Kanske en förklaring först. Jag var sommarbarn i en familj nästan fem somrar som lekkamrat till en flicka, Ella, i samma ålder. Den första sommaren var vi 7 år.
Den andra, kalla sommaren fick Ella och jag gå i simskola trots hennes föräldrars oro för förkylning. Simskoleläraren Ossian, en olympier med 2 bronsmedaljer, utbildade barn gratis varje sommar. Han ville ge något tillbaka till samhället som hade gett honom en chans. Han var en vacker man, åldern omkring 50 och typisk simmarkropp med starka axlar. Han lärde alla att simma i rekordtid, uppmuntrade oss att dyka i det ovanligt kalla vattnet för årstiden. Vi frös och vi simmade.
Ossian var bygdens storhet fast han hade bara en sommarstuga på orten.
Många mödrar stod på stranden och beundrade den vackra olympiern. Så även Ellas vuxna storasyster. Hon hade längtan i blicken. Det var bara längtan. Hon gifte sig aldrig. Hon valde att bli ungmö.
Jag väntade ivrigt på simskolan, nästa sommar, fast livet med Ella var inget jag längtade efter. Vid fylld tio tog jag guldmärket i simning. Jag var den enda som klarade märket och kunde få fortsätta att träna hemma med simklubben i simhallen. Ossian sa att jag var ett löfte, men att det krävdes hårt arbete för framgång.
Det blev inget av det. Mor och far såg inget löfte bara vart jag hamnade med de halvnakna pojkarna i simklubben.
Mina föräldrar var religiösa, både högkyrkliga och læstadianer, samtidigt. Det stakade ramarna för livet.
Tävlingsidrott var närapå syndigt enligt deras uppfattning. Träning och tävlingar skedde mest på helgerna då vi gick i kyrkan. Den idoldyrkan vinsterna framkallade hindrade en plats i himlen. Jag lärde mig läxan och frågade inte ens lov när deltagande i skolmästerskap var på förslag. Jag bara struntade i löpträningen och blev utskälld av idrottsläraren.
– Du är den mest envisa och omöjliga eleven. Du kan vinna en ära för skolan, du har ju den bästa tiden! Jag måste prata med dina föräldrar …
Hon pratade inte med mina föräldrar för de kom inte till skolan. På tävlingsdagen sprang jag i skogen tills jag ramlade omkull och orkade inte stiga upp. Jag vände mig på rygg, tittade på himlen, molnen som seglade sakta iväg till något osynligt, getingen eller var det en humla som satt i en blomma, livet som pågick nånstans utom räckhåll.
Grät inte, grät inte och jag grät inte. Inte jag.
Då såg jag räven. Den var bara en unge, liten röd tuss som nyfiket kikade bakom stenen. Jag vågade inte röra mig. Den försvann. Jag kröp sakta efter men räven var borta.
Hade jag sett den eller var den en synvilla? Jag fantiserade att räven hade gett mig ett budskap, en gåta vars lösning skulle komma med tiden. Det märkliga är att jag har stött på en räv i skogen och mitt på landsvägen vid några avgörande stunder i livet.
Det finns få kristna föräldrar idag som begränsar sina döttrars deltagande i idrott och tävlingar. Helvetet har också avskaffats. Men i den muslimska världen, som även finns i Sverige på våra förorter, finns än fostran som syftar till att begränsa flickornas liv, behandla dem annorlunda än pojkarna, med syfte att bevara deras oskuld, inte bara sexuellt utan gentemot livet i det öppna Samhället.
Hur öppen vårt Samhälle är idag finns dock delade meningar om.
Man skrämde barn med Gud förr i
tiden. Om du inte så… Idag är det sällsynt. Men Klimatskräck är något alla barn
har kommit i kontakt med. Det är nog nummer ett, om inte att bli rånad och för
tjejer också utseendet, att inte duga eller värre, bli våldtagen när man var
dum nog att gå sent ensam hem. Men på något märkligt sätt försvinner barnrånen
och våldtäkterna snabbt från massmedia. Men Klimatet står sig. Likaså Trump.
