En vandring i svensk sommarvärme.

Himlen var knallblå. Inte en vindpust. Jag travade motvilligt på den nästan igenvuxna kraftledningsgatan. Det var varken vackert eller roligt. Det var varmt. Min termometer visade +28C. Vattnet var nästan slut. Det smakade illa. Jag hade fått rena sjövatten eftersom vattenkällan var tom.

Jag snavade på en stock gömd i gräset. Där låg jag och hade noll lust att gå upp. Jag släppte ryggsäcken och kravlade under en buske.

Där låg jag och fräste ilsket för mig själv: hur kunde du välja den här veckan att gå från Katrineholm till Norrköping! Såg du inte väderleksrapporten alls!

Jag kände mig trött oh olustig. Jag som alltid gladdes åt en vandring. Var jag ens på rätt led? Ibland var Sörmlandsleden markerad på olika sätt. Så usel kunde väl leden inte vara!

Det var den och värre sträcka väntade om någon dag.

Jag låg där en bra stund. Jag kände mig gammal och trött på ett mindre bra sätt. Led jag verkligen av värmen eller var jag bara slö? Jag hade ju gått i ökenvärmen i flera veckor 2018. Varje dag som bastu mitt på dan. Men nu däckade jag i lägre värme.
Det var åldern, bara att erkänna. Gamla människor tål värme sämre. Inte drack jag vatten heller som jag borde.

Ryckte upp mig sedan och fortsatte. En vattenkälla dök upp. Soppa och kaffe. Då siktade jag mig till en gammal tältplats vid Viggaren.

På morgonen låg åska i luften. Regnet kom när jag hade gått en timme. Jag satt mig under en gran. Regnet var varmt, som en dusch. Jag satt på kaffe.

Under granen kändes det som “into the wild”. Ljudet av regndroppar, en fågel, lite vind och mullret av åskan längre bort.

Jag fortsatte I regnet. Luften var så varm att allt torkade lika fort som det blev blött.

Den bästa stunden under en vandring är för mig skymningen. Jag sätter upp tältet. Lagar mat. Lyssnar på när tystnaden lägger sig. Konturerna av omgivningen sjunker sakta till mörkret. Det är bara jag och mitt tält. Världen känns fredlig och vacker i det svaga månskenet. En så falsk bild men… jag känner frid.

Nej, det var inget trängsel mellan Katrineholm – Norrköping på Sörmlandsleden. Träffade två personer från Barcelona och en från Wien. Samtal om turismen, om Barcelona, vår möjlighet att resa och se annat men även de stora nackdelarna när turismen blir ett trängsel och sliter sönder människors tillvaro med höjda priser och liknar rent av invasion. Om våra Regeringar. Lite skratt om de nog så tokiga besluten. Vad ger livet en mening? Hur rensar vi huvudet av allt onödigt? När känner vi oss på rätt plats? Är det kanske den där stunden då naturen omfamnar oss och alla sorger känns försvinna.

Jag kom till Kolmården för att ta tåget hem. Nej, jag besökte inte djurparken, jag tycker inte om djur i bur. På den tomma tågstationen försökte jag köpa en biljett. Inget Internet. Fick vända mig till sonen i Stockholm. Internet är fantastiskt när det finns oh fungerar.

Tåg var försenade. Som vanligt.


PS. SJ:s vd Monica Lingegård tvingas lämna sitt jobb den 1 mars nästa år, Hon har arbetsplikt under sin sex månader långa uppsägningstid, men får efter det en fallskärm på 6,6 miljoner kronor motsvarande 12 månadslöner.

Etapper 27 – 32 samt 32:2. Bitar av etapp 31 vid Åboravinen är ogenomtränglig på grund av granbarkborre /fallna träd.

Bilder: Kokärrets Naturreservat, tältning på leden etapp 31.

Sommar och värmeböljor.

Massmedia och meteorologer varnar oss om rekordvärme. Som om värme på sommaren vore en ny uppfinning. Vad är normalt är också svårt att veta. Beror helt på längden av mätserier. Än dör det flera människor av kyla än värme.

Men, människan måste planera lite för att inte torka ut och kanske hamna i sjukhus i hettan. Håll barn och gamla borta från solen mellan klockan 12 till 14, minst. Kanske dig själv också. Den tiden är man inne eller i skuggan. Bränn dig inte i solen och få hudcancer är också bra råd. Vatten fungerar som brännglas så att ligga i poolen är inte så svalkande som man tror.

