“Jag älskar dig” och sedan…

De sista orden från en av de drabbade genom mobilen etsar sig i våra minnen.   ” Jag älskar dig…” och sedan är det tystnad.

I ett ögonblick har våra liv förändrats. Datum den 11/9 klockan 8.45 i New York tid. Ett plan, ett vanligt transportmedel för människor kraschar, ett plan till, ett till och terrorn har tagit över våra liv.

Oavsett avståndet har rökmolnen i World Trade Center trängts in i våra vardagsrum. Det för in skräck. Alla har drabbats.

Nästan. Förövarna som inte tog genvägen till sin himmel i attacken har en glädjens dag. Någonstans, väl skyddade sitter någon eller fler och ser förödelsen i sin TV ruta. Tar mot glädjebesked i telefon. Applåderar. Det var nästan en full pott. Vad näst? Världsmakten USA har fått en törn. Kanske är förövarna lite missnöjda med det fjärde planet som bara åstadkom några döda och missade målet.

Det var 23. årsdagen över Camp Davidavtalet. Avtalet som skulle bringa lite lugn i Mellanöstern.

Förut tänkte vi att världen är god men det finns onda undantag. Nu är världen ond men än finns det goda undantag. Kanske. Vi blir mer varsamma i vår bedömning av vår omgivning. Västvärlden sluter sig i kontroll. Öppenhet som vi hyllat var en risk. Toleransen vi hade för våra grannar från främmande kulturer var kanske skyddande av en brottsling? Vi ser med vidöppna ögon och ser en fara som vi trodde var begravt i och med andra världskriget och i olika fredsprocesser som pågår. De krig som drabbar Afrika är långt borta och hotar inte oss. Vi kan negligera. Nu är risken för oss själva bakom knuten.

Det finns många farliga människor i världen, i terroristens ögon. Människor som förtjänar att skjutas, sprängas i luften eller åtminstone hotas. De är barnen som går till skolan genom fel område. Spädbarnet i Gaza som skjuts på sin fars armar. Munkarna som har jagats iväg eller mördats i Tibet. Människor som kommit till sitt arbete i World Trade Center och precis kopplat på sin dator för att läsa nattens post.

Vem definierar rätten till liv? Vem definierar rätt liv? Det gäller att vara oförskämt rik och fanatisk, då fixar sig herraväldet över människors liv. Den som har mest vapen och vansinne bestämmer. Men det är inte längre nödvändigt med vapenarsenal. Det räcker med fanatiska terrorister som använder sina egna och andras liv som vapen. Vi har svårt att förstå deras handlande och motiv. Att religiös tro kan användas som orsak till att mörda.

Vi skall inte heller förstå, för, att förstå terroristen är ett steg mot ett slags medlidande. Vi är ofta bättre på att förstå dem som drabbar andra, men mindre bra att ta hand om de som drabbats. Medlidande löser inga våldshandlingar. Våld tillbaka är mer effektivt men ger inga permanenta lösningar. Våld föder våld, det borde vi veta. Det faktum har inte sjunkit i allas medvetande.

Men jag är lika hjälplös som andra inför det som händer. I farans stund blir våra egna och våra barn det viktigaste. Jag ringer min dotter. Hon har nyligen kommit från en semester i New York. Hon har flugit runt de skyskraporna som inte längre finns. Jag törs knappt fråga om hennes sambo. Han är flygare och har rutten London – New York.

Han har precis landat i Sverige. Vi har klarat oss, denna gång.

Jag skrev det ovanstående 11 september samtidigt som katastrofen begick i TV. Jag var ledig den dagen och satt på TV. Jag hade gjort kaffe och tänkte skriva något helt annat till Sourze, som jag skrev till på den tiden. Jag fick ångest eftersom min dotters sambo skulle flyga ett plan från New York. Jag bytte kanal flera gånger och surfade runt för att se vilket plan det var som kraschade i de två tornen.

Jag tror att många av oss började betrakta muslimer på ett annat sätt därefter. Islamisternas fanatism kom oss nära. De angrep vårt revir. De angrep det ekonomiska hjärtat, New York. De angrep vårt sätt att leva. Det har skett ca 35 606 islamiska terrorattacker efter 11/9 i världen. (Jag vet inte hur man har räknat.) Hur många attacker har skett genom andra bortser jag idag, minnesdagen för 11/9-2001.

