Etikettarkiv: skola

När slutar barndomen?

Publicerat av

Hur lång är barndomen idag?  När jag gick på stan häromdagen med barnbarnen ville de gå till Body shop. Affären var full av flickor i 8 – 13 års ålder vilka köpte diverse skönhetsmedel, schampo, duschkrämer och annat man skulle bli vacker av. Affären var visst poppis bland småflickor och de föräldrar vilka inte hade fattat vad julklappssäcken ska innehålla fick gottgöra det i efterhand. TV och tidningar har reklam där flickorna är unga och vackra men bara om de använder rätt make up och mascara med rätt borste så flickor idag är väl medvetna om märken och vad man ska köpa. Till min glädje var det dock bara icke djurtestade saker som gällde. Men på min tid … äsch, den tiden är verkligen förgången tid och helt ute. Hur påverkar detta tidiga vuxenblivande barnens psyke?

Är 8 -11 åringarna min tids 17 – 20 åringar?

Hur leker barnen? Hemma lekte 8 åringen med sin lillebror. Slott byggdes, bilar for, prinsessor räddades och piratbåten seglade iväg. De större syskonen var strängt förbjudna att avslöja detta för någon, för ingen av jämnåriga kamrater lekte längre med dockor, prinsessfigurer, dockhus eller låtsaslekar. Hon kunde få skämmas för leken, fast hon var fena på dataspel. Alla andra höll bara på med spel på Ipad. Ingen läste böcker heller, att rita var barnsligt, pysselböcker urdumt, ja allt det vi höll på med i min och deras mors barndom var just barnsligt och för småbarn under skolåldern.

Är det Internet som snor våra barns barndom? Är 8 åringarna min tids 14 åringar?

 Hur är barndomen idag? Vad gör ungarna i dagis och hemma? I många daghem försöker man fostra barnen att tänka rätt i genusfrågor och välja rätta lekar, medan hemma är det som vanligt och mera fritt. Det är sällan trötta föräldrar orkar tänka om det nu var genusrätt med en rosa tröja på tjejen, är Monster High docka ok present eller borde man ha köpt en HBT certifierad bok istället och var filmen ungarna parkerades vid på kvällen – när man försökte få lite ro med Facebook – genusriktigt och Bechdeltestad.

Är det farligt att vara ett icke genuscertifierad barn? Kan inte man vara lika värd ändå?

Ersätter PK fostran av barnen vår egen ojämlikhet?

I dagarna har regeringen föreslagit obligatorisk skola från 6 år. Nu går de flesta barn redan i förskolan helt frivilligt med automatisk flytt från daghem till skolmiljön där förskolan pågår i tre- fyra timmar. Det är ganska få barn reformen skulle omfatta, gissningsvis mestadels nyanlända invandrare och en och annan sällsynt hemmabarn. Behövs reformen egentligen?

Är det en illusion att skolan blir bättre om 100 % av barnen går i förskolan och vi döper det till klass 1?

Många kan nog känna igen sin egen tonårstid. Från att ha lekt med dockor och dyrkat mamma och pappa, blir plötsligt kompisar, utseende och idoler allt viktigare. Så har det sett ut i decennier. Skillnaden är att de här flickorna inte är tonåringar än.

 

-och den ljusnande framtid är vår – eller inte?

Publicerat av

Det är bara skit med den svenska skolan. Resultaten sjunker – igen. Oavsett vad skolministern gör för att förbättra skolan dalar resultaten. Många tror sig veta vad och vems fel det är och skolfrågan kan bli en stor valfråga.

Men skolan kan aldrig vara bättre än de två avgörande komponenten: läraren och eleven. Sedan är det bra också om alla pratar samma språk och ägnar sig åt skolarbete i stället sin mobil. Det sistnämnda anser Skolverket är helt OK. Så…

Det har skrivits spaltkilometrar om hur man kan stödja de svagpresterande barnen. Det känns att skolan glömmer de bra presterande barnen eller specialbegåvningarna – om de inte är idrottsbegåvningar. De får traggla det de lärde sig kanske åratals sedan. Jämlikhet går före individuella lösningar. Men i den senaste PISA undersökningen har även de bästa eleverna börjat falla av. Så det är illa om inte total katastrof.

