Nu börjar det igen. Förskolorna portar föräldrarna från Luciafirandet. Barnreservaten skall vara föräldrafria. Ettåringar gråter när föräldrar, farmor och morfar kommer till Luciafirandet. Jag har alltid hävdat att små barn under tre år inte ska vara i kollektiv omsorg så de slipper gråta. Nu har jag ytterligare bevis på det.
Men vad är det för daghem/förskola där ettåringar tvingas gå i luciatåg och sjunga för personalen? Är det inte de äldre barnens uppgift, en uppgift de faktiskt längtar efter att få visa till föräldrarna?
De är inte daghemmets egna barn. De är sina föräldrars ungar.
Skulle inte daghem samarbeta med föräldrarna? Skulle inte föräldrarna få ta del på daghemmens aktiviteter, pedagogik och daglig liv? Skall inte daghemmen vara väldigt öppna för insyn när det ena fallet av sexuell våld mot barnen efter den andra uppdagas i daghem? Kan någon lämna sina barn till ett daghem där föräldrarna portas för att de bara får barnen att gråta?
När nu daghemmet skyller på att främmande människor skrämmer barnen och därför lussas det bara för personalen, har de garanterat inga vikarier, eller? Gardiner dras också för när sopgubben kommer? Och så klart går man inte ut där risken att träffa andra människor finns?
Att skylla på föräldrarna visar på hur daghem tänker om dem. Besvärliga människor, låt oss slippa dem.
När Hållängets förskola i Örnsköldsvik firar lucia i år är föräldrarna inte välkomna. Anledningen är, enligt förskolechefen Helena Nurmesjärvi, omsorg om barnen.
– Det är utifrån barnen som vi ha beslutat så. Många barn gråter och förstår inte varför det är så mycket folk och främmande människor hos oss. Det är svårt att förklara för ett- och tvååringar varför det kommer folk som de inte känner, säger hon till Örnsköldsviks Allehanda.
Bild överst från Luciafirande i ett daghem i Umeå där hela tjocka släkten brukar komma och inga barn gråter. Rena festivalstämningen med minst hundra anhöriga.
Valkampen har börjat, eller cirkusen, årets överdrifter och valfläsk. Det kommer förslag på löpande band från ett visst parti.
Gratis kollektivtrafik, friår, kortare arbetstid, friare invandring, roligare förskola, pengar från det vi kallade förut socialförsäkringar delas ut utan krav, gratis inträden till museer … mer… Gratis och mer av allt är dagens ord.
Hur skulle gratisvärlden fungera? Kollektivtrafiken till exempel. Vem skänker bussar och tåg gratis till oss? Bränsle? Vem kör trafiken utan lön och fixar själv sin uniform? Ja uniform kan ju vara onödigt men utan lön kommer nog ingen till jobbet utan tvång. Ska vi turas om att köra då? Vem städar tågen och bussarna och lagar de ständigt neddragna ledningarna, busskurerna, mm utan pengar, gratis alltså. Reparationer av tåg och bussar då? Vilken verkstad ställer upp?
Ja, så kan man raljera över gratis för inte ens Miljöpartiet eller kommunisterna tänker sig en sådan framtid utan de planerar ta pengarna från någonstans, genom skatt antagligen, speciellt från dem vilka har utbildat sig tre – fem år, eller mer på universitetsnivå, har studieskulder och till och med arbetar med något samhällsnyttigt. Eller arvsskatt, skatt på boende, inte rån fast nog känns höga skatter som ett rån.
Så, sluta använda ordet gratis. Säg rent ut: högre skatter. Mindre egna pengar att bestämma över.
Högskattemodellen har vi prövat förr. Minns ni hur det var? Jag kunde ha hämtat ut socialbidrag eftersom jag hamnade under existensminimum fast jag är högutbildad och hade hyfsad lön men två barn att dra försorg av, för skatten raserade inkomsten. Jag arbetade extra i stället, så korkad var jag. Kommer de som röstar för gratissamhället vara likadana? Knappast. Ett år åkte jag på mer skatt än jag drog in och jag kan säga att det var tungt. Mer av den varan? Hör jag några glada Jaa!
