Resan med en selfiepinne eller Grand Tour?

Reser du gärna till främmande länder? Vart i så fall? Sol, bad, fest eller kultur? Det går att kombinera, men i många fall blir det bara något monument man betraktar en stund eller springer genom för att kunna säga ”jag var där”. Sedan förevigar man sig med kameran på en selfiepinne. Jag har just varit i Florens och Pisa. Selfiepinnen var dagens pryl, gatuförsäljarna hade en god marknad. Överallt stod det människor fotograferande sig själva framför något.

Resandet är allmänt idag. Historien och kulturen finns inom räckhåll för de flesta. Det är skaror av turister överallt. Just Italien hade 47.7 miljoner turister förra året och turistlandet nummer 1 Frankrike hade 84,7 miljoner besökare. Men, vad är syftet med resandet? Att ha varit där? Finns det också en önskan att förstå mer av världen och historiens gång? Hur blev vi det vi är idag? Hur byggdes tankevärlden upp? Har vi det som kallas bildning?

Om du var en välbeställd person på 1800 talet ingick en resa i Europa genom historiska platser i din bildning och utbildning, en Grand Tour. Den kunde vara i några månader, även i flera år, beroende på ekonomin. Även kortare resor företogs om ekonomin inte tillät en Grand Tour. Meningen var att lära sig om kultur, konst, historia och politik i andra länder genom resor på viktiga kulturella och historiska platser. Resorna gick i första hand till Italien. Rom med Colosseum och alla andra lämningar var ett måste. Vatikanen, Venedig, Neapel och Sicilien samt andra historiska städer var centrala mål, även Aten och kanske Mellanöstern och Jerusalem. Grand Tour var dock inte en religiös resa utan kulturen i alla former var den viktiga. Naturens under som vulkanen Vesuvius som hade regelbundna utbrott på 1800talet var också lockande mål.

Resenärerna följe vår historia från Antiken genom besök, böcker och samtal med lokal nobless. Man promenerade, målade, avbildade platser och skrev brev och berättelser. Att träffa en lämplig, likasinnad partner var också möjligt även om det inte var syftet med resan. Om man var mycket välbeställd lät man någon känd konstnär måla ett porträtt som minne från resan, gärna i historisk miljö och i kläder inspirerad av romare eller greker. Några porträtt såg vi i Vasari korridorens samling av 700 bilder, den tidens selfie, sa vår guide.

Hur lär vi idag vår kulturs väg till nutid? Inte alls? Jag besökte Florens och Pisa med en sjätteklassare och hennes kunskap om romersk historia utöver gladiatorer var nära noll. De religiösa och geografiska kunskaperna var också begränsade. I jämförelse med min skolgång på samma ålder – dock länge sedan – låg hon år efter. Kultur och historia är onödigt i grundskolan tycks det. Det finns för mycket att klämma in på schemat? Eller hör det till de obehövliga tingen nu mera?

Håller vi på att förlora vår kultur på grund av politikernas idéer om ett perfekt samhälle skapad av dem? Där alla är lika och ingen vet mer än den andra? Eller är skälet vår egen likgiltighet? Går tiden så fort och förändringarna haglar över oss att vi inte orkar ens tänka på hur vi har  fått vårt sätt att leva och om det vore värt att bevara? Ser vi inte historiens gång som har lett oss till vår nutid? Lär vi av historien? Det sistnämnda är tveksamt.

Vad är kultur? Vad innehåller det? Är den västerländska kulturen döende i innehållslöst mediebrus, dokusåpor och Twitter inlägg? Borde vi göra en Grand Tour?

Intressant resenär   :

Gertrude Bel: queen of the desert, shaper of nations, av Georgina Howell

Porträttbilden : Miss Pitt från Florens som Hebe målning av

Louise Élisabeth Vigée Le Brun January 1, 1792

Skjutna av egen eld och revolution med en hammare.

Mellanöstern är i fritt fall. Människornas förankring till hem, nation, liv, historia ligger i ruiner. Minnesmärken som knyter folk bakåt i tiden har eget helvete under terrorns hammare.  Hatra, över 2000 år och Nimrud 3200 år, städer i Irak, har klarat många krig, erövringar, olika folkslag, men inte den moderna förstörelsemaskinen IS. I mars rapporterades att IS började köra med bulldozer över Hatras historiska lämningar. I april 2015 rapporterades att IS jämnat Nimrud helt med marken genom sprängningar. Nu återstår enbart ett hål i marken. IS vill börja från år 0 eller  år 622 då den muslimska tideräkningen börjar.