Trump med sina ca 911 000 000 resultat på Internet ger alltid något att gnälla om. Speciellt när det gäller Klimat. Dock är Trump tämligen betydelselös för svenska barn medan Klimathot har skrämt dem nu ett bra tag. Dock tror jag att oron för det sjunker nu när ens gamla mor- och farföräldrar riskerar att dö av ett virus. Corona tar täten i medierapportering.
Barn har skärrats av sina förebilder om att jorden går under via klimatförändringar, så där inom tio år. Det blir en ständig värmebölja av värre mått. Vi nästan brinner upp. Djurlivet dör. Svält. Massdöd av människor. De istäckta områdena på Jorden smälter. Stränderna översvämmas. Husen drunknar. Obama, svenskarnas favoritpresident, var i Sverige och varnade för översvämningar ihop med det strejkande skolbarnet. Sedan flög han iväg i ett privatplan. Han köpte en stor strandvilla vid havet. Men detta husköp kopplad till Klimatet gör inte skolbarnen. Källkritik är inget barn kan hantera – än. Att leta efter saker på Internet är inte heller enkelt. Jag tragglar med det varje dag när jag försöker hitta fakta. Sant? Inte sant? Vad är det man väljer att tro?
En bra fråga är dock: Lägger du miljoner dollar på ett hus vid havet om det översvämmas om några år? Låter som en praktlögn, klimatoron alltså.
Äter du kött, åker bil eller
flyger är du en klimatkriminell. Är du en svensk vit man är du det värsta av de
värsta. De som flyger runt i klimatmöten
räknas liksom inte med, syftet helgar medlen, utsläppen från de privatplan som
fraktar de konfererande. Du däremot är skyldig på grund av din semesterresa.
Allt du gör kan drabba klimatet. Men plakatpolitik och att synas är nog för de
flesta inom PK folket.
Ändå är det inte så många som uppoffrar sig för Klimatet i Sverige. De svenska vuxna är misstänksamma, i topp i världen. Majoriteten har inte ändrat sina liv märkvärt. Det räcker med små utåt synliga påpekanden: här går en miljömedveten person. Man slänger skräp i så kallade återvinningsrummet som ser ut att ha drabbats av en jordbävning. Jag ser många tygkassar i affären. Är det miljöinsatsen som dessutom var feltänkt. Plast var miljövänligare och det är inte svenska hushåll som slänger de på Indiens stränder. Det finns massor av exempel, plastkassar är det lilla aktuella med extra skatt 1 maj. (Undvik de!) Klimat får stor uppmärksamhet från Regering och Riksdag. Klimatbudget är inte småpengar, det handlar om några miljarder. Mer skatt är alltid den ultimata lösningen.
Bara Corona har vunnit över Klimatet som medieintresse, just nu över orättvisorna mot kvinnor också. Några försöker dock klandra på männen att de inte isolerar sig som kvinnorna. Ja, män arbetar kanske mer timmar än kvinnor gement? Och de ensamkommande ”gymnasiebarnen” är förstås en följetong, alltid och igen. Vårt utvalda folk utan asylskäl. Att skippa lagar och regler gör man bara för unga utländska män, inte för kristna flickor från Kurdistan. Eller för någon annan för den delen.
Nog om invandring, vår paradgren,
ett av dem.
Barn har skolkat från skolan på fredagar över världen. Fredagar blev en massiv rörelse. Har något annat engagerat barn så? Att engagera sig är positivt men hur skulle strejk på fredagar ändra Klimatet är för mig en gåta. Just fredagar var skolan värdelös, det var bättre att stå med en plakat och skrika än att lära sig något, kanske just om Världen omkring oss och hur det fungerar och kan förbättras.
De som inte följe Gretavurmen kunde bli utstötta i skolan. Den som inte tror att Klimatet tar död på oss är rent av rebell. Jag känner ett av dem och barnets resonemang om varför inte, var imponerande. Vuxna amatörforskare i Klimat har vi gott om, tänk så många det finns som vet och har så rätt. Barn har än en chans att bli en riktig forskare. Om de fullföljer skolan förstås.
