Grodor, huggormar, svanar, myror, råbock, nya spår efter bävern, annalkande grönska, blommor … det var vår i skogen. Att se så mycket liv i ”vår” skog idag, min sambos Dicks dödsdag 7 år sedan, var som en hyllning till honom. Han hade säkert krupit på marken och förevigar någonting med sin kamera.
Jag gick till klippan med vid utsikt mot vatten och skog, där vi hade firat hans födelsedag med skumpa och matsäck varje år tills han inte orkade gå upp dit. Då satt vi med utsikt till klippan i stället. Sist blev det balkongen. Så avancerar demens. Det tar bort fler och fler bitar av livet tills det är bara ett skal kvar av personen.
Jag sörjer inte nu, även om frågan varför just han kommer ibland. Jag sörjde mest i början av den sju år långa demensresan. Det var svårt att acceptera. Han hade levt så hälsosamt, som enligt regelboken för långt friskt liv. Men det hjälpte inte. Vi förlorade vårt goda liv tillsammans. Han i demens och jag som en vårdare i stället partner. Vi båda led förluster på olika sätt.
Demens är skräcken för hälsovården, sjukvården och politiker. För, det kostar. Våden av dementa är inte precis prioriterad. Staten förväntar sig att anhöriga fixar det billigt på sidan av sina liv. Vi lever längre och hinner flera faser av livet. Alla av dessa är inte så goda.
Idag tittade jag på några av hans bilder, de små motiven vi går förbi och kanske inte ens märker. Vattnet som har många nyanser, inte bara en blågrå massa. Jag minns hans oändliga tålamod, en egenskap jag har väldigt lite av. Det var därför han blev den bästa av oss två i naturfoto.
Har du också förlorat någon och har en speciell plats att gå till? Nej jag menar inte graven, den har inga minnen om ett liv tillsammans.
Bilderna är från Dick. Söker du på ordmolnet på ”demens” har du mer av min erfarenhet som anhörig.
Den svenska skogen bär sig inte åt som EU har bestämt.
Skogen har rollen att bromsa klimatet men det gör inte jobbet som den ska. Det kan bero på många saker. Att träd har sitt eget liv utanför EU s regler. Att vi har avverkat skog och de små plantorna som skall ersätta den huggna skogen binder föga koldioxid eftersom de är än små., Sedan sätter de i gång med växandet men det tar sina år. En del äts upp av älgar eller bara dör.
Granbarkborren r en ovälkommen insekt som också påverkar skogen. Under de år jag har vandrat i Sörmland har jag sett en rejäl ökning av den döende skogen. De små djuren avancerar, nu kanske nära dig. Hur stor betydelse? Vet ej. Kanske vandrarnas fel? Vi för insekterna vidare med våra skor.
Ny data visar att den svenska skogen sköter illa sin uppgift. Inte den att vara just skog utan den att rädda klimatet så som EU har bestämt.
Data visar att skogens upptag av koldioxid har minskat dramatiskt, vilket gör att Sverige kan bryta mot EU:s klimatlagstiftning. Totalt tillåten mängd koldioxid överskrids.
Enligt en preliminär beräkning från SLU missas i snitt 13,9 miljoner ton koldioxid per år för perioden 2021–2025 – lika mycket som de årliga utsläppen från all Sveriges trafik. Så om skogen inte uppför sig måste trafiken minska. Det kan också bli böter.
EU regler skall följas. Punkt.
Skall vi bötfälla skogen? Eller borde vi acceptera att även skogens tillväxt varierar och vi får ha tålamod med de små plantorna. Hur än EU bestämmer kan de inte tala träden till rätta. Naturen följer inte EU regler.
De som planterar ny skog kan inte heller göra mer än sätta de små plantorna i jorden.
Ta nu en runda i skogen och tacka träden att de finns där.
Du kan läsa mer på DN.
Bilderna Fjällnära Norrlandsskog räknas inte som produktivt men ibland ändå huggs träden och sedan växer det inte igen annat än sly.
Mittersta bilden från Stavsjö, barkborr angripen skog.
Vinter närmar sig. De fina höstdagarna ser ut att vara förbi. Träden är nu kala. Gräset tappar den gröna färgen. Vinden ger en aning om kyla fast temperaturen är än över noll.
Gjorde en lång promenad i skogen. Lyckades hitta en stig som än var obekant för mig. Fallna träd. Hyggen. Sten och klippor med grön mossa. Hem genom bekanta marker.
I TV går julfilmerna redan. Coca colas julreklam sägs starta Julen. Vem kom på det? En tämligen misslyckad reklam i år som sägs vara gjord billigt med AI. Jultomten tappades bort. Affärsfönstren julskyltar. Vissa affärer har redan skyltat för Gott Nytt År. De som inte firar Jul.
