Minnen från året 2013 och Gott Nytt 2014!

Årets resa gick till Rom med ett barnbarn.

Det var hennes första och min tredje resa till den eviga staden.  Vi besökte Colosseum, Peterskyrkan, Sixtinska kapellet, kattsanktuariet och allt det som ingår i en ”gör Rom på några dagar” som glass, shopping, pasta och pizza samt hotellrum i ett gammalt palats. Det är roligt att göra något tillsammans med ett barnbarn i taget, speciellt med en vetgirig drömresenär som pratar något italienska. Tips: om du åker dit, boka biljetter till sevärdheter på Internet och slipp köerna, vissa hade stått i 2 timmar för att besöka Colosseum medan vi bara gick förbi. http://blogg.iniskogen.se/2013/07/14/rom-som-att-promenera-i-en-historiebok-med-en-glass-i-handen/

Årets trädgård.

Jag måste ta med årets trädgård, Vij trädgårdar i Ockelbo som förenar nyttoodling med bara skönhet. Jag undrar ofta när jag går förbi villaträdgårdar med stora gräsmattor varför odlar ingen ens en rad potatis? Varför förser man inte familjen med egna grönsaker? Gräsmattorna kräver minst lika mycket tid.  Äpplena faller och ruttnar i stället att bli must och mos. Jag tror det kommer en tid åter då gräsmattan ersatts med potatis och äpplena plockas.

Årets vandring

Årets vandring hör till de kortare jag har gjort. Det var en tur med en 11 åring jag är plusmormor till och det var hennes första. Hemavan till Syterskalet och tillbaka. Trots att vädret inte var på vår sida var hon nöjd. Jag tycker att vi ska ge barnen naturupplevelser, inte bara det materiella. Det blev ingen mer tur för mig. När jag hämtade hem min gubbe från äldreboendet där han hade varit under tiden var det en smärre katastrof … besparar er detaljerna. Jag kunde inte lämna honom igen till så usel vård, utan gav upp med planerad vandring till Alperna. Det sved. http://blogg.iniskogen.se/2013/08/11/taltliv-och-mobiler/

 Årets skamfläck: äldrevården.

Trots att det har malts och klagats i åratals på äldrevården sker få förändringar till det bättre. Efter flera avlastningsplaceringar de senaste 2 åren kan jag bara instämma med dem som klagar. Ingen bryr sig om ens anmälan, om man inte hamnar i TV. Att inte få hjälp att sköta hygien, få rena kläder när man inte fattar att ta på själv, inte komma utanför dörren, med TV som enda stimulans och uppvärm mat lagad någon annanstans är inget värdigt liv men det tycks vara det vi får om vi drabbas av sjukdom eller demens.  Nästa gång – om det blir nästa gång – har vi begärt kommunal vård. Om det är vanvård med besparing  hamnar ändå vinstpengarna hos kommunen och förhoppningsvis till nytta, inte på Caymanöarna.

Årets ord: rasist

Överallt slinker de fram: rasisterna. Även i en julkatalog smyger de med två 16 millimeters pärlgubbar, vilket orsakar storm från de rätt tänkande, kataloggranskarna, tvittermaffian, PK- personerna, de som tycks ha tid att leta fram våra felsteg och undanröja det icke acceptabla – som en mörk pärlgubbe. Överallt är PK i gång och rättar till oss som i levets flöde inte ens har märkt hur rasistisk en liten pärlgubbe kan vara. Och det stora affärsföretaget Åhléns böjer sig genast och sätter folk att riva ut bladet från katalogen.

Säger inte detta allt om vårt samhälle och svenskarna? Rädda hukar vi och drar för gardinerna när pepparkakorna bakas.

Ibland påminner detta sovjetkommunismen och dess syn på opposition och oliktänkande som psykisk störning vilket skall utrotas.

Årets sysselsättning: övervakare

Vi är övervakade av pappa staten, FRA, NSA, Expressen, TV kontrollanten, sjukhusakuten gör TV av döende, företag spar våra IP nummer, banken våra inköp… kanske grannarna kikar genom gardinerna för att se vad vi gör. Politikerna hymlar lite oj oj fast de är delaktiga och fullt medvetna att integritet är något vi har förlorat och kanske är det ett ord som med tiden försvinner från ordlistan.

