Bara grus. Om att säga nej.

Jag kände en person som hade börjat med narkotika strax efter 18 år fyllt. De flesta patienterna hade debuterar som yngre så varför började hon som vuxen? Vad hände? Jag kände ju många narkomaner eftersom jag hade arbetat inom den socialtjänsten i en Kommun och nu som terapeut  på sjukvården.  Hon var en av många som hade trasslat till livet.

Idag när flickor säljer sig på olika sätt genom Internet, filmer, TV serier, betalsidor och massagesalonger var hennes forna arbete rent av sedesamt. Hon var en strippa i en av klubbarna i staden. Detta var på 70 – 80 – talet då strippklubbar var än upphetsande exklusiva. Hon var riktigt snygg, jag fick se hennes strippa bilder.  Kruxet var att flickan var knappt sjutton när hon började. Åldersgränsen var 18 år eller 21, beroende på klubben, för att få bli strippa.

Hon kom från en familj som hade gott ställt. Hon fick vad hon pekade på. Föräldrarna sa aldrig nej. Det var som om de inte kunde det ordet. Hon hade saker in till andras avundsjukegräns. Så hon fick svårt att smälta in och få vänner. Skolan var inte så kul fast hon hade hyfsade betyg. Hon skolkade. Föräldrarna förstod henne. Hon skulle få vila upp sig.

Matte var hon riktigt bra på.

Hon var skicklig på att räkna ut vad som lönade sig, vad inte.

Hon ville strunta i gymnasiet och arbeta i en strippklubb.  Hur hon kom på det kunde hon inte komma ihåg nu, långt senare. Men hon var ju för ung.  Pappan besökte föreställningen innan han skrev på. Det var ju inte så farligt. Snygga tjejer. Med viss tvekan skrev  också modern på.  Det var då ok för klubben.

Att vara nästan naken på sitt arbete börjar tära med tiden. Man kanske inte tänker på det, det är bara som att vara på en badstrand utan BH. Men i vår civilisation är det inte avsett att visa oss nakna överallt.  Och för alla. Medan man växer upp formas gränserna vad vi visar och till vem. En femåring vet redan.

Idag är nog de gränserna väl så krackelerade. Nakna kvinnor, kanske med lite tejp, nät eller en kudde för, ser vi i offentlig miljö varje dag. Och fotograferna springer efter.

Så, jobbet som strippa började på att tära. Män ville ha privata träffar, de erbjöd pengar mot sex. Någon gav henne något uppiggande, amfetamin. Det kändes bättre. Hon var inte den enda som piggade upp sig med något på det jobbet.

Hon var påtänd på jobbet men kunde hålla en gräns. Jobbdrog, inte hemmadrog. Sedan började hon tänka. Varför betala för droger när man kan ta betalt. Hon startade eget på drogbranschen och om ett par år  slutade hon på strippklubben.

Det blev en karriär inom droger. Pengarna rann in och ut.  Nu mera sköts knarkaffärer oftast av utlänningar och olika grupper tävlar om marknaden med död som följ. Men då, under amfetamins tidevarv var det väldigt svenskt. Även så att Staten delade ut amfetamin per recept till användare. Jag hade senare några patienter vilka började knarka  som  barn, den yngsta vid 8 är, för deras föräldrar fick så mycket att det blev över.

Ett misslyckat experiment och förakt mot medmänniskor.

När jag får henne som patient är hon på väg neråt från allting. Deprimerad. Nu arbetslös när drogkarriären är över. Jag har än vänner, säger hon och då menar hon sina tidigare langare vilka också andas sin sista tid. Några är döda. Drogförsäljare slutar ofta med oklar död i en källare, ungefär.  Hon är trött. Hälsoproblem. Undrande över var livet bara så här. Vad var det som hände, egentligen.

Hon tyckte allting var bara som grus.

Det finns föräldrar som har svårt med ordet nej. Som älskar sina barn men inte inser att kärlek är ibland nej. Föräldrarna måste skydda sina barn. De måste forma gränser. Ungefär som  i Systembolagsreklam. Lär man barnen att föräldrars nej är nej, är det sedan lite enklare när andras ja stormar in.

Men, man skall inte ropa nej utan att hjärnan är i gång.

