Etikettarkiv: böcker

Barn och böcker, en föråldrad historia eller livets magi?

Publicerat av

Någon gång läser man en bok som är en sinnlig upplevelse, språket är som en smekning, innehållet berör in i själen – om nu sådant finns – och efteråt befinner man sig i en djup tystnad. Så var det med Shakespeare för mig, andra… och nu Kim Thúy: ru, bok om en vietnamflykting. Vi känner inte varandra men jag bodde i Vietnam samtidig som hon flydde därifrån 1978 och nu möttes våra upplevelser genom hennes bok och min tid där kom åter till mitt minne.

En bok ger så mycket. Glädje, sorg, kunskap, förundran … Genom läsningen blir boken till, min tolkning av det, min upplevelse eller ibland ingenting och jag lägger boken ifrån mig. Jag har läst så oändligt i min ungdom att jag blev kräsen. Fångar inte boken mig inom tio blad fortsätter jag sällan. Deckare är uteslutna. Det finns nog med elände i världen. Under de tyngsta arbetsåren läste jag bara facklitteratur. Det fanns alltid något nytt att lära sig. Jag kunde inte avsluta mina universitetsstudier, jag fortsatte som bara av farten. Det blev tio års poäng och inte blev jag klokare för kunskapen är outsinlig och ju mer man lär sig ju mer förstår man hur lite man vet. Fakta är annat än en roman, helt annat sätt att läsa. Efteråt kunde jag inte läsa romaner, deras rader gick ju inte att hoppa över.

I dagarna har debatten handlat om barnens läsning eller snarare bristen på det. Läsförståelsen har sjunkit i skolan, klagar universitetslärare. Svenskan är inte huvudspråket för många och engelskan kommer från andra källor än läroboken. Behöver vi böcker? Det finns ju Internet tycker många ungdomar, speciellt killarna läser inte, de stirrar på den fyrkantiga rutan som kan ha en bra kontenta – eller inte. Varenda unge har en mobil i handen. Kommunikationen sker inte med ord utan signaler och symboler vi äldre inte ens förstår.

Pojkar läser inte, Zlatans bok kan vara den enda.  Det är ingen nyhet men förut hade vi inte så många andra alternativa medier, bara TV och stereo. Idag fyller mobilen och Internet funktioner och behov vi inte ens anade att vi hade. När jag arbetade som lärare fanns det några pojkar som inte tog i en bok. De skulle ärva gården och bli bönder, de behövde bara jobba på. Jag lurade dem att läsa. Skulle de bli ekonomiskt framgångsrika behövdes matte. Skulle de utveckla gården behövdes kunskap. Kanske ville de resa och träffa andra bönder i andra länder, då behövdes engelska och lite geografi också. De gick med på att läsa, men bara nyttiga ämnen. Idag skulle den övertalningen inte fungera. Det finns ju Internet med spel och bilder.

Att lära sig att läsa, öppna en bok, vända blad, läsa vidare är magi. När barnen lär sig den konsten är de på gång att öppna en ny värld, som de kan styra utan föräldrarnas hjälp. Snart kan de skriva sina egna historier. Den dagen man inte längre behöver läsa till barnen är lite sorgligt. Alla läser inte till sina barn, varken här eller i den stora världen. Böcker är ingen självklarhet. 775 miljoner vuxna kan inte läsa, merparten är kvinnor. Vi vet att lär man en kvinna läsa så lär hennes barn också.  Jag tänker på den gamla chilenska kvinnan på min svenskkurs som plötsligt kunde läsa för henne främmande språk, svenska. Kanske skulle hon kunna läsa sitt eget språk också? Kanske kunde hon snart läsa en saga till barnbarnen. Det var ett ögonblick jag kommer bättre ihåg än när mina barn lärde sig att läsa, det var sådan självklarhet i deras fall.

Det är enkelt att sätta barnen vid barnvakten TV/dator. Nutidens föräldrar arbetar, ofta heltid. Timmarna är få innan det blir läggdags. Helgerna är korta. Man måste hinna så mycket, inte bara umgås med barnen utan skjutsa de till aktiviteter, handla, tvätta, städa fixa mat själv eller från pizzerian och se till att den kommande veckan fungerar igen. En saga kan lätt bli bortprioriterad. Läser inte föräldrarna till och med barnen kommer skolan inte att bli så framgångsrik. Grundkunskap till små barn förmedlar man bäst mellan två människor – förälder och barn – inte i en klass med 25 elever.

