Att smittas med bakterier, virus och lite om genuskamp och invandring.

zikaviruszikavirus

Det larmas om olika smittor, resistenta bakterier och återkomsten av sjukdomar vi nästan hade blivit av med. Nya varianter som zikavirus gör livet osäkert. Ebola epidemin i Västafrika tog död på över 11 000 personer 2014. Alla minns svininfluensan och dess efterverkningar. Några värre varianter:

http://www.mnn.com/health/fitness-well-being/photos/9-worst-viruses-earth/going-viral

Är våra liv hotade av något smittsamt vi inte har botemedel till? Kan apokalyps genom virus drabba oss?

Några år sedan låg min sambo två månader på sjukhus efter att han hade kollapsat hemma. Det fanns ingen plats någonstans. Han var för gammal sa några läkare som tillfrågades om plats, så gubben hamnade på avdelningen för dementa. Han var inte dement då, men minnet försvann snabbt på grund av sjukdom. Han blev sjukhusets mest stuckna och undersökta patient, enligt doktorn. Ingen kom dock underfund med vad som var fel. Han skrevs ut som ett vrak med förlorad minnesfunktion.

Det kan gå snabbt när livet förändras.

Men det var inte detta jag skulle skriva om utan om hur man enklast smittar ner en patient.

I början hade han eget rum med egen toalett. Alla var väldigt mån om honom, om den nästan döende gubben. Sedan började flyttkarusellen. Han flyttades runt på avdelningen. Varför? Inte vet jag. Fick aldrig någon förklaring. Han blev mer och mer förvirrad och sov på en stol i korridoren när jag kom för han hittade inte till rummet. Gubben hann med fem rum, varav en bara några timmar för rumskamraten var en kvinna som sprang runt nästan naken och la sig på hans säng med bara en blöja på sig. Det var förnedrande både för honom och den främmande kvinnan.

Personalen ville inte flytta någon. Det var en jämlikhetsfråga.

Vi har blandade rum nu mera, det är ingen skillnad på män och kvinnor som är sjuka, informerades jag. Men jag tyckte annat på skarpen och de fick åter flytta honom. Jag var inte för en genuskamp med sjuka personer.

Någon politiker föreslog åter dubbelrum på äldreboenden så man kunde få sällskap (läs: det blir billigare). Själv tror jag inte att de själva vill dela rum med främmande människor.

colicolibakterier

Vidare till smittorisker. Flertal av personalen spritade inte händerna när de kom in i rummet och inte när de gick ut. Eftersom flera av patienterna var förvirrade besökte de varandras rum, sängar och toaletter.

Avdelningen var skitig. Bajs på toaletter, piss på golvet, utöver den vanliga smutsen som spilld kaffe.  Dammtussar gömde sig under sängen. Städerskan stod och pratade ständigt i mobilen. Jag sa till henne en gång eftersom ingen annan gjorde det. Hennes höga samtal störde de sjuka. Då flyttade hon bara en bit.

Under den sommaren lyckades avdelningen smitta över 40 patienter med MRSA (meticillinresistenta Staphylococcus aureus). Informationen om smittan kom dock hem först efter två månader.

Hur allvarligt det var insåg vi när en sjuksköterska i skyddskläder kom hem till oss och tog prover. Hon såg ut som från rymden.  Vi fick inte gå till vårdcentralen. Dock hade vi varit på Vårdcentralen innan vid flertal tillfällen. Nu var vi portade tills provsvaren kom, likaså på tilltänkt avlastningsboende. Gubben hade också bott på ett rehab-hem i två veckor, men där var personalen superproffsig. Risken för smitta borde vara lägre.

Sjukhuset missade att skicka provsvaren till oss och vårdcentralen. Ingen var liksom ansvarig för dem som inte längre låg inne. Vi hade tur, han var inte smittad.

Det blev dock ingen vårdskandal av +40 personer, bara en pytteliten notis i en lokaltidning. Avdelningen var ju för gamla och dementa. Det var kanske inte så noga med dem?

MRSA är en ökande plåga i landet.

Att flytta runt folk på avdelningen är inget bra sätt att undvika smittor. Att slopa utbildningen till hygienstäderska och anställa outbildad personal ”för städa kan ju alla” är döden för sjukhushygien. Att personalen har för mycket att göra ökar också risken för smittor och misstag. Att blanda alla över 65 år på samma avdelning oavsett orsak fungerar också illa.

Kan olika smittämnen bli hot för oss? Idag är vi rörliga och reser snabbt mellan olika länder. Smittspridning är helt annat nu än vid 1918 års influensa som tog 50 miljoner liv, mer än första världskriget då det dog 16 miljoner. Idag färdas smittan snabbt.  Vi har inte botemedel för allt. Flyg med ett virus! Öppna gränser, resor och invandring har sina nackdelar.

Mera risker. Att smuggla in gulliga hundar kan föra in rabies. Det finns inget botemedel för rabies. Råkar man få en influensa på det kan man bli en zombieliknande galning innan döden befriar en. Vissa är beredda på Zombieapokalypsen, ett populärt sätt för världen att gå under. Vi andra vill inte ha in smuggeldjur.

Det är sommar och många kommer hem från sin semester med sexuellt överförbar sjukdom. Lusten drabbade en, men inte kondomen. I sämsta fall blir man steril. Gonorré och syfilis fortsätter att öka, och klamydia ligger på en fortsatt hög nivå i Sverige.