Normalt behövs det inte så många nej. Barn tar först efter föräldrar, sedan kommer Världen in. Idag sker det sista alltför tidigt.

Många föräldrar kämpar på idag. Deras makt att styra och lära barnen – det som kallas uppfostran – delas idag av så många personer och på olika sätt. Det finns inte en perfekt modell. Fröknar i daghem, fröknar och magistrar i skolan, fritidshem och hobbyer, kamrater, kanske deras föräldrar, personer som skilsmässor för in, även sjukvård, ibland Socialtjänst och sedan Internet med miljoner förebilder och det – här – är – rätt – influerade. Lärare är sällan förebilder, som de var på min tid, medan Internet bjuder hela  Världens modeller.

Lägg till gatans makt. De alla som ser ut att ha framgång och  gott om pengar. De med Rolex, vit bil, Armanikostym, utlandsboende, skönhet  och framgång … kändisarna av olika arter.

Det gäller att säga ja och nej i tid och rätt tillfälle för sedan tar Världen över. Och den är inte alltid god.

Jag tycker nog synd om föräldrar idag. Det är ett hästjobb att leda ungarna till vuxna självständiga fungerande personer.

Att få egna barn har blivit mindre populärt idag. Barn har slutat vara livets mening.  Inte alltid men ofta nog. Kanske är det inget märkligt om vi börjar räkna alla orsaker till det, som Världsläget, ekonomin och att kvinnor inte är helt förtjusta i att föda barn och lämna dem snarast till andras vård för att återgå till lönearbete.

Hellre en hund än en unge har blivit lösningen för behovet att vårda För, att vårda och skydda något levande nära oss sitter nog i våra gener.  

Det råder dock ingen brist på barn i Världen, även om Västvärldens politiker gnäller.

Om amfetaminutdelning:

https://carnegieinst.se/wp-content/uploads/2012/03/narkotikapolitik.pdf

Bild: grushög från Grönland.

arbete barn brott budget böcker Corona demens död EU film framtid invandring islam jul klimat krig kriminalitet liv mat Miljö minnen natur Pacific Crest Trail PCT pengar politik politiker rasism Regering resor Ryssland skog skola socialtjänst Sverige terror terrorism Trump Ukraina USA val vandring vård yttrandefrihet äldreomsorg

De kriminella bebisarna och ettagluttarna.

Kriminaliteten kryper ner i åldrarna. Olika förslag att motverka utvecklingen kommer regelbundet och ha gjort så i flera år.  Ingenting har hjälpt hittills, tvärtom. Unga kriminella har blivit till och med en exportframgång. De märks i hela Norden, kanske i hela Europa. Den svenska utvecklingen är alarmerande och rent av pinsam.

De senaste förslagen jag råkat hitta i pressen:

Socialdemokraterna vill informera bort gängkriminaliteten med en broschyr.  Ungefär som info till dig som är gift med barn. Läs mer på: https://www.fristad.eu/2024/08/att-knacka-gangen-med-en-broschyr/

Vi som är gamla nog minns andra misslyckade konstiga informationssatsningar, den mot hasch, kommer någon ihåg det? Eller brödskivor, Båda från Socialstyrelsen. Sedan hade vi armbanden. Men nu till nya grepp:

Enligt Rafi Farouq, från Safe Space, Flamman Socialt förebyggande centrum, bör arbetet mot gängen flyttas in på grundskolan. 

Skolorna bör ha program mot gängkultur från 7–8 års ålder, alltså redan i lågstadiet. Arbetet ska helst börja redan på BVC, med hembesök och stöd till föräldrar och koll på normbrytande beteenden, säger han.

Lotta Edholm (L) – Vi arbetar nu för ny lagstiftning, som ska slå fast att alla förskolor och skolor ska ha ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete och få förutsättningar för det. En annan viktig del är att vi nu river sekretessen så det blir enklare att dela uppgifter mellan skola, polis och socialtjänst.

Det är så mycket skolan och även daghem ska täcka! Jag är säker på att det är en välmening i ovan beskrivna förslagen på grund av ren desperation över läget där minderåriga barn jobbar som mördare. Jag tvivlar dock på att det räcker, fungerar och  blir lösningen.

Vilken obehaglig Värld vi lever i. Alla barn, även bebisar, räknas som potentiellt kriminella.

