Jag hade nu lämnat PCT delen i Oregon och passerat bron Bridge Of The Gods över Columbia River till Washington. De stora skogarna kom nu, det kändes nästan som att vara hemma, bara med lite högre berg och vulkaner. Något före mile 2165 slog jag tält. Det började skymma och tältplatserna var få så jag balanserade på en kam med utsikt. Strax efter kom en yngre man som tänkte gå från bron till till Seattle. Han skulle hälsa på sin bror som bodde i Seattle med familjen. Han gick för han hade tid. Han skulle följa PCT och sedan svänga mot en väg vid Mt. Rainier.
Eftersom han inte var en PCT vandrare frågade jag om hans politiska preferenser. Han och modern hade röstat på Clinton, far och bror på Trump. Nej, det var inga gräl om det även om far sa till honom att han nog skulle rösta på Republikaner när han hade familj. De unga var för vänster men med familj insåg man bättre.
Han undrade vad jag trodde. Kunde Trump vinna även nästa val? Vad är det som behövs för att vinna?
Han hade varit för Sanders och bara sedan motvilligt av partiskäl på Clinton. Han hade en del mindre goda tankar om henne. Han arbetade vid sidan om studier som ledare för demokratiska ungdomar.
Jag ställde den vanliga frågan: vem ska betala alla se ”gratissaker” politiker till vänster lovar. Inte heller han hade ett bra svar på det. Skattar man mer och mer de rika har man snart inga rika att skatta.
Men, vad ger en vinst åter för Demokrater? Nästa val? Jag tänkte:
Jag tror att ni måste hitta en nyare stjärna till politiker. En som börjar kampanja nu och så folk blir bekant med honom. Inga gamla avlagda utan en ny som ger hopp om framtid. En som lyssnar på arbetare, medelklassen. Någon briljant talare. Någon som kan ta folk., vara vanlig inte från de dynastier som ändå finns i USA.
Han höll med. Hövlig som han var? Nu, år 2020 hade jag helt fel. Att vara en långsittare i politiken och kompisarna väger mer än förmåga. Vad har Biden åstadkommit under sina 47 år? Någon? Ibland tränger sig dock en person utanför den inre politikerkretsen fram och blir vald. Trump. Jag kan förstå att yrkespolitiker hatar honom.
Vi pratade långt in på natten om hur det var att vara 22 år i USA, vilka drömmar och förhoppningar man hade. Han ville gärna åka till Europa. Han hade läst om Gamla Stan i Stockholm.
Tänk, husen kan vara flera hundra år gamla, sa han. Här är allt nytt.
Jag påminde honom då om städer lämnade efter guldrushen och indianerna men som blivande konstruktör var han mer intresserad av det som stod kvar än det som begravdes i sand.
Nu när demokraterna har en gammal man med uppenbara minnesproblem som sin kandidat och Republikanerna än den låt oss säga färgstarka Trump undrar jag hur folk, de arbetare och medelklass som arbetar ihop välståndet, i verkligheten tänker. Känner de sig värdesatt av sina ledare? Känner de sig vara en ledande nation i världen, den som ger hopp om fred, frihet och självständighet samt gärna en grillkväll med hamburgare? Det sista var något en person jag ”intervjuade” la som tillägg till det utmärkande för USA.
Igår vad det valet vi redan pratade om på tältplatsen med utsikt mot Table Mountains (i bild), den 13 september 2018.
På grund av Corona pandemin semestrar svenskarna i Sverige. Aldrig har fjällen varit så populär som nu. Borta är den tiden då jag inte såg en människa på flera dagar, kanske veckor. Det låter bra att den svenska naturen uppskattas och att flera vandrar, en hälsosam semester. Men, följaktligen finns det flera ovana vandrare på fjällen i år. Nattågen mot Abisko är fulla. Olycksrisken ökar. De Kommuner som ligger vid fjällområden är oroliga för de risker ovana vandrare kan ta. Att belasta sjukvården nu och på mindre orter är ingen bra sak.
Så, här kommer några enkla råd från en van vandrare.
Är du en novis så håll dig på märkta leder där det finns stugor att tillgå vid kris. I år måste du boka stugplats i förväg så stuganvändning är kanske inte ens ett alternativ men man kan tälta i närheten och använda toaletten.