Med lite nostalgi och beundran minns jag min gamla tuffa flickskola. När jag berättar om hur vi hade det är barnbarnen full av förvåning. Trots att jag påpekar hur mycket läxor vi hade suckar de: där vill jag gå. Ändå går de i en av de bra skolorna.

Den finska skolan tas ofta som exempel.  Detta skrev jag när de senaste intagningarna i Sverige var klara till lärarhögskolan. 27/3 – 13:

En svensk lärarstudent presterar marginellt bättre än en apa skrev någon. Elakt vad?

Är det så? Kanske skulle min brorsdotter ha sökt sig till den svenska lärarutbildningen? Hon kom inte in i Finland. Hon hade toppbetyg. Hon skrev studentskrivningen med nästan toppbetyg. Hon arbetade ett år som lärarassistent. Men icke. Hon kom inte in. Hon föll precis på målsnöret. Så nu tar hon bakvägen till skolan. Hon läser till specialpedagog. Men då krävs det helst magisterexamen för jobb i skolan.

I Sverige har intresset för läraryrket fallit totalt. ….söktrycket nu är så lågt att i princip vem som helst kan komma in. Det räcker med att skriva ett högskoleprov utan att ens läsa frågorna. Höstterminen 2012 antogs 123 personer till landets lärarutbildningar med resultatet 0,1 på högskoleprovet. (DN) Så, vem vill söka sig till lärarutbildningen annat än som sista val?

Varför har den svenska skolan krackelerat tvistar de lärda om. Var det  kanske kommunaliseringen? Friskolorna? Betygsbristen? Datorerna? Vinsterna i friskolor? Invandringen? Lärarlönerna? Lärarutbildningen? Ointresse för detta yrke? Kanske eleverna själva? Eller föräldrarna som inte hinner hjälpa barnen med läxor? Eller – har vi bara blivit dummare? Är kunskapen skolan förmedlar onödigt?

Det känns att skolfallet är en saktgående process som började med kommunaliseringen och de som tyckte att rätt politisk färg var viktigare än kunskap. Sedan kom andra komponenter in … Själv har jag bl.a. 40 poäng i statskunskap -69 men de poängerna innehåller bara Marx och mera Marx. Okunskapen spred sig. Och nu har skolan fallit omkull. Det är dock en sanning med modifikation. Alla skolor är inte usla men de bra hamnar inte på tidningssidorna. I min kommun står de skolor där de flesta eleverna är invandrare på bottenplaceringarna. Men det är sällan invandrarargumentet hörs i debatten däremot hackar man på möjligheten att välja skola som en negativ faktor.

Jag passerade alltid en skola på vägen hem från nattjobbet klockan 9 på morgonen. Det såg rörigt ut i klassrummen. Eleverna satt med ytterkläderna på, kastade saker, sprang runt. Mobilerna var det intressanta. Några flickor satt i ett hörn och troligen försökte studera. Lärarna såg ut att ha gett upp. Hade jag haft skolbarn skulle jag aldrig ha skickat dem till denna skola. Men barnen har också ett ansvar. Utan elever som vill lära sig fungerar ingen skola.

Idag är det så mycket annat som fångar barnens intresse. När barnen börjar skolan är det svårt för dem att förstå hur skolresultaten kommer att påverka framtiden om 9 – 12 år . Det kräver lärare som kan förmedla och föräldrar som förstärker budskapen. Fungerar inte skolan är det fria skolvalet ett medel som föräldrarna har att spela med. Man måste få rösta med fötterna när inget annat hjälper.

Kanske bör man smyga runt en skola under lektionerna innan man kryssar för sitt val?

I bild: en toppstudent så topp det kan vara i svensk skola.

Barnarbete, rymdfärder och den blomstertid som kommer…

Publicerat av

Det finns skillnader på barnens liv i världen. Jag tänkte på det när jag såg bilder på nordkoreanska barn. I Nordkorea formas barnen utifrån Statens principer och ideologi. I Sverige är det friare, även om en mall finns för våra barn också. Det formas ett bestämt sätt att tänka och vissa gemensamma värderingar eftersom våra barn tillbringar en stor del av sitt liv i kollektiv omsorg. Det är dock långt från den ideologiska fostran som sker i några andra länder genom politiska eller religiösa ställningstaganden. Hur man påverkar barnen mentalt är inte ens en fråga i vissa kulturer, det är självklart och enda accepterade modellen.

