Etikettarkiv: böcker

In i skogen eller kalhyggen…

Publicerat av

Hur mår världens skogar? Inte så bra enligt senaste forskning. Avskogningen fortsätter och tillsammans med den försvinner livsbetingelserna för många växter, djur, stora och små. Kanske för oss också för skogen sägs vara världens lungor?

Varje minut försvinner 50 fotbollsplan skog. Behovet av odlingsmark och betesland ökar med befolkningsökning och ändrade vanor. Vi köper mer utländsk mat som frukt och kött.I Brasilien hugger man ner en bit regnskog, gräset växer, biffkorna släpps på, slaktas sedan, styckas, paketeras med texten naturkött, fraktas till din affär och du kan köpa entrecote för 99 kronor kilot medan den svenska kostade 298 pix. Kanske oxfilé till fredagsmiddag för 148 för inte köper vi svenskt närproducerat för 498 kronor…

I den regnskogen som fanns förr i Indonesien växer nu oljepalmer. Mattias Klum larmade om Borneos regnskogar länge sedan men de som styr lyssnar bara på pengarnas klirr inte på fotografens klick. Vad driver skogsskövlingen? Visst vet man att oljepalmsplantagerna utgör ett dödligt hot mot orangutanger, tigrar och tusentals andra arter i södra Asien och kanske för oss själva i det föränderliga klimat som triggas av skogsdöden. Varför vill då så många odla just oljepalmer?

Svaret är enkelt: Oljepalmen är kanske den mest lönsamma nytto-växten i världen. Ett hektar oljepalmer kan ge en skörd på upp till fem ton ren palmolja – motsvarande 6000 liter – per år. Plantagerna ger arbete för den ökande befolkningen. Levnadsstandarden ökar. Det är vi – långt borta – som är upprörda över skövlingen, inte de som har fått bättre levnadsförhållanden, för ett tag i alla fall. Är det rätt att vi kritiserar andra människors livsval när de gör det för överlevnad?

Oljan finns i tvål, schampo, tvättmedel och smink. Men också i kakor, chips och i en massa andra livsmedel som margarin. När köpte du något av detta sist? Men – ska vi inte kunna hålla oss rena utan att ha dåligt samvete? Och snart är den stora chipsätardagen, jag menar melodifestivalen! Funderar du över eventuella miljöproblem vid inköp i mataffären? Läser du det finstilta? I så fall är du en sällsynt varelse.

Det är svårt att leva rätt när vi inte ens vet vad vore rätt, vem har rätt och hur kan lösningarna kan se ut. Medan bildäcken brann i Ukraina och kriget fortsatte i Syrien, självmordsbombare  i Afghanistan dödade 9 personer och tillsammans med många andra oroshärdar raserade min sopsortering och min vegetariska matlagning av närproducerade grönsaker tusen gånger om. Vad kan en liten vanlig människa göra? Inget? Vem skulle lyssna på mig om jag ropade ut att nu är det nog med krig och nu ska alla plantera ett träd var och ingen ska köpa mera plastkassar? Det sistnämnda bröt jag mot idag när jag bar hem böckerna från bokrean, bland annat boken ovan.

Så? Ingen?

Plantera ett träd i alla fall. Jag som inte har mark har planterat 1000 träd i Afrika. Jag hoppas – mer kan jag inte göra – att träden faktiskt planterades, gav mat och skugga som reklamen lovade. Dock är det bara som litet plåster på det dåliga samvetet att inte förmå mer för världen jag lämnar till mina barnbarn.

Trädbilder från Wikipedia.

Din plats på jorden

Publicerat av

Jag har börjat läsa en bok som stått länge på min boklista: Edward Abbey: Desert Solitaire, på finska Kesä autiomaassa (Sommar i ödemarken). Den fanns inte på svenska så jag bestämde mig att köpa den på finska och pigga upp mitt haltande modersmål. Abbey börjar boken med att beskriva hur vi alla har en bild om den ideala platsen, verklig eller fantasi.

Platsen där man är hemma.