Dagis skall arbeta brottsförebyggande. Där går barn mellan 1 och 5 år. Skall  personalen spana efter eventuella kriminella försök, som att knuffa på varandra? BVC som angivare om spädbarns normbrytande beteende? Jag har gjort flera hembesök med BVC sköterskor hos mina patienter när jag än arbetade. Samtalen handlade om hur barnet åt. Hur mamman mådde. Ont i brösten och underliv? Hade  mamman fått sova något. Mammans och pappans frågor, ensamma eller ihop. Information om utbudet på BVC.  Nej, det var ingenting om brottsförebyggande men matning  av babyn var ofta en stor fråga. De extra oroliga mammorna fick flera besök, då.

Det föll  mig aldrig i att prata om kommande kriminalitet hos barnet. Däremot hade jag koll om droger hos föräldrarna. Mina familjer var ju missbrukare – före detta förhoppningsvis. Och alla hade varit kriminella i olika grad. Knark och kriminalitet hänger alltid ihop. De ingick i ett stödprojekt för familjer med missbruksproblem.

Räkna inte små barn som potentiellt kriminella. Det är föräldrarna som brister i första hand. Det är föräldrarna som fostrar sina barn eller låter bli. Daghem och skola har sina uppgifter men de lägger inte grunden om tillit till Världen. Jag misstänker att rätt stöd till olika familjer brister samtidigt som det finns mycket stöd och hjälp kring barn och föräldraskap. Men, du måste ta till dig det som erbjuds.

När politiker misslyckas i sitt arbete hittar de olika förslag som någon annan skall göra. Den där förmågan att tänka efter före är nästan obefintlig i svensk politik. Vi är de goda dumma. Vi har satt oss i en situation som har pågått länge men nu börjar det drabba  hela samhället på olika sätt, oskyldiga dör, kriminella styr, kostnader ökar och obehagliga tidningsrubriker utomlands.  Då hittar politiker nya och gamla förslag. Även socialdemokrater erkänner nu visst misslyckande. Titta så vi vänder på alla stenar!

Vi som försökte larma på 80 – talet om narkotikahandel med nya grupperingar och yngre hantlangare var rasister.  Det Internationella gänget tränger sig på nu, sa en polis jag samarbetade med. Inte en politikerjävel lyssnade. Urvalet av droger ökade. Men, knark har ju blivit en succé, det räknas nu mera i BNP.

Så, har du ett bra förslag ring en politiker. Kanske om ett tag när mer har kollapsat kan vi börja ta även föräldrar och släkt i örat, inte bara gnälla på Socialtjänsten och Polisen. Ska vi kanske skylla på dagis som har missat det grundläggande i barnets liv?

Tidigare i ämnet:

PS. I Stockholm upptäcktes en knarkcentral driven av tre kvinnor, 80, 60  år samt ett barnbarn. 80 år gamla kvinnan slapp fängelse på grund av åldern. Så det finns en ålder även uppåt? Domen gav 7 till 4 år för de yngre. Åldersdiskriminering? Kan man driva knarkcenter kan man sitta inne. Kan man mörda, kan man sitta inne med. Innehållet kan dock vara annorlunda för barn, som skola och uppfostran, men låsta dörrar och långt tidsperspektiv. Med korta ryck förändras ingenting.

PS2. Absolut ingen kritik mot Safe Space men BVC var för mycket. Information till barn kan dessutom slå slint.

PS3.Skolan har betydelse åt alla håll. Misslyckad skolgång är en risk. Läs Hanif Bali som skriver om det förbjudna: elevers intelligens:

https://www.expressen.se/ledare/hanif-bali/sverige-maste-bryta-det-sista-stora-tabut-/

PS4 Morgonens 19/8 nyheter Carin Götblad klagar, men hon har ju arbetat med detta i hög ställning i åratals, så…

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/polismastare-carin-gotblad-om-okningen-av-barn-som-mordar-mardromslikt

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/tredubbling-av-barn-som-misstanks-for-mordplaner

Vinden i knarkfrågor vänder snabbt.

Spår av kokain hittades i Riksdagens toaletter i Aftonbladets undersökning. Jag pekar inte ut vilka toaletter det var utan vågar bara påstå att någon eller flera knarkar. Det finns säkert andra sorter av droger i Riksdagen men att upptäcka de i toaletten kan vara mer knepigt.

