Nu seglar Tommy Seglaren igen. Vi landkrabbor häckar vid datorn i väntan på livstecken. Väderkartor är min favoritläsning, oron minskar inte precis när stormarna kommer och går. Just nu är det värsta över för stunden och jag kan föreställa mig blötan och tröttheten efter några dygns ensam kamp mot vinden. Ah, vad vi älskar lugnande satellitmeddelanden!

Som mor oroar man sig. Oron för barnen släpper aldrig fast barnen har sina egna liv länge sedan och de klarar sig alldeles utmärkt.  Men att bara klara sig räcker inte. Att försöka göra verklighet av sina drömmar – som att långsegla i detta fall – är nödvändigt för vårt psyke. Att bli gammal och bitter är inte livets mening.

Vad ångrar vi när döden kommer? Det är inte det vi har gjort utan alla de planer vi hade som aldrig blev utförda.

Segla vidare men kom hem hel.

“Malvinas coasts: strong to fresh breeze from sector west/gusts/ variably cloudy/ possible showers/ improving/ visibility moderate to good” men än har han ett dygn dit.

Idag vid 18 tiden avseglade Tommy från Argentina med sikte på Islas Malvinas. Han beräknar seglingen dit ta en vecka.  Tommy seglar ensam.

Bild : gäst på visit.

Att segla ensam är inte ensamt – inbillar jag mig. Båten är som förlängning av en själv, havet som förlängning av båten, horisonten som mål, delfinerna, fåglarna och andra havsinnevånare håller en ibland sällskap, skräpet som flyter och en och annan båt med något mål i sikte. Och satellittelefonen och datorn som håller en i kontakt med yttervärlden.
Man seglar inte längre efter stjärnorna utan med modern teknik som förser seglaren med information. När det fungerar förstås.

Delfiner håller den gula båten sällskap.

Sandstränder. Den gula båten ser bra ut mot det blåa havet.

Bild: Kiel

Det kanske är vi landkrabbor som oroar sig? Vi har noll kontroll, inte innan ett SMS klingar lugnande besked eller blogg ger ny information. God vind! Inte för god förstås. blogg.syib.se

Bilderna från 2008 seglingen från Nynäshamn till Argentina.