Men en vandring i +35 – 40 C är kanske inget att rekommendera? Det beror helt på hur du spaltar upp dagen.

Den andra morgonen på Pacific Crest Trail vaknade jag i en rejäl värmebölja. Det var varmt även den föregående dagen då jag kom bara några ynka mile, ingen fart precis. Men jag var inte den enda med trög start.

Det var stekhett redan klockan sju, den fjärde maj. Vatten var nästan slut för oss alla. Vattendraget hade torkat ut. En trailangel kom med flakmoppe oh gav oss två liter var.

Jag började gå men kom liksom ingenvart. Min lilla termometer visade +42 C. Om ett tag la jag mig under några större buskar. Snart var all skugga upptagen av liggande vandrare.

Klockan 14 hade de flesta börjat röra på sig, så även jag.

Det var värmerekord i flera dagar. Då lärde jag mig ett slags system. Upp klockan 4, dricka, packa ihop och gå. Frukost om en timme i en skuggig plats. Gå till 12, lunch. Sova. Upp halv tre, åta och gå tills det mörknar.

6 liter vatten om dagen gick åt enkelt. Juice och annan dryck när en affär fanns. Vatten för dryck blandade jag med sportdryck i tablettform. Det är inte direkt hälsosamt att dricka mängder av bara vatten I flera dagar. Man kan dö av det.

Så fortsatte värmen i Kalifornien, fast inte de högsta temperaturerna över +40C annat än någon dag, Men +30 C var liksom normalt. Det blev svalare när leden kom högre upp och bergen började vid 700 mile. Så i Sierra var det ofta skön sommarvärme, det vi kallar extra varmt här.

Häromdagen gick jag ut på min vanliga promenad. Det var en varm dag och jag började tycka att det var för varmt. Så jag genade snabbare tillbaka genom skogen. Termometern visade +24C i skuggan.

Är också förmågan att tåla värme åldersrelaterat, tänkte jag.

Men när jag passerade äldreboendet nära mig på hemvägen satt flera gamlingar ute och solade sig. Vissa såg faktiskt för solbrända ut, som krabbor efter kokning. Nej, inte såg jag något dricka nära dem.

Vi nordbor älskar solen. Inte jag som blir bränd snabbt. Det är jag som har den stora fula kepsen och långärmat samt långbyxor när det är som soligast.

Så, tål vi äldre sämre sol och värme. Ja. Vi gamla svettas mindre.

– Äldre människor svettas ungefär hälften så mycket jämfört med unga, och kvinnor ungefär hälften så mycket som män, säger en professor i träningsfysiologi vid VU-universitetet i Amsterdam

– Med andra ord är förmågan hos äldre kvinnor att tappa värme från kroppen den lägsta, menar han och påpekar att dessa är överrepresenterade bland dödlighetssiffrorna. (Hittad på Guardian)

Det lät inte lovande precis.

Städer är varmare än landsbygd. Den svarta asfalten, tät bebyggelse, hus som betonglådor och all glas, bortovaron av träd och närvaron av många människor och fordon gör städerna varmare än ödemark.

Jag har mätt temperaturen i vår lilla centrum omgiven av höghus och parkeringshus och sedan gått direkt till skogen utan hus en kilometer härifrån. Skillnaden I temperatur var två grader. Ingen vetenskaplig mätning men…

Vad är då värmebölja här hemma. För i Afrika måste det väl vara andra grader? Kanske även i södra Europa?

Värmeböljor är de med över 25 grader i skuggan minst fem dagar i sträck, eller minst 22 grader hela dygnet, minst två dagar i sträck. Då ökar risken för sjukdomar och dödsfall.

Råden är: Öka vätskeintaget. Drick vatten och undvik drycker som är vätskedrivande, såsom kaffe.

Vad jag kan se blir det ingen värmebölja här I Stockholmstrakten nu.

SMHI skickar ut olika meddelande om höga temperaturer. Den högsta är:

orange varning när dygnets högsta temperatur för-väntas uppnå 30 grader Celsius under fem dagar i följd och/eller när dygnets högsta temperatur för-väntas uppnå 33 grader Celsius minst tre dagar i följd.

Fler än 4 500 kan dö av värmen i Europa de kommande tre dagarna, spår Pierre Masselot, statistiker vid Londons universitet för hygien och tropisk medicin, till Politico.

Varför är det så varmt nu? Jag skyller på sommaren, solen och varierande väderförhållanden. Du kanske skyller på något annat, koldioxid och sånt.