Var Riksdag och Regering orolig och upprörd? Rusade alla till drogtest för att visa sin oskuld? Vad blev resultatet, de stora besluten? Regelbundna oväntade tester ett tag? Inte alls. Men de ska vidta åtgärder. Lite finputsning. 

Chefer på partikanslierna och i riksdagsförvaltningen ska få utbildning om missbruk, kopplat till arbetsmiljöansvar, men också vässa sina kunskaper om riksdagens rutiner för inpassering och hantering av besökare.

Experter kallar det ”corporate bullshit”. Vad säger insatsen till folket? Inte så farligt? Missbruk på hög nivå är OK?

Nog finns det missbrukare även i Riksdagen men nog trodde jag att de inte knarkade på jobbet utan utanför Riksdagsbyggnaden. Lite planering bör man ha. Risk att bli upptäckt är ju större på jobbet än hemma.

Droger i Sverige är nu mera så stor business att det ingår i BNP och på så vis ökar den. Ute i Världen finner droger makt, det är en storindustri och har varit det länge. Ni vet de tre stora: krig, droger, olja/trafik. I flera länder är det drogmaffian som styr.

Cannabis som ”ofarlig” drog är inne lite varstans. Även i Sverige pratas det om att avkriminalisera. Själv tyckte jag att cannabisrökare var värre än heroinister ur behandlingssynpunkt.

Nyss avkriminaliserade Tyskland cannabis. 1 april – inte aprilskämt – avkriminaliseras cannabis för de över 18 år och innehav 25 gram samt hemma 50 gram. För att köpa måste man bli medlem i en     cannabisklubb. En ny affärsrörelse så man behöver inte längre importera? Nej, det illegala fortsätter. Alla vill inte registrera sig. Bruket bara ökar fast det tror inte politikerna. 4,5 miljoner beräknas vara cannabismissbrukare idag.

I Thailand drev Anutin Charnvirakul hälsominister, 2022 igenom en ändring av narkotikalagen där cannabis togs bort från listan över kontrollerade droger. Det utlovades goda inkomster för odling av växten i landets fattiga norra delar. Odla knark så har du mer pengar.

Avkriminalisering i Thailand har lett till ekonomiskt uppsving, sägs det. Haschshoppar överallt. Turisterna gjorde drogresor. Affärerna blomstrade.

Drogen blev lätt tillgängligt även för barn och antalet brott började öka. Hälsoministeriet rapporterade en ökning av personer som sökte behandling för cannabisrelaterade psykologiska problem. Antalet patienter steg från cirka 37 000 under år 2022 till cirka 63 000 år 2023. Andra studier pekade på att allt fler unga använde sig av cannabis. Ungar kunde skippa skolan för att röka hemma, tänka sig.  Det händer väl aldrig här?

Thailändska medier fylldes snabbt av rapporter om narkotikadrivet våld och missbruk. Speciellt cannabis anses ha skapat så mycket sociala problem och missbruk bland ungdomar att politikerna inte ser någon annan lösning än att åter klassificera växten som förbjuden narkotika.

Drogen kriminaliseras åter, utöver medicinskt bruk.

Enligt lagförslaget skulle användning av cannabis för nöjes skull bli ett brott som kan bestraffas med 60 000 baht (cirka 1 600 euro) i böter. Upprepade förseelser kan bli en tid i fängelse.

Turisterna blir inte glada, det var ju så kul innan.

Efter PCT vandringen 2018 åkte jag till Pacific Northwest trail och havet för en kort vandring. Bussen stannade vid ett rödljus. Vid ett hus stod en stor skara väl så sjaskiga människor i kö. Frukost för de fattiga, tänkte jag. Välgörenhet är väl utbrett i USA. Nej, det var kö till dagens utdelning (köp) av haschdos. Efter vandringen vid havet åkte jag till den sista staden under min resa, Seattle. En väldigt trevlig stad vid havet. Jag såg några sorgliga figurer på ett gathörn men det råkade vara det enda. Det ser helt annorlunda ut idag i bilder, som en stad på nedfall.