I dagarna har skolavslutningarna avlöst varandra.  Nu väntar ett sommarlov. För en del barn är det inte så mycket annorlunda än på skoltiden. De går till fritidshemmet på morgonen och hämtas hem på kvällen. Några veckor tillbringas med föräldrarna och släkten. För alla väntar inte en paradisstrand eller ens Liseberg. Det blir kalla svenska bad, grillkorv och en film på kvällen. Barnens villkor är inte lika men det är inte alltid pengar som talar utan familjens prioriteringar.

Men, Sverige är ett bra land för barnen. Eller är det för föräldrarna?  Vi ligger högt i många mätningar om föräldraskap och barn. Ja, om vi inte räknar skolresultaten förstås. Barnadödligheten är låg. Alla får barnbidrag. Alla har tak över huvudet. Barn har rätt till en kommunal omsorg, kallad förskolan. Alla barn får gå i skolan, även de som inte borde vara i Sverige. Sjukvård är i stort gratis för barn och socialtjänsten har ett ansvar om livet krisar. Ingen sjuåring behöver arbeta och inga barn säljs till äktenskap. Nu sa jag för mycket. Tyvärr finns det sistnämnda även här, dold men ändå verklighet för vissa flickor.

Nästan dagligen kommer det dock larmrapporter om barnens vardag. Daghem som är usla baracker med få toaletter. Ungar som letar efter nya skolplatser när riskkapitalister lägger ner den vinstlösa skolan. Psykiska problem lär vara utbredda bland tonåringar. Vi har arbetslösa, yrkeslösa ungdomar som får hitta vägen till socialbyrån i ställer arbetsplatsen. Brottslighet … Jakt efter det senaste… Och har föräldrarna inte en miljon i fickan får den unga bo i barnkammaren i många år. I den svenska välfärden finns några stora maskor och en del faller genom. Staten tar inte hand om oss oändligt även om det ser ut så för ett otränat öga. Var och en måste själv anstränga sig.

Barn i andra länder kan ha det väldigt annorlunda. En stor del av våren har vi väntat om Nord Korea är kapabel till att hota os. Så blev det inte men tanken fortsätter. De nordkoreanska barnen lärs in i katastroftänkandet, i hotet från oss och USA. På barnens dag får man skjuta en amerikan, leka med militärutrustning och lära sig hylla landsfadern. Det är indoktrinering från födseln. Och här oroar vi oss om skolavslutning sker i kyrkan, påverkar och kränker någon! Vi är absurda i våra försök att vara PK.

Idag är den internationella dagen mot barnarbete. Ibland är barnarbete på tapeten men glöms snabbt när vi köper nya kläder, plastleksaker, mattor, fotbollar eller annat till billigt pris. Och det är ett dilemma. Köper jag kläder bidrar jag kanske till barnarbete och usla arbetsförhållanden. Köper jag inte får familjen ingen mat. Jag skulle önska att varje plagg hade en märkning som talar om att varan är tillverkad av folk över 15 år och med skälig lön. Vi borde kunna betala det. Men då kunde ju vinsterna krympa. En stor företagsledare kan inte leva utan att bada i pengar.

Barn är utnyttjad arbetskraft. De arbetar i fabriker, restauranger, med prostitution, knarklangning, som hembiträden och fruar. Barn är lydiga och flinka, orkar de inte finns det alltid nya. Idag arbetar ca 10,5 miljoner barn, de flesta minderåriga, som tjänstefolk i andras hem, ofta under slavlika förhållanden. 6,5 miljoner är mellan 5 och 14 år gamla, alltså i åldern de borde gå i skolan. Mer än 71 % är flickor. Deras barndom tillbringas inte i skolan och lekparken. De längtar inte efter en surfplatta. De längtar efter ett hem, riktiga föräldrar och en plats i skolan.