Jag började genast tänka på ”min plats”. Har ni upplevt den där känslan att vara på rätt plats, som hemma, på en plats där man borde vara? Den där märkliga uppfattningen att just nu är jag där jag var avsedd att vara. Även om man inte kunde leva där, eller ens stanna en längre tid vet man bara att det här är min plats. Även om det vore den första gången man är på den platsen kommer en tanke att här har jag varit förut, nu återtar jag den. Så klart finns det begränsningar i val av plats för den som inte har rest runt i världen och kollat läget överallt men de flesta får vara lite rimliga i sina önskningar.

Var är din plats på jorden?

För mig ligger platsen på fjället. När jag kom till fjället för första gången var jag förlorad. Jag ville åka genast tillbaka. Det är än möjligt att hamna på en plats i den svenska vildmarken där inga andra fötter har trampat på – ungefär i alla fall. Man kan vara en vecka eller två, även mer i ödemarken utan att träffa någon, kanske bara se en annan vandrare från långt håll. Man måste klara sig själv med mat och annat nödvändigt, även utan mobil om man vill gå där det är väglöst land. Tja, för mig som inte har mobilen med annat än i undantagsfall är det ingen uppoffring. Det jag sörjer idag är att mina möjligheter till vandring har begränsats. Jag hade en tanke att ta min ryggsäck och gå länge när pensionen började men livet bestämde annorlunda.

Det finns en plats till som har gett mig en extra stark upplevelse av tillhörighet, så jag var övertygad om att ha varit där förut fast det var inte sant och när jag blundar står jag där med platsen på näthinnan.

Naturen är nödvändig för oss men få utnyttjar naturen. Den ger vila, rekreation, tröst, motion, mat, upplevelser och återhämtning. Abbey skriver:

Wilderness is not a luxury but a necessity of the human spirit, and as vital to our lives as water and good bread. A civilization which destroys what little remains of the wild, the spare, the original, is cutting itself off from its origins and betraying the principle of civilization itself.”

Att vara på rätt plats kan förstås innebära att man har rätt yrke, rätt jobb, rätta livets omständigheter och man skulle inte vilja byta ut det. När jag går med min gubbe till vårdcentralen och träffar hans sjuksköterska känner jag redan i korridoren, när hon hämtar oss, att hon är på rätt plats. Hon utstrålar det. Den halvtimmen gubben och jag har hos henne ger inte bara den medicinska vården utan något till själen.

Det är en sällsynt förmåga. Jag tror dock att vi missar ofta de ”på rätt plats människorna” eller säger du något uppskattande när du träffar dem? Jag tackade nyligen en person i en telebutik som hade hjälpt mig extra bra och han blev röd och nästan skamsen. Är vi så snåla med uppskattning? Visst, vi kan pricka in lite stjärnor på Internet eller skriva en anonym rad men att tacka någon i live – är det så svårt?

En gång ringde en patient hem till mig. Det var ett år efter jag hade slutat på jobbet. Han hade lyckats sno mitt hemliga nummer från sin socialsekreterare, bekant till mig. Han ville bara tacka för sin familjs räkning, han hade aldrig tackat ordentligt. Jag blev rörd. Så, glöm inte tacka när någon ställer upp för dig och är på rätt plats om bara den stunden.


Vem är du och vilken civilisation hör du till?

Publicerat av

”Vem är du?” påpekar Huntington i Civilisationernas kamp. Hur definierar du dig själv? Enligt vart du bor, är född, yrke, religion, språk, kön, kanske som svensk, europé, jurist, student, mamma? Vart hör du till och vem vill du inte vara?

Som invandrare har jag svårt att höra till något land, speciellt när folk hör att jag bryter och de frågar varifrån jag kommer och undrar om jag ska flytta ”hem”. Vad är hem efter ett helt liv här? Men i praktiken är jag svensk medborgare. När jag tänker efter tillhör jag en västerländsk civilisation med kristendom på botten, demokrati, lagstadgade mänskliga rättigheter, valfrihet, kapitalism och yttrandefrihet som ledsagare – fast jag inte ens tänker på detta annat än i undantagsfall.

Individens frihet och lika rättigheter har varit en av ledstjärnorna i den västerländska livsstilen, men de senaste åren har det bildats grupperingar enligt ras, religion, kön och sexuell läggning och dessa grupper kräver särskild behandling och de är högljudda genom medier. Kränkning är modeordet och kränkningarna handlar ofta om religiösa seder och attribut. Huntington skriver följande som kan appliceras till Sverige idag, byt bara ordet amerikanska till svensk.

