Myggornas älskling?

När jag kom hem från Umeåtrakten två veckor sedan var jag myggbiten överallt med stora röda utslag. Norrlandsmyggen var extra aggressiva. När jag sedan gick hemma genom skogen 24 kilometer fick jag säkert femtontal myggbett. Axlarna ar sönderbitna fast jag hade ryggsäck och dubbla tröjor.

Jag är helt enkelt allergisk för de små jävlarna.

Jag har provat alla knep även de tokiga som att äta något speciellt som myggen ogillar före utevistelsen, provat nog alla myggmedel och ingenting hjälper helt. Det fanns ett myggmedel som fungerade ganska bra men det blev förbjuden eftersom den kunde vara skadlig på daglig användning.

Vem använder myggmedel dagligen? Under vintern också?

Jag är den som alltid är mest myggbiten. En miljon mygg älskar mig. De kan väl inte ha fel?

Jag vandrar helst mot hösten när myggplågan är mindre.

Jag har en kortärmad + en långärmad tröja eller långärmat x2 oavsett vädret. Aldrig bararmad. Långbyxor av tjockare material, inte tajts eller shorts. Drar strumpan över byxorna. Coretex jacka ovan så fort det blir lite kallare. Mössa, myggnät. Handskar. Myggmedel, ja, fast det är nära värdelöst på mig.

Hur jag än gör hittar myggen ett sätt att attackera. Och, man måste ju stanna till och äta.

Jag har några knep för att hålla myggen längre bort från min lunch på en vandring,.

Gå högre upp om möjligt för lunchpaus. Eller en blåsig plats. Byt tröja. Mygg söker sig till svett. Lägg din svettiga tröja långt från dig. med en sten ovan så den inte flyger bort.

Ta ut det du behöver för lunch och lägg ryggsäcken långt från dig.Ta av skorna och lägg också de långt från dig.

Förhoppningsvis samlas nu myggen vid din utrustning, inte runt dig eller i alla fall delar de på sig i olika lag.

På kvällen sätter man tältet på icke gräsyta gärna högt. Tälta inte på ett tältläger. Ja, det kan ju finnas någon som myggen älskar mer än dig, men varför ta risken.

Man sätter upp det nedersta lagret, myggnätdelen. Kastar in ryggan och stänger snabbt. Sätter upp resten. Tar av sig skorna. Dyker själv in i tältet snabbt. Nu packar man upp.

Laga mat gör man långt från tältet.

Och sedan blir man myggbiten ändå. Då smörjer man myggbetten med Hydrokortison salva. De bett som blöder sätter man sårsalva och plåster på, svårare att klia.

Det finns diverse teknik som påstås hålla myggen borta. Kanske. Men på en tur måste man tänka på varje gram. Det ska vara så lätt som möjligt att bära och allt skall fungera hela turen. Så vill du prova något gör det. Om inte är det bara att stå ut ifall du är myggens älskling.

Jag var förvånad över bristen på mygg på Pacific Crest Trail. Jag hade blivit varnad redan i San Diego hos Rei i (sportaffär) om myggplågan i Norra Kalifornien och Oregon när jag handlade det sista för turen. Köpte myggmedel. Men myggen var sällsynta 2018. Bara dag 104, mellan 1460 och 1485 mile, vid Mc Cloud river, skrev jag i dagboken att myggen var riktigt besvärande. Visst, det fanns ibland några mygg, en gång fick jag en getingarmé på mig som var värre, men i stort var det ett myggfritt år tack vare låg snönivå på vintern och snabb avsmältning. Vilken otrolig tur jag hade! Jag tältade nästan alltid högt upp för höjd fanns det ju gott om.

Det får bli någon vandring lite senare när myggplågan är mindre. Det ser inte ut att utlandsmöjligheterna blir öppna i år heller, om inte sent i året. Det är bara vänta och se.

Tänk även att mygg är mat för fåglar. Och vi alla vill fåglarna väl.

