Etikettarkiv: matpriser

Från lanthandel till stormarknad och Grinchen i mataffären.

Publicerat av

Den här ICA handlaren föddes 1913. Sitt första arbete fick han i en livsmedelsbutik som springpojke. Men han ville få en egen affär, gärna i hemtrakterna, så han avancerade och  sparade. En dag gick flyttlasset mot en mindre by, litet hus och en lanthandel. Han hade nyss fått en son och hoppades en ljus framtid för honom i affärsvärlden.

Så blev det inte men det är oväsentligt just nu.

Detta är 1943.

Nu kan ni själva läsa på den idag hatade ICA handlarnas tillkomst. Om grossistfirman Hakonbolaget 1917 – 1938 som senare blir ICA. (Länk nedan.) Handlaren ser fördelarna och blir en ICA handlare efter några år, men kunderna ser ingen förändring, kanske bara varor med ett annat namn och lite större urval.

Affären hade allt en by med omgivning av bönder, anställda i samhällsservice, elmontörer, vägarbetare, gamlingar i sina stugor, byggare, järnvägare, förarna av busslinje, fiskare, diversearbetare, husmödrar och besökare till fjällstugor kunde behöva.

Handlaren höll affären i ordning. Han förhandlade med lokala producenter och var noga med att gynna också dem. Det var inte enkelt.  Det pågick  nedstängning av mindre rörelser. Folk flyttade mot staden, tog arbete i en fabrik och lämnade den olönsamma gården. Mjölken fraktades längre och längre bort. Bara potatisen kom till sist från orten.

All produktion rörde sig mot större enheter. Det småskaliga var omodernt. Snart även på  hans bransch.

Handlaren arbetade  tolv timmar i dygnet, någon timme på söndagar med pappersarbete efter kyrkan och kaffet. Privatlivet var ganska obefintligt utöver församlingen och Kommunledningens möten. Han körde  ut varor på kvällen om någon var sjuk och inte kunde ta sig till affären. Handlaren var en ansedd person som bidrog med medel till rasade byvägar, kyrkans blomsterfond och  församlingens fattigfond och så klart kyrkans söndagskaffe och firandet av svenska märkesdagar.

Blev han rik som ICA handlare? Beror på vad man menar med rik. Ja, hans affär gjorde en vinst i pengar räknat. Han var väldigt förståndig med pengar och det kastades inget i onödan. Men han arbetade mestadels ensam, ett deltidsbiträde kom till efter första hjärtinfarkten så lönekostnaden hade varit försumbar. Hustrun hade sina uppgifter i affären när barnen började skolan.

Som många mindre ICA affärer var denna ett familjeföretag.

Det började kärva till när ett större affärscentrum slog upp dörrarna i grannkommunen med självbetjäning i mataffären. Ja, det fanns köttdisk  kvar men flera varor var redan i en förpackning. På -60 talet exploderade förpackningar och plastfolie för matvaror, och hyllsystem för affärer vilket gav möjlighet för kunderna att själv ta färdigpackade varor och betala i kassan. En del varor var billigare  och utbudet större än i vår Handlares affär. Folk ville ha mer att välja på. I stället en affär där handlaren stod bakom disken och plockade fram de begärda varorna fick folk nu handla alldeles själv och kanske spara tid.

Det kom också mer utländska varor på hyllorna.

Affären var Handlarens livsverk. Det andra livet med familj hade  fått mindre tid. Men det var helt normalt på den tiden, i familjefäders liv var vikten av försörjning  större än att umgås med familjen. Det roliga fick komma när tiden tillåt det. Fäder hade en annan uppgift  då än att vara jämlikt föräldraledig för bebisar. Oftast var mannen familjens huvudförsörjare.

