Etikettarkiv: islam

Några klipp från veckan

Publicerat av

Jag gör det bekvämt för mig och klipper från pressen några händelser som snällt sagt irriterade mig, en glad nyhet  samt en notis inkommen till mailbox. De flesta nyheter försvinner ganska snabbt, nya kommer hela tiden. Få är så av vikt att de stannar i minnet.

Sista dagars klipp:

Först om covid vaccine: The UK medicines regulator advised today that anyone who has a history of ’significant’ allergic reactions to medicines, food or vaccines should not get the Pfizer coronavirus jab. Dr June Raine, the chief executive of the MHRA, told Parliament’s Science and Technology Committee that this was not identified in the trials.

’We know from very extensive clinical trials that this wasn’t a feature,’ she said.

Studies identified 12 possible side-effects from the vaccine, with seven identified as ’very common’ meaning they are likely to affect more than one in ten people. (Daily Mail)

Skönt att inte ens behöva fundera på covid vaccin.

Efter mötet med Greta Thunberg sa Obama:

– Hennes generation kommer inte bara att förändra världen. De kommer att rädda den. (Från DN)

Men Obama. Du satt 8 år på ett av världens högsta poster och litar nu på ett barn som ska göra ditt och andra ledares jobb. Jag antar att du har slutat flyga runt, minskat boendestandarden och bilkörning. Dessutom, om nu haven stiger i flera meter som du har lovat, hur kunde du vara så dum att du köpte en svindyr stor villa vid havet?

Razman Kadyrov Tjetjeniens ledare kritiserar västvärlden inställning till islam och varnar västs ledare att ”uppröra muslimer och tvinga dem att begå brott”. Abdoullakh Anzorov som mördade läraren Samuel  Paty fick hederbegravning i sitt hemland. Borde inte det avskräcka våra ledare? Kanske är toppen nådd på import av islam i EU? Inte? Uppröra muslimer? Är det inte så att många av dem lever gott här i stället i sina hemländer som betecknas med kaos?

En glad nyhet i det mörka! De skadestånd som inte gärningspersonerna betalar får man delvis från Staten, alltså skattemedel. Det brukar inte vara stora summor. Så Hanif Bali startade en insamling för de två tonårsgrabbar som  blev i augusti utsatt för tortyrliknande våld och förnedring under nio timmar på en kyrkogård i Solna av två tjugoåriga invandrarmän. Insamlingen  har nu inbringat två miljoner kronor.

– Det är tiotusentals människor som har donerat, så det har varit många bäckar små. Jag hade tänkt ha insamlingen över julen men jag fick stänga den för det började bli för mycket pengar, säger Hanif Bali som är moderat riksdagsman, inte alltid så uppskattad av Moderaterna. Jag hoppas att det var många politiker som bidrog, men jag tror inte det..

Till sist notiser om covid vården från de stora sjukhusen. En neurolog/specialist med upptagningsområde ca halva Sverige och en lång kö skriver: Jag har över en natt blivit behörig som infektionsläkare. De har i princip raderat ut min neurologavdelning och jag ska nu vårda infektionspatienter. Jag missade dock covid utbildningen ofrivilligt.

Alla barnoperationer ställs in på Karolinska i Huddinge och Solna. Personalen skall förstärka covid- vården över Jul och Nyår. Barn? Nu ska de rädda inte bara Klimatet utan även vården?

Sa någon något om vårdskuld? Ja, människor som inte får vård i tid hinner ju dö, så någon skuld kanske inte ens kommer.

Många pratar nu om vaccinet mot covid. Det är tämligen snabbt utvecklad, normalt tar det ju år att få till stånd ett vaccin. Kanske värt att läsa hur skadeersättning fungerar:

Och jag är innerligt trött på att höra om oss 70+ är sköra äldre. Jag vandrade PCT vid 76, 4000 kilometer, så jag är inte skör. Det finns flera som arbetar efter 70. Förståndet säger dock att jag ska hålla mig från folk, speciellt de yngre som går i flock och krockar med en. Och de unga som har mataffären som mötesplats. Men jag handlar klockan 7 på morgonen, då har de unga knappt lagt sig än.

Spydig? Lite.

De små stegens politik.

Publicerat av

Jag såg inte leoparden i korvträdet. Hur än jag tittade hittade jag inte djuret. Först när jag kollade mina bilder såg jag leoparden liggande på en gren. Jag letade i trädkronan medan leoparden låg närmare marken. Jag hade blicken åt fel håll.

