Den magiska stunden I naturen är mellan ljus och mörker. Det kan vara ljust nästan hela natten på sommaren, men jag vandrar ju mest i slutet av sommaren och under hösten.
På PCT var det också dags att slå tält då, för natten var djurens tid. Ibland vandrade djur förbi tältet. En björn kastade sin skugga i månskenet på tältväggen liknande ett stort monster. En puma gick förbi, vände, vände igen, fortsatte lämnande spår efter sig i nyfallen snö. Små djur vilka gnagde hål i tältet i sökandet efter en håla att bosätta sig i.
I Sverige är djurlivet lugnare och kanske fattigare. Får vara glad om en hackspett eller älg förgyller ens tältning.
Att tälta vid vatten och se solen gå ner är magiskt. Den där skarven mellan dag och natt, tystnaden som infinner sig, slutet på dagen och tanken över kilometerna som har lagts bakom. Vad kan vara mer underbart än den stunden?
Grått, blött och ruggigt är vädret idag. Inget tältväder precis. Efter de sista hyreshöjningarna undrar dock en del gamla om ett tält vore bättre alternativ. Ta ditt tält och gå, en ny uppmaning från dyrsamhället till fattigpensionärer. Kanske lägga till en sittplats i skogen.
Bilder: !. Skottland West Highland Way, 2. USA, Pacific Crest Trail, Sierra, 3. Padjelanta Virihaure (svensk stavning), 4. i skogen Tullinge.
Den lilla rödhaken sjöng. Den fortsatte att sjunga fast jag satt mig nära. Folk passerade utan att ens vända på huvudet. Rödhaken fortsatte att sjunga. Kanske var den glad över att vara tillbaka i hemskogen efter sommarens vistelse annanstans.
Jag fixade lunch. Så småningom tröttnade Rödhaken på att sjunga och flög vidare in till skogen. En bit av skogen var nedhuggen. En annan nyplanterad. Undrade fågeln över vad hade hänt i hans skog medan han sjöng borta i sin sommarskog. Kanske någonstans i Sverige.
Varför gick de andra vandrare bara förbi? Var fågelsång inget att bry sig? Var de inte därför de vandrade: för att se och uppleva naturen? Det kanske inte är så utan folk vandrar för motion och att lägga en ny sträcka på Facebook eller vilken av plattformar de nu använder. Detta jag gick West Highland Way, blir mindre en naturupplevelse än skryt till bekanta genom Internet. Jag har gjort…
Det är som om ingenting hade skett om vi inte publicerar det på Facebook, Instagram eller på våra bloggar. Syns jag på Internet då har det hänt. Och i det skrytet ryms ingen liten Rödhake med sin konsert i skogen.
Jag är inte oskyldig utan har satt ut mina längre vandringar. Nu mera är det som en minneskatalog, fast i början var det avsedd som tips. Då fanns det inte så många vandringssidor men nu kan alla finna just den vandringen i Världens ände som de är lockade att gå.
Men glöm inte det lilla i det stora. Det är det man minns, inte alla mil under ens fötter.
Plats: West Highland Way, skog före Crianlarish, Skottland.
Att vandra West Highland Way är inte komplicerat. Den är bara 154,8 kilometer men går genom olika naturtyper, skog och hed samt berg, och ger en bra uppfattning om det skotska höglandet. Leden är tydlig och ok märkt, dock kom inte ledmärkena alltför ofta. Fanns det inga var det bara att gå vidare på vägen. I korsningar fanns märken. Det är svårt att gå vilse.
Det krävs inga generella tillstånd. Övernattning finns i hotell, hostel och camping. Vill du inte bära din packning finns transport för den. Gruppturer med ledare finns också. Tältning är fri utöver vissa ställen. Tältning är förbjudet längs Loch Lomond. Det finns dock möjligheter till tältning på camping och utvisade platser samt en plats som man kan beställa och betala vid Lochan Maoile Dhuinne, några kilometer före Rovardennan. Endast fem platser per natt. Det finns också några bothy, som Doune Byre, några kilometer före Inverarnan, gamla uthus som ägarna låter vandrare använda.
Beinglas camping i Inverarnan kan rekommenderas. Bra shop. Dessutom ligger det på ett område där tältning är förbjudet vid River Falloch. https://beinglascampsite.co.uk/
Att hitta tältplatser var inte svårt. Dock kan skogspartier vara nedskitade av toalettpapper med mera. Kan folk aldrig lära sig att ta med sina sopor! Än en gång tänker jag på Pacific Crest Trail 2018. Har aldrig sett så ren led, någonstans. Råkade inte se några sopor alls. Håll Skottland rent gällde tydligen inte trots påminnelser på deras Internetsidor. Det var det enda negativa på turen.
Det fanns en del nyttigheter längs leden. Vattenkranar/pumpar fanns på flera ställen vid hotell och i tätorter man passerar. Jag använde min vattenrenare få gånger. Dock finns det gott om vattendrag för den som vill.
Små skåp med dricka, glass, diverse ätbart och kakor, så kallade Honesty Box fanns på den södra ledhalvan. Du tog vad du önskade och la pengarna i en burk.
