Vart börjar Norrland?

Norrland bjuder på lite sol, några snöflingor och vind.

Är i den norra halvan i Sverige. Norrland alltså. Vart börjar den? Vill påstå att det är landområdet  norr om Dalälven. Allt rör sig om Stockholm – Göteborg – Malmö – triangeln med närmaste omland. Här i Norr finns landet där du kan få åka 300 kilometer till förlossningen. Där tågtrafiken kollapsar på grund av uselt spår och välta malmtåg. Där våra pensionspengar satsades på grönt projekt, Northvolt nära Skellefteå.

Dit flyttade folk från stora Världen för arbete, för de arbetslösa i Sverige var fastfrusna i sina bostäder och väldigt ovilliga att flytta mot norr trots arbetslöshet.  Och, nu visade sig de ovilliga dra vinstlotten. Den konkursdrabbade batterifabriken bidrog inte till fast arbete, lön, batterier eller räddningen av klimat. Där rök den placeringen.

Allt rann iväg som vatten.

Men jag är ännu  längre ut i norr än den nu gråtande Skellefteå. I Norrlands Universitets och det Stora Sjukhusets stad. Jag avstår från att berätta om historier från sjukvården. Kan bara säga att det finns för många administratörer som tror sig veta hur vård bör bedrivas och för lite personal som vet och vill arbeta. Att få ett arbete innebär ju  då och då att man varken kan eller vill utföra de arbetsuppgifter som finns. Och den svenska sjukvårdsspecialiteten: brist  på sängar finns även i norr. Fast, finns det inte folk som kan ta hand om dem som får en säng kan det inte finnas flera sängar heller.

Det är väl samma story överallt idag, speciellt inom det offentliga vi betalar. Brist på rätt folk till rätt plats. Och evig brist på pengar.

Det viktigaste som har hänt här är dock KAJ som tycker att nästa Eurovision Song Contest 2026, borde kan hållas i norra Sverige, förslagsvis i Umeå eller gruvan i Kiruna. Nu gäller bara att KAJ vinner och att SVT och Malmö inser att det finns både folk och lämpliga platser i norr också för det spektaklet. Och en och annan bastu.

Några halvlånga promenader har det blivit i det norrländska vårvädret. Det  är idag sju år sedan jag landade i San Diego, USA. Fortsatte sedan med tåg och buss till den södra starten av Pacific Crest Trail. Och, det blev bättre än jag hade vågat föreställa mig.

Sju är sedan! Tiden går fortare än vi begriper. Ta vara på det.

Bilderna från Tavasten tog Linda. https://www.naturkartan.se/sv/vasterbottens-lan/tavasten-vandringsled

Ta ditt tält och slipp hyran.

Den magiska stunden I naturen är mellan ljus och mörker. Det kan vara ljust nästan hela natten på sommaren, men jag vandrar ju mest i slutet av sommaren och  under hösten.

 På PCT var det också dags att slå tält då, för natten var djurens tid. Ibland vandrade djur förbi tältet. En björn kastade sin skugga i månskenet på tältväggen liknande ett stort monster. En puma gick förbi, vände, vände igen, fortsatte lämnande spår efter sig i nyfallen snö. Små djur vilka gnagde hål i tältet i sökandet efter en håla att bosätta sig i.

I Sverige är djurlivet lugnare och kanske  fattigare. Får vara glad om en hackspett eller älg förgyller ens tältning.

Att tälta vid vatten och se solen gå ner är magiskt.  Den där skarven mellan dag och natt, tystnaden som infinner sig, slutet på dagen och tanken över kilometerna som har lagts bakom. Vad kan vara mer underbart än den stunden?

Grått, blött och ruggigt är vädret idag. Inget tältväder precis. Efter de sista hyreshöjningarna undrar dock en del gamla om ett tält vore bättre alternativ. Ta ditt tält och gå, en ny uppmaning från dyrsamhället till fattigpensionärer. Kanske lägga till en sittplats i skogen.