Skräpa aldrig ner. Lämna inte toapapper i naturen. Ha en soppåse. Lämna inga sopor annanstans än i soptunnor och förbränningsugn. Finns de inte ta med soporna. Det förvånar mig alltid hur människor tror att sopor bara försvinner i naturen eller ”någon annan” mystiskt plockar upp det. Jag vill ha det lika rent på svenska fjällen som det var på PCT i USA där jag inte råkade se en fimp på 4000 kilometer. Inga bajshögar man trampade på av misstag. Inga toapapper täckta med en sten.
Skulle man göra sina behov på PCT gällde det att gå 60 meter från leden/vatten, gräva en två decimeters grop och sedan fylla jorden över skiten. Toalettpapper åkte i soppåsen. Flög det något skräp runt plockade någon genast upp det. Det hände att dagvandrare erbjöd sig att ta långvandrarnas sopor. Det kunde vara tio dagar till närmaste ”civilisation”. Dessutom måste man förvara soporna i ens bearbox med maten under vandringen på björnareor. Så, visst borde vi kunna hålla rent här hemma när vandrare – även de svenska – kan i USA.
Ha med dig karta, kompass och klocka. Lita inte bara på mobilen, den kanske inte fungerar. Ha koll på vart det finns nödtelefon, märkta på kartan.
Ta med mera mat, en liten extra reserv. Du kanske blir stående, vill stanna eller behöver hjälpa andra. Nu finns det ett sparsamt men helt ok förråd till försäljning vid vissa stugor. Kolla platserna innan du går. Att försöka göra tre mil till närmaste shop med en energikaka är inte kul.
Ta med första hjälpen. Sk leukoplast är bra att tejpa fötterna med för att förhindra skavsår. Skavsårsplåster håller bara en kort stund. Dubbla strumpor, en supertunn och en yllestrumpa brukar hjälpa. Ta hand om skavsår genast, vänta inte.
Gå inte med alldeles nya skor. Du behöver inte ha vandrarskor. Många går med andra sportskor, bara sulan är grov. Mina sista sportskor höll nästan 2000 kilometer. Glöm inte regnkläder och överdrag till ryggsäcken
Krymp packningen. Ta inte mer än du kan bära ledigt. Strunt i att väga utan prova hur det känns genom att gå ett tag i trappor eller backe hemma. Känns det bra är det ok. Är det plågsamt redan hemma plocka ut något. Är ni flera som skall gå dela det ni behöver. Problemet är om någon vill avbryta – det här var inte kul – och vända. Pressa inte ner utrustningen så mycket att alla måste avbryta.
Gör en lista över din behövliga utrustning, det du ska packa in. Pricka av när du lägger det i säcken. Det är så lätt att glömma något, tro mig. Har gett till folk allt från kartor till plåster och mat.
Lämna alla dessa kanske ”bra att ha saker”. Tjocka böcker du tänkte läsa. Finare kläder för en stugkväll. Ta det så minimalistiskt det går.
Försök att packa så du kan hitta allt i beckmörker utan att riva ut allt. Ordning alltså. Nederst sovsäck överst dagens behov och första hjälpen.
Planera inte så noga hur långt du ska gå varje dag, utan låt det bli lite spontant. Vandring skall vara en njutning inte miltävling. Så klart, om du stugvandrar har du inget val men jäkta inte. I år när du måste boka en plats har du den kvar även om du tar det lugnt under dagen.
Träning? Nu är det för sent. Har du en normal kondition går det bra att vandra bara du inte tar för mycket bra att ha prylar med dig så ryggsäcken blir för tung.
Många drömmer också om Sarek utan att ha en aning om hur det kan vara. Där är du din egen utan leder och stugor. I år är det än snö på fjällen fast det är i början juli. Snösmältning innebär mera vatten i jokkarna. Det kan bli besvärligt. På skala 1 till 5 kan alla jokkar vara en femma, alltså ”riskfyllt vänd nu” typ. Strömmande jokk är inget att leka med. Vad kan innebära döden. De märkta lederna har broar men du kan få vada något enkelt vad. Vada aldrig barfota.
Har du aldrig vandrat på fjällen förut skippa Sarek. Ta Kungsleden norr, Padjelantaleden, Jämtlandstriangeln, Hemavan – Ammarnäs… Märkta leder alltså. Nästa år kan det vara mindre snö och du är mera van. Sarek är inte farligt men kräver mer vana, mer att bära och väldigt gärna en person att gå med för att underlätta vad. Jag vandrar dock för det mesta ensam så kanske ska jag hålla tyst.
