Svenska män är de mest jämlika i världen. Mobba dem inte.

005-2Min far var ingen bra far om jag mäter honom med nutida jämlikhetsmått. Jag minns bara några få tillfällen då han var engagerad i oss barn på barns villkor. Han var garanterat inte pappaledig en enda dag. Han var uppfostrare. Han var konservativ. Han var kristen. Han var inte feminist. Han var säker på att hans hustru var värt mer än han själv. Hon kunde ju föda barn. Far hade ett heltidsarbete och ett deltidsjobb. Mor sörjde för hushållet, att pengarna räckte, att det fanns mat på bordet och när det knep ekonomiskt arbetade hon som tidningsbud på nätterna så länge vi barn var under skolåldern och hon behövdes hemma. Far var stolt över henne.

Min far var stolt över sitt land också. Han var krigshjälte fast han tyckte krig var okristligt. Men han ville försvara landet. Att ha ett eget land, gräns mot andra, flagga, språk, rösträtt, förmåner och skyldigheter och en folkvald president var viktigt för honom. Att få vara en medborgare i ett fritt land var något stort. Han var stolt över sitt medborgarskap även om han aldrig ägde ett pass.

Att försvara sitt land, sin frihet, sitt sätt att leva var självklart.  Även om kriget mot ryssen tog hans hälsa och psyke och kortade hans liv – krigsskador kunde inga medaljer läka – skulle han försvara landet igen vid behov, om han sen skulle krypa.

Han var nationalist, absolut.

Han lärde oss barn att medborgarskap i ett fritt land var värdefullt. Medborgarskap förpliktade. Vad kan du göra för ditt land, var frågan.

Det var viktigt att ta ansvar. Man måste ge även om man inte har nog själv. Finland förlorade kriget och fick en halv miljon flyktingar. Det löste sig tack vare de vanliga människorna. Även far och mor tog ansvar.

Mor delade maten med flyktingar som bodde i vår hyreslänga. Vi fick vara lika hungriga som de tills de fick arbete. Någon gav dem ett rum. Andra kom med kläder. På söndag gick de till kyrkan med oss. Sedan ställde de sig vid en fabriksport och hoppades få arbete.

Efter kriget gick far  tillbaka till sitt arbete på pappersfabriken där han hade börjat som 14 år gammal. Varje vecka arbetade alla extra utan lön med ryska beställningar. Krigsskulden skulle betalas. Fabriken bidrog med varor. Det var så en nation med äran i behåll gjorde. Det land som är skuldsatt är inte fri, lät det på den tiden.

Trots att vi var fattiga hade han optimistisk syn på världens utveckling.  Att be till Gud och göra sitt skulle hålla ihop landet och behålla fred i världen.  Han fick dö med den tilltron.

Far och jag hade väldigt olika åsikter om det mesta men inte om värdet av ett fritt land, medborgarskap, demokrati och rätten att leva på vårt lands sätt. Även idag lever en liten, men väldigt bestämd finne inuti mitt försvenskade jag.

Det är inne att hata män. Kända figurer som tycks veta föga av världen hatar. De svenska männen hånas i massmedia av tongivande feminister som värdelösa svenska vita medelålders skräp fast de är just de som går till arbetet i morgon, tar hand om sina barn, bidrar till samhället på olika sätt och genom skatten bekostar även de invandrarmän som har lämnat sina barn och fruar kvar på krigsområden, sökt sig till EU-paradiset och skippat sitt ansvar hemma.

Hur känner alla fäder sig om deras kvinnor ropar i massmedia: hatar, hatar, hatar män?

Svenska män är de mest jämlika i världen. Mobba dem inte.  Värdesätt och ta hand om era män, fäder, söner. Tacka dem speciellt idag på fars dag. Tänk efter, du som är feminist. För – hackar man någon tillräckligt länge kommer även den att dra.

Om uppförandekoder, makt och imitatörer.

IMG_4770

När människor är fria att göra som de vill härmar de oftast varandra. Så mycket för den friheten! De ofria imiterar dem som visar hur man bör vara, de som äger makten, den officiella eller inofficiella.

Är vi alla imitatörer?

Om folk är tillräckligt rädda böjer de sig genast under galgen. Rädslan har olika upphov. Lagar, hemmets regler, områdets regler, religionens- och samhällets regler. Trycket att vara på rätt sätt. Böja sig eller bli utstött? Jag tror att många böjer sig.

I dag är påbud från vår Regering mindre värt än flödet från den inofficiella makten. Vem äger makten då, är en bra fråga. Den riktiga makten, inte suset från dagens huvudbry. Den som styr ekonomin skulle många ha som svar. Att äga är att ha makt. Kanske kommer inflytandet utifrån från rörelser vi inte förmår att påverka? Är vår frihet begränsad, är vi bara maktlösa vindflöjel i världens turbulens?