Historisk sett har amerikanernas kulturidentitet baserats på arvet efter den västerländska civilisationen och deras politiska identitet av det amerikanska credo som de flesta amerikaner är helt överens om: frihet, demokrati, individualism, likhet inför lagen, konstitutionalism och privat ägande. Under slutet av nittonhundratalet har båda dessa sidor av den amerikanska identiteten angripits av en liten men inflytelserik grupp av intellektuella och skribenter. I det mångkulturella samhällets namn har de angripit USA:s identifiering med den västerländska civilisationen, förnekat existensen av en gemensam amerikansk kultur och förespråkat rasbetingade, etniska och andra sub – nationella kulturella identiteter och grupperingar.(Huntington s.400)

Känns det igen?

En av grupperna är muslimer. Idag diskuteras, från regeringar till hatsajter, islamiseringen av de europeiska samhällena. Ingen – annat än politiker – kan neka till att vissa områden i Sverige är” lilla Mellanöstern” med människor vilka lever sitt liv enligt sin kultur och inte kommer att integreras som vi trodde och tog så självklart. De religiösa inslagen är påfallande från kvinnors klädedräkt till moskéutrop. Är den muslimska invandringen givande för oss? Nej, det frågar vi inte, det vore förtryckande, men en undersökning i Tyskland visar att integrationsviljan hos muslimska invandrare från Turkiet är låg. Att flytta till ett annat land innebär inte att man flyttar från sin kultur.

Är islam och muslimska invandrare ett problem? Huntington säger: Västs grundläggande problem är inte islamsk fundamentalism. Det är islam, en annorlunda civilisation vars människor är övertygade om sin kulturs överlägsenhet och som är helt besatt av sin maktlöshet. Islams problem är inte CIA eller USA:s försvarsdepartement, utan det är väst, en annorlunda civilisation där människorna är övertygade om att deras kultur är universell och tror att deras överlägsna, om än minskande, makt ger dem i uppdrag att sprida sin kultur över hela världen. Det här är huvudingredienserna i konflikten mellan islam och väst. ( Huntington  s.283-4.)

För att förstå grunden till vilka vi är och vart vi tillhör måste man läsa Huntington Civilisationernas kamp. Den anger orsaker till världens delning till områden med gemensamma nämnare, senaste kriser och konflikter, deras bakgrund och vi får förklaringar till en del som hände efter boken var skriven.

Och om det inte lät som en kliché skulle jag säga att Civilisationernas kamp är den viktigaste fackboken som utgivits på många år, just därför att den både öppnar ögon och förmår göra komplexa, ofta förvirrande skeenden begripliga.( Nydahl)

Blir den stora frågan: när faller den västerländska civilisationen? När kommer en ekonomisk krasch efter festen att leva med lånade pengar, alltså pengar som inte fanns? Överlever vår yttrandefrihet, medborgerliga rättigheter, hög materiell standard, bidragssystem, religionsfrihet när andra kulturer tränger sig på? Kommer vi att försvara vårt sätt att leva? Är det mera tvång och mindre frihet som väntar oss? Blir våra politikers ”tänk bara på nästa valvinst” döden för vårt samhälle som den är nu? Vad blir det i stället vår västerländska livsstil, vår civilisation?

Vilken värld kommer våra barnbarn att leva i är en fråga som känns väldigt aktuell på flera plan – ekonomi, miljö, civilisation – men den frågan drunknar till mediebruset över petitesser och politikernas kamp om fortsatt makt. Vem ställer frågan: vilken kultur vill vi leva i?

Litteraturpris till Salman Rushdie!

Publicerat av

Från en annan blogg såg jag att Hans Christian Andersen Litteraturpris 2014 har delats till Sir Salman Rushdie.

Du som inte har läst hans memoarer: Joseph Anton, snabba dig att låna boken. Tycks vara slut på förlaget men leta! Det var en upplevelse på flera plan. Läs! Få moderna  böcker har rört mig så som Joseph Anton. En bok i tiden.

http://nydahlsoccident.blogspot.se/2014/01/sir-salman-rushdie-far-arets-hc.html

http://blogg.iniskogen.se/2012/11/30/fria-ordets-forsvarare/