2021 avkriminaliserade Oregon drogerna, alla alltså. 60% av de röstande tyckte så. Nu är 16 % för fria droger. Det gick snabbt. Eftertankens kranka blekhet. Många trodde att avkriminalisering skulle få missbrukare att söka hjälp. Det var rena partyt då man avkriminaliserade och som resultat skulle missbrukarna krypa till behandling. Behandlingar fanns knappt och missbruk rent av exploderade.

Det blev snabbt en mänsklig katastrof. Städer som Portland har fått namn ”de levande dödas stad”. Rena vrak ligger på gatorna. Speciellt ökar fentanyldöden. Kriminalitet och gatuboende har också ökat markant. Delar av staden sägs se ut som soptipp.

Situationen i Oregon är så usel att folk på vissa områden har röstat för att gå ur Oregon och gå ihop med andra delstater. Missbruket, ursäkta bruket, av droger svämmar över till Washington, de är inte så glada över det utan stramade åt lagarna förra året.

Nu försöker Oregon kriminalisera igen men det blir tufft jobb.

I USA känner 4 av 10 någon som har dött av droger.

Känner du någon? Vill du ha fritt knark även här?

I Sverige finns röster för avkriminalisering och haschförsäljning också. Kan de göra en studieresa till Portland först? Ett utmärkt ställe att studera fritt drogbruk stödd av Staten.

Läs mer om Oregon Fox News Sök Oregon and drugs.

Bild nederst: dött skog i Oregon, Three Fingered Jack .

En julhistoria om ett annat barn.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Detta hände på den tiden då jag arbetade på Huddinge sjukhus som kurator. På Julaftons morgon ringde en barnmorska och frågade om jag kunde komma in, till förlossningen fast jag var ledig. Hon hade lite panik i rösten. Ett barn hade fötts på morgonen. Modern var påtänd av heroin. Hon hade promenerat in med fostervattnet rinnande, utan några som helst papper eller mödravårdsjournal. Hon var vresig. Barnet mådde dåligt och hamnade på neonatal för avgiftning.

Jag åkte in. Jag tittade på barnet, en klen pojke som skakade i kuvös med en massa slangar på sin lilla kropp. Jag gick till moden som låg kvar på förlossningen

Modern var både gråtfärdig och grinig. Hon hade planerat att avgifta sig precis till förlossningen, men barnet kom i förtid. Barn till heroinister brukar komma i förtid. Miljön i magen är så förfärlig att barnet vill ut. Mödravård? Nej, det hade hon inte haft tid till. Hon hade varit där en gång, men inte mer. Barnmorskan hade inte letat efter henne.

Vad gör man med ett sjukt barn och en abstinent mor på julafton? Barnet omhändertogs av socialjouren per fax, men behövde vård på neonatal en längre tid. Modern fick plats på enskilt BB rum där hon fick hjälp med avtändning och sin hälsa. Jag föreslog att hon kunde be hjälp från Socialtjänsten. Hon kunde be att bli placerad tillsammans med barnet i ett mödrahem för utredning. Nu, gråtande och skakig   gick hon med på vad som helst. Tack, tack, tack…

Att hamna i ett mödrahem ger lite tid att inse situationen och söka mer hjälp eller att lämna barnet i annan vård. Man kan inte lämna bort något man inte har haft. Att rycka bort barn från olämpliga mödrar på en gång efter förlossning fungerar illa. Man måste bli mor, psykiskt, innan man kan tänka till vad är bäst för barnet. Bråk och rättegångar är usel lösning.

Hennes livshistoria från ett missbrukarhem fram till gatan får ni bara ana. Men resultatet kan jag berätta. Hon gick till ett mödrahem med barnet, därefter till behandling bra bit från Stockholm, från sitt gamla liv. Efter fem år avvecklade jag vår sporadiska kontakt och läget var bra. Jobb, bostad, drogfri, barnet mådde bra. Men det märkliga var att under min tid som kurator på det sjukhuset föddes varje Julafton ett barn vars moder var en påtänd, för socialtjänsten okänd kvinna.

Var det julbarnet som påtalade oss om livets skörhet? Vad det barnet som skulle hjälpa oss att öppna våra ögon att se hur illa livet for med några av våra medmänniskor? Eller var modern bara en av dessa dårar som började ta droger för att må häftigt och bättre men fastnade och kröp nu fram gravid från gatan och fick möta livets största allvar?

Bilden en annan mor som samhället inte hade plats till under förlossningen.