Bilder: !. Skottland West Highland Way, 2. USA, Pacific Crest Trail, Sierra, 3. Padjelanta Virihaure (svensk stavning), 4. i skogen Tullinge.

Det lilla i det stora, om magi på en vandring.

Den lilla rödhaken sjöng. Den fortsatte att sjunga fast jag satt mig nära. Folk passerade utan att ens vända på huvudet. Rödhaken fortsatte att sjunga.
Kanske var den glad över att vara tillbaka i hemskogen efter sommarens vistelse annanstans.

Jag fixade lunch. Så småningom tröttnade Rödhaken på att sjunga och flög vidare in till skogen. En bit av skogen var nedhuggen. En annan nyplanterad. Undrade fågeln över vad hade hänt i hans skog medan han sjöng borta i sin sommarskog. Kanske någonstans i Sverige.

Varför gick de andra vandrare bara förbi? Var fågelsång inget att bry sig? Var de inte därför de vandrade: för att se och uppleva naturen? Det kanske inte är så utan folk vandrar för motion och att lägga en ny sträcka på Facebook eller vilken av plattformar de nu använder. Detta jag gick  West Highland Way, blir mindre en naturupplevelse än skryt till bekanta genom Internet. Jag har gjort…

Det är som om ingenting hade skett om vi inte publicerar det på Facebook, Instagram eller på våra bloggar. Syns jag på Internet då har det hänt. Och i det skrytet ryms ingen liten Rödhake med sin konsert i skogen.

Jag är inte oskyldig utan har satt ut mina längre vandringar. Nu mera är det som en minneskatalog, fast i början var det avsedd som tips.  Då fanns det inte så många vandringssidor men nu kan alla finna just den vandringen i Världens ände som de är lockade att gå.

Men glöm inte det lilla i det stora. Det är det man minns, inte alla mil under ens fötter.

Plats: West Highland Way, skog före Crianlarish, Skottland.

Några tips för vandring på West Highland Way.

En lunchkonsert.

Att vandra West Highland Way är inte komplicerat. Den är bara 154,8 kilometer men går genom olika naturtyper, skog och hed samt berg, och ger en bra uppfattning om det skotska höglandet. Leden är tydlig och ok märkt, dock kom inte ledmärkena alltför ofta. Fanns det inga var det bara att gå vidare på vägen. I korsningar fanns märken. Det är svårt att gå vilse.

Det krävs inga generella tillstånd. Övernattning finns i hotell, hostel och camping. Vill du inte bära din packning finns transport för den. Gruppturer med ledare finns också. Tältning är fri utöver vissa ställen. Tältning är förbjudet längs Loch Lomond. Det finns dock möjligheter till tältning på camping och utvisade platser samt en plats som man kan beställa och betala vid Lochan Maoile Dhuinne, några kilometer före Rovardennan. Endast fem platser per natt.  Det finns också några bothy, som Doune Byre, några kilometer före Inverarnan, gamla uthus som ägarna låter vandrare använda.

Beinglas camping i Inverarnan kan rekommenderas. Bra shop. Dessutom ligger det på ett område där tältning är förbjudet vid River Falloch. https://beinglascampsite.co.uk/

Att hitta tältplatser var inte svårt. Dock kan skogspartier vara nedskitade av toalettpapper med mera. Kan folk aldrig lära sig att ta med sina sopor! Än en gång  tänker jag på Pacific Crest Trail 2018. Har aldrig sett så ren led, någonstans. Råkade inte se några sopor alls. Håll Skottland rent gällde tydligen inte trots påminnelser på deras Internetsidor. Det var det enda negativa på turen.

Det fanns en del nyttigheter längs leden. Vattenkranar/pumpar fanns på flera ställen vid hotell och i tätorter man passerar. Jag använde min vattenrenare få  gånger. Dock finns det gott om vattendrag för den som  vill.

Små skåp med dricka, glass, diverse ätbart och kakor, så kallade Honesty Box fanns på den södra ledhalvan. Du tog vad du önskade och la pengarna i en burk.