Har du någon suverän knep mot mygg? Dela gärna med dig.

Bilder: överst: mygg som svärmar bits inte, mitten : tältning i hög höjd Luottolako, Sarek, sista bild på väg mot myggarea Mt, Shasta i bakgrunden.

Mer om myggplågan. Jag ser nu att jag har fel blodgrupp.

https://www.ttela.se/nyheter/regionalt/den-h%C3%A4r-blodgruppen-verkar-myggen-gilla-mest-1.50602050

Om vinden blåser – vindkraft och politik.

Dag 19 vid mile 215 efter San Gorgonio pass började de första stora vindkraftareorna omkring PCT. Säkert flera hundra vindkraft, vilka nu var stilla. Ingen vind. Många verk stod trasiga. En vinge saknades. Av andra fanns bara en ”pinne” kvar. Nej, återvinning har inte nått vindkraftverken. De står där de står. Man beräknar att vindkraftverk håller i ca 20 år. Jämfört med vattenkraft på 60 år och på så sätt är vindkraft inte alls det mest koldioxidneutrala.

Men Mesa Wind Farm erbjöd vatten i flaskor och tak som gav skugga. Det var av vandrare uppskattad vänlig gest.

Mellan Hikertown och Mojave finns oändligt med solpaneler och vindkraft. USA ligger som tvåa efter Kina i världens vindkraft. Dag 44 gick jag i ren vindkraftskog. Jag satt upp mitt tält först och började gå till en station där det fanns vatten. Nej, det vattnet var inte drickbart sa några män i ett hus. De gav mig flera vattenflaskor.

När jag gick tillbaka hade jag svårt att hitta min tältplats. Jag gick dumt nog inte tillbaka samma väg utan följe skylten ”avtagsväg till PCT” men det var fel. Jag irrade runt under vindkraftverken. De vita pelarna var som en skog för jättar. Sedan såg jag bekant grupp stillastående vindmyllor och då var jag åter på leden och mitt tält.

Garmin hade jag lagt på laddning vid tältet genom solpanel. Smart? Gå inte utan Garmin i vindkraftskog! När det började blåsa och boboom, boboom ljudet blev olidligt packade jag ihop och gick några mile till.

Dag 46 kom jag till Mojave – Tehachapi arean vid 555 mile, den blåsigaste platsen i världen sägs det, med tusentals vindkraftverk. Ja, det blåste. Jag kämpade mot vinden. Flera mile vindkraft. Boboom, boboom… Jag var glad när en bil stannade halvvägs till Mojave, jag fick lift och slapp gå ändå till stan i blåsten.

Dagens politik i Riksdagen är som vindkraft. Ingenting, ingenting men sedan blåser det till storm. V är så missnöjd över sina bristande möjligheter till rejäl makt att de grabbar tag på vad som helst utan att sätta sig in i frågan. Fri hyressättning. Marknadshyror. Fy. Kapitalism! Det handlar om så få lägenheter om knappt några för få byggföretag vill bygga hyresbostäder när det går att sälja bostadsrätter. Visst, det kan bli en öppning så småningom för hyresvärdar att styra sina hyror, men inte nu. Att väcka misstroendevotum om det är att gripa halmstrå. Maktdemonstration.

V hittade ingen bättre fråga för att ropa: här är i och vi vill styra. En ny partiledare vill förstås visa sin styrka. Då kan man till och med godta SD röster. Det ser ut som om så kallade oppositionen går i armkrok med V.

Kanske dansar de små grodorna tillsammans så här inför Midsommar?

Fortsättning följer i dokusåpan ”Regeringen” som har pågått sedan hösten 2018. Ny spännande avsnitt på måndag.

Oja, jag vill förpassa den här Regeringen till soptunnan. Speciellt den delen som heter MP. Det lilla partiet har haft alldeles för mycket orealistisk påverkan. Frågan är: rätt läge för sparken nu?

