Bara ett ögonblick var sjöstranden lysande röd i kvällssolen. Jag lyckades ta en bild. Den nästa var mörkare. Om några minuter hade ljuset försvunnit. En blek höstnatt la naturen i vila.
Hur ofta lyckas vi fånga de sällsynta ögonblicken?
Inte bara i bild utan i göranden. Den minuten som kunde ändra hela livet eller en viktig bit av det. Ögonblicket då konsekvenserna av våra livs val är så klara. Då vi gör en avgörande förändring.
Eller låter bli.
Nu tänker jag inte på de planerade förändringarna utan då livet skriker efter förändring, en stund då vi inser att det går inte längre. Det är ofta i relationer sådant ögonblick inträder, men även i arbete, kanske i ens ekonomi och speciellt i vårt eget beteende.
Fortsätter vi så dör vi, om inte bokstavligen.
Så här i början av året gör många nyårslöften. En del har redan brutits. Den där cigaretten. Bara ett glas vin till och sen är det slut. Något som lockade i skyltfönster och budgeten var redan överskriden. Träningen som hoppas över idag. Gräl. Mer…
Men hur många har gett löften att lyssna på sitt inre, ta vara på de ögonblicken då hela vårt väsen signalerar om behovet av att rensa vårt liv?
Det är så svårt att bryta vanor. Det är ännu svårare att bryta upp från ett liv som förgör oss. Ett liv där vi aldrig är lyckliga, inte känner oss uppskattade, där våra drömmar knappt existerar. Liv som liksom äter upp oss. Det är oerhört skrämmande att inse det och sedan göra något.
Vad vill du ändra i år? Eller hör du till de sällsynta människor vars liv är exakt som du önskar? Inte en sak att förändra? Inget som skaver? Inga förhoppningar?
Gratulerar i så fall. Eller ska jag hellre beklaga? Livet är en pågående förändring, ingenting är statiskt hur än du önskar det.
God fortsättning. Ta vara på de ögonblicken som talar till ditt inre eller till och med skakar om dig. De är de som är värdefulla, inte den dagliga lunken.
I september kom nyheten, den zebrarandiga tröjan, till den fina affären. Den var inte av ull utan något nytt material. Den kliade inte. Jag var allergisk för ull så den tröjan vore som gjord för mig. Dessutom var den svart-vit. Flickor hade ofta kläder i något rött. Jag gillade svart. Jag gick då andra året i flickskolan.
Jag insåg snabbt att den tröjan var utom min plånbok. Jag hade egna pengar eftersom jag bar ut morgontidningar men det fanns många hål att fylla, skolavgift, skolböcker, busskort för regniga dagar, kläder med överkomliga priser, presenter till Jul för småsyskon…
Några av de rika flickorna kom till skolan med någon av de randiga tröjorna. Jag var inte avundsjuk. Livet var bara så.
Någon dag efter nyår fick jag en försenad julklapp från mor. Den var en zebrarandig tröja. Jag var överlycklig. Tröjan var så mjuk. Jag gick till skolan extra glad. De fina flickorna hade nu andra tröjor, mode fanns även då. De skulle aldrig gå i en reatröja som fattige jag. Men jag hade min tröja länge. Även idag har jag fungerande kläder köpta kanske 30 år sedan.
Vi barn födda under kriget lärde oss att en bättre framtid fanns bakom hörnet. Det gällde bara att göra sitt bästa. Sköta skolan, hjälpa föräldrar och de äldre. Det nedbombade husen revs och nya kom till i stället. Varor kom till affärer, även exotiska sådana som bananer. Ransonering försvann. Den stora vändpunkten var Olympiaden 1952 som förde med sig turister från andra länder. Ekonomin började blomstra. Med ekonomins uppgång följe bättre skolor med fina skolböcker och det finska skolundret räckte länge.
Livet var hoppfullt. När jag gick min tidningsrunda klockan fyra på natten visste jag att den bringade inte bara pengar utan en framtid genom att jag kunde betala skolavgiften. Jag är glad över att ingen behöver betala för skolan idag, men viss reakänsla finns det.
Hur det än var låg Finland en bra bit efter Sverige i allting, utom sammanhållning. Ett krig för människor samman ifall de har en grund att stå på. Vi är finnar, vi håller ihop. I värsta fall ber vi till Gud.
Finns ingen vi grund fungerar det inte att hålla ihop.
Hur blir barn de hoppfulla personerna min generation var? Det finns många komponenter men jag ömmar alltid för skolan för det är det gemensamma vi ger till barnen.
Utbildning är det viktigaste vi kan ge barnen, utöver goda föräldrar. Det sista kan vi inte styra helt men skolan borde vara för alla barn, inte bara för någon typ av mellanskiktet.