292

Det rätta i ord och handling varierar också med tiden. Alldeles nyss köpte vi negerbollar, familjen var samhällets grundpelare, vi hade sparbössor till barnen och Guds tio bud var basen för ett anständigt liv. Vi avvek inte så mycket från varandra.

Idag finns flera maktcentra. Tiden för Kyrkan och Regeringen är ute och har ersatts av media i olika former. När vi deltar i diskussioner på Internet känner vi oss viktiga. Att slippa hamna i onåd på medier tycks vara en stor fråga idag, speciellt bland de yngre. En anpassning för fiktiva makter kan bli större än anpassning till verkligheten? Vem är det då som styr?

Vi har yttrandefrihet som brukas och missbrukas. Vi dödar vanligtvis inte varandra på grund av ”fel” åsikt men nog kan det bli nära döden upplevelse genom hatet på Internet. Avrättning här hemma sker per ord, inte per halshuggning i normalfall. Sådant står radikala muslimer i Daesh för och den alldeles vanliga rättvisan i länder som Saudiarabien. Kina och Iran leder dock den ”legala” avrättningsligan för åsikter. Yttrandefrihet är bara ett ord i de flesta länder. Är du fattig och beroende av andras välvilja har du inte råd med åsikter. Gränser för frihet och rätten att yttra sig finns i alla samhällen, men påföljderna varierar.

Att döda och hota andra länders medborgare på grund av deras åsikter ingår i den islamtrogna världen. Det är aktuellt dagligen. Charlie Hebdo i Paris, terrorattacker som just nu i USA och alla minns väl Salman Rushdie eller Vilks.

vilks_rondellhund-768x1024

Men Vilks har varit hotad i åratals, sedan 2007. Varför intresset kommer nu kan visa en kantring i de rätta åsikterna på media. Även Regeringen har vågat uttrycka oro för invandringsfrågan, terrorister och våra sinande resurser. Det svänger i maktens korridorer. Bara några veckor sedan var SD förslagen att minska antalet asylsökanden nära på kriminella. De var rasister hela bunten. Idag vet regeringen inte hur fort de kan stänga gränserna. Stäng Öresundsbron! ropar de med gråten i halsen. Men att prata med SD kan de inte, deras ståndpunkter ingår inte i Regeringens likalydande.

Vinden har vänt – något. Flertal skyndar sig till rätt fåra med tårfyllda ögon. Så genomskinligt. Så falskt. Vad gör man inte för att behålla makten? Att fundera en smula hur ökat antal muslimer från stridande länder kommer att påverka oss är dock inte ens tänkbart. Vi stänger kyrkor. Muslimer bygger moskéer.

Det är lätt att uppleva vårt land friare än muslimska länder. Kommer det att förbli så med ökad muslimsk invandring? Vet vi ens vad frihet innebär för oss så vi kan försvara det? Demokrati, men hur definieras det? Yttrandefrihet, men hur långt? Sexuell frihet? Slippa religiösa påbud? Jämlikhet, vad det nu innebär? Rätt att ösa ur sig vad som helst på Internet? Att få välja allt, bara andra betalar?

Jag tror att vi är oklara över de förändringar som sker i landet angående demokrati och yttrandefrihet. Jag tror snarare att våra normsystem håller på att krackelera. Politiker går i täten genom att medge olika regler för olika människor. Illegala bosättningar tilläts, lögner om ålder hos asylsökande struntas i, giftermål med barn orsakar inga åtgärder, man tänjer regler av rädsla för religiöst missnöje, man gynnar det ena könet framför det andra och föraktar allt som är liksom svenskt. Att behandla olika grupper på skilda sätt skapar parallella samhällen, grupper vi och dem och förebådar failed State. Vår frihet att tänka och vara vi är på förfall.

Vi borde hålla fast i de normsystem, som likhet inför lagen och att religion är en privatsak vilka har gjort detta land så framgångsrikt för medborgarna. Men jag tror att vi redan har klivit över den röda linjen.

Vad är frihet för dig? Vad är koden för ditt liv? Har du en inre tanke, ett normsystem du lever efter? När bröt du en uppförandekod sist? Hände det någonting? Du blev inte kastad från balkongen? Eller sparkad från ett förtroendeuppdrag hos facket? Eller bara kallad med fula namn på Twitter?
Håller du tyst? Försvarar du dig? Ljuger? Eller anpassar dig? Om det införs lagar som du inte kan acceptera, vad gör du då?

Världen var ny och spännande när jag var ung. Världen idag är vidöppen, utnött och hotfull.

“My definition of a free society is a society where it is safe to be unpopular.”

