Etikettarkiv: integration

Du folk av frejdad stam…

Publicerat av

Vår nästa ? Statsminister Maggan vill råda bot på den brist på integration hon och hennes parti Socialdemokraterna har varit med och orsakat. Hon vill blanda rent av tvångsmässigt svenskar och invandrare, klaner och skötsamma, kriminella och de prickfria lite mer. Bostadsområdena skall vara mångkulturella och är de inte det kan nya hus klämmas in i de lugnare områdena för de nyinkomna. Blandad befolkning, rena Babels torn är tanken.

Maggan själv bor i en villa på lugnt område. Varför flyttar hon inte till någon förort som de boende har utsatt till utsatt område? Det man vill att andra skall göra gör man själv först och visar gott exempel.

Men icke. Hon har säkert bevakning också.

Jag har bott en tid på ett så kallad utsatt område. Det var ett mindre lyckad erfarenhet. Polisen visste, alla visste att området sakteligen blev något man flydde ifrån på grund av knark, kriminalitet, ofredande av kvinnor och känslan av främlingskap. De som kunde flyttade. Så även min familj.

Vad det ingen som larmade? Ja, men politikerna täppte sina öron. Tvärtom, invandring från dysfunktionella länder blev politikernas paradgren. Och det här var redan på –90 talets slut på ett område som Kommunen hade byggt med önskan: så många lägenheter som möjligt och så billigt som möjligt.

Polisen har gjort en kraftansträngning på det området och husen har fått en del ytkosmetika. Eftersom det var ett bra tag sedan har också folk både flyttat, vuxit upp och dött. Idag är utomeuropéer majoritet där och de röstar rött, Sossarnas nya anhängare. Det sägs att området är något lugnare nu. Stöket har rört sig till närområden. Det ser så ut, även kriminalitet får fötter och rör sig mot nya områden. Ingenstans i Sverige slipper man klankriminalitet, sägs det.

Narkotikahandeln höll på då att röra sig till invandrares händer. Urvalet breddades. Den så svenska amfetaminet ersattes med andra produkter. Marknaden blev internationellt. Knark är en framgångssaga. Även folk som har ett bra liv kan inte låta bli.

Så. jag lyckades flytta.

För, Maggan, så är livet. Vi söker efter och umgås med våra likar och de med samma språk, inklusive engelska. Det är något ursprungligt, beteende från långt bakåt, att vara avvaktande mot främlingar.

Mer blandad befolkning är otryggare. Jugoslavien är ett bra exempel.

Jugoslavien var en socialistisk federation som existerade från 1945 till 1992. Den bestod av delrepublikerna Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro och Makedonien. Nationalism och etniska konflikter ledde till de jugoslaviska krigen. Nu består gamla Jugoslavien av de självständiga staterna: Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Nordmakedonien, Montenegro, Serbien, Kosovo, Slovenien.

Ibland slåss de trots självständighet ändå med varandra.

Se på Israel – Palestina. Inte lever de i samförstånd utan försöker ta ihjäl varandra. Muslimerna hamnade bakom mur men de slåss ändå för, vad de uppfattar som sitt land trots noll framgång. Och Israel slaktar dem. VI andra utanför gapar om antisemitism.

Däremot gick det bra med en halv miljon som kom från Karelen med omnejd till Finland under och efter andra världskriget.

Varför gick det bra? En halvmiljon på några år till en befolkning som var då 3,7 miljoner. De som kom krävde ingenting. De tog vilket jobb som helst. De var kristna, som finländare. Nej, de pratade inte finska även om vissa ord är lika. Folk öppnade sina dörrar och delade mat med dem.

Folk vill bo och leva med sina likar. De vill prata med varandra. ha samma språk, känna sig förstådda och trygga. De vill ha viss grundläggande kultur. Vad det är i Sverige är svårt att förstå idag eftersom politiker har rent av hatat svenskar och trott att allt de goda kommer utifrån. Det svenska är bara barbariet… Det märkliga är att folk röstade på dessa politiker.