En i byn tog över affären efter Handlarens död men det bar sig inte länge. Folk föredrog de nya moderna affärerna. Det var orimligt att investera och bygga om en gammal lanthandel. Det stängdes i slutet av -70 talet så som många små affärer. Snart revs också huset. Nu tar alla bilen eller bussen till större tätort för matinköp.  Bondgårdarna är nedlagda. Små verkstäder stängda. Många hus är drivna. Vissa yngre uppehåller drömmen om att arbeta genom Internet. Någon säljer turistprylar. Landsbygdens boplatser på Norrlands inland är nedlagda på många små orter. Har du inte en stor skidbacke är det ganska kört för orten.

Det är nog så att denne Handlare och hans likar är en relik i historien.

Dock finns det affärsmän idag som satsar för en egen affär inom ICA  eller Coop och använder sin tid, pengar och intresse för att driva en mataffär så att du kan ha något på tallriken samt snacks framför TV n.

Så, är dessa ICA och Coop handlare skyldiga till höga matpriser? Är inte allting dyrare nu än före covid? Är det inte en trend i hela Europa så kanske vi skulle skylla på EU politikerna i stället din lokala handlare? Jag var nyss i England och inte var maten billigare där heller. Är vi inte alltför beroende av utlandet också eftersom vår självförsörjningsgrad är låg, ungefär morötter och havre.

 Kanske är det momsen som är för hög? Eller våra krav att det nödvändiga för livet inte skall kosta utan det måste bli över för annat? Kanhända att en del av oss handlar fel, utan planering och onödiga saker? Kanske kan inte alla ens laga mat själv?

Nu protesterar en del människor mot matpriser med köpstopp och ICA handlaren ses som den girige Grinchen och de som satsade sina pengar i mataffärer lik rövare.

Att gilla skickliga affärsmän är helt ute.

Visst kan det ligga något i att utdelningarna till ägarna är för höga. Mycket vill ha mer. Inte bryr de sig om din tomma börs.  Men skall inte ett företag löna sig? Investerar du själv i aktier och fonder utan att få någon vinst tillbaka?

Kanske avstod du från lönehöjningar i år för att förbilliga  prissättningen där du är anställd? Varför inte? 

Oavsett vems ”fel”:

Ingen av oss vill att Staten driver mataffärer och bestämmer priset. Vissa länder har provat det, med brödköer som resultat.

AB Hakon Swenson bildas

Bild överst: affär i Nordiska Museet.

Gör en Svantesson – jämför!

Publicerat av

Gröt till middag. Här kommer ett recept:

Havregryn, gärna den med quinoa, hur mycket beror på hungergraden.
Vatten enl havregrynsmängden
1 tsk chiafrön
1 – 2 msk mandelmjöl
Blåbär 1 dl
Hallon ½ dl
(Alternativt 1 äpple och 2 fikon i bitar)
1 tsk olja eller klick smör
lite salt
Kokas med låg värme under lock, Rör några gånger. Bären ska än hålla ihop.
Serveras med honung och mjölk

Nej, nu blev det ju helt fel. Inte ska vi ha så många ingredienser. Inflation måste ner. Även en grötätare skall hjälpa till. Så stryk allt annat än vatten och havregryn. Se till att köpa de billigaste grynen.

Finansminister Svantesson uppmanar privatpersoner att öka trycket på företagen genom att jämföra priser och välja de billigaste alternativen.

– Man kan fundera på varför en matkasse i Sverige ökat med 20 procent det senaste året, men inte i de övriga nordiska länderna, säger hon och uppmanar privatpersoner att öka trycket på företagen genom att jämföra priser och välja de billigaste alternativen.
– Som konsument får man också jämföra, var ska man handla? Finns det handlare eller butiker som höjer i onödan?

Gör en Svantesson. Ta en promenad till alla affärer du har inom en mil och jämför så du gör det smartaste havregrynsköpet.

Jämföra priser? Så talar en storstadsmänniska med otaliga affärer i närheten.

Har du bara en affär inom räckhåll? Vilken svår sits du ligger i. Men ta nu inte bilen det är dyrt och inte miljövänligt. En cykel kanske kan hjälpa dig att ta en jämförelserunda. Fast nu är det snö och under den ishalka på många områden. Benbrott är dyrt för samhället.
Du kan förstås försöka pruta och gräla med personalen i affären tills de kastar ut dig.
För, det är inte personalen som höjde priserna, höjdarna sitter högre upp, kanske till och med utomlands.