Detta leder oss till årets person och årets visselblåsare.

Årets person i Time blev påven Franciscus, en påve som tycks ta ordet tjäna som sin ledstjärna, kan bli en stor påve som Johannes Paulus ll. Edward Snowden blev tvåa efter honom. Andra personer som påverkat världen är Malala Yousafzai, en bra modell för skolbarn i stället olika popstjärnor.

Det finns svenskar som leker visselblåsare men trampar i klaveret i sina försök att avslöja vem som säger vad på Avpixlat. Kan det vara en känd person, politiker, någon i högre ställning vars liv de kan krascha? Eftersom jag inte läser afton blaskorna – aldrig – får dessa ingen plats här för jag vet inget mer. Snowden är den riktiga visselblåsaren. Att få veta vad politikerna sysslar med utan vårt tillstånd borde väcka vrede, protester, krav på ursäkter, förlust av förtroende men vi morrar inte ens och politikerna mumlar. Så övervakning fortsätter…

Årets skurk: Kim Jong – Un

Vem är årets skurk om man väljer bara en? Det är svårt för kandidaterna är många. Sådana gamla godingar som Mugabe, och Lukasjenko är ganska harmlösa för vår personliga del. Likaså superskurken Kim Jong – Un som har börjat ideologisk rensning bland befolkningen. Nord – Korea är ett av de sämsta länderna i världen att leva i. I en, låt oss säga maoistisk anda, gör man stora språnget med bygget av nöjesanläggningar och avrättningar. Skall de vara med i OS? Javisst. Vi stänger inte ut skurkländerna utan förstår dem eller tar sida för något vi vet föga om.

nskliga rättigheter och OS

Nu när Kuba till och med tillåter folk att köpa en bil utan kö och papper har det kommunistiska samhället börjat krackelera på allvar. Det har också tillåtits  några privata företag som hårfrisör. Dock är reglerna om hårlängd i skolan kvar. Men vad är kommunism? Vi sätter gärna etiketter, men hur många av oss vet vad orden innebär? Skamfläckarna på världens karta är många. Jag känner speciellt för Tibet vars befolkning förföljs, hotas, moderniseras, tvingas, fängslas… Vi gnällde lite på Kinas kränkningar av de mänskliga rättigheterna men sedan kom OS och nu kör vi samma linje med lite gnäll över Ryssland – som om de homosexuellas rättigheter –  inför vinter OS. Idrott före allt annat. Skall vi blanda i politik och mänskliga rättigheter i idrott?

Men – är det inte bra att ha något forum där de politiska meningsskiljaktigheterna är glömda för en stund och folkets idrottselit kan samsas med varandra och kanske förmedla,  om bara lite, att det finns andra sätt att leva? Har vi sett några fördelar ur den synpunkten?

Årets hatobjekt är Jesus, kristna och älska din nästa så som dig själv.

Inte sedan romartiden har de kristna förföljts som nu på olika sätt. De kristna sederna är hatobjekt, förbud råder till och med för julsånger eller de kristna helt enkelt avrättas av de andra, i regel muslimer. Av de 11 länder där kristna förföljs svårast är alla utom en (Nordkorea) muslimska länder. Hör vi protester från vår kyrka eller uttryck av medlidande med andra länders kristna? Den svenska kyrkan anpassar sig in till intighet, Bibeln tolkas som samhällets PK elit önskar. Är Bibeln Guds ord? Koranen däremot tyds mer bokstavligt. 15 oktober valdes Lundabiskopen Antje Jackelén till Svenska kyrkans första kvinnliga ärkebiskop. Jackelén tog vid biskopsvigningen valspråket ”Gud är större”, från Första Johannesbrevet 3:19–20. Även om uttrycket finns i Bibeln är det dock ett val med tveksamhet. Är det valt för att visa vi alla hör till samma tro med en enda Gud? Är det valt för att närma sig islam? Är det ett försök att förena, blidka eller bara en aningslös dumhet? När hon fick frågan om Jesus gav en sannare bild av Gud än Muhammed gav hon undvikande svar. Känns obehagligt när man ser på nyheter från Syrien – eller andra krig där islam är inblandad – där rebeller ropar ”Allahu akbar” när de har skjutit någon. De kristna får fundera om orden är valda av okunskap eller vilja. 