Energi är en av de stora frågorna. Den svenska Regeringen hoppas på vind och sol. Kärnkraft stängs. Vatten ska helst flöda fritt, så vattenkraft är inte bra heller. Olja är kriminellt, likaså kol. Träråvara, alltså biobränsle är inte nog miljövänligt. Vind och sol är acceptabelt. Det är inte en realistisk lösning.

Regeringen tror att vindkraft och solpaneler på våra tak löser vårt behov av el. Vindkraft – inte så smart om det inte blåser? Ingen har tänkt vad som händer med de uttjänta ”pinnarna” vilket gör att de står kvar som monument över felberäkning. Likaså solpaneler, vem tar hand om de när deras tid är ute om ca 20 år? Vindkraft och solkraft är ett tillskott, inte något som helt räddar vårt energibehov.

Vad är det för fel att sitta vid tända ljus på en kall vinterkväll inrullade i filtar och äta knäckebröd? Det är säkert miljövänligt och räddar klimatet!

I Sverige fanns 4 333 vindkraftverk 2020. Sammantaget bidrog vindkraften med ungefär 16 procent till Sveriges elproduktion under 2020, vilket motsvarar 27,5 TWh.

Läs mer om mitt besök i Mojave:

Gamla minnen från 7. maj 2018

Dag fem hade jag gått 40 mile i ökenlandskapet på PCT. Ingen fart precis.

Dag ett var inte någon snabb start. Jag var rejält åksjuk när jag började gå på eftermiddagen. När jag slog tält vid 8 mile lyste pannlamporna i tälten omkring. Andra kom inte så långt heller den dagen.

Det blev en av de få nätter jag tältade nära andra. Jag kom att tälta ensam de flesta nätter. Jag och naturen. Det var ren lycka. Jag träffade en massa trevligt folk men kvällen och tältplatsen var oftast min egen..

Dag två hade värmerekord +40 C och det tog knäcken på mig. Jag kom ingenvart. Andra vandrare låg också under buskar och träd i väntan på kväll och solnedgång. Då började vi röra på oss igen. Det blev svalare på de närmaste dagarna men snart skulle värmen hålla nästan varje dag. Jag lärde mig att strukturera upp dagen. Upp mellan klockan 4-5. Middagsvila mellan 12 och 15. Gå tills det är mörkt. Så var ökendelen fram till Kennedy Meadovs, 700 mile.

Inte bara jag hade jobbigt i början. Som en ung man sa: det blir en månads hårdträning men sen går vi snabbare och lättare.

Men det kändes bättre redan. Gå, äta, sova. Så skulle de kommande 155 dagarna se ut. Ungefär. Mot kvällen hade leden gått genom en vacker skog. Ja, öken har träd, inte bara kaktusar. Jag slog tält i mörkret i Mount Laguna. Syrsorna sjöng. Träden doftade annorlunda än hemma. På natten sjönk temperaturen rejält.

Alla drömmar om vandring utomlands är just bara drömmar så länge. Så ser det ut. Bara det här regnvädret drar förbi tar jag min ryggsäck och går en runda. I den svenska skogen.

Bild överst: nära Mount Laguna, Kalifornien.

Vad finns i min ryggsäck?

Jag hade gjort en tur i Sarek och avslutade det i Saltoluokta med dusch och mat. Vädret blev uselt så jag tog in i en stuga. Jag delade det med en glad tjejgäng som försökte packa om sina ryggsäckar. De hade nya 75 liters säckar. De skulle gå till Kvikkjokk, en fyra – fem dagars tur. Hur än de tryckte in sakerna i säcken blev det över. De gav mig en del av sin godispåse, nej en godissäck. Kanske ville jag ha en bok också? Behöver du en tröja?

De hade massor med utrustning. Dubbla skor, finare kläder för kvällen i stugan, flera varma tröjor, mat som för en armé, kokgrejer för var och en, termosar och flera böcker. Ja, de var så väl förberedda att det kändes som en vandring för månader i total ödemark.