För mig var svenskhet att lära sig språket snabbt, arbeta, göra mitt och även prata med folk om vädret, en svensk specialgren. Men svenskar är inte precis villiga att umgås med andra, de främmande. Det är ok att byta några ord med bekanta och gå vidare. Pizza är nog av utländsk påverkan eller sandstranden i södra Spanien. Nej, vi hatar inte det utländska bara vi får vara ifred och gärna veta bäst. För, veta bäst är det svenskaste som finns. Och, ser vi bakåt var ju Sverige ett framgångsprojekt. Förr.

Den nyfikenhet som vi har för utlandet och utlänningar är faktiskt begränsad. Det är nog med en semesterresa. Hela Världen är ju redan här. Vi möter den varje dag. Gränsen har varit öppen.

Världen består av olika länder. De flesta med gräns och regler. Världens befolkning har valt den modellen I stället ett gränslöst Jord. Det beror på att vi är olika folkslag som äger gemensamt språk och seder. Om vi bor utomlands klumpar vi gärna hop oss på samma område. Ett slags “little Italy” än vanligt i USA, ett invandrarland, och nog har vi “lilla Somalia” och “lilla Irak” i Sverige.

Att folk gärna bosätter sig med sina likar är bara normalt beteende.

Sverige är för litet land och har för liten egen befolkning för att inrymma hela världens språk, seder, religioner och levnadssätt bredvid varandra. Men politikerna gjorde landet till multikulturens högborg. I det sjukhus jag arbetade i fanns behov av ca 100 olika tolkar. Men, den så kallade integrationen har inte gått bra.

Finns det inget VI finns inget land heller utan bara ett Babels torn.

Och vi vet hur det brukar sluta.

Det är alldeles uppenbart att Socialdemokraterna inte vill ha svensk Sverige och svenskar utan ett helt nytt land, en befolkning som sakta förlorar sitt ursprung och bli en ny sorts folkslag utformat av politikens ingenjörer. Som om landet hade förvandlats till diktaturens experiment. Det där skinande nya Världen som S – politikerna drömmer om. Gissa,vem skall betala för det? Om det blir alltför osäkert och dyrt avtågar de välmående invandrarna. Så även svenskarna till mer homogena platser, till “little Sverige” annanstans.

Så Maggan, flytta gärna till något utsatt område, men tvinga inte oss andra. Börja med att prova själv. Ta med dina partikamrater, gärna MP och Vänsterpartiet också. Vänd gärna de stenar där ditt parti lovade vända när folk sköts på gatorna av barn som agerar för pengar av klanernas order.

Tänk om ditt integrationsprojektet inte lyckas utan vi envist väljer våra vänner, både svenskar och invandrare, bland våra likar, trixar för att bo nära dem och inte firar andras helgdagar. Det där att alla pratar svenska om de tvingas till i dagis blir bara ett misslyckat pengaslöseri. Förmodligen även mot Grundlagen.

”Vi ska ta tillbaka kontrollen över välfärden och vi ska driva på klimatomställningen och samtidigt skapa framtidens jobb här i Sverige. Och jag kommer att vända på varje sten för att bryta segregationen och stoppa våldet och den grova brottsligheten.”

Maggan lovar igen. Vi har hört det förr. Stenarna skall vändas igen. Oavsett det tror jag att vi får dras med Socialdemokraterna med sin nya agenda igen. Om inte den andra sidan rycker upp sig rejält och snabbt.

Att slå sönder ett land går ganska lätt men att bygga upp samhörighet igen är svårt om omöjligt. Kanske efter ett krig?

Assimileringsdiskursen

https://samtiden.nu/2025/06/ny-s-topp-avslojar-hur-befolkningen-ska-blandas

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Eyrlwa/s-mal-blanda-befolkningen

PS. Eftersom Magdalena Andersson lovar ändra svenskarnas livsstil tar jag mig friheten att kalla henne Maggan, folkligt och så.