Terrorister och sabotörer

Kommer ni ihåg Bostonbombarna 15/4? Eller Nairobi 21/9? Det berörde kanske inte oss så mycket. Men upploppen i Stockholm i maj bland annat i Husby minns vi eller de eviga nyheterna om något brott i Malmö, Göteborg, Södertälje. Husby startade med över 100 bilar i brand första natten men före det eldade två yngre män 140 bilar i Huddinge Flemingsberg som knappt hamnade i tidningarna. Och vad följe sen? Blev det en förändring åt något håll? Någon dömdes och pengar har beviljats för så kallade utsatta förorter. Polisen beskylldes i media fast de var knappt de som eldade upp bilar och förstörde egendom.

När jag var ung levde många av oss fattiga i usla hyreslängor, steg upp 3.30 för att hinna arbeta innan skolan och hade kanske sjuka föräldrar eller krigsskadad far, inget stöd från samhället utöver allmän folkskola med 45 elever i klassen. Men vi eldade inte upp andras egendom utan kämpade i skolan, för utbildning gav en framtid. Tiderna förändras, inte alltid till bättre … Så vidare till dagens skola.

Årets bottennapp: Pisa

Inget ljus i sikte. Den svenska skolan har helt kapsejsat. Kunskapsnivån har inte bara kollapsat utan försvunnit som en sjunken båt. Vems är felet? Det grälar politikerna om med undergörande redan prövade recept som mera pengar och nya betygskalor. Det finns flera orsaker, kanske är det elevernas fel – också. Vissa elever tycker inte om skolan och de tror att det är onödigt att lära sig något. Det finns ju mobil och Internet, det löser alla kunskapsproblem. De som vill lära sig, utbildar sig och söker kanske senare utomlands för bra skolor, har snart gyllene tider. De andra, latmaskarna eller ska vi kalla de förhoppningsfulla får ta skitjobben, om något. Det trista är att de utbildade får betala deras bidrag, eller kommer den sociala tryggheten modell ”pengar utan ansträngning” kollapsa i snar framtid? Jag tror att det blir stora förändringar i den sociala tryggheten betald av skattemedel.

Årets journalist.

Det finns få riktiga granskande journalister med fakta bakom artiklar, utan tyckande och vänsteråsikter. Maciej Zaremba är en av de få. Han fick Kellgrenpriset 2013. Priset delas ut av Svenska Akademien till en person för ”betydelsefull gärning inom Akademiens hela verksamhetsområde”. Maciej Zaremba har också fått Natur & Kulturs Johan Hansson-pris för sin bok ”Patientens pris – ett reportage om den svenska sjukvården och marknaden”. Sedan fick han Torgny Segerstedts frihetspenna för att ”han belyser institutioner, traditioner och system som hotar den enskilda människans frihet och värdighet”.

Det finns ingen som han i den svenska journalistdjungeln.

Årets trista gatubild: tiggare och klotter.

Tiggarna är här för att stanna. Vissa ger aldrig en slant, andra ger och många har en åsikt. Nu finns det en tiggare vart tionde meter i Stockholms huvudstråk. Det börjar växa små kåkstäder runt Stockholm och i andra större städer. Många är från Rumänien. Den rumänska ambassadören var ytterst besvärad i TV, inte över tiggeriet utan att Rumänien kunde få dålig rykte. Det kan inte bli sämre. Det är en folkvandring även från andra länder med hög arbetslöshet och krympande ekonomi. Något måste göras men av vem och vems pengar?

Årets film
Såg du ”The beasts of the southern wild” årets miljöfilm? I träsklandet där människorna bor i sina skräpiga omgivningar, beredda att drunkna när som helst, där döden är ständigt närvarande, spriten flödar, stolthet gränsar till dumhet och armod är vardag, lever Hushpuppy med sin far, sin längtan efter en mor, ansvaret för fadern och naturen som jävlas. Hushpuppy funderar på hur tillvaron hänger ihop. Att allt omkring henne är sammankopplat på jorden har hon redan insett. Det är mer än de flesta av oss gör. Hon är en överlevare av stora mått. Jag kom på att tänka på den förbjudna figuren svarta Lilla Hjärtat. Hushpuppy är hennes revansch.
Det är en tragisk berättelse med glimtar av ljus om samhället i förfall. Det har lyfts ut som poetisk, vacker, humanistisk, unikt … men det är inte unikt utan real tillvaro för många barn. Jag ser alla de barn som har det illa på olika sätt i Hushpuppy. Som försöker existera på de villkor de fått. Vars föräldrar har gett upp samhället och samhället i sin tur bryr sig inte. Du som inte såg det, skynda dig, den finns på DVD.