Det var deras första vandring.

Har vi för mycket saker? frågade de när de såg min ryggsäck.

Ja, ni har ambitiösa ryggsäckar måste man säga, svarade jag.

Min första ryggsäck för vandring var en urgammal armésäck med metallram. 1995 köpte jag en ny ryggsäck, 60 liter, avsedd för klättrare. Inga större finesser utom möjlighet att hänga isyxan. Jag skulle gå nyöppnade Nordkalottleden 800 km, min första längre vandring. Jag köpte två sidopåsar till den eftersom jag fick inte ihop det annars. Jag skulle bära mat för flera dagar i taget och en fotoutrustning. Den ryggsäcken har följt med mig på alla vandringar fram till 2018 då jag bytte ut det mot en lättviktsvariant för att pressa vikten inför PCT.

Paus i öken på PCT

Den ryggsäcken var jättebra, kändes knappt på ryggen men den höll ihop bara PCT vandringen. Den var igen en 60 liters säck och vägde fjuttiga 1000 gram. Jag hade lite svårt att få in bearbox, det krävde ett exakt sätt att trycka in den. Det fanns bara en centimeter till utrymme runt den.

Många av oss hade problem med att bära en bearbox. Vissa hade den ovan säcken fäst med remmar. De flesta skickade iväg sin box så fort arean med krav på bearbox var över, i Sonora pass. Det var dumt. Omkring Tahoe fanns aktiva björnar vilka spanade på vandrarnas mat. Jag hörde om några som hade förlorat både tält och mat. Jag behöll boxen och tog hem den. Ganska skönt att slippa sova med maten i tältet.

Bear box och ryggsäck mm på PCT

De lätta ryggsäckarna är mer känsliga och går lättare sönder. Så min ryggsäck var sliten när PCT turen var över. Sidofickorna var trasiga efter 1500 mile. Jag tejpade ihop de. Dragkedjan krånglade, trasig midjebälte och säcken var så smutsig. Jag lämnade ryggsäcken kvar i en sopinsamling efter väl tjänad tid.

Jag måste erkänna att jag är slarvig. Är jag ute så sätter jag mig på marken vart jag vill och slänger ryggsäcken bredvid. Vissa andra brer ut sitt underlägg ordentligt och håller ryggsäcken där. Jag tror att det är en bra idé, men jag hade en termarest uppblåsbar liggunderlag och den används inte annat än att sova på. Jag ville ha lite bekvämlighet. När det var blött satt jag på regnponchon.

Ryggsäcken från -95 är än i ganska bra skick men väger för mycket för en gammal kvinna. Förra året fick jag en ny lätt ryggsäck som present. Den väger 1000 gram som PCT säcken och är förstås mer känslig än en robust variant. Jag ska nog bli mer ordentlig när jag handskas med den. Den får hålla livet ut.

Jag har alltid haft 60 liters säck. Jag tror att 60 – 65 liter är perfekt oavsett vart man går. Om man inte tänker göra några extrema saker som att leva i ödemarken länge utan att fylla på mat emellan eller en rejäl expedition.

Meningen är att det ska vara lätt att vandra, inte för tungt. Det blir då och då slitigt ändå. Minimalistisk liv ute är faktiskt befriande i dagens prylsamhälle.

Ryggsäcken har öppna fickor utanpå för saker som behövs under dagen. Den har lite band och öglor för att hänga saker på som stavar när man inte vill gå med dem. Justerbara axelremmar, justerbar bröstrem och höftbälte . Undvik säckar som skall justeras hit och dit för lämplig rygglängd. Inga lösa kuddar och sånt. De sitter inte kvar.

Det finns enormt urval, alla kan hitta just sin säck. Är du en normalstark person behöver du inte fastna på själva säckens vikt. Köp något funktionellt just för dig.