Barn som krockkuddar.

Publicerat av

I Sandviken flyttas barn tvångsmässigt till skolor på ”sämre” områden. Det blir så lyckat för integrationen, tror vänsterpolitiker. Föräldrarna är smått förbannade. Det är dock inget nytt. Tvångsflytt förekommer i andra Kommuner.

Vart tog föräldrarnas rätt att välja skola till sina barn?

Barn, speciellt flickor används då och då som krockkuddar. I den skolan mina barnbarn gick, innan det öppnades en så kallad privatskola, var lärarens avsikt att få hjälp mot pojkar som inte var skolmogna av de snälla smarta flickorna. De sattes bredvid pojkarna. Avsikten var att flickorna skulle hjälpa pojkarna när de var klara med uppgiften. Den ena flickan tyckte inte det var hennes sak så hon arbetade så sakta med uppgiften att tiden tog slut.

Hon ville inte vara en krockkudde. Men hon hjälpte gärna sina syskon och sina vänner.

Jag är helt för att barn flyttas hit och dit för integrationens skull om också de vuxna gör det. Politikerna har sitt kontor på utsatta områdena, inte på de lugna. De föräldrar som tycker det är bra att flytta barnen skall söka arbete på samma område, går det inte kan de ju byta plats med någon. Likaså som barnen får nya skolkamrater bör också politiker skippa sina gamla och skaffa nya. Naturligtvis bör de vara från de utsatta områdena och helst de utan svenska språket.

Varför skall bara barnens liv slås sönder? Är inte barn mest i behov av trygghet och stabilitet? Det har bussats barn i USA och det slutade inte med någon framgång.

Det finns också en säkerhetsaspekt. Barn från samma område har samma skolväg. De känner varandra och en del av människorna som rör sig där.  Inte helt oväsentligt idag när barn lockas till gäng och göra tjänster. Barnens rörelseområde bör vara så smal som möjligt. I det aktuella fallet får barnen en skolväg med skolskjuts antar jag, det är för långt att gå. Alltså bussning till ett helt nytt område.

Det måste finnas bättre insatser för att höja nivån i en dålig skola än tvångsflytt. Skall alla barn gå i den dåliga skolan så det blir jämlikt? Typisk vänstervurm. Integration kan användas som ursäkt för många saker av vänsterpolitiker.

Att skylla på dålig skola och bussa elever dig för förbättring är ren misshandel. Skäms inte politikerna. Analysera vad som är fel med skolan och gör något. Skaffa hjälp.

Alternativet är förstås att politiker begriper att olika kulturer kommer inte att integrera sig av tvång, inte ens frivilligt annat än obetydligt. Kanske om tio generationer när det inte längre finns alternativ. Se på USA, England och oss. Eller på vilket som helst så kallat utvecklingsland. Olika områden för olika kulturer. En och annan flyttar ut men att komma till någon av de tre utsatta områdena i min kommun är som att komma utomlands. Där kan ungdomarna ropa försvinn jävla hora även för gamla tanter som jag. Då krävs det under för att integrationen fungerar.

Politikerna bör nog läsa till om vad integration innebär i jämförelse med assimilation.

Var och en vill hålla sig nära sin civilisation eller bevara resterna av det. Varför bygger inte min Kommun ett nytt kommunalhus på ett av de utsatta områdena? Nej, de vill vara på den än så länge lugna området och några minuter närmare Huvudstaden. Men integration talar de varmt om.

Personligen vill jag inte integrera mig en gång till. Jag har assimilerat mig till svenskt liv som jag har uppfattat det. Vara självförsörjande. Utnyttja min potential. Brottsfri. Fostra barnen till arbetsamma  hyggliga människor som försörjer sig själva och troligen några till. Inte störa andra. Dock ser jag mig inte som svensk bara som svensk medborgare. Ingen kan födas åter till ett annat ursprung. Inuti mig bor en finne.