”Vi såg det inte komma” är en daglig påminnelse i Sverige. Politikernas ursäkt i ord, men inte i gärning. De såg inte att två diametralt motsatta levnadssätt det svenska och det muslimska  kommer ständigt att krocka med varandra. De insåg inte att deras egen små stegens politik  och godhetstävlan i EU förändrar sakta Sverige till oigenkännligt land utan gemensam  moral och gemensamma värden.

Nu ropar politikerna på snabbare integration bland småflickor i slöjor,  bland bortgifta tonåringar, män som bevakar kvinnors klädsel och garanterat inte kommer i arbete. Kommunernas ekonomi faller ihop under försörjningsstödets tyngd. Politikerna famlar bland terroristpropaganda och mördare som återvänder ”hem” för att vila och ta körkort. Kan man förbjuda terrorister? Föreningsfrihet liksom? Terrorister är som vanliga familjer, inte alls längre avskum som brände folk levande och dekorerade gatorna med avhuggna huvuden.

Politiker hymlar bland människor som kräver flera moskéer, egna skolor och daghem, olika bad tider och att slippa kvinnor som affärsbiträden och få betalt om vi svenskar ”kränker” dem genom att sträcka ut en hand, kvinnlig sådan. Utsatta områden dit inte ens ambulansen åker utan polisförstärkning borde föranleda politiker i skampåle, men icke.

Den Kommunala ekonomin platsar i TV programmet Lyxfällan. Att behöva låna pengar för att betala löner för kommunanställda är resultat av de skimrande luftslott massmedian hjälpte till att bygga om den lönsamma invandringen av ”raketforskare”. Nu trillar räkningarna in.

Politiker påstår att brotten minskar medan de snabba straffens privata domstolar spränger hus, hugger ner, skjuter, bränner medan polisen ropar efter kulturkompetens för att förstå de ärenden som hopar sig. De blonda kvinnorna våldtagna under en promenad är bara på fel plats på fel tillfälle som ett modernt bondeoffer, läs: som tillgängliga horor. Barn som rånas är bara ett uttryck för att jämlikhet med lika prylar till alla är inte än genomförd. Förövarna ses om offer, kanske fattas det fritidsgårdar…

Integration? Sverige är enligt lag ett mångkulturellt samhälle. Vart ska människor integreras till? Är inte bara ordet integration en kränkning av olika kulturer och levnadssätt? Ingenstans i världen har det gått att integrera så skilda kulturer som det västerländska och muslimska. Men svenska politiker måste prova ett dödfött projekt. Deras uppfattning om sig själva är grandios.

Demokraterna i USA såg det inte heller att komma. I sin besvikelse och ilska rev Nancy Pelosi  – representanthusets talman innehavare av det högsta ämbetet i USAs Kongress – sönder kopian av Trumps tal till Nationen. En planerad dumhet?  Hon såg det inte att komma och ser inte att hennes tid är ute. De människor som har fått arbete och bättre ekonomi för sina familjer de sista åren i USA skiter fullständigt i hennes vånda.

Så även här. De som inte än har behövt tampas med det nya Sverige, såg det inte att komma. De bryr sig inte om de drabbade. Var och en är sig själv närmast. I varje fall är de väldigt tysta. När de ”har inte sett något människorna” sedan råkar ut för förändringar kommer klagan fram. ”Jimmiemoment” i den feministiska vänsterskaran kan vara skakande.

Folk är inte intresserade av politikernas löften utan  av resultat. Att inte längre känna sig  tillhörig i en samhällsgemenskap och uppföra sig därefter kommer att kollapsa resterna av landet.

Varför bry sig?

Tomten, en fel sorts manlig skuggfigur.

Publicerat av

Även Jultomten, den snälla gamla trösterika figuren har drabbats av genushatet. Patriarkat!

Lik Gud, vilket kyrkan försöker göra till mindre manlig uppfattning, är Tomten en man, vit person som står i vägen för feminismens rätta läror.   Alla våra manliga goda förebilder är i fara att feminiseras på ett obehagligt sätt. Lucia är ju fel fast åt andra hållet, hon var kvinna men de rättrogna vill ha en valfri helst könlös person. Tomtefar, mor och de små nissarna kan ses som en bild av en lycklig familj glädjande oss en gång i året och det är ju så icke PK. Vi är inte man och kvinna utan något valbart utöver då det gäller orättvisor mot kvinnor.

Ja, varför slipper Tomten normkritik, frågar genusexperterna?

Därför att de flesta av oss gillar Tomten och vill se honom just som Tomten, en gammal, vänlig, skäggig man i röda kläder, inget annat. Gärna med renar och en stor säck julklappar.  Han har en fungerande funktion under Julen som inte kan ersättas. Han är tradition av större art och har samsats om utrymme med Jesusbarnet utan att vålla bråk. Hittills.