Jag är dock tveksam till om politiker lutande åt vänster här hemma, i EU och i USA har begripit syftet och risken med islamisk frammarsch och terrorism.

Minns ni 11 september 2001? Dagen med 2 977 offer + 19 döda kapare ca 6 000 skadade, enorm psykisk påverkan och stora materiella skador.

Vad gjorde ni den dagen? Hur tänkte ni efteråt när röken och askan hade lagt sig? Påverkade attacken era liv och tankar?

https://www.911memorial.org/

https://www.dailymail.co.uk/news/article-7447023/Never-seen-images-Ground-Zero-wake-9-11-ahead-anniversary.html

Bild: Michael Foran från:
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:WTC_smoking_on_9-11.jpeg

Läs också Dick Erixon på Samtiden idag

Kor som terrorister och om rädslan att prata med fel parti.

Ständigt dåliga nyheter över världen. Det är så sällan dagspressen förmedlar något trevligt, i så fall är det kändisar i en fest eller något oväsentligt. Skjutningar, sprängningar, våld finns nu mera dagligen på tidningssidor, på Internet, löpsedlarna… Jag läste om kor som agerade lik självmordsbombare. Inte självmant men någon IS medlem använde två kor för att spränga folk, hus, vad som råkade vara på vägen. Makabert.

Att av illvilja spränga något som människor, hem, företag visar en oerhört stark maktdemonstration. Våldsverkaren försöker demolera något så det inte finns kvar, annat än i spillror. Rädslan ska ta grepp över människor.  Se, så går det om du sätter dig mot mig, är budskapet. Att med vilja skjuta en enskild person är ofta – inte alltid – en träta mellan personer, en hämndaktion eller bara markering mot en klan, grupp, familj men att spränga något i Samhället riktar sig mot just det Samhället även om en viss person eller familj var målet.

Man bryr sig inte om vilka andra och vad stryker med.

Det sprängs och skjuts dagligen i Sverige. De sju av partierna som är ”goda och rena” skall prata om situationen. Jag tror inte att det händer något som avhjälper tillståndet snabbt. Alla, säger alla, partier borde ha pratat med varandra och de experter som ser och har sett allvaret åratals sedan. Kanske då hade man kommit på något användbart. Samtal pågår. Blir det några lagförslag brukar det ta några år innan en ny lag är på plats.

Inrikesministern Mikael Damberg vill fortsätta hålla SD utanför samtalen om gängkriminalitet.

– S har varit tydliga i valrörelsen och efter det med hur vi jobbar mot SD och vi har inga planer på att bjuda in SD i samtalen nu. (TV 4 Efter fem)

 Alltså de som röstade på SD 2018, de 1 135 627 personer anses som ett slags parias i svenskt samhälle.

Om Regeringen och de i ”opposition” hade använt ens hälften av sin energi och tid de har lagt på ansträngningen att inte prata med SD kunde de ha hunnit göra så många förbättringar för Sverige.
Eller inte? SD är kanske kamouflaget för total oförmåga? Det finns dock små sprickor i muren då vissa  politiker tycker att man kunde prata med SD.

Men, kor då? Nej, än så länge har vi inga som använder kor som självmordsbombare. Vi har bara klimataktivister som tyranniserar djurbönder och tycker illa om de som än äter kött, speciellt vita män. SSU har föreslagit att ”vegetarisk norm” skall gälla i all offentlig service, som på förskolor, skolor, äldreboenden och inom sjukvården. Det finns inget som hindrar för SSU medlemmar själva att bli vegetarianer eller veganer, men det var väl för svårt.

Skuldbelägga djur och köttätare som klimathot är tidstypiskt.

Att använda djur även i terrorhandling är inte helt ovanligt. Åsnor har råkat illa ut som bombbärare i Afghanistan. Att använda barn däremot har inte varit något sällsynt. Flickor med bombbälte och pojkar med vapen har vi sett nog av.

Men djur som våldsverkare, hur kan det ske? Terrorister är påhittiga. När IS anhängare sticker till bekvämare länder som Sverige eller har dött med terroristbrist på plats som följd engagerar man djur för terrorattack. Senast två kor som med bombvästar demolerade sig själv och byggnader, dock hade folk tur med koattacken, inga dog.