Vissa politiker har alltid blicken på andras pengar. Att krympa den svällande Staten, dra ner onödiga verk, minska antalet politiker vilka faktiskt lever av våra pengar – nej, det går inte för sig. Vi har en adel och deras fantastiska idéer ska betalas av oss, vill vi eller inte.
Att få behålla mer av lönen genom de skattelättnader som getts till dem vilka arbetar ihop vårt välstånd har drabbats av ramaskri även av dem som fått just lägre skatt. Är vi rädda för att ta ansvar över vårt ekonomiska liv?
Är vi så avtrubbade att vi inte finner sätt att härska över våra egna pengar? Politikerna kanske tror att vi inte kan sköta vår inkomst utan måste ha Pappa Staten som stöd? Skall vi ha lön? Vore exakt rättvisa bidrag bättre? Lotta ut arbeten? Ärtsoppa på torsdagar och kanske en pannkaka om vi är snälla?
Det finns gott om människor vilka vill leva av andras pengar, arbete och tillgångar. Man behöver inte vara politiker, Miljöpartist eller kommunist för det även om det ofta sammanfaller. Vissa vill faktiskt inte arbeta av olika skäl. ”Varför ska jag jobba när pengarna från socialen ändå kommer”, sa en kille i fiket till sin kompis som kontrade ”men de är fan så snåla, man får klaga jämt”. Smyglyssnat? Inte, de var högljudda.
I TV intervjuades några ungdomar i en mindre kommun om de ville flytta för att få arbete. Nej, sa de i en mun. ”Vi tar hellre A-kassa eller socialbidrag.” Precis som om det vore valfritt? Det kanske är det eller ska bli så?
Vem är efter din lön? Hur kan vi behålla en social välfärd om alla vill ha allt just gratis? Vem skall betala detta gratis?
Är gratistrenden en följ av att pengarna har försvunnit som fysiska sedlar och slantar? Är det resultat av usel matteundervisning och bristen på en sparbössa? Pengar som några siffror i mobilen är inte greppbara för den vars mattekunskaper avstannade på klass tre och som inte har övat sig med fysisk veckopeng. Inte heller den som har inställningen att det fixar sig – på något mystiskt sätt genom andra. Många lever av lån, pengar de inte har sett och aldrig kommer att betala igen. Bostäder köps med skuld och amorteringar uteblir. Avbetalningar typ köp nu, betala efter sommaren… SMS lån. Sedan kommer Kronofogden. 434 627 personer är i skuld hos fogden, tillsammans är det en svindlande summa: 70 313 746 775 kr. Men det är inte bara den enskilde som är i skuld utan vi alla. Vet du att din kommun lånar pengar för din räkning? Åren 2009–2012 ökade kommunsektorns totala skulder från 360 till 470 miljarder kronor. Lånen är avsedda för kärnverksamheten och de kommunala bolagen samt fantasiprojekt vilka inte fanns pengar för. När och hur skall detta betalas? Vi är alla skuldsatta från vaggan till graven.
I princip tycker jag att skatterna ska vara så låga som möjligt och var och en få ta mer ansvar över sina pengar och utgifter. Staten ska inte råna oss. Hög skatt skall inte vara syftet med politiken. Staten skall sörja för det som är omöjligt och opraktiskt att sköta ensam. Sjukvård och skola, vägar och utrikespolitik är några exempel
Vi har haft världens högsta skatter men det har inte gett oss världens bästa skola eller vård. Förmodligen är systemet ineffektivt. Samtidigt vill jag inte att skattepengar flyger till Caymanöarna, men jag vill välja min vård och barnens skola.
Det finns många uppgifter som ropar efter någon som kan utföra de. I stället kravlösa bidrag bör folk anställas av Stat och Kommun till exempel för städa upp det skräpiga samhället vi lever i, reparera det som behöver repareras, inom äldreomsorgen, sitt yrke förstås eller sättas åter på skolbänken för yrkesutbildning. Lön med skatteinbetalning borde vara mer humant och samhällsekonomiskt än pengar utan prestation. Det systemet med välfärd vi har nu kan vi inte ha utan att alla betalar för sig i någon form, med skatt eller cash.
Makt följer alltid pengarna och pengarna följer makten. Jag vill gärna ha makten över mina pengar, oavsett hur lite det är.
