Etikettarkiv: människovärde

Sorg över Världens tillstånd

Utvalda

Publicerat av

Jag började gråta när mannen kom in. Han var smutsig och linkade med en käpp. Han försökte ge mig en sak, en liten kopp som såg ut lik miniatyrkakform. Den var rester av någon krigsmaskin. Mor kramade om den smutsige mannen. Hon satt fyr på spisen och började värma vatten. Mannen satt sig vid matbordet. Mor plockade fram bröd och kokade gröt.
Jag gömde mig. Han var en obekant skrämmande person. Han var min far.
Det var i september 1944 i Finland. Far kom hem från kriget som var slut med svidande fredsavtal. Jag är då två år. Efter sjukhusvistelse repade far sig och gick till sitt arbete han hade fått lämna vid krigets början. Vår kontakt blev inte speciellt bra som far och dotter. Men som vuxen fick jag en annan kontakt.
Först vid sin dödsbädd berättade han från kriget till mig. Han bad mig att aldrig berätta om det för någon.

Jag borde göra det. Hur allt sjukvårdsmaterial tog slut. Hur sjukvårdaren fick använda sitt vapen för att korta lidandet för sina kamrater. Soldater dog. De unga som kastades in dog. Från min stora släkt fanns knappt några män kvar. Medaljer? Billigt sätt att markera hur bra och uthållig en soldat var. Hur många fiender han hade lyckats döda. Min far hade flera medaljer som han aldrig bar. De hamnade i metallåtervinning efter hans död.

Hur blir livet för barnen i Ukraina? Bakar de också sandkakor med någon överbliven sak från kriget, som jag gjorde? Hur kan de handskas med sina sårade fäder och mödrar som har deltagit i kampen mot Ryssland? De trötta, trasiga, de skadade. De vars hälsa aldrig helas, som min fars. De vars ekonomi har kraschat. De som ingenting har att komma till.
De som aldrig kommer hem.

Krig är grymt. Krig raserar. Krig borde vara helt onödigt. Förbjudet. Men människan har inte än passerat vilddjurs stadiet utan mördar sina egna. Flera ledare saknar förstånd. Det pågår flera krig i år, den största och mest uppmärksamma i Ukraina efter överfall från Putins Ryssland. Miljarder av Världens pengar rinner i väg. Miljön är i katastrofal situation. Och människor lider på var sin sida.

Just nu har Sverige närapå tiggt om att ingå i en stor försvarsallians, Nato. Innebär Nato ökad risk för krig? Eller avskräcker vi fienden? Vet ej.
Nödvändigheten att försvara sig är ett politiskt misslyckande, inte en vinst. Många har redan hunnit korka upp bubbel trots att pappren för NATO inte är påskrivna. Varför känns det bara som ett misslyckande?

Kan vi, småfolket, känna annat än förakt och rädsla mot Världens ledare, även våra egna? Röstade vi verkligen för osäker tillvaro med krigsrisk? Hur skyldiga är vi var och en? Hur än jag har markerat min ovilja att vara med i system som förutsätter krig har det inte haft någon betydelse alls. Fred är död. Krig är vinnare. Allting kan bara bli sämre. Vi gräver vår undergång på flera sätt. Vi värdesätter varken vårt liv eller vår planet.

Krig kan föras på flera sätt och i mindre omfång fast det kallas för något annat. Vad kallar vi skjutningar på gatorna, inte bara här utan ute i Världen? Talibanernas regler för kvinnor är också ett slags krig. Kvinnor är fråntagna både självständighet, rörelsefrihet och sitt människovärde.
Vad är ett människovärde är dock en stor fråga med många svar, beroende på vem man frågar, i vilket läge och vilket styrsystem finns för landet. Följ pengarna sägs det ofta och ofta stämmer det men Världen har flera spelare än de med sedelbuntar.

Världen är inte god. Men det finns goda undantag. Än så länge. Håll fast vid de bra sakerna i ditt liv.

Hur definierar du ditt människovärde? Vad är fred för dig?

2022 var det dödligaste året för väpnade konflikter sedan folkmordet i Rwanda 1994, visar en rap-port från Institute for economics and peace.
Enligt rapporten, Global Peace Index (GPI), var antalet dödsfall som kan kopplas till globala kon-flikter cirka 238 000 ifjol.
Kriget i Tigrayregionen i Etiopien ensamt stod för över 100 000 dödsfall. Sedan Ukraina med åtminstone 82 000 personer som mist livet i Rysslands anfallskrig. Osäker siffra.
Island är Världens fredligaste land. Sverige kommer på plats 28. Afghanistan håller bottenplatsen igen.
https://www.visionofhumanity.org/wp-content/uploads/2023/06/GPI-2023-Web.pdf

Bild överst Island, Landmannalaugar ’, mitten Mauripoul, Ukraina.