Byn Al Islah, Iraq, som drabbades av koattack har heminredningsbutik, kafé, grönsaksmarknad, sjukhus, stormarknad och förstås moské. Korna hade getts – en oerhört dyr gåva i Irak – till den islamiska staten av byar i området som försökte vara vänliga mot deras sak. Kan personer som spränger sin gåva integreras och vara del i ett Samhälle, vilket som helst? Hur kan man bli så hatisk mot andra människor och själva livet?

  ”Mata” aldrig en terrorist som har vigt sitt liv för sin sak och tro.

Mer om att prata med varandra på Ledarsidorna:

Åsnan och kon i bilden är från Italien, Tour du Mt Blanc och har inget med terror att göra.

Positiva till att förhandla med Sverigedemokraterna:

M: 63 procent (45) KD: 68 procent (61)

L: 19 procent (20) C: 14 procent (4)

S: 9 procent (8) V: 7 procent (8) MP: 7 procent (11)

Samtliga väljare: 39 procent (34 procent) DN/Ipsos sept.

Siffran inom parentes från i februari i år.

 

Väckelsepredikanter och klimatprofeter

När jag var barn besökte väckelsepredikanter ofta vårt hem. Det berodde på att vi bodde nära tågstationen och att min far och mor var godhjärtade læstadianer och även högkyrkliga. Detta gav ramarna för vårt liv som jag senare bröt med kraft. Vi gav predikanterna nattlogi och frukost. De brukade ha med sig något bidrag till maten, det var än ransonering av vissa saker som socker och kaffe.

På söndagar gick vi för att lyssna på predikan hos någon som hade mer plats eller i hyrd lokal. Ofta var det svavelosande predikningar om synd och förlåtelse. Många grät. Desto mer predikan innehöll försyndelser, desto mer kunde man be ursäkt för och bönfalla om Guds frälsning.

Bäst var missionärerna som kom från ett avlägset land som Kina eller Tanzania. De hade spännande berättelser om kristnandet av folk som nu fick känna Guds kärlek genom den vite mannens ord och – ofta – hans hustrus medicinska hjälp eller möjlighet att lära sig att läsa. Präst gift med sjuksköterska eller lärare var en vanlig och bra kombination i missionsarbete.

Sedan flyttade vi längre bort från järnvägen. Att åka runt och predika dog också sakteligen ut vad gäller kristen budskap och Jesus kärlek. Religion byttes ut mot kommersialism, nya varor, ekonomisk bundenhet och kyrkan besöktes vid speciella tillfällen som dop och bröllop eller vid sorg som död eller katastrofer. Dock föddes nya starka väckelserörelser i världen då en sporthall med flera tusen platser kunde ersätta bänkarna i ett slitet församlingshem.

Idag finns två starka stora väckelserörelser. Den ena är den muslimska och den andra klimattroende. Det finns upp poppade mindre rörelser vilka har drag av tro i någon form men de brukar dö ut utan att lämna större praktisk påverkan i samhället. I Sverige fanns till exempel ”Metoo” och ”mitt afghanska barn” men de har inte erövrat så många andra än närmast troende eller drabbade. Vi andra fortsatte våra liv och Regeringen försökte inte trycka in oss med lagstiftning i de troendes skara även om massmedian arbetade hårt med frågorna och Staten gjorde undantag i lag gällande de afghanska gossarna. De flesta av oss instämde inte i ropet ”hata vita svenska män” eller demonstrerade för att ge uppehållstillstånd för andra länders  unga män.

Annat är det med klimatet. Alla ska med! Den har en ”frälsarfigur” som är ett barn och vars ord de flesta politiker lyssnar på, nickar till och många personer ställer sig för foto med henne för att visa sin sympati. Media går i högvarv. Trots att hon saknar utbildning i ämnet är hennes ord sanna. Hennes syfte är absolut vällovlig. Men hon är ett barn nyss slutat klass 9. Jag tvivlar inte på hennes uppriktiga önskan om att väcka världen. Jag tvivlar på de vuxna omkring henne och hennes budskap. Ur barnamun hör vi sanningen… Det påminner om häxprocesser då barn lockades att peka ut felande kvinnor som sedan brändes men nu är alla skyldiga, speciellt vita arbetande män.