Orden i rubriken är Adlai Stevensons, han var Guvernör i Illinois och FN ambassadör. Hur säkert står yttrandefriheten i världen? Hur fri är pressen eller styrs den av Regeringar, fåtal, har enda inriktning? Får vi vara impopulära, tycka avvikande, ha en egen åsikt, hur tokig den än är? World Press Freedom Index för 2014 har publicerats och den lägger Finland som landet med bäst yttrande – och pressfrihet.  Sverige är 10.  Det sämsta landet är Eritrea men många länder ligger illa till utan några positiva förändringar under åren. Andra länder, som Libyen, har ju mer eller mindre kollapsat efter undersökningen så situationen kan vara inte bara värre utan icke mätbar. Att inte kunna läsa och skriva begränsar ens yttrandefrihet och deltagande i samhället. 16 % av världens vuxna är illitterata.

De tio bästa på World Freedom Index 2014:

1 Finland, 2 Holland, 3 Norge, 4 Luxembourg, 5 Andorra, 6 Liechtenstein,          7 Danmark, 8 Island, 9 New Zealand, 10 Sweden

USA på plats 46 och Ryssland på plats 148

Och i botten:

174 Vietnam, 175 China, 176 Somalia, 177 Syrien, 178 Turkmenistan, 179 Nord Korea, 180 Eritrea

Det känns sorgligt för mig att se Vietnam på botten. Där kan en bloggare låsas in. När jag bodde i Vietnam på 70 talet sålde folk sina smycken för dollar för att kunna fly från landet. Kontrollen var total. Idag likadant? Saudiarabien halshugger och spöar de oliktänkande. Raif Badawi, bloggare och aktivist genom sin webbsida ”Free Saudi Liberals”, dömdes i maj 2014 till tio års fängelse, 1 000 piskrapp, tio års reseförbud, ca 266 600 USD i böter och ett förbud mot att framträda i media. Han är nu föreslagen till Nobels fredspris genom internet aktion.

Att misshagar islam i ord och bild kan vara livshotande. 14 februari var årsdagen av den fatwa mot Salman Rushdie som Ayatollah Khomeini i Teheran förkunnade 1989 och han slog fast att den brittiske författaren måste avrättas för sin bok ”Satansverserna”. Han hade kränkt islam. Jag tror att det var den första gången vi på allvar reagerade över att muslimska länder hade en helt annan tolerans och uppfattning om yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Efter fatwan har listan över de förhatliga personerna vuxit, de vars mord belönas med pengar, innehållande en svensk, professor Lars Vilks, nu mera känd även av dem som är ointresserade av konst eller islam för den delen. Hans rondellhundar är världskända.

Alldeles nyss efter Parisattacken ropade många av oss ”jag är Charlie”, det samma har inte förärats Vilks. Terrorattacken i Paris skakade om hela västvärlden. Det följes av en Copycat i Danmark. En terrorist släckte två liv i Köpenhamn med troligt mål Lars Vilks. Vissa har gett skulden till honom, en potentiell offer. Så långt räckte vissa människors och journalisters tanke om yttrandefrihet. De undrar hur morden påverkar Lars Vilks eftersom några oskyldiga dog när någon var ute efter honom? Förtjänade han inte en kula i skallen?

Det påverkar min uppfattning på så sätt att vi måste stoppa de här mördarna. Jag kan inte se att man kan göra något åt yttrandefriheten eller demokratin. Att vi skulle rekommendera saker som försiktigare eller förhandsgranskning, nej, yttrandefriheten är en oreserverad historia. Vad skulle det vara för slags förhandling att vidta sådana åtgärder för att annars skjuter de ihjäl oss? Lars Vilks.

Förhandsgranskning av åsikter? Bekvämt, så vi inte tycker fel igen? Kanske finns det PK typer, de som har de rätta åsikterna, som skulle välkomna sådan granskning medan andra har försvarat yttrandefrihet ändå in till döden. Demokratin är redan skral, det samhällskontrakt vi har haft med våra styrande håller på att krackelera.

Vi borde alla vara Lars Vilks, men icke. Bara rätt åsikt, bild, tanke, förening, bok, ism, människa är värt yttrandefrihet i PK Sverige, knappt några rondellhundar.

Bara Sverige svenska blåbär har …

Snart reser många av oss till främmande länder på semester. Vi drömmer om nya platser, sol och värme, kanske en drink vi poolen och helst skall det kännas exotiskt. Några veckor i året är vi gärna internationella, multikulturella – men med god och billig service förstås. Ja, sen finns de som har sin stugdröm och några åker till fjällen eller fiskar, andra reser runt i hemlandet, men främmande länder med badstrand har den största dragningskraften.