Just den sjunkande skolnivån eller ska jag säga bristen på kunskap hos elever är den stora larmklockan men Regeringar har inte velat höra det. En skara elever är på väg att bli funktionella analfabeter utan förmåga att ha en egen framtid. Det borde vara skrämmande och Regeringen borde sitta i krismöten med alla experter. Riktiga experter, inte tyckare, dem har vi nog av. Vad blir det av dessa barn som vuxna? Vart i Samhällets maskineri får de plats? I bidragskön? Som gängmedlemmar? Som olyckliga hemmasittare utan hopp?
Om – så tankekedjan är oerhört utebliven i Sverige och i många andra länder, Afghanistan som bottennapp vad gäller utbildning och tilltron att Samhället klarar sig utan utbildade kvinnor. Är du inte utbildad är du inte med.
Nu kom jag en bra bit ifrån den zebrarandiga tröjan men ändå inte. För, hoppet om bättre morgondag är det som håller människor och Nationer uppe. Möjligheter som kommer med tiden om du gör din del. Finns ingen bättre framtid i sikte än bidragskön eller huka sig i fientlig omgivning krackelerar Samhället.
Först utan att vi knappt märker det och sedan är det för sent.
Sammanhållning, gemenskap, vi, är då bara splittrade öar i ett land som gick sönder.
Hur kunde länder som Sverige, teknikundret, välståndsundret, rik och rent av lycklig hamna på tipping point? För, sanningen är att vi lämnar uselt land till våra barnbarn. Kanske finns det inget hopp att lämna över? Jag menar inte klimatet utan Samhället med alla sina nyanser. Finns inte hoppet om en bättre framtid, möjlighet till ett tryggt liv, existera inte vi längre i fredliga former.
Vi ligger redan risigt till. Ryssland maler sönder Ukraina, ett land som kämpar för vår överlevnad. Så oerhört slöseri av resurser, mänskliga och ekonomiska. Vad kunde alla ha fått i stället? Lita aldrig på ryssen, sa min far och det har fått sin sorgliga sanning uppenbarad. Inga maktmedel fungerar trots de miljoner vi öser på Världens organisationer som FN. Det är bara vapen som har makt, inga resolutioner.
Gott Nytt År 2024 ändå till er mina vänner. Vi gör så gott vi kan. Håller ihop med våra familjer och närstående, vänner inräknade. Till de politiker och maktmänniskor som lever på vår bekostnad, valda av oss eller inte, vill jag säga: det här duger inte. Jag önskar från Er: Bättre Nytt År!
Det här året börjar inte bra. Ett plan på väg
till Ukrainas huvudstad Kiev, sköts ner strax efter lyft av iransk militär på
Teherans flygplats 10 januari. Alla 167 passagerare dog. Spänningen mellan Iran
och USA steg.
Vulkanutbrott på Filippinerna, jordbävningar i Turkiet och Costa Rica, de nu mera vanliga sprängningarna, rånen och skjutningarna i Sverige och sedan elak virus från Kina som sprider sig över världen.
En glädjande händelse finns dock i Sverige – så länge. Budgetomröstningen i Riksdagen där oppositionen med M, KD, SD och V tillsammans enades mot MPs friår (att betala folk för att inte arbeta) med mera och lösgjorde ytterligare medel för de krisande Kommunerna i landets ändringsbudget. Så fungerar demokrati oavsett vad Aftonbladet ylar om. All makt utgår från folket genom Riksdagen även om det ofta brukar halta genom ren mobbning.
Nu till årets elände som lär bli långdraget.
Minns ni svininfluensan med start i april 2009?
Folk stod i långa köer för vaccin. I kön till en vårdcentral nära mig slogs
några för de ansåg sig ha rätt att gå förbi. De var så viktiga personer. Polis
tillkallades för att få lugn i kön. Den
växte till hundra meter. Och sedan tog vaccinet slut på VC. Kaos. Det blev dock
vaccin över totalt och då klagade folk att Regeringen hade slösat pengar för
onödigt vaccin.
Jag tänkte på svininfluensan när jag såg bilder
från Kina. Enorm trängsel på sjukhus. Vore det inte klokare att stanna hemma?
Det finns inget mot virus än så länge, bara de vanliga smärtstillande. Men den
här är elak variant som angriper lungorna och då kan uppstå behov av respirator
i värsta fall.
När epidemier avtar finns föga intresse att utveckla
ett vaccin. Som i fallet sars. Det är dyrt. Vem ska betala? Det finns inte
heller beredskap för en stor epidemi i Sverige – kanske ingenstans – när den
dagliga sjukvården går redan på knäna.