Klimatet finns på politikeragendan över världen på något sätt, med åtgärder eller vackra ord. Den som inte är upprörd över plastsugrör, fredagsbiffen, sin senaste flygresa eller en plastkasse från mataffären anses vilja att vi alla går under i snar framtid. Ordet klimat och vars och ens sopsortering och vegetarisk livsstil har lyfts till religiös extas. Att be ursäkt för en flygresa eller nya kläder, även för att ha fått barn hör till  klimatfrälstas agenda. Någon influens bad politiker att förbjuda hennes otaliga flygresor. Snyft!

Syndare är vi alla… men att själv göra något av global betydelse är svårt.

Att det finns klimatdata angående temperatur från Vädermyndigheten NOAA bara från 1880 hindrar inga frälsta att påstå sig veta hur ökning av temperaturen är unik, orsakad av människor och boven i dramat: koldioxid, inte av variationer som funnits i miljoner år. Nästan varje dag presenteras något nytt som är orsak till vår framtida undergång. Juli 2019 var globalt 0,95 grader varmare än snittet för 1900-talet. Det är en oerhört kort tid att prata om. Värmen gjorde att isar vid Nord- och Sydpolen har krympt till ”historiskt låga” nivåer men det historiska är knappt historia. Det kräver längre mätdata.

Jag tycker att vädret är mer ryckigt nu än under min ungdom men är det sant, vet jag inte.  Minnet är ett dåligt vittne. De framtida antagandena bygger på modeller. Jag tror inte att någon kan sia hur klimat och även väder ser ut om 100 år.

Fast då har vi ju gått under?

Jag tvekar inte om att klimatet varierar. Jag är säker på att den överbefolkning vi har på jorden påverkar både resurserna och miljön. Kanske jorden var inte avsett för miljarder människor utan bara för medeltidsnivå? Jag tvivlar på att vi kan ändra klimatet men vi kan gott förändra vår miljö. Det hänger kanske ihop? Så att hylla en klimatpredikant som inte har egen forskning och lösningar som är obetingat hållbara är mer naivt som halleluja i väckelsemöten. Fast, många blev frälsta i väckelsemöten och ändrade sina liv. Kanske även nu?

Det Staten och klimatmedia har gjort är att reglera småsaker och ge uselt samvete för den vanliga människans plastkassar, mat och transport. De som styr klimatagendan flyger själva till möten i sin privatjet och skriver uppgörelser inga länder mäktar med. Centralfiguren Al Gore har en miljöfarlig livsstil med flera stora hus, stor elförbrukning och flygresor runt världen. Han lever inte som han vill alla andra ska göra. Det har varit lönsamt för honom att vara klimatalarmist. Att ha möten per Internet kommer inte i fråga för dem som vill frottera sig med varandra.

Det hade kanske varit bättre och mer görligt att prata om vår närmiljö, väcka debatt och hjälpa folk att göra något för det.  Vara praktisk. I stället att ge de rika en möjlighet att köpa elcykel borde man  installerat solpaneler till alla offentliga byggnader. I stället bidrag till elbil  borde man fundera varifrån elen till bilen kommer och tänka till om kärnkraft är den källan. I stället nya parkeringar borde man gett folk som saknar trädgård en möjlighet att plantera träd på platsen. Vi borde odla grönsaker och potatis i stället gräsmattor. Som alternativ till de berömda sugrören som sällan hamnar på gatan borde man bötfälla fimpkastarna och tvinga dem att städa gatorna. Lägga en importskatt på biff från Amazonas och gynna svensk kött i stället. Och tas du för bilbrand får du aldrig äga en bil utan måste städa efter dig om du så behövde bli kedjad fast på platsen. Mer…

Varje tid har sin ”religion”. Är du med? Eller, har du faktiskt smarta idéer för att förbättra din närmiljö och så världen?

Som alltid mer än läsvärt, Thomas Nydahl om Metoo:

https://inreexil.blogspot.com/2019/08/virtanen-metoo-och-ny-backlash.html

Bilder på klimattema: öken, bränd skog och översvämning

Vill du ljuga om din ålder?

Jag mötte några kvinnor på Kungsleden och mötet med dem fick mig att tänka på om och hur viktig åldern är för kvinnor. Hur betydelsefullt, nästan av avgörande mening det kan vara att se ung ut, yngre än den åldern man har enligt födelseattest. En del gör vad som helst för att slippa en rynka av livet. Skönhetsindustrin är enorm. Råden hur man håller sig ung finns i varje tidning och på Internet. Nu gäller det inte längre bara kvinnor, även män oroar sig för sin attraktionskraft genom att vilja bli yngre än sin i tid mätt enligt födelsedagen.