Mat finns att köpa i affärer, camping och restauranger som passeras.  2 fikavagnar fanns på leden med snacks, kaffe och dricka.  Dock kan det vara svårt att hitta typisk mat för vandring som frystorkat. Det kan vara smart att ha lite med sig. Läs reglerna först. Maten man tar in i landet bör vara tillverkad i EU och länder med EU avtal som Norge ifall tullen skulle kontrollera. Det finns regler på https://www.gov.uk/bringing-goods-into-uk-personal-use

Jag avstår från att recensera den engelska maten. Åt en enda middag på en pub. Jag fyllde på min medhavda frystorkade  mat med färdiga smörgåsar, nudlar, ost, juice och i Beinglas camping fanns mm kokta ägg och gröttuber. Fish and chips åt jag för att fira avslutad tur.

Gas av olika sorter fanns på flera ställen, köpte en tub i Milngavie Spar, precis vid starten.

Det kan vara bra att ha lite skotska pengar för betalning av småsaker eller när Internet inte fungerar. Ja, de har engelska pund men gör egna sedlar. Se till att shoppa upp resten på flygplatsen eller byt ut de till engelska sedlar.

Bussar gick till städer/byar längs leden så man kan avbryta, hoppa över eller fly regnet. Tidtabellen är förstås inte alltför tät. Även tåget passerar några ställen som Crianlarich, Tyndrum och Bridge of Orchy samt  Fort Williams.

Flyglinjer går till Edinburgh eller London – Glasgow. Jag bokar alltid alla biljetter till starten före resan. Flög Arlanda – Edinburgh direkt. Buss från flygplatsen till Glasgow busstation ca en timme och sedan lokalbuss till Milngavie, bussen stannar en kort bit från ledens början. Till stadstrafiken som till startplatsen Milngavie är dock onödigt att köpa biljetter innan. Du betalar i bussen med ditt bankkort. Ja, du kan alltid betala i bussen men från flygplatsen kan det vara fullt – det var fullt – och har du inte bokat får du vänta till nästa tur, eller nästnästa som har plats.

Tillbaka åkte jag tåg till Edinburgh. I Fort Williams säljer tågstation biljetter, du kan köpa resan ändå till flygplatsen och försäljaren till och med skrev anvisningar till mig för hela resan. Du bör ha en biljett innan du kliver på tåget. Det blir inte trevligt att åka utan, såg jag. Tåg till Glasgow, byte till tåg mot Edinburgh, stopp på Haymarket och därifrån spårvagn till Flygplatsen. Tappa inte biljetten! I Glasgow och Haymarket finns låsta spärrar ut och in och  en stenhård kontroll.

Att passera in till Skottland på Edinburgh flygplats var smidigt, du skannar själv ditt pass och är det rätt pass, alltså av godkänt land, öppnas spärren. Inga mera kontroller. Att flyga från Edinburghs flygplats hem var inte det smidigaste. Du köar för att checka in, inga automater. De väger bagaget och gnäller om väskans storlek och vikt. Min 60 liters ryggsäck vägde inte över tio kilo. Den var i flightbag precis som på ditresan. Men nu bedömdes den skrymmande och jag fick bära den i väg till suckande personer som skulle kontrollera och lasta separat allt till planet. Jag avstår att skriva deras kommentar.

Hava tålamod.

Däremot kan du glädja dig åt en rejäl whiskysamling på flygplatsen med hyfsade priser. Jag köpte en flaska av min favoritwhisky, 18 år. Vinsten var 35% av Systembolagets pris. Alltid något på dessa dyrtider.

Guideböcker och Internetsidor finns det gott om. Den officiella sidan om West Highland Way ger all behövlig info.

Den bästa sidan för en vandrare tyckte jag var:

https://www.goingthewholehogg.com/west-highland-way-route-sections/

Vill du hellre cykla, fast inte just hela West Highland Way, den är inte helt cykelvänlig och bara avsedd för vandrare:

https://www.visitscotland.com/things-to-do/outdoor-activities/cycling/sustrans-map#/