Troligen går världen under en dag eller sakta. Kanske gör vi det själva genom nersmutsning. Något som faller från Rymden är också möjligt. Pandemi är väldigt aktuellt. Genom befolkningsexplosion. Jorden kan inte föda alla. Kanske ettbarnspolitik i grymma Kina var bättre, något mer effektivt sätt att skydda levnadsomständigheter än att oroa sig för variationer i klimatet? Och vad vet vi om solen – egentligen? Solvindarna var visst varmare än man trodde läste jag i en vetenskaplig artikel. Det vi vet om vår planet och dess grannar är bara en bråkdel av fakta.
Vissa tror tvärtom, att vi hamnar i en tid av kyla. På -70 talet varnades vi om det men då blev det inte hysteri eller budgetpengar. Ja, en del köpte hus i Spanien och de fluffiga täckjackorna blev populära köp. Om jag gör en gissning – helt ovetenskaplig för min forskargärning handlar om sociala processer inom behandling , inte klimat – det blir varmare ett tag och sedan får vi en ny kall period.
Ordet miljö byttes ut mot ordet Klimat. De låter lite lika och har liksom samma ingredienser. Men, Klimat är något utöver, som Gud, där uppe, ett lämpligt frälsningstema. Sa inte Kyrkan att barnet, talespersonen för rörelsen, var en profet? Nog liknar klimattrogna en religiös rörelse. Miljön omkring oss kan vi råda över ganska bra, om vi vill. Om vi ids, alltså. Klimat är något större. Det hjälper inte med enkla förändringar, kanske inga alls, oavsett vad vi gör. Därför har det blivit rikemans industri, rent av levebröd. De som flyger runt och blir miljonärer, som Al Gore, på det. Fler… De barn som skolstrejkar är bara dekoration.
De vuxna gav företrädet till ett
barn. Alla vuxna i beslutande position – nästan alla måste tilläggas –
applåderade när hon skällde ut världens ledare och oss. Men applåder förändrar
ingenting. Jag misstänker att klimathysterin döljer en större Agenda om och hur
den stora massan skall tuktas och leva. Det grandiosa nya samhället?
Kunde det ha funnits andra sätt att rädda Jorden vi lever i än konferenser om grader och resor i privatplan? Kanske hade dessa företrädare för Klimatet gjort mer nytta genom att plocka skräp på stränder och ta kollektiva färdmedel? Kunde de bo trängre, bara i en bostad inte fler och spara energi? Släppa den tredje, fjärde bilen? Kanhända finns det massor av smarta lösningar de rika klimatentusiasterna hade kunnat betala i stället sina konferenser och hurrarop för ett barn? Miljöinsatser? Det handgripliga omkring oss kallas än miljö.
För klimatet – tror jag rent
ovetenskapligt – kan vi inte styra.
Många barn har mått oerhört
dåligt. Sedan kom en världsomfattande sjukdom. Tilltron till att de vuxna kan
ordna upp allt är nog sjunkande mot bottenläge.
Hur pratar du om Klimat med dina
barn? Eller har du en Rebell hemma?
PS. Jordens dag (Earth day) är en temadag initierad av den amerikanske senatorn Gaylord Nelson för att uppmärksamma världens miljöproblem. Dagen har sedan 1970 firats 22 april årligen. Han blev invald till Senaten 1962 och en oljeläcka utanför Kalifornien gjorde att han ville göra miljöfrågorna mer synliga.
Bild överst solnedgång vid Virihaure, Padjelanta, den andra är från Island, Jökulsárlón
När
jag var barn besökte väckelsepredikanter ofta vårt hem. Det berodde på att vi
bodde nära tågstationen och att min far och mor var godhjärtade læstadianer och
även högkyrkliga. Detta gav ramarna för vårt liv som jag senare bröt med kraft.
Vi gav predikanterna nattlogi och frukost. De brukade ha med sig något bidrag
till maten, det var än ransonering av vissa saker som socker och kaffe.