Priset för en flicka 2200 dollar.

Utvalda

Publicerat av

Har du en 9 år gammal flicka hemma? Hur skulle det kännas att sälja henne till en 55 år gammal obekant man för sex och hushållsarbete? Vad skulle du tänka om hon dog i barnsbörd? Kanske: vilken tur hon hade?

Jag läste en artikel på CNN om försäljning av flickor i Afghanistan. Läs den. Sverige satsade på att ge asyl åt unga afghanska män som kanske kom från Iran och ville inte göra militärtjänst där. Dessa män har sedan orsakat olika specialbestämmelse för att få stanna här även när de saknar asylskäl. Den feministiska median har ömmat för ”pojkarna” varav en del ljög om sin ålder. Vissa har tjänat storkovan när de har gett boende för dem.

Muslimska flickor har sämre möjligheter både personligen och ekonomiskt att resa eller ”fly” till ett annat land.

Skulle median ropat lovord för män som tog mot unga flickor? Tvivlar på det.

CNN har gjort reportage om små flickor i Afghanistan som säljs till äldre män för att få mat för resten av familjen. Priset för Parwana 9 år var $2,200. Men det räcker inte länge för den stora familjen att överleva med så fadern skall eventuellt sälja de yngre flickorna också. Läs reportaget. Ont i magen är ett lindrigt uttryck över det jag känner.

Jag känner avsmak även för reportrarna. Kunde de inte skrapa ihop de 2 200 dollar och ”köpa” Parwana? Nu gör de en snaskig tårdrypande reportage med en inre mening; om vi hade varit kvar så… Ja, mannen i fråga hade bara gått till nästa tält och köpt nästa barn om Parwana hade räddats.

Det har alltid sålts barnbrudar i Afghanistan. Men att sälja sitt barn för mat är mer än ord kan uttrycka.

Talibanerna lovar fängelse för dem som säljer sina flickor – någon gång i framtiden. Flickorna ska få gå i skolan – någon gång i framtiden. Nästan hela befolkningen har velat leva under sharia enligt undersökningar. Jag undrar hur de känner nu.

Afghanistan är inte det enda landet som säljer barnbrudar. På Jordaniens flyktingläger köpte rika araber åt sig en liten extra hustru. Varje år beräknas 12 miljoner flickor bli barnbrudar, ungefär 32 800 flickor om dagen. Sammanlagt finns det idag 765 miljoner barnäktenskap världen över. Även pojkar kan tvingas gifta sig före 18 år och börja arbeta för att försörja familjen.115 miljoner pojkar ingått äktenskap som barn. I Vissa länder ingås äktenskap ofta i åldern 16 – 18 utan att det är något udda med det.

Det är bara några månader sedan talibanerna tog makten i Afghanistan. Presidenten Ashraf Ghani flydde med en hög pengar, de pengar som skulle ha använts för landets väl, de pengar som var bistånd från oss till exempel. Ingen kapten som stod till slutet. Var och en är sig själv närmast. Korruption växer med biståndspengar. Skall man ge något bör det vara saker som är svårare att sno. Kanske finns ingenting sådant?

Matbrist anlände snabbt efter talibanstyret. Den som är beroende av att andra föder en klarar sig inte länge utan regelbundet bistånd.

Är ett land i stort beroende av andras välvilja faller allt ihop snabbt. ”Om du ger en man en fisk håller han sig mätt en dag, om du lär honom att fiska klarar han sig ett helt liv.” (Kinesisk ordspråk?) Vi är väldigt duktiga på att ge saker som fisk varje dag eller pusha om kvinnors jämlikhet som är oanvändbart i de hårt traditionella samhällen.

Afghanistan är sedan 2013 det största mottagarlandet för svenskt bistånd. Vi räknade med att bidra med 8–8,5 miljarder svenska kronor i utvecklingssamarbete under 2014–2024. Biståndets fokus var på demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, samt på utbildning och ekonomisk utveckling.

När talibanerna tog makten i augusti klippte flera länder av biståndet, inte Sverige. Ny strategi gäller perioden 2021–2024 och omfattar 3 288 miljoner kronor i nuläge humanitär bistånd. Hur det ser ut? Läs på SIDA.

Borde vi inte i stället matbomba dessa flyktingläger? För, har det gått så långt att du säljer dina flickor för mat kommer inga fiskespön och jämlikhetsläror att hjälpa på de närmaste åren.

