Det vore kanske klokast att ta sitt tält och gå in i skogen?

Det är inte den första gången i världen som en epidemi begränsar tillvaron och det konsumtionssamhälle vi lever i. Själv minns jag mest två epidemier, Asiaten och HIV, den ena drabbade mig och den andra ingick i mina arbetsuppgifter att informera om.

Barbro Westerholm beskriver: Just nu har jag en Flashback från tiden som chef för Socialstyrelsen då hiv/AIDS drabbade Sverige. Panik, informationsproblem – rädda, panikslagna människor uppfattar inte vad som sägs. Vi gjorde vad vi kunde då för att sprida lugn och ge saklig information. Men det rådde inte bot på de panikartade rädslor som spred sig. https://www.facebook.com/barbro.westerholm.3/posts/10158000784322528

Jag får också Flashback. Den första HIV positiva personen jag träffade i mitt arbete som terapeut på Rådgivningsbyrån var en patient på tillnyktringen juni 1985. Han kom in påtänd  med ett blödande sår i huvudet. Han föll omkull vid dörren och jag försökte ta mot. Han blödde ner mig. Vi ställde honom på en madrass på golvet. När jag tömde hans fickor för att låsa in eventuella värdesaker hittade jag hans positiva HIV test. Någon fick sy såret. Jag beordrades att duscha. Kläderna i soptunnan för farligt gods. Hela jag desinfekterades. Jag gick i sjukhusrock och skoöverdrag i fötterna tills ett av mina barn kom med kläder.

Sedan fick jag testa mig i två gånger och fylla lite papper för eventuellt skadeståndsanspråk. Jag blev inte smittad. Så lätt var det inte att bli infekterad av HIV.

”Har du testat dig” var de vanligaste orden på  olika mottagningar som tog mot någon typ av missbruk. Patienten hann knappt in innan provkittet var framme. Vi testade massor av personer och hade rådgivning inom vård och behandling. Vid positivt resultat, som egentligen var negativt för den enskilde, gavs mera stöd och råd, kanske för hela familjen. I värsta fall blev man inlåst i ”Gula villan” om man fortsatte att riskera andras hälsa.

Det var många kollisioner med olika uppfattningar och rädslor. Lite som nu.

Sverige var framgångsrik i smittskyddsarbete. Vi fick ganska väl bukt med den inhemska smittan. Jag hörde aldrig ett ord om att spara på testerna eller risken att  skyddsmaterial skulle ta slut. Det var bara att skicka sekreteraren till förrådet med en lista.

Så, vi som var med på den tiden får klara Flashback. Corona är nytt. Ingen vet med säkerhet vad bäst är. Folk smittas, folk är sjuka, folk kanske dör. En information idag kan bli helt annat i morgon. Brister och sårbarheter i systemet poppar upp. Att Kina troligen har fått stopp på sin epidemi beror på att där gör man som beslutsfattarna säger. Man ifrågasätter inte. I Sverige velar man.

Här hemma blev bristerna i den nutida sjukvårdens beredskap snabbt synliga. Vården provtar sparsamt, bara de som kommer till sjukhus eller arbetar där testas eftersom det är brist på testkit. Det är ju många som slåss om dem i världen. Någon allmän virusspårning pågår alltså inte längre. Hitta, testa, behandla gäller inte. Vi får betrakta alla som sjuka, inte friska. Man börjar också ransonera den skyddsutrustning som finns. Det finns inga beredskapslager. Man väntar nu på att få köpa från andra länder. Finns det något land kvar som inte är i behov av skyddsutrustning? Nej, inte i EU, kanske Montenegro?.  Låt se, Chad och Zambia har ingen röd prick än klockan 12 idag på virustracker.

I median ser man önskan att folk lämnar sina hamstrade handspritsflaskor till sjukhus! Annan skyddsutrustning tas också mot. Så de lite förutseende personerna skall rädda sjukvården som kör just in time? (Ja, de giriga storhamstrarna kan gott göra det.) Sjukvården borde själv ha gått till Apotek omedelbart och shoppat upp lagret. Denna sjukdom var inte helt överraskande efter fallen i Kina. Så dum jag var, allt ska ju upphandlas först.

Preppers, ”de kymiga figurer som tror på undergång”, har fått rätt. Det är “better safe than sorry” som råder nu. Folk har blivit preppers, hela gänget. De hamstrar mat, apoteksvaror och märkligt nog toapapper. Behovet av trygghet är uppenbar i den karta som viruset nu ritar upp i vårt land.