Miljö? Är det aktuellt?

 Så, bättre kan vi nästa år?

Gott Nytt År 2014!

 

God Jul!

Jag önskar er alla GOD JUL!

Till Er som firar med en gran, massor av julklappar, mat och glada människor.

Eller

Till de som firar en stillsam jul, kanske ensam med era tankar, god bok och vacker musik.

Oavsett hur ni tillbringar tiden hoppas jag att julfriden finns hos er alla! Var snälla mot varandra och minns Julens budskap: Frid på jorden och god vilja hos oss alla, vilket kan nog vara så knepigt med all den oro som finns i världen idag. Men försök!

Låt oss vara glada, snälla och omtänksamma!

GOD JUL önskar Elina Iniskogen

Demens och dagen för världens berg.

Den 11 december är dagen för världens berg. Samma dag har G8 konferens om demens/Alzheimer.

De kanske har samband på något sätt? Våra berg är gamla. De eroderar, förlorar sin höjd, tappar sina glaciärer, bestigs, trampas, orsakar död, är hinder, sprängs, blir till tunnlar och underjordiska stationer eller skyddsrum och militäranläggningar och i värsta fall till bara grus. En människa som blir gammal och dement tappar också mycket av sitt liv, ork, utseende, förmåga, intressen och är till besvär och betraktas som utgift om man frågar de ansvariga för landstings- och kommunbudget.

Demens ses som en global epidemi. Det ökar främst på grund av att vi lever längre. Måhända påverkar även vår livsstil? När våra mormödrars mödrar dog hände det kanske redan i deras sista barnsäng, medan nu lever vi till över 80 och andelen 100 åringar stiger. Demens är på väg att bli den största hälso- och sociala utmaningen i vår tid. G8 konferensens syfte är att utveckla globala lösningar och aktion för demens.

Det finns ingen bot för demens men vissa saker kan sakta farten. Motion lär vara ett. Vin sägs vara bra men eftersom det innehåller alkohol som är skadligt och i sin tur kan påskynda demens är det inte så klokt att inhandla några boxar. En halv Albyl har samma effekt men inte lika gott, sa en känd missbruksläkare och vinsamlare. Att ha friska gamla föräldrar och släkt är inget man kan välja vilket vore förstås önskvärt eftersom det finns genetiska orsaker. Sjukdomar som Parkinson kan leda till demens. Att vara aktiv lär hjälpa men många blir sysslolösa när arbetslivet tar slut. Alla har inte barn och barnbarn eller ens vänner utan kan bli väldigt ensamma.

Att bli gammal kan väcka oro. Att få demens väcker mer, skräck kanske. Anhöriga kan känna sorg och besvikelse över att livet har behandlat ens närmaste så illa. Demens förändrar även de friska personers liv. Man får en fråga som man inte ville ha: hur mycket kommer du att ta hand om din demente make/maka/mor/far nu? Säger du nej till jobbet du blev erbjuden eller går ner i tid/slutar helt att arbeta? Slutar med det mesta av din fritid eftersom du behövs som hjälp? Den demente  behöver påminnas och få hjälp av dig med de vardagliga saker han alldeles nyss klarade utmärkt men kommer inte  ihåg mer.  De vackra historierna om att man kan leva med demens precis som vanligt, resa och … det fungerar inte så länge. Man kan inte planera att i februari ska vi, eller nästa sommar … den tiden är förbi. Eller lämna den demente ensam en längre stund än du hinner köpa en liter mjölk. Livet med demens levs bara idag men även det kan vara tveksamt.

Vad svarar du på den frågan?

 

-och den ljusnande framtid är vår – eller inte?

Det är bara skit med den svenska skolan. Resultaten sjunker – igen. Oavsett vad skolministern gör för att förbättra skolan dalar resultaten. Många tror sig veta vad och vems fel det är och skolfrågan kan bli en stor valfråga.