Som kurator besökte jag många småbarnsfamiljer. Det jag la märke till var nästan identiska bokhyllor hos alla men inga böcker. Är man inte van att föräldrarna läste till en läser man inte till sina barn heller. Jag började köpa en bok som avslutningspresent och tipsa om närmaste biblioteket. I dagarna börjar jag en bokklubb med mitt barnbarn. Vi ska läsa samma bok och prata om det. Vi börjar med Shakespeare: Romeo och Julia, en aktuell historia om kärlek och familj, tillhörighet och främlingskap, något som händer än idag med döden som slutpunkt.

Bokbål och bokrea

Publicerat av

Nyss städade man bort vissa böcker i några bibliotek. Nu bränner bibliotek böcker. Det är inte Day after Tomorrow där de överlevande försöker hålla värmen med hjälp av bokbränning utan Strömsunds kommun som skall minska verksamheten, det som falskeligen kallas spara.

Anledningen till att biblioteket i Backe bränner och även säljer ut böcker är  bibliotekets minskade budget. Kommunens sparpaketet gör att biblioteket  har varit tvungen att minska bibliotekets yta, vilket då innebär att böcker inte får plats. Böcker som Mark Twain, Isaac Singer, Tjechov och Hemingway åker till soppåsen och bränns.

Jag kan förstå att det låter upprörande att vi bränner böcker eftersom böcker har ett starkt symbolvärde. Men vi har alltid gjort så här. Vi har våra rutiner och det fungerar för oss, säger bibliotekschef Britt-Inger Roos.

Symbolvärde? Javisst, symbol att vi än så länge är någorlunda läskunnig folk och kan vända blad i en bok och kanske, kanske hämta kunskap, glädje, tröst, upplevelse, förströelse, spänning ur en bok. Kunde inte biblioteket öppna en loppmarknad? Lokaler finns säkert gott om i en avfolkningsbygd. Dessutom är böckerna skattebetalarnas, inte bibliotekschefens.

Strömsunds kommun gick faktiskt med vinst 25 miljoner men böcker ingår inte i det glädjebeskedet. Strömsunds kommun styrs av S och har styrts av S länge, länge. Kanske är kunskap mindre viktigt än skoteråkning och nöjesfiske, sprit eller chipspåsar i en landsortshåla? Och alla har väl en dator och mobil så surfa bara? Biblioteket har angett tonen.

Bokrean är i full gång. Gårdagens storsäljare, nobelpristagare, populära och osåldbara böcker säljs ut. Vad händer med de böcker som inte säljs på bokrean? Kommer också de att värma våra hus i stället att glädja våra sinnen? Tänker speciellt på barnböckerna, en deckare är färskvara,  men en barnbok öppnar dörren till en ny värld.

Äventyr, gränser och stilla liv.

Publicerat av

Har just avslutat en bok som värmt bokhyllan i flera år: Karavan utan återvändo av Bruno Bauman. Han har bland annat korsat Gobiöknens centrum. I boken berättar han om två resor, Sven Hedins 1895 och sin egen, år 2000, genom öken Takla Makan i Kina. Varken den ena eller andra resan slutar riktigt väl. Öken är svårt att bemästra.

Vad är det som får någon att riskera sitt liv så uppenbart? Han är en av de många som satsar hälsan, livet, pengarna och allt annat för ett äventyr vars slut är bara en hoppfull gissning. Tänk på Göran Kropp, en nutida äventyrare eller de längre bak som just Hedin, Alexander von Humboldt, Columbus, Thor Heyerdahl (aktuell i filmen Kon Tiki) eller de första som erövrade rymden. Att söka efter något som ingen har gjort förut är livselixiret för vissa. Det finns inte många gränser kvar att spränga. Det blir spektakulära historier som Felix Baumgartners hopp.

Vi tänker sällan att forskning kan vara  äventyr. Hur ofta läser vi något om forskarens mödor och framgångar? Nobelpriset kanske och sedan ingenting. Forskning är ändå något som påverkar oss mer än 39 kilometers hopp från himlen men sistnämnda får mer uppmärksamhet.

