tänkte han nu? Skall elever som hör till de högpresterande jaga fungerande skolor och ännu flera lärare byta yrke? Är det Fridolins mål? Att det än finns bra fungerande skolor beror just på att de flitiga, studiemotiverade, svenskspråkiga  (många är förstås invandrare) eleverna söker sig dit och de kvalificerade lärarna får då ägna sig åt undervisning, inte att vara tolk,  polis, mamma och socialarbetare. Vi behöver dessa läsduktiga elever. De blir läkare, jurister, lärare, sjuksköterskor, ingenjörer, forskare, chefer … i framtiden om de får gå sin skoltid i en bra skola med bra lärare utan att störas av andra elever, de som inte ser vitsen med skolgången och inte följer regler.  Dessa störningar är nu mera dagliga nyheter i våra tidningar.

Ingen elev som sedan tidigare hade plats på skolan i fråga ska dock behöva byta skola om förslaget blir verklighet, enligt Fridolin. När han säger det blir jag orolig. Vem ska få flytta på sig? Annars hade han väl inte yttrat sig så? Det arma barnet vars föräldrar satt honom i kön vid födsel (det sker nu mera) skall ge sin plats åt en ny som kom över gränsen igår? Det är trakasserier, inget annat.

– I praktiken är det ju så att du bygger ut kapaciteten, säger han till Ekot. Vad tror han? Skall skolan försöka bygga ut klassrummet för 3 – 4 elever till? Tror han att skolor är uppblåsbara? Det är redan trångt. Har han aldrig hört om brandskydd och andra ”här får vistas x antal personer” regler? Dessutom, hur många elever skall en lärare ha? I min skola på den gamla tiden var vi 45 per klass men  vi satt som tända ljus. Jag tror också att nivån på det vi skulle lära oss var lägre i grundskolan än det är nu. Kunskap växer.

Jag har ett bättre förslag än kvotering.

Även de nya får ställa sig i skolkön efter permanent uppehållstillstånd. Det är svenskt att köa. Vi köar snällt till allt nu mera. Den första tiden/åren får nyinkomna elever i skolåldern gå i en övningsskola (kalla det något bra inte förskola det har vi redan). Där lär man sig svenska. Där testas man på vilken nivå eleven befinner sig i  de andra ämnena. Där lär man sig hur det är i Sverige och hur man bör bete sig. När man är färdig att flytta över till den vanliga skolan får man kanske plats i den eleven hunnit köa för eller kommunen erbjuder någon plats och  precis som svenska familjer som köat förgäves får göra med sina barn: nöja sig.

Övningsskolan skulle ge nyinkomna elever en bättre chans att få godkända betyge och sedan vidare plats i Gymnasiet och/eller Högskola.

En del elever kommer att flytta ut snabbt, en del kanske aldrig. En del får ju inte stanna heller, de utan asylskäl. Har vi sådana nu mera?

Inga gräddfiler. Det är vi innerligt trötta för. Inga kvoteringar, det är inte jämlikt.

Hemspråk i skolan skall bort. Prata hemspråk får man göra hemma. Hem + språk heter det ju. Sedan kan man välja hemspråket som andra främmande språk på högstadiet. Man kan också lägga hemspråket efter skoltiden så det inte drabbar den ordinarie skolan, det sker redan på vissa skolor. Jag har för mig att de från Kina går i hemspråksundervisning på lördagar i Stockholm. De kan, så andra kan göra likadant. Svenska först, engelska sedan? därefter valfritt.

Hur vi kan skaka fram lärare till övningsskolorna lämnas som en övning för de vilka ville ta hand om andra länders ”ensamkommande barn”. Det har jag inga förslag till. Trots att jag inte kan perfekt svenska har jag haft kurser i svenska för vuxna invandrare, från analfabeter till de som bott här 15 år men inte lärt sig svenska. Någonting gjorde att man behövde lära sig svenska nu, ett nytt läge i livet. Det krävde fantasi kan jag intyga. Den kvällskursen var proppfull, nya elever ville in, men lades sedan ner. Det var för dyrt att lära gamla hundar att sitta tyckte kommunen.

Vad borde vi göra för 100 dagars löfte Fridolin? Han kan ta plats som lärare ett par år i en riktig krisande skola så han får erfarenhet av det vanliga skollivet. Jag tror att det vore nyttigt.