En del vill förstås spola Jesusbarnet också eftersom han representerar kristenhetens  stora dag, födelsen av en frälsare, han som är starten till vår religion. Jesusbarnet bli hen i svenska kyrkans läror. Jesus och kristendomen islamiseras. Kyrkor firar Mohammed, inte Jesusbarnet. Viljan att göra islam till lags är större än att bevara den kristna läran.

Ingenting som ger oss glädje och förtröstan, Gud eller Tomte, får vara kvar i det könlösa feministiska paradiset där alla män är förövare och alla kvinnor offer.

Är inte Tomten men framför allt  Jesus några av de spikar som håller vår kristna civilisation, vårt land ihop? Om flera av spikarna är utdragna, faller resten snart? Se dig om i världen? Vad vill du ha i stället?

Vad uttrycker du med dina kläder?

Publicerat av

I filmen The Duchess säger Geogiana,  Duchess av Devonshire, som spelas av Keira Knightley, att kvinnor uttrycker sig med kläder medan män kan uttrycka sig med så många sätt. Hon får anpassa sig, 1700 talets kvinnor fick anpassa sig. Trycket från ens egen mor var lika tung som trycket från en make att finna sig i sin roll som anständig hustru och mor. Georgiana överskred reglerna men fick jämka hårt. Hon var en modedrottning men också den som påverkade i politik. Hennes senare släkting, prinsessan Diana överskred också det liv hon var avsedd att ha som hustru till en kronprins.

Är inte den tiden passerad? Har kvinnor inte både och? Eget liv och egna val och även själv valda kläder? Vem styr kvinnors liv och vem bestämmer deras kläder? Det beror nog på i vilket land du ställer frågan. Vita män, skriker feministerna. Jag tror tvärtom att feministerna begränsar sig själva med sitt eviga gnäll.

Vem klär du dig för är en bra fråga. Vad vill vi markera och uttrycka med våra kläder och vårt sätt att vara? Eller är det bara något vi täcker och värmer kroppen med? Kläder har faktiskt makt. Mode är en stor svensk exportindustri och omsätter 264 miljarder i året. Tänk om politiker klädde sig bara svenskt på statsbesök!  Kläder kan skicka betydande signaler till omvärlden. Som här när svenska ministrar besöker Iran:

Eller när First Lady Melania Trump besöker Saudiarabien:

Mode och ”rätt” klädstil har alltid funnits. Kläder av olika slag kan markera vår tillhörighet till en grupp eller arbetsplats. Även barn kan ha klädregler. När jag var i tonåren bars duffel och långbyxor av de tuffa tonåringarna. Inte jag. Den skolan jag gick i var ett flicklyceum. Vi hade klädkod och uppförandekod.

Enligt skolans regler var långbyxor förbjudna annat än på idrottsdagen. Flickor  skulle klä sig i kjol eller klänning. Make up var förbjudet. Inga höga klackar. Jag bröt mot det en gång och det gick ett sus i skolan. Vi hade uteidrott vart fjärde vecka och då fyra timmar i taget. På vintern fick vi ha långbyxor. Gymnastik, dans och idrott som gick att utöva inne räknades inte in i de timmarna. Då gällde blå gymnastikdräkt med volanger och några duschar fanns inte.

När det var riktigt kallt hade vi långbyxor under kjolen och skyndade ta av de så inga lärare såg försyndelsen.

Min mor såg ut som kvinnor brukade på den tiden. Till vardag när det var kallt hade hon en sjal knuten under hakan, gärna något blått och vitt. På söndagar hade hon en hatt. Jag tror inte att hon ens ägde långbyxor någonsin. Vid hennes död gick hennes klänningar – de var många, hon sparade allt – till de behövande i Ryssland, till den tidigare finska Karelen. Kvinnor slogs om hennes klänningar. Så modernt! Hm.

(Det området, Karelen; har helt missats av ryssarna annat än för militära ändamål.)

Jag har tänkt på mitt flicklyceums klädkod när jag ser de muslimska flickorna gå till skolan. Det ligger en skola nära mig där majoriteten är av invandrarursprung eller ganska så nyinkomna. De flesta är dock killar. Många av flickorna har sjalar, oftast svart. Några få är helt beslöjade, vissa tar av  sjalen när de kliver av bussen och den åker på igen under hemvägen. Jag blev lite förvånad när jag såg det några gånger. Ögontjäneri eller frihet?