Förr, länge sedan, var första Advent Julens start.
Allt skall gå så snabbt. Som om morgondagen inte fanns. Som om vi skulle förlora något stort om vi väntar en stund. Det där att årstiderna och deras helger följer varandra i viss ordning efter vårt religiösa arv och styr våra liv i innehåll och göranden är krympt till säljbara saker.
Allting när som helst. Nog är det lite trist. Törs jag säga: viss förlust av vårt kultur.
Fem år sedan påbörjade jag min långa vandring på Pacific Crest Trail. Jag var otränad, det hade inte funnits tillräckligt med möjligheter för träning när jag tog hand om min sjuka sambo som behövde tillsyn dygnet runt. Han flyttade in till ett boende efter sju år hemma och dog inom få dagar. Jag slängde ihop mina grejer i en bag och åkte i väg till USA. Det var dock en planerad tur som jag hade bestämt mig för långt innan. Du måste ha tillstånd för att vandra PCT och det fick jag i januari. Jag gick leden på Google maps och den såg inte så illa ut. Tips, det är inte en bra träningsmetod eller någon säker studie, men kul.
Nordkalottleden ca 800 km var den längsta vandringen jag hade gjort innan. Det var 1995 och väckte då uppmärksamhet. Flera tidningsartiklar och intervjuer. Ensam kvinna och så långt! Ni ser hur tiderna har förändrats i och med Internet. Jag har sedan korsat Island från norr till söder, bestigit Kilimanjaro och gjort tre Tour du Mt Blanc, vandrat på Grönland samt svenskt fjäll men inga långvandringar. Nu var sträckan 4000 kilometer eller i alla fall något av det jag tänkte försöka mig på. Noll uppmärksamhet, PCT är som en vanlig promenad på dessa Internettider. Om du vill bli känd måste du slita på någon Internetmedia och inte ens då är det säkert att du får några gilla eller igen pengarna, som jag fick 1995.
Min vän i Illinois som är nu 30 år har gjort Triple Crown. Inte blev hon någon stor kändis för det även om hon hör till en exklusiv skara på ca 525 personer. Triple Crown är alla tre långlederna i USA, var och en gjort i ett streck, PCT, AT och CDT.
https://therovingarrow.wixsite.com/followtheblaze
Att vandra är en okomplicerad hobby, om du borträknar svåra vad och långa sträckor utan möjlighet att handla mat. Att vandra är att gå och bära en ryggsäck. Slå tält och plocka ihop allt igen. Gå, äta, lägga tält. Det kan finnas stugor eller andra övernattningsmöjligheter men för mig är vandring boende i tält nästan alltid. Samma varje dag. Ibland matinköp. Gå oavsett väder. Det är blött då och då. Du blir skitig. Att vandra är inget avancerat men leden kan vara av olika svårighetsgrader. PCT är nog inget man ska börja med. Att vada i djupt vatten kan kosta livet och vad finns det gott om där. Och längden – inte kul att avbryta alltför snabbt.
Sedan är man en grupp – person eller ensamvarg. Det varnas alltid: gå inte ensam. Jag hade Garmin, den var min kompanjon. Jag är en ensamvarg, gick ensam och tältade ensam de flesta nätterna utan andra inom synhåll. Jag och naturen. In to the Wild som dessutom är min favoritfilm. Träffade en massa andra trevliga vandrare. Några har jag kontakt med än idag. PCT organisationen skickar än info om vad som händer på leden. Allt var absolut magiskt även om jag tyckte att vissa dagar var skit. Regn. Stenskravel. Inga bra tältplatser. Trött. Maten sinade. Men det var snabbt övergående.
Det blev mitt livs vandring, Kilimanjaro trängs också på första plats. Planerade att resa tillbaka till USA och vandra någon av de andra långa lederna AP eller CDT, kanske Arizona, men det stoppades av covid. Vandringar de senaste åren har varit fjällturer och Sörmlandsleden runt.
Jag bor nära ett skogsområde så jag är ute ofta. Skogarna nära mig börjar ha kaos som kännetecken utanför lederna. Fallna träd. Granbarkborre. Uppgrävt av vildsvin. Jag sörjer med skogen som attackeras och ser skraltig ut. De förlorade turerna suger. När vänner i USA skriver kom så vandrar vi ihop en bit är jag villig att packa.
Men har du en gång upplevt något magiskt och lyckat är det inte säkert att det går att upprepa igen utan blir bara en flopp. Undrar: hur långt skulle jag orka idag?
Bild överst three fingered Jack, Oregon, mitten: öken Island, nederst skog Södermanland.