På
söndagar gick vi för att lyssna på predikan hos någon som hade mer plats eller
i hyrd lokal. Ofta var det svavelosande predikningar om synd och förlåtelse.
Många grät. Desto mer predikan innehöll försyndelser, desto mer kunde man be
ursäkt för och bönfalla om Guds frälsning.
Bäst
var missionärerna som kom från ett avlägset land som Kina eller Tanzania. De
hade spännande berättelser om kristnandet av folk som nu fick känna Guds kärlek
genom den vite mannens ord och – ofta – hans hustrus medicinska hjälp eller möjlighet
att lära sig att läsa. Präst gift med sjuksköterska eller lärare var en vanlig
och bra kombination i missionsarbete.
Sedan
flyttade vi längre bort från järnvägen. Att åka runt och predika dog också
sakteligen ut vad gäller kristen budskap och Jesus kärlek. Religion byttes ut
mot kommersialism, nya varor, ekonomisk bundenhet och kyrkan besöktes vid speciella
tillfällen som dop och bröllop eller vid sorg som död eller katastrofer. Dock föddes
nya starka väckelserörelser i världen då en sporthall med flera tusen platser kunde
ersätta bänkarna i ett slitet församlingshem.
Idag
finns två starka stora väckelserörelser. Den ena är den muslimska och den andra
klimattroende. Det finns upp poppade mindre rörelser vilka har drag av tro i
någon form men de brukar dö ut utan att lämna större praktisk påverkan i
samhället. I Sverige fanns till exempel ”Metoo” och ”mitt afghanska barn” men
de har inte erövrat så många andra än närmast troende eller drabbade. Vi andra
fortsatte våra liv och Regeringen försökte inte trycka in oss med lagstiftning
i de troendes skara även om massmedian arbetade hårt med frågorna och Staten
gjorde undantag i lag gällande de afghanska gossarna. De flesta av oss instämde
inte i ropet ”hata vita svenska män” eller demonstrerade för att ge
uppehållstillstånd för andra länders unga män.
Annat är det med klimatet. Alla ska med! Den har en ”frälsarfigur” som är ett barn och vars ord de flesta politiker lyssnar på, nickar till och många personer ställer sig för foto med henne för att visa sin sympati. Media går i högvarv. Trots att hon saknar utbildning i ämnet är hennes ord sanna. Hennes syfte är absolut vällovlig. Men hon är ett barn nyss slutat klass 9. Jag tvivlar inte på hennes uppriktiga önskan om att väcka världen. Jag tvivlar på de vuxna omkring henne och hennes budskap. Ur barnamun hör vi sanningen… Det påminner om häxprocesser då barn lockades att peka ut felande kvinnor som sedan brändes men nu är alla skyldiga, speciellt vita arbetande män.
Klimatet
finns på politikeragendan över världen på något sätt, med åtgärder eller vackra
ord. Den som inte är upprörd över plastsugrör, fredagsbiffen, sin senaste
flygresa eller en plastkasse från mataffären anses vilja att vi alla går under
i snar framtid. Ordet klimat och vars och ens sopsortering och vegetarisk
livsstil har lyfts till religiös extas. Att be ursäkt för en flygresa eller nya
kläder, även för att ha fått barn hör till
klimatfrälstas agenda. Någon influens bad politiker att förbjuda hennes
otaliga flygresor. Snyft!
Syndare
är vi alla… men att själv göra något av global betydelse är svårt.
Att
det finns klimatdata angående temperatur från Vädermyndigheten NOAA bara från
1880 hindrar inga frälsta att påstå sig veta hur ökning av temperaturen är unik,
orsakad av människor och boven i dramat: koldioxid, inte av variationer som
funnits i miljoner år. Nästan varje dag presenteras något nytt som är orsak
till vår framtida undergång. Juli 2019 var globalt 0,95 grader varmare än
snittet för 1900-talet. Det är en oerhört kort tid att prata om. Värmen gjorde
att isar vid Nord- och Sydpolen har krympt till ”historiskt låga”
nivåer men det historiska är knappt historia. Det kräver längre mätdata.