Men skolan kan aldrig vara bättre än de två avgörande komponenten: läraren och eleven. Sedan är det bra också om alla pratar samma språk och ägnar sig åt skolarbete i stället sin mobil. Det sistnämnda anser Skolverket är helt OK. Så…

Det har skrivits spaltkilometrar om hur man kan stödja de svagpresterande barnen. Det känns att skolan glömmer de bra presterande barnen eller specialbegåvningarna – om de inte är idrottsbegåvningar. De får traggla det de lärde sig kanske åratals sedan. Jämlikhet går före individuella lösningar. Men i den senaste PISA undersökningen har även de bästa eleverna börjat falla av. Så det är illa om inte total katastrof.

Med lite nostalgi och beundran minns jag min gamla tuffa flickskola. När jag berättar om hur vi hade det är barnbarnen full av förvåning. Trots att jag påpekar hur mycket läxor vi hade suckar de: där vill jag gå. Ändå går de i en av de bra skolorna.

Den finska skolan tas ofta som exempel.  Detta skrev jag när de senaste intagningarna i Sverige var klara till lärarhögskolan. 27/3 – 13:

En svensk lärarstudent presterar marginellt bättre än en apa skrev någon. Elakt vad?

Är det så? Kanske skulle min brorsdotter ha sökt sig till den svenska lärarutbildningen? Hon kom inte in i Finland. Hon hade toppbetyg. Hon skrev studentskrivningen med nästan toppbetyg. Hon arbetade ett år som lärarassistent. Men icke. Hon kom inte in. Hon föll precis på målsnöret. Så nu tar hon bakvägen till skolan. Hon läser till specialpedagog. Men då krävs det helst magisterexamen för jobb i skolan.

I Sverige har intresset för läraryrket fallit totalt. ….söktrycket nu är så lågt att i princip vem som helst kan komma in. Det räcker med att skriva ett högskoleprov utan att ens läsa frågorna. Höstterminen 2012 antogs 123 personer till landets lärarutbildningar med resultatet 0,1 på högskoleprovet. (DN) Så, vem vill söka sig till lärarutbildningen annat än som sista val?

Varför har den svenska skolan krackelerat tvistar de lärda om. Var det  kanske kommunaliseringen? Friskolorna? Betygsbristen? Datorerna? Vinsterna i friskolor? Invandringen? Lärarlönerna? Lärarutbildningen? Ointresse för detta yrke? Kanske eleverna själva? Eller föräldrarna som inte hinner hjälpa barnen med läxor? Eller – har vi bara blivit dummare? Är kunskapen skolan förmedlar onödigt?

Det känns att skolfallet är en saktgående process som började med kommunaliseringen och de som tyckte att rätt politisk färg var viktigare än kunskap. Sedan kom andra komponenter in … Själv har jag bl.a. 40 poäng i statskunskap -69 men de poängerna innehåller bara Marx och mera Marx. Okunskapen spred sig. Och nu har skolan fallit omkull. Det är dock en sanning med modifikation. Alla skolor är inte usla men de bra hamnar inte på tidningssidorna. I min kommun står de skolor där de flesta eleverna är invandrare på bottenplaceringarna. Men det är sällan invandrarargumentet hörs i debatten däremot hackar man på möjligheten att välja skola som en negativ faktor.

Jag passerade alltid en skola på vägen hem från nattjobbet klockan 9 på morgonen. Det såg rörigt ut i klassrummen. Eleverna satt med ytterkläderna på, kastade saker, sprang runt. Mobilerna var det intressanta. Några flickor satt i ett hörn och troligen försökte studera. Lärarna såg ut att ha gett upp. Hade jag haft skolbarn skulle jag aldrig ha skickat dem till denna skola. Men barnen har också ett ansvar. Utan elever som vill lära sig fungerar ingen skola.

Idag är det så mycket annat som fångar barnens intresse. När barnen börjar skolan är det svårt för dem att förstå hur skolresultaten kommer att påverka framtiden om 9 – 12 år . Det kräver lärare som kan förmedla och föräldrar som förstärker budskapen. Fungerar inte skolan är det fria skolvalet ett medel som föräldrarna har att spela med. Man måste få rösta med fötterna när inget annat hjälper.

Kanske bör man smyga runt en skola under lektionerna innan man kryssar för sitt val?

I bild: en toppstudent så topp det kan vara i svensk skola.