Läs:

https://edition.cnn.com/2021/11/01/asia/afghanistan-child-marriage-crisis-taliban-intl-hnk-dst/index.html

(Kan tänka mig andra saker som vatten och elektricitet. Tänkte på det när kvinnorna i Tanzania än bar vatten i gula smutsiga dunkar på huvudet och el stängdes av på nätterna även i lyxhotell. Ska man satsa på kvinnor är det barnmorskor, vatten, mat och skolböcker, inte jämlikhetsläror. Det är överöverkurs.)

Bilden föreställer bara fiskelycka i Norrland, inget mer.

Förbättringspotential?

Publicerat av

När jag öppnade dörren till äldreboendet krockade jag nästan med ställningen för handsprit. Det fanns en stor skylt: sprita händerna när du går in, tack. Dörren klingade när jag öppnade den. Ett vårdbiträde kastade en blick åt mitt håll och kom för att hälsa. Ja, jag spritade händerna. När jag gick ut mötte mina ögon en skylt på insidan av dörren: Sprita händerna när du går ut, tack.

Min mor bodde i ett äldreboende en tid före sin död. Hon dog av ålder eller som de flesta: av lunginflammation. Man kan inte dö av ålder, det måste finnas en orsak till på papper. Vården hade varit förstklassig i det kommunala boendet.

Detta var dock tio sedan och i Finland. Ser det lika ut idag? Deras äldreboenden har inte drabbats av dödsvåg nu i Coronatider. Är finska gamlingar segare? Har de äldre än värde som människor även från Kommunens sida? Inte ett budgetproblem?Jag antar att det finns tre skäl till det: bra ledning, utbildad personal och vettiga hygienråd.

I Sverige ser det annorlunda ut. Inget att förvåna sig över.

Jag har arbetat extra på tre olika äldreboenden/servicehus mellan 1990 – 2010 men aldrig sett ett enda flaska handsprit. Det var också svårt att tvätta händerna. Det fanns en personaltoalett som kanske låg dåligt tillgänglig som tre våningar ner eller en som glatt användes även av de gamla. Tvätta händerna skedde i köket om man nu tänkte på sådana petitesser som hygien. Plasthandskar kunde finnas tillgänglig, eller inte. Kanske ett plastförkläde när man skulle duscha någon. Det brukade finnas någon typ av förkläde eller kort rock som arbetskläder, men de  skulle man tvätta själv när man hann. Det fanns inte tillräckligt många heller så de räckte inte till vikarier. De flesta arbetade i sina egna kläder, de kom in i de och gick ut i de kläderna. Kanske fanns en skrubb man kunde byta i. Att påpeka något och försöka få till stånd förändringar slutade med att man fick inga mer timmar.

Jag slutade arbeta helt i och med min sambo blev sjuk. Då fick jag se vården av de gamla från den andra sidan, som mottagare. På de 7 år jag vårdade honom hemma mötte jag trettiotal avlösare från Kommunens hemtjänst och  han vistades i tiotal korttidsboenden. Ja, jag ville ha  plats i det hemmet som fungerade bra, men icke. Du får vad som råkar vara ledigt. Jag erbjöd mig att vänta men några väntelistor fanns inte. Så han hamnade en till tre gånger i året några veckor i taget på ett ställe som var undermåligt i mitt tycke. Den som var bra lades ner. För dyrt. Det var mycket annat som lades ner under tiden i Kommunen, sjuksköterskor sparkades, rehab stängdes och musikunderhållning drogs in. Med mera.

Nej, hygien blev inte bättre trots att de boende hade nu egna toaletter. Den demente behöver ju hjälp med sin hygien och det hann man inte med. Handsprit? Flaskan jag lämnade var oftast orörd. En gång fick jag lägga honom i blöt hemma för kläderna satt fast, han var så smutsig. Jag fotograferade och anmälde till Kommunen. Inget hände. Att tappa vikt var normalt. Ett år vågade jag inte lämna honom någonstans det var så uselt den sista gången, men då började jag förlora mitt eget liv totalt. Jag var inlåst hemma och utelåst från allt jag tyckte om, som resor till mina barnbarn. Vandringar skedde bara i fantasin. Foto la jag ner.

Det var inget liv.

Personalen som avlöste mig hemma  var ofta någon av de nya svenskarna. Inget ont i det, om de kunde svenska och hade utbildning. Men så kvalificerat folk är väl slöseri för de gamla som förhoppningsvis dör snart. Kostnader, gott folk. Budget. Resurserna är inte oändliga. Det finns många hål att täppa i den kommunala budgeten. Något måste man dra in. De som syns minst och inte klagar får stå för indragningarna.