Vissa av oss är nöjda med ett lugnt liv, regelbundna vanor, trygga omgivningar – som en Stockholmsbo sa att allt utanför tullarna är okänt landsbygd – medan andra bara längtar efter nästa riskabla projekt. Jag har funderat på vad som driver sensation seekers, eftersom sonen är ensamseglare och har tillbringat månader till havs i storm och stiltje, problem och mera problem och har bestigit hittills 3 toppar av high seven. Några tycker att även en vandring i Sarek testar gränserna fast det kräver bara starka ben och en fullpackad ryggsäck. Okej, lite mer krävs nog, ge dig inte till Sarek om du inte har fjällvana. Ibland kallar man även mig äventyrare men det är att ta i. Att vandra kan inte räknas i samma klass som alla galningar vilka skidar över Antarktis, korsar öken, bestiger de högsta topparna eller försöker ta livet av sig med andra omöjliga projekt. Att vandra är ren friskvård.

Vi är och får vara olika i vårt sätt att tänka och leva. Vissa vågar mer och tänjer gränserna, på gott och ont. De vill vara först, högst, ensammast, modigast, känna livet pulsera extra – om bara en stund. Skulle de impulsiva, äventyrliga, de med längtan efter något mer inte finnas skulle vi än sitta vid grottmynningen och grubbla om vi vågar ta oss ut.

Sensation seekers är bra att luta sig mot i farans stund – eller räddar de bara kallt sig själva? Läs boken om du får tag på den så får du en intressant fundering över nationalhjälten Sven Hedin.

Boken är tyvärr slutsåld men finns om man letar på Internet eller i bibliotek.

Den gula båten är ensamseglaren Tommys båt Icebreaker

Skynda dig att läsa för barnen. I morgon kan det vara förbjudet.

Publicerat av

Vad är rasism? Idag är uttrycket en söt figur i en barnbok och film. Ett tag sedan var det en annan bok – Tintin – som var skriven länge sedan. I morgon kanske någon som … Pippi Långstrumps far kan vara lämpligt objekt.

Har vi blivit komplett galna? Försöker PK folket skymma rasismen med åtgärder som är oförståeliga och tilltalar inte vanligt folk. Vi som hade aldrig ens tänkt rasism i dessa fall. Är vi dumma och PK folket de framåtskridande ledarna? Eller är PK folket helt enkelt fega när de angriper en liten figur i stället verklig rasism? Är rasismen en färg? Skall vi teckna de svarta människorna med vit färg? De levande då? Men då är det ju förtryck? Finns det inga mer djupa uttryck i samhället som PK folket kunde göra rent hus med? För PK folket är det viktigare att meja ner en omtyckt tecknare med älskade figurer än gå ut till verkligheten.

I omgivningen på en viss hamburgerrestaurang ser jag ibland barn på söndagar som än ser ut lik lilla hjärtat. Skall jag tala om för dem och deras föräldrar att de är rasister?

Stina Wirsén har bestämt sig för att sluta teckna sin omdebatterade film- och sagoboksfigur Lilla hjärtat. Hon vill stoppa även försäljningen. Hur kan hon stoppa oss att läsa? Hon har böjt sig för PK maffian. Vad tycker vi som är hennes kunder och publik? Vi har tyckt att den bråkiga samlingen av figurer berättade om olikheter på ett lättfattligt sätt,  tvärtemot var PK maffian inbillar sig. Vad näst? Läste att i EU finns gruppering som vill ta bort olämpliga barnböcker, de med mor och far, där mor lagar mat och far arbetar. De mesta av våra gamla älskade barnböcker skulle då försvinna. (Länk? Har slarvat bort.) Är det bokbålens tid?

Skynda dig att läsa för barnen. I morgon kan det vara förbjudet.

Debatten pågår vidare:

Till sist öppnades då dörren till indragning och krav på censur. Intoleransen segrade. Olika åsikter fick inte plats i kulturen längre. Hur fungerar det: Om man en gång öppnat den dörren, kan man stänga den igen?

Frågar Ulf Nilsson barnboksförfattare på DN kultur.

Det är nog svårt att stänga misstänker jag men vi måste försöka trycka på allt vi kan.

Rasistiska Lilla hjärtat.