Eftersom MP är ett döende parti, omkring 4 % i olika mätningar, är det inte lämpligt att de har makt över skolan som är ett av de viktigaste och mest grundläggande resurser vi har i landet.  Sätt någon utanför politikerkretsen, som kan skolan och har arbetat där, på skolförändrings jobbet. Importera en finne kanske? De har också sjunkit något i PISA rankningen men då blev det genast ett krismöte. De ligger än på gräddhyllan.

Så, vem skall rädda den svenska skolan? 5 %? Eller är det redan kört?

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/forslag-nyanlanda-kvoteras-till-skolor

https://www.svd.se/forslag-nyanlanda-kvoteras-till-skolor/om/sverige

http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/r7Az3/nya-planen-for-att-stoppa-skolstoket

Som i en hägring växte Fridolins skolbyggnader i skyn

PS: Invandring och integration är den viktigaste frågan för folket (30 %) enligt Ipsos årliga undersökning. Som tvåa kom skolan 27 % som trea sjukvården 25 %.

Bilder: Min gamla flickskola Tammerfors.

Det är viktigare att trivas än att lära sig något?

DSCF5080Titanic modell Linda

Skolan är ett sjunkande skepp. Trots Fridolins 100 dagars kur har det inte hänt något. Skeppet läcker lite hår och där, motorn är blöt av saltvatten, oljan sipprar ut och matroserna saknar flytvästar, kaptenen har övergett styret och snott den enda livbåten. Några simkunniga simmar runt och vet inte vart de ska ta vägen. Mot främmande båtar kanske?
I våras var 14 000 niondeklassare obehöriga till gymnasiet, eller 14,4 procent. Föregående år var andelen 13,1 procent. Vart ska de ta vägen? 14 000 elever med misslyckande i bagaget?
Andel obehöriga har ökat sedan 1998 då 8,6 procent av niorna inte hade fullständiga betyg.

3199462_2048_1152Hallå, vad händer?

Samtidigt har betygen totalt sett blivit högre. Bakom den ligger ökade klyftor där både andelen som får inga eller lägsta betyg och andelen som får högsta eller näst högsta betyg ökar. Vissa är alltså flitiga och kanske mer begåvade? Bland de elever som invandrat och börjat i svensk skola i årskurs 1-5 har andelen behöriga ökat från 69 procent till 72 procent sedan 2013. För de elever som börjat i svensk skola i årskurs 6-9 går utvecklingen i motsatt riktning – från behörighet på 28 procent till 26 procent i år.
Kan man inte svenska är det svårt att hänga med. Försök själv gå i skolan i något arabisktalande land med jämngamla så nog sjunker betygen och kunskapen snabbt.

Hur ser verkligheten ut på golvet? En lärare sa nyligen att man satsar på elevens trivsel. Det är viktigare att trivas än att klara skolarbetet och prestera något. Men eleverna ska få godkända betyg ändå, så föräldrarna bör inte vara oroliga.
OOPS! Då undrar jag: hur många till har inte klarat skolan utan fått snällhetsbetyg? Är syftet att producera en skara dumma, okunniga personer? För vilken nytta? Tror man att Internet löser alla problem? Surfa så är världen din!

En annan lärare av ”den gamla skolan med ordning, undervisning, viss kontroll om resultat varianten” sa sig vara polis, socialarbetare och mamma i stället lärare. Hur var det i Finland? När jag förklarade kraven att bli lärare och att de inte hade så höga löner heller, bara hög status var det en suck jag fick till svar.

Ekonomin är skral i många skolor. Man drar in städning, mat, vikarier.

Det är något grundläggande fel i skolan. Fel på systemet? Lärarnas villkor och förmåga? Föräldrarnas engagemang i sina barns skolgång? Barnens ointresse för lärdom? För många som inte kan svenska/ingen studievana? Okunniga politiker? Trivsel i stället kunskapskrav? Eller annat? Kanske kombination om allting men ingen kan eller vill göra något radikalt. Kan knappt vara brist på pengar för svenska skolan kostar mer än andra länders. (Orkar dock inte leta siffror, har du några skriv kommentar.) Skolan får falla. De smarta letar efter bättre skolor och de andra drar sig runt i sörjan.
Jag har skrivit förut om att bli lärare i Finland så jag upprepar inte det. Här kan i stort vem som helst komma in i lärarhögskolan. I vårt grannland är det grädden på grädden.

a705621a-7f99-4820-b400-51e016e0e89b
Något annat som  är på litet nedgång är rankningen om bästa landet att åldras i. Sverige halkade till tredje plats efter Schweiz och Norge. Inte så illa att vara på bronsplats, det är bra. Men om nedgången fortsätter…