Jag packar ryggsäcken alltid ungefär likadant. Jag kan hitta sakerna i mörkret. Sovsäck och underlägg nederst. Extra Gas. Sedan kläder i en påse – utom dunjacka. Det elektriska samt en extra ask tändstickor i vattentät påse. Undvik att vassa saker trycker på ryggen. Mat sorterad frukost, lunch/fika, middag, i olika påsar. Kokgrejer och gas. Regnrocken går jag i om det inte är för varmt. Dunjackan stuvar jag in mot säckens rygg. Översta fickan första hjälpen, mygghatt, mössa, handskar, regnskydd för ryggsäck, annat man vill ha lättillgängligt beroende på vädret. Vatten, karta och snask i sidofickor. Kamera på höftbältet.

Jag brukar inte ha extra skor med mig på lågland. Ja hade inga extra skor på PCT. Det var så varmt att skorna torkade snabbt. Men på svenska fjällen med vad är det bra att ha något att vada i.

Har jag något speciellt i min ryggsäck? Nej. Bara det nödvändiga. Inga extra prylar. Dock kan det variera beroende på läget. På lågland krävs mer vatten att bära än på fjällen. Laddning av Garmin och telefon samt kamera skedde på PCT genom solpanel medan på den svenska fjällen är det powerbank man oftast får lita på.

Så för en svensk fjäll – eller låglandsvandring under 2 eller fler veckor har jag med mig:

Big four: Ryggsäck +regnskydd, enmanstält, liggunderlag, sovsäck. Ryggsäck, tält och sovsäck är nu mera lågviktsvarianter.

Annat bra att ha: litet sittunderlägg (beroende på vilket liggunderlag du har), lakanspåse av siden om du har dunsovsäck, gångstavar, en större tältpinne som fungerar även som spade. (man gräver en grop för toalettbehov, minst 60 meter från stig och vatten, fyller sedan igen och toapappret tar man med i soppåsen.)

Kläder: 2 par byxor, den ena tunnare träningsbyxor, ett underställ, 1 långärmad tröja, 2 T-shirt, 3 par trosor, 3 par strumpor, 1 ev. 2 par skor, dunjacka, regn/alljacka, mössa, handskar, keps, mygghatt, knästöd.

Inga regnbyxor, de jag går i fungerar för viss regn. Ovanstående innehåller också det jag går i.

El: 2 powerbank, kabel + kontakt, kamera, extra batteri och disk, telefon, pannlampa.

Mat: gaskök, 1 kastrull, gas, tändstickor, tändare, mugg, sked/gaffel, kniv, vattenrening, vattenflaska eller fler, dricksflaska, några plastpåsar för sopor och mat. Och så mat förstås.

Hälsa/hygien: första hjälpen pack plus blodstoppare, plåster, räddningsfilt, sårsalva. Myggmedel, halstabletter, värktabletter, någon typ multivitamin, kam, tandkräm, tandborste, tandtråd, tvål, hudkräm, solkräm, läppbalsam, nagelsax, vetvipes, toapapper, handdesinfektion, liten handduk, solglasögon.

Diverse: block, 2 pennor, karta, miniatyrförstoringsglas för karta, kompass, guide om det finns. Nål och tråd, några säkerhetsnålar, bit silvertejp eller björntejp. Och så klart har jag bankkort och även kontanter. Lita inte på att kort fungerar i fjällvärlden. Båttur betalas ofta med pengar.

Jag har inga böcker med mig utöver ev. guide. Jag surfar inte på Internet även om jag kunde. Jag håller kontakt med anhöriga genom att sända min tältposition till min son dagligen. Jag gör inget annat än går, ser mig omkring, tar en bild då och då. Lagar mat och sover. Jag är fri från allt annat.

Länk till min PCT utrustningslista finns nedan.

Bilder: Överst Hellemobotn Norge, nästa Sörmlandsleden i år båda bilder med min gamla säck från 1995.

Vill du kolla vad proffsen har med sig: Halfway Anywhere är läsvärd