Så, ett nytt coronavirus, 19-nCoV, härjar i världen, med början i Wuhan och omkring, en kinesisk stad med över 11 miljoner invånare. Systerstad med Borlänge. Det sägs ha startat på en fiskmarknad där man också sålde vilda djur som ormar och fladdermöss. Försäljning av de vilda djuren är nu förbjudet. Stämmer det kan vi aldrig veta. Det är Kina.
I Wuhan byggs ett nytt sjukhus snabbt, det måste bli en typ hangar. Flygplatser i flera länder kontrollerar om människor har feber vilket inte hjälper till så mycket. Man kan ju vara smittad men inte speciellt sjuk än. Sevärdheter stängs i Kina, även Mc Donalds och Ikea. Trängseln på den kinesiska muren anses också sprida risken och är stängt.
Det officiella firandet av nytt år, råttans år,
blev inställt på flera platser som
Peking, Hongkong… Det kinesiska nyåret är den viktigaste helgen i Kina och
många reser då hem. Det är då man har sin årliga semester. Nyåret kan vara det
enda tillfälle man träffar sina anhöriga eller ens sina barn. Många föräldrar
arbetar i storstäderna och barnen tas hand om av far – morföräldrar. Jag minns
när vädret gjorde resandet omöjlig ett år och folk grät öppet när tåg var
inställda. Flera fick vänta till nästa år för att träffa sina anhöriga. Det
finns föga flexibilitet i det kinesiska arbetslivet.
En epidemi påverkar inte bara de sjuka,
sjukvården och daglig liv utan arbete, ekonomin och börsen samt Kinas position
i Världen. Det är tveksamt om Kina uppger rätta siffror över utbrottet.. Låter
för få när stora områden, flera städer läggs i karantän av det. Trafiken står. Man
stänger in och utvägar.
Fallen måste vara fler smittade än det sägs?
Från Daily Mail det officiella läget igår.
Kanske därför visar Kina så genomgripande åtgärder?
Över 50 miljoner människor befinner sig nu innanför karantärsområdet i Kina. Att
stänga in fria människor som inte har begått brott är en radikal åtgärd av
rädsla och försök till kontroll. Kommer det att hjälpa? Hur försörjs
människorna på de områdena?
Det är lätt att smittan sprider sig när städerna är så tätbefolkade. Och i vår öppna värld sker överföringar av sjukdomar snabbt. Flyget och trafiken för smittan vidare. Tänk om siffran fördubblas varje dag. 2,4,8,16….. om 20 dagar vore det över 250 000. Nej, så pessimistiska ska vi inte vara.
Dags att bunkra lite mat och se en film om
virusutbrott som är väldigt trovärdig i sättet hur spridningen börjar och sker
och hur det oförutsedda lamslå världen. Ett större utbrott av någonting klarar
inte vår svenska sjukvård av när de inte ens fixar dagens behov. Blir du lindrigt sjuk får du sköta dig hemma. Bäst
så?
Filmen Contagion är en spelfilm inte
dokumentär.
Folkhälsoinstitutet meddelar: Utifrån nuvarande kunskap bedömer vi inte att det här viruset har pandemipotential. Det verkar i nuläget inte vara tillräckligt smittsamt för det. Om det hade haft potential att ge en pandemi skulle vi sannolikt redan ha sett mycket mer smittspridning även utanför Kina.
Personligen var året 2017 ett av de sämsta år jag haft i mitt vuxna liv. Det finns väldigt få händelser värt att minnas. Året 2017 får gärna gå till historiens soptipp för min del.
Sverige är på sluttande plan. Ute i den stora världen är läget lika illa.
Krig, svält, överbefolkning, vattenbrist, skaror av arbetslösa unga män som försöker tränga sig till EU, flyktingar, obegåvade politiker, terrorister… oro i flera länder.
De som analyserar läget för nästa år säger:
“If 2017 did not look good, predictions for 2018 are no better: violence and insecurity are likely to deteriorate in Afghanistan, Democratic Republic of Congo, Libya, Ethiopia, Mali, Somalia, and Syria next year,”
”Next year Ethiopia will join northeast Nigeria, Somalia, South Sudan and Yemen as places at risk of famine”, från rapport “Humanitarian Overview: An analysis of key crises into 2018” av ACAPS (Assessment Capacities Project).
Och så vidare…
Så, Gott Nytt År? Bättre helst!
Jag önskar alla läsare Gott Nytt År. Ta vara på dagarna som går. De kommer inte åter. Få saker går i repris så man kan få fatt det man missade. Tro inte på dem som säger att man hinner nog senare…Dröm inte. Gör något åt det.
Livet är det som pågår medan du väntar på sådant som aldrig händer (Kristian Anttila)