Har Svantesson blivit en konsumentrådgivare? Är det inte hennes och Regeringens sak att hålla koll på ekonomin, ha skatterna och elpriserna så låga att folk har råd att äta? Inte kan det vara mitt jobb, en gammal pensionär med usel pension, att försöka styra livsmedelsindustrin? Jag håller visst koll och utesluter mat jag inte har råd med. När åt jag hel nötkött sist? De där fina ostarna? Var nog en vecka före julen då vi hade en familjemiddag. Tomater är lyxvara, åt en halv igår, den andra halvan idag. Ok, det var en större tomat, kilopris 67kr.

Riksbankschefen Erik Thedéen har också läxat upp konsumenterna.

– Vår förhoppning är att hushållen i någon mening blir tuffare förhandlare. Att de inte accepterar de högsta priserna utan går till dem som erbjuder lite lägre priser.

Om alla köper det billigaste finns inte det billigaste snart. De priserna går upp.

Nu undrar jag hur många människor med arbete, vanligen 8 timmar om dagen plus resa har möjlighet att ränna runt och jämföra priser eller använda sin tid till Internetsökningar i stället sina barn med mera? Jag tror att de flesta familjer är medvetna om behovet att jämföra priser för större köp men att springa runt för de billigaste grynen eller tomater är idiotiskt. Den tiden har bara de som inte arbetar. Gjorde en koll förra veckan per Internet i tre närmaste affärer och det skulle bli en tia i vinst om jag rände runt. Och en av affärer var fem kilometer bort. Skulle jag bära mjölk hem fem kilometer och vinna 50 öre per liter?

Inte. Köptrohet kan också ge fördelar. Några sa lite föraktfullt ett år sedan att pensionärsrabatt 5% var ingenting, men nu befolkar de affären på pensionärsdagen.

Något jag som lägenhetsboende har avundats är de stora gräsmattorna villaägarna har. Jag har undrat: varför odlar de ingenting. Inte ens en rad potatis, bara gräs. Kan det bli annorlunda nu när matpriserna är så höga att de drabbar alla. Potatis, tomater, squash, sallad…

Vi är inte ensamma. Läget för britterna – de vanliga arbetarna – är också skit. ”Om vi värdesatte våra inhemska produkter mer skulle många äta rovor nu i stället för att tänka på sallad och tomater”, sade miljöminister Thérèse Coffey under en parlamentsdebatt.

Äta rovor blev en ny äta kakor. Dock beskylldes Marie Antoinette i onödan, hon sa aldrig så, men Coffrey är nu för evigt en ny representant för förakt mot folket. En rova.

Under de senaste veckorna har grönsakshyllorna gapat tomma i allt fler brittiska mataffärer och många av de stora matvarukedjorna har infört ransonering för kunderna. Ingen hamstring. Det är inte fel att äta säsongbetonat men inte ens rovor odlas på vinter.

Nu mera produceras grönt över året – ifall strömmen räcker. Matproduktion finns ofta i de sydligare länderna eller ändå längre bort. I Sverige är vi knappt självförsörjande i något, bara i spannmål, socker och morötter. Så, ät morötter och gröt! Någon tomatodlare gav nyss upp. Elpriser var boven. Jag misstänker att vi inte har sett slutet än i prishöjningar.

Har du någon suverän spartips om mat? Själv börjar jag känna som om vi vore på väg till efterkrigstiden i Finland. Då var det ransonering. Idag ransonerar vi själva.

PS. Priserna har höjts i alla nordiska länder men Sverige toppar höjningarna.

Bilder: en billig lunch, soppa från pulver. En kaka i Rom hade inte bild på en rova.

Dagens ämnen i mataffären och torget och lite annat gnäll.