Jag kan även gnälla om vädret vilket är en svensk paradgren. Eller om skatter och usel Regering. Dock har samtalsämnen med åren förändrats. Ett slags rädsla har smugit sig in de sista åren bland mina nu gamla bekanta . De uttrycker inte oro för sig själv utan för barnbarnen. Vad är det för Sverige när de blir vuxna? Det är ett slags sorg över landets och även Världens tillstånd.

Slå inte sönder det som fungerar bör vara politikernas måttstock. Trots att det är så jäkla orättvist.

Hanif Bali skriver också om bussningen av barn.

https://www.expressen.se/ledare/hanif-bali/sandvikens-bussning–ar-en-farlig-strategi/

Det Goda Samhället uppmärksammar också Sandvikens barnflytt:

BIRGITTA SPARF: När 10-åringar får ansvara för integrationen

Hon sjöng till Herrens ära i Auschwitz.

Publicerat av

Idag, på Förintelsens minnesdag publicerar jag ett gammalt inlägg.

Vissa människor glömmer man inte. De har liksom fastnat i hjärnan, hjärtat, minnet. Man undrar hur hon mår nu? Har han det bra? Jag såg en bild i tidningen av en sådan person, ett barn som nu är vuxen och har hittat sin väg trots en tid av tomhet och trassel.

Men det var inte om barnet jag tänkte berätta om utan om en judisk kvinna, nu död, som jag träffade på mitt extraknäck några år sedan. Hon var liten, skrynklig och ansågs också dement. Hon bodde i ett demensboende. Hon hade sökt till judiska ålderdomshemmet men fick inte plats, hon var i för dåligt skick.

Hon hade svårt att sova. Läkaren erbjöd sömntabletter men hon höll sig vaken när mörkret kom. Hon pratade, nej hon sjöng. Eftersom det var på ungerska förstod jag inte vad hon sa men det lät som en och samma historia varje gång. Jag försökte skriva ner en del och översätta, fick lite hjälp av en som kunde lite ungerska. Då kände jag igen texten. Det var från uttåget ur Egypten från gamla testamentet.

Jag sjunger till Herrens ära:

stor är hans höghet och makt.

Häst och vagnskämpe

vräkte han i havet.

Herren är min kraft och mitt värn,

han blev min räddning.

Han är min Gud,

honom vill jag prisa,

min faders Gud,

honom vill jag lovsjunga…

Du ledde med trofast kärlek

det folk som du friköpt,

förde det med makt

till din heliga boning. (2 Mos 15)

Hon liksom sjöng orden. Hon kunde det utantill. Kanske missade hon ord men detta hade varit hennes livlina i Auschwitz. Hon hade inte vågat sova för då kunde döden vinna över livet. Hon reciterade Bibeln. Hon höll fast i sin tro. Hur hon sedan kom till Sverige kunde hon inte längre berätta.

Hon hade vackra kläder men ingen hann göra henne fin längre. Varannan vecka kom en gitarrist till hemmet och sjöng med de boende. Hon vägrade delta. Vilket trams. Det var hennes kväll om jag jobbade. Jag duschade henne, tvättade håret, rullade upp det och satt på henne fina kläder. Hennes underkläder var speciellt fina, men de hade hon ju inte på i vanliga fall eftersom alla hade blöjor, behövdes det eller inte. Att vara fin under var som en kompensation till kläderna på koncentrationslägret. När hon var färdig serverade jag te och satt på en opera cd. Hon sjöng med, medan de andra gamlingarna sjöng Taube. Tja, inte alla en del hade redan somnat.

I dagarna har judarnas situation åter blivit aktuell. Somras var Gazakriget där de agerade snarare bödel än offer, nu terrorn i Paris och oron i Malmö, staden med det multikulturella experimentet, eller ska jag kalla det totala misslyckandet i integreringsfrågan.