Vad tycker du om någon sprängde Riddarholmen med kungagravar? Nationalmuseum? Ditt bibliotek? Visby? Du har säkert någon byggnad, minnesmärke eller staty med historisk värde i din närhet som kan anses väcka dyrkan eller har viktig betydelse för samhället. Begravningsplatser? Min gamla flickskola så klart? Tja, det brinner ju i en skola varje dag så det vore ingenting att jämföra med. Och bilar eldas upp också varje dag så det vore inte heller en nyhet.

Pang, så försvann din historia, din omgivning, stad och liv om radikala islamister eller andra terrorgrupper skulle ta över. Hur skulle det kännas för dig? Kan du ens föreställa dig att de minnesmärken, kyrkor och annat, det som finns omkring dig vore bara tomt hål? Civilisationer har alltid gått under eller förändrat form men oftast har det skett gradvis, inte på en kort tidsrymd. Inte med en hammare och sprängmedel.

Tycker du terrorn vore värt en belöning modell Mona Sahlin? Terapi, arbete, förtur till bostad? Det var hennes idé för återvändande IS terrorister. Men i hennes sista intervju (länk nedan) tycks även hon uttrycka viss oro. Det var så dags då.

Men – det händer inte här? Vår godhet skyddar oss? Eller, kan också vi hamna i det läge att islamister kräver vår anpassning på något sätt om inte så att de spränger vår historia? Eller sker omställning redan? Jag skulle kunna räkna upp en del förändringar.  Det finns zoner där du är liksom ”utomlands”. Och säg bara något om multikulturens nackdelar så kommer Kränkthetskommissarier på Twitter att mala ner dig och DO ge saftig belöning för den icke anpassade.

Vem skall anpassa sig? Du eller en nykomling?  Integrering eller assimilering? Vad föredrar du? Vill du integreras?

Den svenska Regeringen, nuvarande och förra, är omdömeslösa med sin invandringspolitik, för, de har ingen planering. De agerar som om vi vore i krig.  Små orter med få människor får en hastig befolkningsökning på 30 %, kanske 50 %. Tänk hur många det vore om Stockholm tog mot samma procentandel på en dag? I min kommun vore 30 procents ökning på ett bräde 35 000 människor. Vilken förändring det vore.  Vem som helst utan identitetshandlingar ges skydd och försörjning. Det sägs att vi hyser flera terrorister och falska historier för asylansökan kan du till och med köpa. Vissa söker bara en bättre ekonomi och den som lyckas gråta i massmedia får stanna. Rättssäkert? Och sedan? Arbete, bostad, svenska och att känna sig som hemma är så långt borta i Bert Karlssons anläggningar.  Som sagt, vår godhet har ingen plan.

Men vissa tycker det är ren vinst för de svenska barnen kräver 25 år innan de bidrar.

Det tar i genomsnitt sju år för en flykting att lära sig svenska och kunna bidra till välfärden dock ofta med skattefinansierade arbeten. Medan svenska ungdomar håller på att självförverkliga sig upp i 25-årsåldern på det allmännas bekostnad.

Sett ur arbetskraftssynpunkt är ju invandrarna räddningen. Du får tänka efter lite!

Skall de svenska och i Sverige bosatta kvinnorna sluta föda barn så de inte sliter på samhällets resurser? Det var så kränkande kommentar att jag var tvungen att lägga in det. Kanske är det så att våra barn är inget värda?

Säg inte att vi behöver arbetskraft när vi redan har en skara arbetslösa. 414 100 personer är registrerade på AF och då är inte alla utan arbete medräknade, de vilka inte ens skriver in sig hos AF, de som är nöjda med att leva på bidrag eller ser AF som meningslös. Full sysselsättning är en utopi, något som politiker spottar ut regelbundet. Med effektivisering, robotar och industriflykt krymper arbetstillfällen fast befolkningen ökar. Vi kan inte överleva genom att serva varandra och byta pengar. Det behövs bättre plan.

Den stora frågan är ändå om vi skall ge skydd för dem som åsidosätter allt vi värdesätter? De som åker och krigar med sitt nya svenska pass i fickan? De som förtrycker sina kvinnor? Stympar sina flickor? De som tycker att deras lagar skall gälla, inte våra? De som aldrig kommer att bli som oss?

Men – hur mycket ”oss” är det rimligt att bli när man väljer att bosätta sig i Sverige?

Har vi rätt att granska eller hör det till en humanitär stormakt att blunda?

Jag undrar också behövs det svenska? Vad är det svenska? Skall vi inte för solidaritets skull ha det lika jävligt som i Mellanöstern och krigsskådeplatser i Afrika? Eller har vi rätt att skydda oss? Har vi rätt att behålla en svensk nation med en gräns? Finns det en skyddsvärd svensk identitet eller i alla fall europeisk? Ungraren Tibor Navracsics, EU:s kulturkommissionär, är övertygad om att det finns en europeisk identitet. Och den behövs mer än någonsin, menar han. Europeisk identitet och europeiska värderingar är något centralt. Europa är mycket mer än ett geografiskt begrepp.