Vi har just haft det årliga besöket av gubbens handläggare. Jag kan absolut inte klaga på hjälpen, vi får vad vi behöver. Vårdcentralen fungerar också bra, men det behövs inte mycket för att det blir köbildning. Däremot kan vi klaga på pensionen. Den är usel trots många arbetsår. Att vara delaktig i samhället, som var med i mätningen, är inte heller något att skryta om. Man är delaktig på ett privat plan, med sina närmaste. Samhället är inte intresserad av de äldres åsikter. Hur var det nu någon sa, att Sverige blir så mycket bättre när de äldre dör och lämnar plats åt den multikulturella världen.

Jag har inte tid att dö just nu. Hoppas jag slipper och hänger med ett par varv till.

http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/krisen-i-den-svenska-skolan-blir-bara-varre/

Skolfrågor, arbetslöshet och lite om Kilimanjaro bestigning.

IMG_3862

Förra året så här dags var jag i Tanzania och besteg Kilimanjaro med min son, Tommy. Tja, vi hade sällskap av ett gäng på 13 personer. 4 av dem var obligatoriska, du tilläts inte bestiga berget utan hjälp av 2 personer. En inkomst och en säkerhet. Redan andra dagen såg vi någon sjuk person ledas tillbaka, dagen efter några till. Höjdsjukan slog till eller var det brist på träning.

Resten av våra 13 var förhoppningsfulla hjälpredor i hopp om att få några dollar i dricks och kanske efter några år och flera tripp avancera och få gå en kurs till guide. Att anstränga sig för några dollar var bättre än att sitta hemma och vänta på något påhugg. Framtiden krävde arbete. Ingenting kom gratis. Så de bar våra och sina saker glatt ändå till sista camp som var på 4600 meters höjd, i skor som ofta hade sett sina bästa dagar, packningen på huvudet och de hade allt klart med tevattnet kokande när vi kom till platsen. Servicenivån var högre än på lyxhotell.

Vilken arbetslös ungdom i Sverige skulle satsa så? Vi orkar ju inte ens plocka bären i skogen utan måste importera bärplockare.

Men det kändes kolonialt på något sätt. Den vita kvinnan vars packning bärs av en svart man, vars mat lagas av en kock, vars tre liters vattenflaska konkas av … Jag var ju van att vandra ensam och fixa allt själv. Tommy bar sina saker, vilket orsakade oro i gänget. Kanske handlade det om pengar, det dricks som man förväntas att ge till alla. Om vi inte vore nöjda… Han fick släppa något från sin packning till dem. Friden var återställd. Vid toppbestigning hade guiden svårt att hålla Tommys tempo vilket han löste genom att föreslå fotografering för att få en paus.

IMG_3949

Den omvända kolonialismen med turister som betalade dyrt för de svarta som passade upp dem?

Det var en fantastisk resa. Först safari med turen att se Big Five och otaliga andra djur, sedan bestigning. Men, jag blev något uppskakad över utvecklingsnivån i landet. Kanske även besviken, för Tanzania har varit länge en stor biståndsmottagare, bland annat från Sverige. Det kanske var fel bistånd som läror om jämlikhet? El, vatten och toaletter saknas, speciellt på landsbygden. Arbetslösheten är hög. Skolor är än undermåliga. Min guide berättade om sin dröm att ha barnen i en privatskola för där var lärarna varje dag och skickade inte hem barnen om de fick bättre betalt extra arbete på annat håll någon dag. Skolor och arbetslöshet är globala frågor, inte bara i fattigare länder.

Även här hemma klagar lärarna på lönen och byter arbete. Också jag valde en annan utbildning efter några år i skolan. Bristen på utbildade lärare är stor. Många föräldrar försöker flytta sina barn till friskolor för att få bättre undervisning. Vissa problem är universella. Men ett land med världens dyraste skola borde inte ha problem liknade ett utvecklingslands. Någonting är allvarligt fel. Kan de elever som tror att allt fixar sig utan ansträngning vara en del av problemet, inte bara de som inte kan svenska?

Nog vidgar resor ens vyer både hemma och borta. Mycket är av samma slag och annat är bara en fortgående misslyckande.

Kilimanjaro var den häftigaste turen jag har gjort. Även om vandringen hela Nordkalottleden inte var så illa heller. I år blir det tour du Mont Blanc – igen, men med lite nya vägar. Se en alpglaciär innan de är försvunna.