Så, vi reser gärna till andra länder men att ha det främmande landet nästgårds som om man ständigt skulle bo utomlands är mer än de flesta vill ha. Några invandrare är lite pittoreska men att sitta i en buss och alltid vara den enda vithyade känns märkligt, nästan hotfullt. Trygghet är att leva bland sina meningsfränder, det finns liksom en kod hur en svensk ser ut, och det är inte en beslöjad svartklädd kvinna. Det är naturligt att även invandrare tyr sig till sina landsmän, eller … Nej, då pratar vi om bristande integrering.

När jag bodde utomlands avvek jag och människorna ropade efter mig, drog mig i håret och skrattade åt mig. Jag bröt normen. Jag tyckte det var ok, jag var ju den som inte hörde till och försökte anpassa mig. Vi som var svenskar bodde tillsammans och var väldigt svenska. Vi höll noga efter svenska helgdagar och idrottshändelser. Vissa grät när plastjulgranarna utdelades och nationaldagen firades med allsång.

Men vad är svenskt? Gustav Vasa? Men det är så länge sedan att ingen vet annat än skrönor och Vasaloppet. Nu har vi en fransk ättling till kung. (Obs, jag gillar Kungahuset, de har en funktion.) Världen fyller våra butikshyllor. Bilmärken och tekniken har vandrat ut ur landet. In har vi fått arbetssökande när arbete inte längre finns. Vi har onekligen fått roligare mat. Jag minns än dagen då jag åt pizza för första gången. Invandring och utvandring, både folk och varor, har förändrat Sverige. När jag har frågat folk utomlands vad de vet om Sverige och de blandar oss ihop med Schweiz säger man bara landet med Nobelpriset, då vet de flesta. Det är kanske vårt ryktbaraste kännemärke idag?

Firandet av nationaldagen sker med multikulturella fester – nära mig en kurdisk fest och något som liknar en karneval. Det gör mig fundersam. Jag undrar varför inte ens nationaldagen får vara svensk? Kanske finns det inget som är svenskt längre? Vad skulle det vara? Flaggan? Men vissa har uttryckt att den är rasistisk eftersom det är en kors, symbol för kristen religion. Nationalsången? Hörs inte det röster om att den borde skrivas om, den är för nationalistisk, nationalsången alltså. Musik? Det är internationellt idag när rappare trängs även på Luciafirandet. Filmstjärnor? De försvinner ju till Hollywood. Naturen är dock multikulturell nog, det finns allemansrätt. Fråga bara skogsägare hur glada de är efter tältläger med bärplockare. Bara Sverige svenska blåbär har, men vi ids inte plocka de själva.

Demokratin då? Den är väl väldigt svenskt eftersom vi har fria val även om viss ringaktning mot oliktänkande partier förekommer. Vi har varit fredliga och inte haft krig på hundratals år om man borträknar Husby, Göteborg, Malmö, Ådalen, Almarna och andra mindre kravaller. Svenskar, speciellt politikerna, har orubblig tro om att ingenting kan hota demokratin och vårt svenska statsbygge. Det spelar ingen roll hur många oliktänkande som flyttar till Sverige, med helt andra föreställningar om vem som har makten i samhället. För alla är det inte Regeringen och landets lagar som styr, utan Gud, fadern, familjen, klanen och hedern. Den demokratiskt valda Regeringen står långt efter. Det ser vi i många länder där det inte finns skillnad mellan Stat och religion utan det stavas Koran. Vi själva har förpassat religion till den privata sfären oftast manifesterad med festliga händelser som dop eller vigsel, eller sorg som begravning. Andra tar religionen på allvar, det är livets orubbliga rättesnöre. Hur detta på längre sikt förvandlar landet har vi inte tänkt på. Vi tror på vår godhet och välvilja. Det är gott så, men eftertanken borde också existera. Vilken rätt finns det för behållandet av en svensk nation med gränser i en värld med 43 miljoner flyktingar?

Demokratin hölls uppe av konsensus, ett slags oskrivet avtal mellan oss – folket – och de som har den styrande makten. Är det så i dag på nationaldagen, i Sverige? Vi går inte till torget och skriker mot regeringen, men nog muttras det i stugorna.

Vi är kanske inte längre en nation med medborgare utan en befolkning som bor här, flyttar in och ut och nationalstaten är något förgånget? Är det inte så  i EU – ja i många länder? Stater spritter i dödsryckningar. Det maktlösa arbetslösa folket rör på sig och letar efter förmåner någonstans. Vad kommer därefter om samhällen kollapsar? Kan vi förvandlas till en stat för alla? Vad är starkt nog att hålla ihop oss som en nation eller bildar vi våra egna enklaver och reser staket runt om?

Ha en bra dag, Nationaldag eller bara en röd torsdag!