Han talar om ”en försvagad tro på vår identitet” som en viktig beståndsdel i Europas belägenhet.

Enligt min uppfattning är förmodligen den svåraste aspekten av den europeiska ekonomiska krisen att vi inte lyckas tro på europeisk identitet. Jag har känslan att vi ibland inte tror på oss själva, på att Europa är en kontinent med ett väldigt rikt kulturarv.

Men kommissionären har fått hård kritik och blev fråntagen ansvaret för medborgarskapsfrågor innan han fick posten. Finns det en europeisk kultur som vi är del av annat än i historieböckerna eller har allt blandats ihop till en identitetslös sörja modell Babels torn? Skyddar vi vårt sätt att leva, vårt samhälle? Har vi rätt att göra det?

IS samt andra radikala islamiska grupper har reducerat människovärdet till ett minimum. Deras anhängare sätter igång barnens krigslekar och frågor om religionstillhörighet redan i daghem enligt en artikel i Expressen. Det var oroande även för Mona Sahlin! Idag bygger muslimer moskéer medan vi stänger kyrkor. De kristna är en hotad grupp i världen. Jag misstänker att flera länder som Saudiarabien och Ryssland tycker det är bra att de muslimska flyktingströmmarna hamnar i Västeuropa, så att de själva slipper dem. I annat fall skulle Saudi öppna dörren för flyktingar i stället att bygga moskéer här. Finns det en annan tanke bakom? Muslimsk stat över Europa?

Nu tog jag väl i? Men tappar vi kontrollen över vår kultur har vi snabbt förlorat allting. Vi kan bli skjutna av egen eld.

Vilken värld kommer våra barnbarn att leva i? Det är en fråga som känns aktuell på flera sätt.  Men den frågan tycks ingen – nästan – ställa. Vem öppnar en diskussion om vilken kultur vill vi leva i? Vad är det svenska arvet vi lämnar till våra barnbarn?

Bild: Babels torn Pieter Bruegel den äldre

Att åldras är ett tragiskt drama

064Att bo med en dement person är oerhört lätt och riktigt jävligt. Minns ni hur det var att ha små barn, så där treåringar, av snäll art i detta fall? Kombinera det med en vuxnes storlek och snilleblixtar av vuxet beteende. Man tror ibland att allt är helt ”normalt” vad nu det normala är. Som att gubben startar att diska eller sätter på vattenkokaren, brer en macka, bäddar en säng, klär på sig, börjar lösa ett korsord och går sedan iväg mitt i för han har glömt vad han gör. Kombinera det med fullständig oförstående om du säger något som skall vi gå ut eller du skulle behöva raka dig. Efter tredje gången klickar det kanske till.

Men sedan säger han hur glad han är att du finns.

Allt krymper sakta. Ibland har jag inte ens koll på vad som försvinner. Flera ord. Viljan att göra något. Orken att gå. Meningslösheten som växer. Idag var vi i skogen och hade kaffe med oss. Att gå i skogen har alltid varit något bra för oss, något vi prioriterat. Att gå i skogen med en kamera. Det har blivit mindre och kortare skogspromenader, kameran har gubben inte rört på flera år.

Men nu var vi i skogen. Det var fint, grönskan är på gång, vitsipporna blommar, men det blåste och gubben klagade. Vi fikade på ett ställe där det var lä. Jag gick lite runt själv, men så att han såg mig. Han var orolig. Han steg upp, satt sig, steg upp, satt sig, jag skyndade mig tillbaka. Då kunde han inte gå utan klagade högljutt. Det gjorde ont. Ont någonstans.

Hade han ont? Vart? Hur? Han klagade som om allt hade rasat, som ett barn som har förlorat något stort. En stund funderade jag hur jag kunde förklara för en taxi vart vi var. Inga bilvägar på den närmaste kilometern. Nu går vi, sa jag resolut, nu går vi sakta. Titta på stolpen där borta, dit går vi. Han hängde på min arm. Sakta tog vi oss hemåt. Tio meter, vila, tio meter, vila… i en timme. Då var vi vid gatan. Då hade det onda gått över eller han hade glömt det.

Efter hemkomsten hade han inget minne om det onda. Inget minne om skogen heller.