Publicerat av

Jag handlade mat och blev liksom deppig. Ja, priserna har ökat. Rejält. Jag såg flera pensionärer som kollade priser. Det var inga lyxvaror som hamnade i deras korgar. Inte hel kött och sånt. Jag pratade med några äldre kvinnor och alla var oroliga för ekonomin. Vi stod vid disken med smör och margarin. Smör på brödet har blivit en lyxvara, sa någon. . Mjölk till gröten likaså. Någon tipsade om ost som hade bra extrapris. Alla hade börjat handla på tisdagar då pensionärer som var medlemmar fick 5% rabatt.

Samtalen med folk i affären, på torget, i trapphuset handlar idag om matpriser, elräkningen, oron att någon klanmedlem kanske bor i huset och någon spränger dörrarna, att kriget i Ukraina kan sprida sig tack vare en rent av galen man i Ryssland.

Covid har helt utmönstrat från samtalen.

Mittemot mig finns ett gammalt servicehus som är omdöpt till något annat med utebliven service på plats. Du får välja omsorg, heter det. Så olika företag åker till huset. Jag ser att få har någon julbelysning i år. Det är mörkt. Någon jag pratade med sa att kyrkan var full första advent för det var gratis kaffe efteråt. Annars är det tomt.

Alla pensionärer lever inte loppan på Kanarieöarna. Alla har inte bostad som de kan skuldsätta. Alla har inte den där stugan med vita knutar de kan tillbringa helgerna i. Många har bara det som finns i deras lägenhet vars kommande hyra de ängslas för. De är ofta ensamma kvinnor över 80 eller deras män har dött utan att lämna en förmögenhet efter sig.

Alla har inte barn som kan eller vill bidra till den där guldkanten i livet.

Ändå är våra pensionärer långt från de fattigast i Världen. Vi räknas till och med som det bästa systemet i Världen. Varför känns det då inte så? Gnäll?

Det känns dock som den bästa tiden är förbi för Världen. Det handlar inte om pengar, det handlar om förlorad hopp. Det är inte svårt att tänka så idag. Krig nästgårds. Skattepengar går till krigsutrustning, inte till civila behov. Klimataktivister vill att militären skall klimatanpassas. Vilket skämt. Krig är just ett sätt att rasera miljön, det finns inget klimatpositivt i det.

Förtrycket av kvinnor ökar, inte minskar. Hunger som följetong. Vi har hört om svält i vissa länder sedan evigheter. Men de fattiga länders inbördeskrig lever sitt liv ändå. Det går att fortsätta rada på elände hur länge som helst.

Mycket av det som är galet i Världen är resultat av politik, några makthavare och de rika som styr i bakgrunden.

Men vi har varit med som anhängare eller tysta medgivare. Vart drar man skuldgränsen?

Det jag minns från min ungdom var stora brister i levnadsförhållandena men vi hade den där tilltron: om jag gör mitt bästa kan allt blir bättre.

Jag har framtiden i min hand.

Det måste ha varit oerhört barnsligt att tänka så. Då, efter kriget när jag var barn tyckte folk i allmänhet att deras arbete gav en möjlighet till gott liv för deras barn. De trodde att Regeringen arbetade hårt för att ge folket bättre tillvaro och framtid, inte för sin egen position. De stora mäktiga länderna uttryckte i gemensam kör: aldrig mer krig.

Det var då det.

Än är Sverige ett av de bästa länderna att leva i. Det beror på vem du är, vart du bor, vad du gör, vad du äger och vad man jämför med och hur man definierar ett gott liv. Däremot är dina möjligheter att påverka väldigt små utöver ditt eget liv och ibland inte ens det.

Var nöjd med det du har. I morgon kan det vara annorlunda. I betydelsen värre. Vi fortsätter streta som myrorna i sin stack, på olika sätt. Jag ska sätta på lite te. Kanske en pepparkaka så jag gnäller mindre.

Glöm inte registrera din katt hos Jordbruksverket. Ett av de nya lagarna.