Mer om Tanzaniaresan:
http://blogg.iniskogen.se/2014/08/22/safari-och-fattigdomsbekampning-samt-lite-funderingar-om-att-vara-stolt-over-sitt-land/
http://blogg.iniskogen.se/2014/08/16/pole-pole-mama/

 

Närvaro av huvudduk och frånvaro av svensk flagga.

mössaVi har varit på studentuppvaktning på skolgården. Det är länge sedan sist, över 20 år, och förändringarna var tydliga. På den gamla tiden gick eleverna hem med sina anhöriga, en del i dekorerade bilar, några gående eller udda färdsätt likt oss som drog hem dottern på en skrinda. Nu åkte studenterna iväg tillsammans skrikande på lastbilsflak och föräldrarna tog hand om deras blommor och presenter. Vi andra gick hem över skolgården bland krossade blommor och tomma flaskor.

student 9 Student år 1984.

En annan sak som var annorlunda var andelen studenter och anhöriga med rötter från andra länder. Flickor i schalar med studentmössa ovan, medan pojkar var barhuvade klädda i svarta kostymer. De poserade med sina hemländers flaggor, turkisk, somalisk… för mig obekanta fanor. Omkring dem var tjocka släkten, många äldre människor vilka ropade gratulationer på ett språk jag inte kan.

Skolgården var multikulturell, som samhället skall vara idag enligt politikerbeslut.

Jag blev lite störd av dessa flaggor. Jag blev också störd av schalar när studenten var klädd i en urringad klänning och så kort att vindpusten visade trosorna men håret var noga täckt. Det var kanske falskheten som störde mig?  Schalen som en kvarleva av en annan kultur, kanske en där flickor knappt gick i skolan, kanske som en demonstration att vi hör inte hit utan är av annan sort, flankerad med en flagga från Mellanöstern. Flaggorna som hedrade ett land folk påstår sig ha flytt ifrån, inte flaggan från landet som gav dem utbildning.
Flera kvinnliga studenter var klädda i heltäckande klädsel, omringade av lika klädda kvinnor och alldeles vanligt sommarklädda män. Solen sken och den kyla vi haft i veckor var bortblåst.

Men tiden förändrar? Jag kom ihåg mina egna protester och hur jag själv har förändrats under åren. Att vara uppvuxen i en laestadiansk och högkyrklig familj innebar många regler. Jag bröt mot flera. När jag nådde konfirmationsåldern 15 år försökte jag vägra det eftersom jag inte trodde på Gud, men vägran gav för många böner från mors sida och hot från far. Jag protesterade genom att ställa frågor till prästen han inte kunde svara på, trots min gryende ateism var jag en av landets bästa Bibelvetare. Jag sydde min konfirmationsklänning i lite modernare snitt till min mors fasa och satt inte upp håret som man borde. I konfirmationsbilden ser man en flicka som lyser av missnöje och mor vägrade skicka bilden till släkt som sig bör. Jag var en falsk konfirmand med ett kors om halsen och det skar i mitt samvete.
Det kanske är lika med muslimska flickor uppvuxna i Sverige, i korta klänningar men med en sjal på huvudet?

När blir en invandrare svensk? Är det önskvärt? Vad är det svenska? Markeras det med frånvaro av huvudduk och närvaro av svensk flagga? När slutar de muslimska flickorna bära schalar för syns skull när resten av kroppen är klädd i dagens mode? Och när slutar vi andra reagera över olikheterna? Kanske först när vi äldre har dött, vi som har sett förvandlingen av Sverige till ett annat land, med sidor vi inte ens visste existerade? De yngre är uppvuxna med en nyare kultur där nationen Sverige har mindre betydelse.

flaggaI morgon är Nationaldagen och flaggorna kommer att hissas. Det hörs toner om olämpligheten av korset på flaggan. Om så, har vi sjunkit djupt.

Lämplig läsning om tacksamhet idag:

https://toklandet.wordpress.com/2015/06/06/en-ursakt-till-somar-al-naher/

Student, ja. I Sverige är alla som passerar gymnasiet studenter. Studentexamen avskaffades här -68, medan i vårt grannland Finland skriver man fortfarande studentskrivningen. 27000 elever skrev i år. Det är en nödvändighet om man tänker studera i Universitet, som att bli lärare. I år var intagningspoängen till lärarutbildning lite högre än till läkare.