Mat finns att köpa i affärer, camping och restauranger som passeras. 2 fikavagnar fanns på leden med snacks, kaffe och dricka. Dock kan det vara svårt att hitta typisk mat för vandring som frystorkat. Det kan vara smart att ha lite med sig. Läs reglerna först. Maten man tar in i landet bör vara tillverkad i EU och länder med EU avtal som Norge ifall tullen skulle kontrollera. Det finns regler på https://www.gov.uk/bringing-goods-into-uk-personal-use
Jag avstår från att recensera den engelska maten. Åt en enda middag på en pub. Jag fyllde på min medhavda frystorkade mat med färdiga smörgåsar, nudlar, ost, juice och i Beinglas camping fanns mm kokta ägg och gröttuber. Fish and chips åt jag för att fira avslutad tur.
Gas av olika sorter fanns på flera ställen, köpte en tub i Milngavie Spar, precis vid starten.
Det kan vara bra att ha lite skotska pengar för betalning av småsaker eller när Internet inte fungerar. Ja, de har engelska pund men gör egna sedlar. Se till att shoppa upp resten på flygplatsen eller byt ut de till engelska sedlar.
Bussar gick till städer/byar längs leden så man kan avbryta, hoppa över eller fly regnet. Tidtabellen är förstås inte alltför tät. Även tåget passerar några ställen som Crianlarich, Tyndrum och Bridge of Orchy samt Fort Williams.
Flyglinjer går till Edinburgh eller London – Glasgow. Jag bokar alltid alla biljetter till starten före resan. Flög Arlanda – Edinburgh direkt. Buss från flygplatsen till Glasgow busstation ca en timme och sedan lokalbuss till Milngavie, bussen stannar en kort bit från ledens början. Till stadstrafiken som till startplatsen Milngavie är dock onödigt att köpa biljetter innan. Du betalar i bussen med ditt bankkort. Ja, du kan alltid betala i bussen men från flygplatsen kan det vara fullt – det var fullt – och har du inte bokat får du vänta till nästa tur, eller nästnästa som har plats.
Tillbaka åkte jag tåg till Edinburgh. I Fort Williams säljer tågstation biljetter, du kan köpa resan ändå till flygplatsen och försäljaren till och med skrev anvisningar till mig för hela resan. Du bör ha en biljett innan du kliver på tåget. Det blir inte trevligt att åka utan, såg jag. Tåg till Glasgow, byte till tåg mot Edinburgh, stopp på Haymarket och därifrån spårvagn till Flygplatsen. Tappa inte biljetten! I Glasgow och Haymarket finns låsta spärrar ut och in och en stenhård kontroll.
Att passera in till Skottland på Edinburgh flygplats var smidigt, du skannar själv ditt pass och är det rätt pass, alltså av godkänt land, öppnas spärren. Inga mera kontroller. Att flyga från Edinburghs flygplats hem var inte det smidigaste. Du köar för att checka in, inga automater. De väger bagaget och gnäller om väskans storlek och vikt. Min 60 liters ryggsäck vägde inte över tio kilo. Den var i flightbag precis som på ditresan. Men nu bedömdes den skrymmande och jag fick bära den i väg till suckande personer som skulle kontrollera och lasta separat allt till planet. Jag avstår att skriva deras kommentar.
Hava tålamod.
Däremot kan du glädja dig åt en rejäl whiskysamling på flygplatsen med hyfsade priser. Jag köpte en flaska av min favoritwhisky, 18 år. Vinsten var 35% av Systembolagets pris. Alltid något på dessa dyrtider.
Guideböcker och Internetsidor finns det gott om. Den officiella sidan om West Highland Way ger all behövlig info.
Jag måste tyvärr gå nu, sa värdinnan vid frukosten på Bed and Breakfast. Men stanna kvar tills ditt tåg går. Det regnar ju idag. Lämna bara nyckeln i din dörrlås när du går.
Lämna nyckeln i dörren!
Hon önskade mig lycka till på resan. Där satt jag i huset på Fort Williams huvudgata och undrade: Fanns det kvar platser där man kunde lämna nyckeln i dörren och ingen kommer in och stjäl något eller förstör?
När jag lämnade huset satt en lapp på utsidan på den öppna ytterdörren: Kommer klockan 16. Värdinnan.
Hur många engelska serier har vi sett under årens lopp? Ofta kriminalserier. Där finns nycklar under blomkrukor eller ovan dörrkarmen. Nu kändes det som i en engelsk serie. Nyckel i dörren. Bara de obehöriga utan moral och något ont i sinnet skulle använda nyckeln och gå in.
Övrigt var det inte så engelskt. Inga marmeladburkar eller marmeladsmörgåsar gömda i väskan, utan dessa irriterande små paket av smör och marmelad vilka man får i hotell. Te från tepåse. Det sägs att drottning Elisabeth hade egna tepåsar med sig på resor. Tepåsar för en drottning? Vad gnällde jag för.
Precis före resan till Skottland hade jag gjort en långpromenad med en granne. När jag stängde dörren och låste bara ett lås sa hon; men överlåset då. Jag skippar det för så kort tid, sa jag och hon tyckte att jag var nog lite dum.
Nej, inte lämnar vi dörrarna öppna.
Nu återstår bara bilderna och minnen från min skotska vandring. Och den där tacksamma känslan att allt gick väl, inga vurpor eller andra missar. I tält har jag alltid känt mig trygg, tryggare än i den så kallade civilisationen. Få våldsverkare riktar sig in på ödemark. Där finns föga av värde i pengar räknat att hämta.