Hälften av maten som äts i Sverige är importerad. Att en rad europeiska länder stängt sina gränser innebär inte att det kommer att bli matbrist i svenska butiker, påstår man. Man har gjort undantag för godstransporter. Men jösses, menar man att folk som producerar vår mat i andra länder inte blir sjuka? Coronasmittade i Italien fortsätter att tillverka pasta och parmesan för oss? Spanjorerna plockar tomater och apelsiner? Mer… Livsmedelskedjan är inte bara transporter utan främst personer som arbetar med matproduktion. De blir sjuka som alla andra.

Flera länder har stängt allt som går att stänga. Man stänger sina gränser, affärer, skolor, sätter folk i karantän. Från och med idag, 17/3, kommer det vara förbjudet att vistas ute i Frankrike under de nästa femton dagarna, kanske mer. Att promenera och träffa sina vänner i en park är förbjudet. Endast de mest nödvändiga vistelser ute är tillåtet, som att gå till jobbet. Bara ett senaste exempel om oron i världen. Oro över ekonomin väger kanske mer än några döda?

Jag skulle bli galen om någon stängde in mig. Men Folkhälsomyndigheten vill faktiskt att vi 70+ slutar synas ute och håller oss inne utan att träffa ens våra anhöriga. Är vi friska 70+ verkligen så sköra? Jag har snällt självisolerat mig gammal som jag är redan före Folkhälsomyndigheters inrådan, pausat gymkortet och nöter på mitt matförråd samt promenerar i skogen. Där är det tomt för det mesta.  Söndags såg  jag fem personer på håll och en hund samt svanar och kanadagås vilka har nu anlänt.  Är man gammal ska man hålla sig borta från smitta och att belasta vården. Eller ska man helst dö fort hemma och hjälpa ekonomin?

Hur man än gör är det vi gamla som kommer att belasta sjukvården – en dag.  Det är livets  gång med eller utan Corona.

Det finns dock oro över att situationen blir ohanterbar i Sverige. Den 16. mars uppmanar Tegnell på grund av spridning att stockholmare borde arbeta hemifrån. Nu stängs även gymnasieskolor, universitet och högskolor, som skall övergå till distansarbete. . Sverige har hittills tvekat men nu med ca 1190 konstaterade fall, med stort mörkertal eftersom vi inte masstestar, och 8 döda stiger paniken.

Det är kymigt. Men varje år dör cirka 200 personer i Sverige av vanlig influensa och minst 300 000 i  världen. Det finns inga mirakelmediciner mot flunsa. Vi tacklar influensa varje år med vaccin för riskgrupper men nästa år kommer det en ny variant. Viruset muterar.  Kanske coronaviruset också blir en besökare som muterar och plågar oss flera gånger? Just nu 7517  döda i Corona hittills och ca 190 140 totalt konfirmerade fall. 80 640 personer sägs ha tillfrisknat. Forskning pågår om vaccin.

Gjorde en promenad, nästan de magiska 10 000 stegen. Genom ett villaområde in till skogen, ut genom en annan. Har aldrig sett så många parkerade bilar på infarter en vardag. Ett, två, tre bilar per hus. Folk har stannat hemma.

Ni som har isolerat er på grund av Corona, ålder, riskgrupp eller bara för säkerhets skull, vad gör ni på dagarna?

Langston Hughes: “Hold fast to dreams/For when dreams go/Life is a barren field/Frozen with snow.”

PS. Nu duggar åtgärden in med fart. EU:s stats- och regeringschefer har enats om att införa ett reseförbud till Schengenområdet som ska gälla i 30 dagar. Reseförbudet gäller resenärer som inte är medborgare i EU. Sverige inför också ett tillfälligt förbud för inresor från den 19 mars och 30 dagar framåt. Svenska medborgare kommer att kunna flyga hem. Och vissa grupper tillåts som diplomater och de med internationell skyddsbehov, vilka de nu är.

Och så läser vi en underbar betraktelse om oss gamla som inte var gamla före förbud att existera ute https://www.svd.se/pa-sju-sekunder-blev-jag-stamplad-som-uraldrig

7 svar på ”Det vore kanske klokast att ta sitt tält och gå in i skogen?

  1. Skönt att höra av dig.
    Jag sitter i min stuga och blir räddare och räddare, eller
    sitter var väl inte rätt, jag flänger runt.
    Eftersom jag lider om jag inte har att göra så har jag
    hittat på saker som ska göras, allt är inte sånt som
    behövs men jag gör det ändå för att hålla mig sysselsatt.
    Jag har gjort ett staket runt min altan, skruvat ihop lite
    lådor som det ska planteras blommor i.
    Friggeboden har fått sig en uppfräschning (inomhus), alla
    fem köksskåpen är städade, alla byråer är genomgångna,
    matportioner är lagade.
    Nu sparar jag lite på det som ska göras för jag förstår att den här frivilliga karantänen kommer att ta långt tid och
    jag vill ha lite att göra längre fram också.
    Idag åker jag 5-6 mil norrut för att köpa garn av en väninna, hon levererar på parkeringen om man beställt i förväg, bra initiativ för att gå in i en dammig affärslokal och trängas är inget jag vill göra.
    Sköt om dig och håll avstånd.