Lär vi aldrig något av historien? Är det omöjligt att leva i fred med varandra?

En annan historia:

http://blogg.iniskogen.se/2014/06/30/overlevare-fran-birkenau/

 

Om svenska språket och enkla jobb.

Publicerat av

Jag kunde inte prata svenska när jag flyttade till Sverige. Jag fick hjälp i arbetssökandet av en finne som var bosatt i Stockholm sedan länge. Den tredje dagen i Sverige började jag arbeta som städerska på en sommarstängt fabrik. Vi var ett gäng unga finnar som städade. Vi bestämde oss att prata svenska på raster även om ordförrådet var nästan obefintlig. Vi läste barnböcker och Kalle Anka. Vi såg svenska filmer. Utanför jobbet hankade vi oss fram på engelska  men efter tre månader kunde alla svenska tillräckligt för att söka nytt  arbete. Jag prenumererade även på en dagstidning. Senare läste jag svenska på kvällsgymnasiet.

Jag assimilerade mig. Det skedde ingen integration. Jag blev så ”svensk” jag kunde trots att jag inte kunde bli det. Jag var född finsk, jag kunde inte födas åter. Men jag anpassade mig. Jag klagade till och med på vädret vilket är väldigt svenskt. Jag blev svensk medborgare efter 14 år, det var på grund av nya omständigheter. (Svenskt biståndsarbete i ett oroligt land.)  

Ingen svensk som jag har känt ville lära sig finska annat än enstaka ord. Det var ingen som särskilt intresserade sig för finska seder eller någonting speciellt för Finland annat än i sportsammanhang. Den finska kulturen skiljer sig dock inte så mycket från den svenska. Vi var ju samma land från år 1249 till år 1809. Med tiden blev skiljelinjerna för mig mer tydliga. Finnar älskar sitt land, de är till och med patrioter. Så är inte svenskarna, i varje fall inte utåt.

På min tid arbetade nyinkomna invandrare mestadels  i fabriker, produktion och enkla servicejobb. Idag är hemtjänst och äldreomsorg en vanlig inkörsport till legal svensk arbetsmarknad. En stor del av fabrikerna har ju flyttat, inga av mina första arbetsplatser finns kvar i Stockholm eller ens i Sverige. Löpande bandet är förgången tid. Det mesta av sådana jobb är automatiserade. Det finns få enkla arbeten kvar som man kan få utan kunskaper i svenska och noll yrkesutbildning.

Kommuner anställer dock outbildade personer med bristfällig svenska för hemtjänst och äldreboenden. Att ta hand om gamla, dementa och sjuka anses som enkla jobb. En outbildad är billigare än en svensktalande med adekvat utbildning. De gamla får nöja sig. Nu larmar Kommunal om språkförbistring bland vårdbiträden.

När Kommunens budget läcker pengar drar man in något och det är äldreomsorg, skola och barnomsorg, de Kommunala skyldighetsområdena. Just nu tänker Danderyd slopa hemtjänsten helt för det är för dyrt. Privata aktörer får ta över.

Så, att träffa arbetare inom hemtjänst och äldreomsorg som inte kan svenska är inte ovanligt. Flera av våra avlösare pratade bristfällig svenska, två kunde inget alls, bara hej. De var absolut inte några otrevliga personer men språket gjorde det svårt att vara säker på om vi förstod varandra. Speciellt en dement behöver väldigt tydligt språk. Han tappar ju ord och innehåll hela tiden. En dement behöver en talesperson gentemot omvärlden. När min sambo fick plats på ett demensboende försökte jag prata med sjuksköterskan, den ena av dem. Det gick inte bra. Vi förstod inte varandra på grund av språket. Det kändes rent av skrämmande.