Bilder alla från PCT Kalifornien 2018. Uppifrån: skugga under Buckman Spring Road mile 25. Öken före Warner Spring mile 105. Mot Hikertown mile 515.

https://www.swpc.noaa.gov/products/solar-cycle-progression

Vart börjar Norrland?

Norrland bjuder på lite sol, några snöflingor och vind.

Är i den norra halvan i Sverige. Norrland alltså. Vart börjar den? Vill påstå att det är landområdet  norr om Dalälven. Allt rör sig om Stockholm – Göteborg – Malmö – triangeln med närmaste omland. Här i Norr finns landet där du kan få åka 300 kilometer till förlossningen. Där tågtrafiken kollapsar på grund av uselt spår och välta malmtåg. Där våra pensionspengar satsades på grönt projekt, Northvolt nära Skellefteå.

Dit flyttade folk från stora Världen för arbete, för de arbetslösa i Sverige var fastfrusna i sina bostäder och väldigt ovilliga att flytta mot norr trots arbetslöshet.  Och, nu visade sig de ovilliga dra vinstlotten. Den konkursdrabbade batterifabriken bidrog inte till fast arbete, lön, batterier eller räddningen av klimat. Där rök den placeringen.

Allt rann iväg som vatten.

Men jag är ännu  längre ut i norr än den nu gråtande Skellefteå. I Norrlands Universitets och det Stora Sjukhusets stad. Jag avstår från att berätta om historier från sjukvården. Kan bara säga att det finns för många administratörer som tror sig veta hur vård bör bedrivas och för lite personal som vet och vill arbeta. Att få ett arbete innebär ju  då och då att man varken kan eller vill utföra de arbetsuppgifter som finns. Och den svenska sjukvårdsspecialiteten: brist  på sängar finns även i norr. Fast, finns det inte folk som kan ta hand om dem som får en säng kan det inte finnas flera sängar heller.

Det är väl samma story överallt idag, speciellt inom det offentliga vi betalar. Brist på rätt folk till rätt plats. Och evig brist på pengar.

Det viktigaste som har hänt här är dock KAJ som tycker att nästa Eurovision Song Contest 2026, borde kan hållas i norra Sverige, förslagsvis i Umeå eller gruvan i Kiruna. Nu gäller bara att KAJ vinner och att SVT och Malmö inser att det finns både folk och lämpliga platser i norr också för det spektaklet. Och en och annan bastu.

Några halvlånga promenader har det blivit i det norrländska vårvädret. Det  är idag sju år sedan jag landade i San Diego, USA. Fortsatte sedan med tåg och buss till den södra starten av Pacific Crest Trail. Och, det blev bättre än jag hade vågat föreställa mig.

Sju är sedan! Tiden går fortare än vi begriper. Ta vara på det.

Bilderna från Tavasten tog Linda. https://www.naturkartan.se/sv/vasterbottens-lan/tavasten-vandringsled

Ta ditt tält och slipp hyran.

Den magiska stunden I naturen är mellan ljus och mörker. Det kan vara ljust nästan hela natten på sommaren, men jag vandrar ju mest i slutet av sommaren och  under hösten.

 På PCT var det också dags att slå tält då, för natten var djurens tid. Ibland vandrade djur förbi tältet. En björn kastade sin skugga i månskenet på tältväggen liknande ett stort monster. En puma gick förbi, vände, vände igen, fortsatte lämnande spår efter sig i nyfallen snö. Små djur vilka gnagde hål i tältet i sökandet efter en håla att bosätta sig i.

I Sverige är djurlivet lugnare och kanske  fattigare. Får vara glad om en hackspett eller älg förgyller ens tältning.

Att tälta vid vatten och se solen gå ner är magiskt.  Den där skarven mellan dag och natt, tystnaden som infinner sig, slutet på dagen och tanken över kilometerna som har lagts bakom. Vad kan vara mer underbart än den stunden?

Grått, blött och ruggigt är vädret idag. Inget tältväder precis. Efter de sista hyreshöjningarna undrar dock en del gamla om ett tält vore bättre alternativ. Ta ditt tält och gå, en ny uppmaning från dyrsamhället till fattigpensionärer. Kanske lägga till en sittplats i skogen.

Bilder: !. Skottland West Highland Way, 2. USA, Pacific Crest Trail, Sierra, 3. Padjelanta Virihaure (svensk stavning), 4. i skogen Tullinge.