Jag hade alltid handsprit och egna handdukar till avlösarna. Det var svårt att påpeka för dem att använda medlen. Jag var ju bara en sambo och de som kom borde ha varit proffs i vården av en gammal skruttig dement gubbe. Jag klagade aldrig utan tackade. De hade sina villkor och jag fick vara tacksam att ens någon kom några timmar i veckan och släppte ut mig.

Att vara en anhörigvårdare är att arbeta i 24 timmar om dygnet. Vilken kärlek som helst tar stryk med det. Man blir en vårdare, inte käresta och det är en ovälkommen livsförändring. Att lämna sin partner till ett boende är svårt. Man tror sig vara bättre vårdare än samhällsomsorgen. Och man faktiskt är det, ofta. Det blir en ohållbar situation.

Nu när de gamla dör företrädesvis av Corona säger Olivia Wigzell, Socialstyrelsens generaldirektör, att Sveriges hantering av Coronautbrottet har brustit i flera delar. (DN)

Hon pekar ut krisberedskapen i landet och bristande ansvarsfördelning.

– Det är viktigt att avdela särskild personal som arbetar med smittade för att hindra smittspridning. Men många kommuner har haft en relativt stor personalfrånvaro och det har försvårat möjligheten att ha särskilda team på boenden eller i hemtjänsten för personer med covid-19. Vi vet också att det finns en stor förbättringspotential när det gäller basala hygienrutiner.

Ja, förbättringspotential. Varför förbättrade man inte innan? Att ha fungerande team innebär folk som är utbildade och betalda därefter. Att yrket är lockande, värdesätts och lyfts upp som något viktigt. Att reglerna är till för de som vårdar och de som vårdas.  Att inte smitta varandra med något är basalt. Att det finns en ledning som ställer sig på golvet när vården krisar tror jag är också avgörande för all vård. Du kan inte leda om du inte vet vad du leder.

När det här virusutbrottet är över misstänker jag att allt återgår till det normala i äldreomsorgen. Kanske ställs det några flaskor handsprit i personalrummet. De outbildade personerna blir inte proffs utan utbildning. Cheferna satsar inte utan order och pengar uppifrån, från politiker.  Politiker vaknar inte innan ens egen gamla mor dör i sitt kiss i ett skitigt rum avmagrad och med morfindos och massmedian  skriver en artikel undrande vems fel det var.

Är vi alla skyldiga? Vi har ju låtit allt pågå utan att ställa oss på torget och skrika? Men, det finns ju så mycket idag att skrika om.

Samhällets moral mäts i livets början och i livets slut. Det är omhändertagande av de sköra: de späda barnen och de gamla vårdbehövande. Moralen är  inte god. Barn kan du föda i bilen, helst ska det gå fort så du inte använder sjukvårdens resurser för länge och  de gamla är ju onyttiga, kostsamma som redan har levt sin tid. Inget att bry sig om. Politiker hostar nu ut några vackra innehållslösa fraser om de gamla när ett virus har mätt kvalitén av deras vård. Men sedan kan vi fortsätta som det var?

Hur trodde man att samhället formades 20 – 30 år sedan? Det samhälle som till alldeles nyligen sågs ofta som Folkhem, bra exempel i Världen och tryggt att bo i. Vem utförde det arbete, bygget av ett Samhälle, bättre för kommande generationer?  De som arbetade i betydligt svårare omständigheter, med tyngre, skitigare och klart sämre betalt arbete än de flesta som arbetar nu är just de gamla i äldreboenden eller beroende av hemtjänst, de utan större värde, pension eller omsorg, de som nu drabbas av vanvård kombinerad med virus.

Något ska vi dö av men inte av undermålig omsorg.

Det måste till respekt för människor, också när de är gamla. Man måste begripa – även politiker och samhällsexperter – hur livets gång är. Man föds, växer upp, bidrar, blir gammal… Livet ”drabbar” oss alla.

Respekt  för livets gång får inte vara en bristvara.

The Guardian:

Sweden’s health authorities are blaming the country’s death toll – which is higher than in neighbouring Denmark, Norway and Finland – on the fatality rate in care homes.

About 90% of the 3,700 people who have died from coronavirus in Sweden were over 70, and half were living in care homes, according to a study from Sweden’s National Board of Health and Welfare at the end of April.

Bild: Min mor och mitt barnbarn i samspråk i äldreboendet.