Att vi får in smittor per invandring är något som knappt vågar diskuteras. Vi i Sverige är kontrollerade sedan födseln, vaccinerade och registrerade på sjukvården. De nya kommer från länder med föga hälsovård.

Mycobacterium-tuberculosistuberkulos

Tuberkulos har gjort återtåg i Sverige. Barn har smittats med TBC i daghem genom en TBC- sjuk ibland personalen. 2015 ökade antalet konstaterade fall av tuberkulos med 22 procent från föregående år, 90 % var födda utomlands. Bland svenskfödda har vi världens lägsta siffror, 5 nyinsjuknade per 100 000. Bland de utrikesfödda i Sverige är siffrorna cirka 30 per 100 000. Låter inte mycket? Fråga den sjuke!

Viral Hepatit tar lika många liv i världen som AIDs och TBC idag. I Sverige vaccineras nu mera cirka 40 procent av spädbarnen mot hepatit B, men man önskar allmän vaccinering även här. Invandring från länder där kronisk B hepatit är vanlig, har inneburit att allt fler smittats av hepatit B i späd ålder.

Hur mycket vaccinering tål ett litet barn, undrar jag. Finns det en gräns även i kampen mot sjukdomar?

Alla asylsökande skall erbjudas en hälsoundersökning av Landstinget. Även personer som befinner sig i Sverige utan tillstånd ska vid en längre vistelse i landet få ett sådant erbjudande när de uppsöker sjukvården. Eventuella smittskyddsåtgärder skall uppmärksammas. Hälsoundersökningen är frivillig. Hur kan denna frivillighet hindra smittspridning? Förra årets 162 877 asylsökanden och okänt antal illegala invandrare samt så kallade EU migranter är helt enkelt för många för att sjukvården skulle hinna med hälsoundersökningar och upptäcka smittosamma sjukdomar.

När har Landstinget erbjudit dig en hälsoundersökning? För min egen del var det 1966 när jag började arbeta på ett sjukhus.  Lungröntgen var än obligatorisk på 80 talet för nyanställda.

Bakterier, parasiter, virus, genustrams och slutet på livet? Ja, det finns oändligt många sätt att ta livet av oss.

Sjukvårdens utmaningar

Minns ni de första Hiv-fallen i Sverige? Jag glömmer inte mitt första. Jag förlorade ett par skor. Det låter banalt att prata om skorna. Men rädslan för smitta var total i början av epidemin som aldrig blev en epidemi i Sverige.

Jag arbetade som kurator på en missbruksenhet och varje morgon gick jag en rond på tillnyktringsenheten. Jag brukade titta in också i slutet på dagens arbete på mottagningen. Det var en lugn eftermiddag än så länge. Just då kom det in en man som var aspackad, släpad av två poliser, de la honom på sängen. Han hade ett elakt sår i huvudet sytt med fyra stygn. Vi kände inte igen honom så jag försökte ta reda på namnet, men han svarade inte. Jag tömde hans fickor eftersom han inte kunde göra det själv, det var det vanliga förfarandet. Innehållet låstes in och den tillnyktrade fick allt tillbaka dagen efter, utom knark som gick vidare till polisen.

Då spydde han på mig. Det var blodblandat. Han hostade så det skvätte runt. Han slog mig med handen som var sårig. I min hand höll jag hans plånbok, nycklar och ett provsvar som var svaret på  HIV-test daterad på dagen för.Han var den första HIV positiva Socialtjänst och sjukvård hade mött – trodde vi.

Han var Hivpositiv. Jag var nerspydd.  De andra backade, de hade gula skyddsrockar på sig.

Jag beordrades till duschen. Den nedsmutsade vita rocken, kjolen och strumporna åkte till soporna för riskavfall. Alla andra kläderna till tvättmaskin på hög värme. Jag duschade, desinfekterades och fick rena sjukhuskläder på mig. Skorna åkte till riskavfall. De gick inte att tvätta rent. Jag fick vita strumpor och blåa skoskydd i stället.  Däröver tog man så kallad 0 test, ifall jag skulle ha smittats var jag tvungen att bevisa att jag var osmittad innan.

Jag ringde barnen som kom med skor och kläder till jobbet.

Nästa dag besökte jag mannen på tillnyktringen. Han hade inget minne om dagen före.  Även hans kläder var nu tvättade. Han blev min patient och han höll sig drogfri ett tag. När stygnen skulle tas ville ingen på vårdcentralen ta de. Han släpptes inte in fast jag var med honom. Ryktet hade gått.

Det är 30 år sedan. Idag har vi bra kontroll, kunskap, regler och rutiner. Just regler och deras absoluta fullföljande utan avvikelse och inga egna  ”jag kan bättre”  idéer har gjort att inga olyckor har hänt i svensk sjukvård.

Hur blir det med Ebola? Kan vi hålla paniken borta när det första fallet kommer för det är bara en tidsfråga eller inte?

60 miljoner människor har hiv-smittats sedan 1981.

25 miljoner människor har dött i aids sedan 1981. 1 310 200 hittills i år (att jämföra med 3 896 200 dödsfall i år på grund av rökning). 15 miljoner barn har blivit föräldralösa på grund av aids.

Det finns 33,4 miljoner hivpositiva runt om i världen idag. Av dem är 2,1 miljoner barn. Varje dag smittas 7400 personer med hiv.

Ca 4033 har avlidit i Ebola i år och ca 8400 är smittade, men siffrorna är något osäkra.