Jag
tycker att vädret är mer ryckigt nu än under min ungdom men är det sant, vet
jag inte. Minnet är ett dåligt vittne. De
framtida antagandena bygger på modeller. Jag tror inte att någon kan sia hur
klimat och även väder ser ut om 100 år.
Fast då har vi ju gått under?
Jag
tvekar inte om att klimatet varierar. Jag är säker på att den överbefolkning vi
har på jorden påverkar både resurserna och miljön. Kanske jorden var inte
avsett för miljarder människor utan bara för medeltidsnivå? Jag tvivlar på att
vi kan ändra klimatet men vi kan gott förändra vår miljö. Det hänger kanske
ihop? Så att hylla en klimatpredikant som inte har egen forskning och lösningar
som är obetingat hållbara är mer naivt som halleluja i väckelsemöten. Fast,
många blev frälsta i väckelsemöten och ändrade sina liv. Kanske även nu?
Det
Staten och klimatmedia har gjort är att reglera småsaker och ge uselt samvete för
den vanliga människans plastkassar, mat och transport. De som styr
klimatagendan flyger själva till möten i sin privatjet och skriver uppgörelser
inga länder mäktar med. Centralfiguren Al Gore har en miljöfarlig livsstil med
flera stora hus, stor elförbrukning och flygresor runt världen. Han lever inte
som han vill alla andra ska göra. Det har varit lönsamt för honom att vara
klimatalarmist. Att ha möten per Internet kommer inte i fråga för dem som vill
frottera sig med varandra.
Det hade kanske varit bättre och mer görligt att prata om vår närmiljö, väcka debatt och hjälpa folk att göra något för det. Vara praktisk. I stället att ge de rika en möjlighet att köpa elcykel borde man installerat solpaneler till alla offentliga byggnader. I stället bidrag till elbil borde man fundera varifrån elen till bilen kommer och tänka till om kärnkraft är den källan. I stället nya parkeringar borde man gett folk som saknar trädgård en möjlighet att plantera träd på platsen. Vi borde odla grönsaker och potatis i stället gräsmattor. Som alternativ till de berömda sugrören som sällan hamnar på gatan borde man bötfälla fimpkastarna och tvinga dem att städa gatorna. Lägga en importskatt på biff från Amazonas och gynna svensk kött i stället. Och tas du för bilbrand får du aldrig äga en bil utan måste städa efter dig om du så behövde bli kedjad fast på platsen. Mer…
Varje tid har sin ”religion”. Är du med? Eller, har du faktiskt smarta idéer för att förbättra din närmiljö och så världen?
Bilder på klimattema: öken, bränd skog i USA och översvämning I Venedig
Klimat – vår nya religion? Ibland känns det som en religiös rörelse med profeter. De flesta av oss tänker dock inte på klimatet varje dag och vid varje inköp även om många röstade grönt i EU val i hoppet att någon gör något.
Vi lever. Vi går till jobbet, köper mat, förnyar garderoben, köper presenter till barnen, firar födelsedagar och försöker hålla bilen i gång. Vi flyger, åker pendel, dammsuger, lagar mat, går till tvättstugan, allt energikrävande. Som par har vi sex, kanske med hoppet att få en baby. Det hörs toner att man bör avstå helt från barn för klimatets skull. Det var ett radikalt sätt att slopa människosläktet.
De flesta gör faktiskt något för miljön. Vi är världsetta i att sortera sopor. Kan hända att många av oss äter idag lite mer vegetariskt som anses vara bättre än animaliska produkter. Att cykla är populärt. En del elbilar, ca 81000 finns på våra gator men tillverkningen är resurskrävande och elen kan komma från fossila bränslen. Så… Kanske nekas tonåringen en ny mobil varje år med gnäll som resultat om hon inte är en Gretaanhängare. Dock är inget tillräckligt. Vi är så få. Vi är en droppe i havet som importerar allt från mobiler till mat och lastar så andra länder. Vi kan inte rädda världen.