Jag förstår helt om gamla dementa inte hamnar till läkaren i rätt tid. De är för otydliga, glömska helt enkelt. I vårt centrum, som börjar bli ålderstiget, finns nu flera dementa vilka bor ensamma hemma eller med sin lika glömska make/maka. Jag ser dem att försöka handla. De irrar runt i affären och plockar ihop konstiga saker. Jag brukar säga något vänligt som att det är mycket folk idag och då ber de hjälp att hitta socker eller kaffe eller något som de inte riktigt vet vad det heter. Jag ser dem att vara i sommarkläder på vintern och i pälsmössa på sommaren. Några går med sin rollator framåt tillbaka och vet inte åt vilket håll hemmet är.

De borde inte bo hemma utan i ett äldreboende, men politikerna tänker annorlunda. Politiker har inga dementa anhöriga, eller? Inte en enda med alzheimer? De yngre handläggarna på äldreomsorgen har föga praktisk uppfattning om ålderdom och demens. Vi äldre anhöriga behandlas lite som barn, som någon vars tankar behöver rättas till. Vi har inte studerat ämnet, bara praktiken.

Jag har svårt att se några fördelar i att åldras. Kroppen orkar inte som när man var 50. Men, man borde bli klokare med åren? Om så har man föga nytta av det. All kunskap man har samlat under årens lopp, skicklighet i yrket eller sättet att se efterverkningar av ens handlande eller till och med politikernas göranden, är något som bara vittrar sönder utan efterfrågan. Att vara en gamling har inget större värde i samhället. Mest är vi liksom hinder för nya idéer och alldeles klart en onödig kostnad.

Det är så sorgligt. I livets ena ända ligger vi i magen i väntan på att börja en spännande resa, i den andra famlar vi efter livet som flytt. Är livet en cirkel? Vart befinner han, vart jag på den linjen? Nära slutet.

Då passar Regeringen att pressa pensionärerna till att bekosta mer av det de redan betalt, det de byggde i Sverige under sin arbetstid. Som min gubbe, arbetade från grundskolans slut till 78 utan en sjukdag. De nya är viktigare än de gamla.

Bild: trägubben är alltid glad.

Till landet med mjölk och honung

Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser. Och vägen till välstånd med tillräcklig förmåga att sko sig med skattebetalarna på pengar. Däröver behövs det idioter (läs politiker) som tycker det är så fint att vara god med andras pengar. Kan slöseriet bero på den usla matteundervisningen i skolan? Att hyra ut till flyktingar är en god affär. Att ”ta hand om” ensamkommande barn ännu bättre. Mölndals kommun betalar 46 500 kronor per månad och lägenhet. Ja, det är du som betalar ifall du råkar bo där. För det får unga en skiten etta och ibland tillsyn. I flyktingindustrin finns ingen diskussion om vinster i välfärden.

Kräks du? Migrationsverket betalade 4,9 miljarder förra året för de ensamkommande flyktingbarnen. Ensamkommande flyktingbarn är en miljardindustri i Sverige. Varje barn eller en ungdom kostar skattebetalarna 2 000 –   7000 kronor per dygn. På tre år har Migrationsverket betalat ut 12,4 miljarder kronor till kommuner som antingen ordnar boenden till ungdomarna i egen regi eller som anlitar privata företag. I år räknar Migrationsverket med att kostnaden för ensamkommande barn och ungdomar kommer att uppgå till åtta miljarder kronor. Det skulle räcka till en del på den platsen varifrån de har rest hit.

Skall barn få fly? Är det inte bättre de bor hos sina föräldrar/släktingar? Får föräldrar skicka sina barn till vad de tror är bättre villkor? Är det smart grepp att skicka iväg någon för 100 000 kronor som – kanske – får ett bra liv, eller blir det bara en förlust på flera plan? Ingår hoppet att resten av familjen kan sedan anknyta? Det är en tyngd på ett barns axlar.

Skulle du skicka ditt barn till en osäker framtid om du bodde i ett fattigt land? Skulle du lämna ditt barn till någon som påstår sig smuggla in honom till landet med massor av pengar och paradisisk liv? Hur samtycker ett barn till en sådan resa?

Att de vuxna betalar flyktingsmugglare är deras eget val. Men  även för dem kan löften från smugglarna  vara bara illusion. Det är inte konstigt att flyktingar är missnöjda och polis får ständigt kallas till anläggningarna för något lyxliv är det inte på en flyktinganläggning. Försäljaren av resan sålde en vara som inte motsvarade beskrivningen och de storslagna löftet om ett fantastiskt liv i drömmarnas land där allt är gratis var bara en osann fantasi.

Borde vi inte stoppa detta?

: Statsministern hälsar på ensamkommande flyktingbarn. Det finns funderingar om barn är barn eftersom man inte gör någon åldersbestämning. Om du ljuger nu låt oss säga 10 år om åldern, hur blir det med pensionen då? Fast, pension är nog avskaffat vid det laget på grund av ekonomisk kollaps.

Du får ändra din födelsedag också hos Skatteverket om du anser att det var fel.