Klädmodet kan visa kvinnans smak, arbete, pengar, frigörelse eller förslavning. Långa klänningar med korsetter lik tortyrredskap på 1800 talet är ett exempel av kläder som begränsade tillvaron. Det var den tiden. Så klart fattiga har alltid fått klä sig mer arbetsvänligt. Uniformer av olika typ ser man varstans, fast de inte kallas uniformer. Svarta lösa byxor och vit, ljus skjorta var kvinnornas klädsel i Vietnam när jag bodde där. Nu ser det mer västerländskt ut i bilder. Man ser också ens sociala ställning i kläder, även de muslimska kvinnornas. Dyra tyger mot billigt. Form i stället tygsjok. Diskreta dekorationer.

Afghanistan 70 tal

När man ser på bilder av iranska, egyptiska och afghanska kvinnor från tiden före islams övertagande av samhället bar många kvinnor västerländskt mode. Det är bekvämt, lämpligt för arbetsuppgifter i ”männens värld”. Men sedan spred islam sig. Jag undrar vad kvinnorna tänkte om förändringen? Plagg som burka gör kvinnan nästan oförmögen att röra på sig utan någons ledning. Vilket arbete kan man utföra klädd så? Med heltäckande klädsel är kvinnan en ägodel som inte skall betraktas av andra än ägaren.

Men i Sverige? Kvinnofrihetens land!

När jag såg den första kvinnan med heltäckande kläder tillsammans med sin manlige kostymklädde följeslagare på gatan i Stockholm länge sedan kändes det exotiskt. Ja, jag tänkte inte på religion eller kvinnoförtryck. Det var bara en besökare från annat land och annan kultur. Sedan blev de svarta slöjorna vardag i Sverige. Ibland är det fler med sjalar än oss utan på torget.  Då försvann det exotiska och byttes till förtryckande, sedan hotfullt. Varför känner vi så just för muslimer? För att vi börjar ängslas över hur islam brer ut sig?

Är det tvång  att vara beslöjad? Vad vet jag om det? Kan jag ställa den frågan? Muslimska kvinnor kanske väljer att bära  dessa plagg?

Den muslimska kvinnliga klädedräkten signalerar något vi inte vill ha. Religion. Tvång. Avvikelse. Krav. De är också opraktiska att arbeta i, jag vill inte att någons kläder blir ett hinder för egen försörjning. Hur var det med islams regler för kvinnors kläder? Om jag förstått rätt måste kvinnan klä sig anständigt så hon inte väcker männens lustar. Hm. Slöja eller inte? Det handlar om så mycket mer än ett plagg. Det handlar om ens position i samhället. Lika värd eller inte.

Afghanistan idag.

Hur känns det att vara instängd i en heltäckande klädsel, kanske så att man inte ser mer än ögonen av personen? Någon skribent kallade det ”walking prison”.  Hur känns det för barnen? Vad blir det för kontakt? Och tvärtom, hur känner sig kvinnor som visar sig i väldigt tajta och avslöjande kläder med mycket naken hud? Under sommaren var superkorta shorts populära och jag måste säga att de inte klädde alla. Men, måste man vara smal och snygg för att ha vissa kläder? Är det kanske behagligt att gömma sig under  en svart kåpa?

Man är den man uppfostrades till, den kulturen man anammade som barn. Det våra föräldrar och omgivningen har lärt oss. Även i kläder. Senare kan vi lägga in en protest. Eller bara genomgå en vald förändring. Att muslimsk klädedräkt tar över områden gör mig fundersam. Jag är rent av orolig när slöjorna åker på deras döttrar,  födda här, gått i skolan här och även små flickor i barnvagn kan ha en sjal, men inte för värmens skull. Islam sprider sig alldeles tydligt. De unga är till och mer mera radikala än de gamla. Sjalen ger en identitet och den identiteten är inte vårt, det vi kallar den svenska och europeiska kulturen.

Vi är en multikulturell värld där olika kulturer inte integrerar sig med varandra. Oavsett vad politikerna ropar.

Hur klär jag mig själv då? Det är nog Zuckerbergmodellen sedan jag slutade arbeta. Alltid samma sorts svarta eller mörkgråa  byxor och en svart tröja, kort- eller långärmad beroende på årstiden. Jag behöver inte tänka på kläder och vem skulle bry sig om hur jag klär mig? Äldre kvinnor är osynliga.  På den tiden jag än arbetade hade jag dräkt, svart oftast, blus eller tröja och högklackade skor. Jag har några andra kläder i garderoben, även mer färgglada vilka var presenter. Köper jag något själv är det en ny svart fleecetröja och ytterligare en svart T-shirt. Omodern jag? Alldeles säkert. Nej, tidlös kallas det väl?

Ett slags uniform det svarta också. Se dig omkring på gatan.