Facket Kommunal anser att språkutbildning är arbetsgivarens ansvar. Arbetsgivare får inte låta personer som inte kan språket arbeta självständigt, utan handledning och svenskutbildning. De med otillräckliga språkkunskaper måste få studera svenska på arbetstid. (Sök själv mer hos Kommunal.) Låter bra, eller? Men det finns inte folk nog att göra det ordinarie arbetet, ännu mindre att handleda och lära svenska till en arbetskamrat. Hemtjänst är ett av de stressiga arbetena idag med tajt tidsschema. Undersköterskor har försökt till och med väcka protester genom namninsamling och demonstrationer om arbetsförhållandena.

Om Kommunals önskan skulle bli verklighet måste det till avsevärd personalförstärkning och det har få om inga kommuner råd med. Det borde vara Statens uppgift att ge svenskutbildning så fort asylsökanden har uppehållstillstånd. Svenskutbildning måste vara obligatoriskt, hur man kan annars bli integrerad? Assimilering har vi ju slopat enligt lag.

Språket ger oss en identitet, kanske mer än passet. Jag är svensk, amerikan, islänning, syrier… jag pratar mitt lands språk. Även en baby  gråter och jollrar annorlunda i ett språkområde än i ett annat.  Språket förenade oss förr på en plats i världen där vi alla hade något gemensamt: samma språk. Men idag är många länder så multikulturella att språket snarare är den avskiljande faktorn. I nutid då dina grannar kan vara  från olika länder ger språket inte längre  samhörighet. Vi kan inte prata med varandra.  Få integrerar sig. Jag kan säga att många inte vill integrera sig. Det bildas öar av olika folkslag, bostadsområden, rena byar i staden där olika kulturer och språk härskar. Svenska som utländska. Ofta bor de personer som mest ropar på multikulturens lov på de helsvenska dyrare bostadsområdena utan en enda invandrare i sikte.

När jag går förbi ett gymnasium nära mig låter språket ungdomarna pratar som en ny variant. Det är en röra av olika ord ibland liknande svenska ibland något för mig oförståeligt, ord vilka ger sammanhang bara till de invalda. Det låter illa, det är ju gymnasiet. Kanske gängen av främmande unga män i sina huvor skrämmer just genom språket de pratar med varandra? Vi förstår inte dem.

Det påminde om mig en resa till Burma 1978 där i avlägsna byar folk pratade med oss någon sorts pidginengelska. De var extremt vänliga mot oss.

Ca 8 miljoner människor  har svenska som modersmål i Sverige. Två miljoner är invandrare med annat modersmål. Som andra största språket kommer arabiska, den har passerat finskan, språket som har varit näst störst så länge Sverige har existerat som nation. En historisk förändring. Man räknar med att det talas minst 150 olika språk i Sverige. I Världen är mandarin störst, följt av spanska och engelskan på tredje plats. Dock pratar folk engelska lite överallt, man kan säga att engelskan är mer universell än de andra språken.

Jag avundas dem som kan många språk och har lätt att lära sig nya. Jag tycker förmågan att behärska flera språk är en verklig nyckel till världen och att förstå varandra. Om vi nu vill det. Men att inte kunna landets språk, det språk som en majoritet pratar, ställer en alltid på sidan. Jag själv är dålig på språk men behärskar bra två och hyfsat ett samt fattar lite av ett fjärde språk som jag nästan har glömt.  Dags att uppdatera det sista språket så hjärnan – kanske – håller ett varv till.

Det finns cirka 6809, eller 7,099-språk, eller är det idag 7111 stycken, för språk dör och föds, som talas i världen. Av dem är 417 nästan utdöda språk, de talas av bara enstaka personer. Bland dessa språk är det många som saknar skriftspråk och bara talas av äldre individer. Om 50 år kommer det därför att finnas betydligt färre språk i världen än i dag.  Hur blir det med svenskan? Ett udda språk för fåtal?

Ethnologue är en känd databas som listar översikter över världens språk.