Lägger en länk till min packningslista för en långvandring, kan vara intressant att se vad jag hade med mig för 160 dagar i vildmarken plus en vecka för vandring vid havet. Dock behöver man bara en del av det för en vecka på fjällen. Jag bodde ju ute nästan alla dessa dagar.
Man passerar några få ”hippieställen” på PCT leden. Den ena planerade jag att skippa och den andra gjorde mig sur.
Den andra var omkring en varm källa, Deep Creek. Det var skräpigt. Du kunde råka trampa på allehanda exkrementer. Toapapper flöt omkring. Folk var synligt påtända. De sprang runt nakna och var liksom uppåt, fast inte på ett trevligt sätt. Hasch lukten flöt i luften. Jag hade hört rykten innan så jag hade badat tidigare på ett ensamt ställe. Kallt vatten men det var ju 30+ grader i luften så det var bara skönt.
Arean efteråt hade klotter på stenar och skräpspår från folk som inte hade förstånd att hålla naturen ren. Det fanns en bilväg i närheten så folk kunde lätt ta sig dit. Jag skyndade vidare, över en vacker bro, ökenlandskap med grönska tack vare vatten.
Det var den enda skitiga platsen på hela leden av 4265 kilometer om jag borträknar en soptunna vält av en björn. Dock vet jag inte hur hippieställe nummer två såg ut. Jag liftade och åkte buss runt. Leden var avstängd på grund av pågående brand så jag behövde inte ens tänka på att gå den vägen.
Efter PCT vandringen åkte jag till havet. Jag ville vandra vid havet också. Bussen stannade på ett rödljus. Vid ett hus stod en stor skara väl så sjaskiga människor i kö. Frukost för de fattiga, tänkte jag. Välgörenhet är väl utbrett i USA. Nej, det var kö till dagens utdelning (köp) av haschdos.
Det pratas om legalisering av cannabis även i Sverige. Till och med KD har yttrat sig om att tänka på saken. Skall vi ha knarkköer även i Sverige, inte bara illegala säljare i gathörn? Båda kommer att behövas ändå för tillåtna doser på några gram tar inte bort knarklangarna. De kommer bara att bredda urvalet. Och från vilken ”langare” skall vi skattebetalare köpa knarket? Skall det subventioneras? Skall vem som helst få köpa eller måste man redan vara missbrukare som nu förvandlas till rekreationsbruk?
I USA beslutar delstaten genom val om hasch säljs lagligt eller inte, i dagsläge säljer 11 delstaer pot, som det kallas. Senast i Illinois:
Demand for legal marijuana in Illinois was so strong that many vendors quickly ran out of supplies, as customers spent nearly $11 million in just five days since the drug was legalized in the state on January 1, vendors and officials said. On New Year’s Day most dispensaries opened at 6 am to discovered customers that had lined up in the cold for hours. At some locations the line was eight blocks long, with wait times reaching 12 hours.
More than $3.1 million in sales on 77,000 transactions took place on opening day, according to the Illinois Department of Financial and Professional Regulation.
Under the new law Illinois residents aged 21 and older are able to carry 30 grams of marijuana flower, five grams of cannabis concentrate like hash oil, and up to a half-gram of THC – the chemical compound that gets users high – within cannabis-infused products like edibles.
llinois är demokratstyrd och har 12,671,821 innevånare.
Det är ren vinst ? att sälja narkotika. Vilken business för en stat som har usel ekonomi. För ett tag är det rena vinsten. Sedan kommer räkningarna, de sociala och medicinska. Javisst, USA har inte vår typ av subventionerad sjukvård trots ”obamacare”.
Så lyckad start för en ny affärsverksamhet var rent av skrämmande. Tyckte jag.
Som f.d. drogterapeut är jag förstås inte positiv till att Staten – vi – agerar som langare. Den ena handen ger och den andra tar, fungerar inte. Jag tycker det är onödigt att polisen ägnar tid för att jaga missbrukare på gatorna om det bara innebär att få någon slags ”prick” i dagens åtgärder, inte att langarna kan gripas. Jag tror Polisen är väl medveten om langarna men har inte tid och resurser att sätta dem dit. Så mycket annat tar deras tid. Så mycket enklare att ofreda en påtänd på gatan.
Jag har haft ypperligt samarbete med Polisen som
socialsekreterare/kurator men det var länge sedan och väl så andra förhållanden.
Men är det någon som räddar unga
knarkares liv är det nog Polisen, inte Socialtjänsten.