  2. Elina, tack för dina kloka ord. Här har vi gått i frivillig karantän och utomhus vistas vi nu varje förmiddag på det människotomma Landön.
    Hemma är det som alltid: läsande, skrivande, film och trevnad i tystnad och stillhet.
    Var rädd om dig. Varm hälsning från Thomas

  3. Hej.

    Morsan är satt i karantän av sin läkare. Hon har en form av leukemi som gör att hennes immunförsvar är utslaget redan från början. Så familjen får handla åt henne och lämna grejorna på trappan, så får hon ta in dem med handskar på och torka rent allt. Tur hon själv har jobbat inom vården och kan alla rutinerna kring smittskydd.

    Hamstra dassapapper är väl en panikreaktion av slaget ”Vad kan jag inte greja själv?” Tar det slut som kan man ju ta ett gammalt lakan eller en frottéhandduk och tvätta allteftersom. Eller DN (ta bort häftklamrarna!). Kanske rövskrapan kommer till heders igen?

    Butikerna borta i samhället är i princip tömda på ris, pasta och färdigmat (både fryst, pulver och portionsförpackat). Märklig diet tycker jag. Men det är väl paniken.

    Apropå diet: det lär bli kris inte så mycket i butiker som inom åldringsvården om leveranserna påverkas mer än marginellt. Man har ju inga lager och förråd där heller. Där får man hoppas att anhöriga orkar och vågar ta rejäl strid med de politiker vars fel det är att landets myndigheter på alla nivåer betett sig som dagsländor de senaste 25 åren. Bildt, Persson, Reinfeldt och Löfven och deras underhuggare är alla medskyldiga.

    Full frys är det som gäller: pölsa, palt, kroppkakor, blodpudding, tubsoppa. Syrad kål i skafferiet. Inlagda morötter är godare än det låter.

    Det jag oroar mig mest för är el & vattenförsörjningen i storstäderna – har ju familj, släkt och vänner som envisas med att bo i Ståkkålm. Ett fel som i normalläget tar nån timme att åtgärda kan bli ett fel som tar dagar om servicepersonal är hemförlovad med snuva/influensa, och större fel? Och om leveranser av reservdelar påverkas? Illa värre kan det snabbt bli. Det är ju inte direkt så att jag tror nån i Eken vill dricka vatten ur Strömmen, filter och kokning eller ej. (Behöver man koka vatten gäller att det skall koka i minst tio minuter; låt svalna och drick inte bottensatsen som kan innehålla läskigheter som inte syns!)

    Gör på dagarna? Inläggningar, frun syr och stickar, jag snickrar och sågar och klyver ved – skogen är full av arbete. Dags att damma av fiskredskapen också. Sotar skorsten och spis. Dikar ut tomten – hux flux vart det vår och allt smälte samtidigt. Fick gräva en grop för avrinning och tömma den manuellt. Lyfta 15L vatten per gång, gå blygsamma tio meter och slå det i bäcken, repetera 20+ gånger – vem behöver gymkort?

    Om jag bara hade en låda arméns fruktsoppa!

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Vatten är viktigast. Har en sjö i närheten men inte kan man dricka det. Lagrar vatten, har Sawyer, reningstabletter så jag borde fixa det. Minns när det blev fel och vattnet försvann för flera dagar. Folk slogs vid vattenbilen när de fick bara en tiolitershink. Och sedan försvann strömmen. Då lev det nästan farligt för personal som försökte arbeta med att hitta felen.

      • Hej.

        Tänk dig då hur det blir vid utdelning av vattenranson i socioekonomiskt utmanat område.

        En del av oss har ju sett hur icke skidåkande folk är. För andra kommer det att bli en utmaning att förstå vad som händer, om det blir så illa.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

  4. Saknar vårt segelbåts-liv nu. En skyddad vik långt ifrån människor. Ett hav fullt med fisk och hummer. Stuvutrymmen fyllda med nödvändigheter.

    • Jag förstår. Sonen ska måla sin båt nu när det är minskad orderingång.
      Jag för min del är så sjösjuk att jag trodde mig dö när jag följe en bit på sonens påbörjade Atlantsegling. Klev av så fort jag kunde.
      Vore roligt att veta mer om er seglingar ändå.

Kommentarer inaktiverade.