Det dyker upp hela tiden nya saker vi borde avstå ifrån för att rädda klimatet. Senaste är kläder. Våra kläder lär vara den största miljöboven, värre än flyget. Vi ska köpa begagnat. Men om ingen köper nytt? Då blir dödsbona väldigt eftertraktade, de dödas gamla kläder som idag hamnar mest till soptunnan blir en guldgruva. Trots att kläder är miljöfarligt har jag inte sett en enda naken klimataktivist med några löv täckande de ”icke visas offentligt” ställen på kroppen, trots att det är sommar. Återgång till Paradiset?
Känner du någon riktig klimataktivist? Inte jag. Få har ändrat sitt liv totalt på grund av klimatet, som att bo trångt och äta svensk potatis för middag. Var jag spydig? Så länge jag har kunnat läsa har vi hotats eller gått under av olika miljöfaror. Alla fåglar som dog, fisken likaså, skogen föll död ner, hot om ny istid var det nyligen som byttes till uppvärmning. … Dock har tekniken rätat till många av problem vi ett tag trodde skulle rasera våra liv. Kanske har det gjort mig lite misstänksam mot undergångsscenarion speciellt de som förs fram av miljonindustri resande runt och producerande bara oro.
Medel för en civilisation sägs vara 336 år. Vissa har räckt längre vissa gått snabbt under, några som Egypten återstod igen för att sedan gå under. När beräknar vi att vår civilisation startade? När maskiner tog över handkraft? När bilar tog över gatorna? När kungar föll och någon sorts demokrati tog över? Eller när pengar tog Bibelns plats? När räknas vår civilisations början? Vad är det som utmärker vår civilisation? Kanske finns det flera olika samtidigt på jorden som kollapsar på olika sätt med tiden?
De flesta civilisationer har gått under i någon typ av självmord. De kollapsade av sin egen tyngd, läs dumhet. Rom är ett bra exempel och vissa har liknat oss med Rom. Tät stadsbefolkning och färre som ville odla mat. Ingen som ville försvara landet och betala för det. Även matbrist när transporterna blev långa till stan. Viss klimatförändring gav torka. Uselt ledarskap. Invandring och anfall från norr. Och de starkare invandrargrupperna tog över.
Är vi hotade av klimatet? Kanske. Är vi hotade av miljöskador? Definitivt. Är vi för många? Absolut.
Kommer vi att gå under som civilisation eller planet? Med tiden händer det att vår miljö faller ihop oavsett vad vi gör. Ekologisk kollaps på grund av att vi brukar för mycket av de resurser som finns utan att kunna återföra tillräckligt. Vi blir för många eller är redan det. Byråkrati, oligarki med usla ledare som gör människor hjälplösa och likgiltiga. Globaliserad ekonomi som sprider risker och kriser. Vi kan drabbas av en epidemi som sprids snabbt i vår lättrörliga värld. Något från Universum kolliderar med oss. Kanske krig med atomvapen eller något liknande som för oss till död och i bästa fall till stenåldern.
Med så pass hårt slitage på
vår lilla planet och så många ledare utan förstånd och förmåga är vi inte förberedda för någonting oavsett
hur många elever som skiter i utbildning och sitter på marken med en plakat.
Vi är redan för många. Antal har betydelse.
Att varje kvinna föder färre barn och ingen man heller har fler än två är en nyckel, speciellt i länder där det sker explosionsartad ökning fast varken mat eller vatten räcker till.
Det andra är att reducera vår konsumtion. Radikalt. Till nivå fattigpensionär? Nej, lägre. Där körde det ihop för mig direkt.
Och jag tänker på alla giftiga ämnen som vi äter och andas in. De är en bra fråga.
Jag tvivlar dock att något räcker. Risken har tippat över. Som Hawking sa ungefär: Vi bör leta reda på andra planet att kolonisera om vi vill att den mänskliga rasen överlever.
Fast, det är en omöjlig möjlighet?
Nedersta bilden: Gustave Doré: Death on the Pale Horse, 1865.