En tysk man ville ändra sin ålder till 20 år yngre. När man kan byta kön och namn varför inte ålder? Han ansåg sig diskriminerad  för han kände sig 20 år yngre och dessutom fick han inga svar på dejtingsajter när han uppgav sin riktiga ålder. Rätten avvisade hans begäran.

Kvinnor brukar falla från partnermarknaden  tidigare än män. För, män i gement föredra kvinnor som än kan få barn. Naturens ordning? Att vara ung och vacker är alltid bättre än att vara äldre, sliten och se ut så. Vem ser kvinnor i sen medelålder och äldre som attraktiv resurs och kanske som ett kärleksobjekt? Få? Rätta mig gärna.

Själv tyckte jag mig vara som bäst mellan 50 – 60 men då gällde det arbete inte attraktionskraft. Jag hade ju en partner. Han i sin tur hade valt mig, en yngre kvinna – andra gången. Men, har livet en bästföredatum? När inträffar det?

Är det viktigt att vara ung? Är det besvärligt att bli äldre? Stiger oron över att livet har gått en förbi? Är ljusen en brandfara i födelsedagstårtan? Men ljug då! Det kan hålla ett tag.  Det går att ljuga och bli ung, omhändertagen som spädbarn om du söker asyl och risken att bli utvisad är uppenbar. Då sänker man åldern fast även en halvblind kan se att man är över det magiska 17. För en invandrare går det att ändra födelsedatum ifall det kommer nya säkra uppgifter. Vi svenskar är registrerade från födsel. Så, vi får vara så gamla vi är och få de förmåner vår riktiga ålder berättigar oss till.

Är det diskriminerande att inte få välja sin ålder? Hur gammal/ung skulle du vilja vara?

Jag på PCT 2018 Kearsarge pass ca 780 mile.

De på leden då? Först om mig som fick visa legitimation tillsammans med mitt tillstånd på PCT förra året. Rangern trodde det var fel eller jag gick med någon annans tillstånd. Jag såg yngre ut eller gav en intryck att vara det. Ingen fusk där inte. Situationen då vi träffar andra kan påverka vår uppfattning om personen, även om åldern. Det var nog så jag blev den gamla ensamma kvinnan på leden, en ”legend”. Hon spred min ålder.

Men nu i år träffade jag två kvinnor på Kungsleden. De ena sa att hon skulle unna sig en långresa till XX när hon fyllde 50 nästa år. Fint, sa vi. Underbart, sa vi. Hon upprepade detta 50 år, igen och igen tills den ena kvinnan utropade: det kan man inte tro! Du ser så mycket yngre ut.

Då fick kvinnan vad hon önskade. Hon såg yngre ut.

Visst ser vi yngre ut än våra mormödrar? Lättare liv, bättre mat, färre barn. Men det hjälper inte. Åren går precis i samma takt än för min mormor och mor. Tiden kan inte vridas bakåt.

Jag skulle vilja backa bakåt och göra en del saker jag inte mäktar nu. Jag skulle vilja välja om vid vissa vägskäl. Men det är inte möjligt. Jag har levt det mesta av mitt liv. Jag kan inte välja om. Jag kan omöjligen bli yngre, starkare, smartare, attraktivare, mer åtråvärd oavsett om mitt födelsedatum flyttades bakåt så där 30 år. Man får acceptera att livet blev som det blev och lappa ihop sina misstag när man än hinner.

Livet levs framlänges och förstås baklänges. Först i backspegeln ser vi hur det blev.

Nästan alla får nöja sig med sin rätta ålder. Det hjälper tyvärr inte de hurtfriska ropen att 70 är det nya 50. Det är inte så. Däremot berättigar en högre ålder till att dra slutsatser: om vi gör så, blir det så, grundad av erfarenhet. men det är ingen som bryr sig.

26 procent av valmanskåren är 65 år eller äldre. Gruppen 65-plus är mindre än 2 procent av riksdagsledamöterna. Det finns en 30-talist i riksdagen. 40-talisterna är 3 ledamöter. Erfarenhet är ingen hit.