Socialtjänsten kan se de ungas missbruk som fel hos föräldrar. Inte nog med kärlek! Så ungen kan knarka i lugn och ro tills Polisen råkar gripa in. Socialtjänsten är sällan drogexperter. Landstinget var det förr i tiden tills Socialtjänsten tog över och sjukvården skulle endast erbjuda avgiftning. Jag är inte så säker att det bytet var till fördel för missbrukarna. Vi som jobbade då hade en gedigen och ständig utbildning runt droger.
Jag hade en gång patienter, ett par, som hade 36
handläggare genom Socialtjänsten! Men de knarkade lika bra för det. Inte enkelt
att veta i så fall vad är hönan och vad är ägget.
Cannabis är ingen lätt drog. Jag tyckte att det var enklare
att få heroinister att sluta. Haschmissbrukare var helt enkelt liksom ”dumma” i
huvudet. (Ursäkta uttrycket.) Deras klocka saknade visare, de kom när de råkade
komma ihåg och deras förstånd var i en dimma som kunde ta månader att avgifta.
Det hände att när patienten blev drogfri kom en psykisk skör person ut,
troligen med psykiatrisk diagnos eller annat handikapp som behövde helt annan
vård än en haschpipa.
En del missbrukare självmedicinerar och mår bra ett tag
tills allt kraschar omkull. Livet blir drogen, drogen är livet. De konsekvenser
man inte förväntade sig som sparken från jobbet, ut från bostaden, skulder,
förlust av körkort, inga pengar… förpestade livet utan att man riktigt ens
kunde förstå händelsekedjan. Nästan alla ”mina” narkomaner, utöver heroinister,
hade börjat med hasch och var nu med få undantag blandmissbrukare där vad som helst dög
att använda, men man hade sin favoritdrog förstås. Att sluta blandmissbruk är
svårt. Speciellt om en del av det är lagliga droger utskrivna av läkare.
De välbeställda som trodde sig kunna hantera droger tog fel
och var lika illa däran fast det kunde än finnas en fasad uppehållen med
pengar.
Jag vill inte ha Staten som knarklangare men jag misstänker att så blir fallet. Jag är inte övertygad om att politiker är kapabla att hantera drogransonering. Vi har haft legal amfetaminutskrivning som gick rent åt helvete. Jag hade en patient som hade börjat vid 8 års ålder. Föräldrarna var amfetaminmissbrukare och tilldelningen räckte även för attdroga barnet. Ingen reagerade. Skolan? Glöm det.
Jag är ändå ganska säker på att den svenska humanitära stormakten kommer att införa statlig drogförsäljning. Då blir missbrukare bara lagom?
Jag vill inte att Staten säger: Du är så usel att du inte ens kan hålla dig drogfri så vi ger dig en dos om dagen så du håller tyst och är nöjd. Bra?
Om nu cannabis i någon form skulle bli legal så varför bara cannabis? Varför skulle inte alla kulturer få köpa lagligt sin speciella drog? Hasch är vanligt i vissa grupper som i Nordafrika, opium i Mellanöstern och kat i Afrika samt kokain är vanligt i Sydamerika. Europeisk drog, alkohol, styrs redan lite av Staten i Sverige.
Skall vi göra alla droger från andra världsdelar lagligt, det
som folk har brukat i sina olika kulturer? Det multikulturella drogbruket? Hur
skall försäljningen då ser ut? Olika färg på identitetskort? Eller skall vi bli
multikulturella även på drogbranschen? Allt för alla?
Behandling då? Försök att få folk drogfria? Lika bra vi
slopar det och håller oss till akuta livsuppehållande åtgärder så länge medel
finns tillgängliga.
Som ni märker är jag jävligt negativ till Staten som langare men har få förslag idag hur vi ska få ungarna sluta ta steget till att langa och bli missbrukare. (Om de kriminella ungarna annan gång.) Ett litet steg är förstås utvisning av alla utländska langare efter straff samt konfiskering av deras medel som borde öronmärkas för behandling samt förbud att någonsin komma till svensk mark. Narkotikahund i Posten och på gränser. Jag har inga bra lösningar men skulle vilja se flera domar om vållande till annans död som i ”fentanylrättegången”. Men det vore nog bara en droppe i havet? Kriget mot narkotika kan endast vinnas genom slopad efterfråga och det kommer inte att hända.
Den legala utskrivningen av olika beroendeframkallande
droger är omfattande både till barn och vuxna. Är det verkligen sant att livet
blir bättre av legala piller
innehållande narkotika? Borde vi inte städa även där?