Samhällets moral mäts mycket  i barnens villkor. I Sverige är den måttstocken inte i första hand de materiella villkoren utan den tiden vi ger till våra barn, tryggheten att vi finns för dem, ledningen inför livet och vetskapen att ansvaret sakta förflyttas till dem själva när tiden är mogen – inte förr.  I många andra länder är det än totalt annorlunda.

Idag är det FN s internationella dagen mot barnarbete men det är också internationella dagen för bemannande rymdfärder. Känns det inte som de bådas syften och förverkligande är något avlägsna?

 

 

 

Ta till vapen eller ord?

Publicerat av

En skolflicka, 14 åriga Malala Yousafzai i Pakistan är skjuten vid skolbussen av talibaner. Hennes brott var att hon gick i skolan och hade bloggat om livet på sin hembygd. Hon får stå idag 11/10 – alla flickors dag – som symbol för flickors rätt att gå i skolan och välja sitt liv. Hennes tillstånd är kritiskt. Talibanerna hotar att avrätta henne så fort de kommer åt flickan.

I åratals har västvärlden försökt vinna över talibanerna med vapen. Det gick inte. En skolflicka har använt andra medel – orden. Det kan kosta hennes liv. Men hon är en inspiration och modell för oss alla, nu och lång tid framåt, i sin kamp mot diskriminering av flickor. Hon har gjort mer med ord än många med vapen.

Lär en kvinna att läsa då lär du hela familjen sägs det. Att läsa leder till mycket, ett arbete, bättre hälsa, barn som får hjälp med läxor, självständighet och mod att välja sitt liv.

I flera länder – speciellt de muslimska – är flickorna mindre värda än pojkarna både i princip och praktik. Många flickor får inte gå i skolan. De gifts bort i tidig ålder och får barn innan deras kropp och psyke klarar av det. Som modell har vissa länder även sin profet Muhammed som gifte sig med ett barn. I Egypten pratas det om att giftasåldern för flickor kan vara så låg som 9 år (den åldern då profetens äktenskap fullbordades) vilket skulle innebära inte bara tillbakagång för flickors rättigheter utan rasera deras möjligheter till eget liv. En annan fråga som alltid dyker upp i valtider är abort. I Spanien försöker man förbjuda abort och i USA är den kristna högern på frammarsch i abortfrågan. (Jag tycker den svenska abortlagstiftningen är bra. Ingen tvingas till att göra abort men den som behöver kan göra det, men gränsen borde sänkas eftersom den tangerar livsduglighet.)

Kvinnors liv, sexualitet och underliv är tung stoff för många politiker, talibaner och konservativa muslimer att inte förglömma. Oftast män.

Vi är inte så perfekta här hemma heller. Så fort vi pratar om kvinnofrågor i Sverige framstår kvinnor som objekt och offer. Hon måste rättas till. Kvinnor/flickor är inte kloka nog att välja själv och välja rätt. Vi alla minns väl de ”rosa” debatterna eller den löjliga Legofrågan? Vid sidan om detta ”rättande” framställer man ofta männen som skuldtyngda. Att de biologiska skillnaderna skall utplånas, i stället att ses som värdefullt och nödvändigt för vår existens, är målet för diskussionen. Den vanlige människan ser dock kvinnor och män som biologiskt något olika men lika värda. Det är snarare en värderingsfråga än rättighetsfråga. I Sverige finns inga formella hinder längre för kvinnor, bara biologiska. Män föder inga barn. De verkliga problem för flickor i Sverige finns i de importerade kulturerna där jämlikhetssträvan inte har nått så långt som bland svenskar och vars kultur bygger på att kvinnan och hennes liv är underordnad männen.

Det är långt kvar innan världens flickor är lika värda som pojkarna. Kanske händer det något positivt till följd av detta mordförsök? Malala Yousafzai är en verklig hjälte och exempel för flickor. Kanske även för de svenska? Vi oroar oss mycket för den svenska skolan men en skola blir aldrig bättre än dess elever anstränger sig att vara. I vissa länder går flickor till skolan med livet som insats – men de går ändå.

Uppdatering: Malala vårdas i England och prognosen är god. Hon är föreslagen till Nobels fredspris. Nog förtjänar hon – som företrädare till världens flickor –  priset bättre än  till ex. Obama och EU.