Etikettarkiv: böcker

Vem är du och vilken civilisation hör du till?

Publicerat av

”Vem är du?” påpekar Huntington i Civilisationernas kamp. Hur definierar du dig själv? Enligt vart du bor, är född, yrke, religion, språk, kön, kanske som svensk, europé, jurist, student, mamma? Vart hör du till och vem vill du inte vara?

Som invandrare har jag svårt att höra till något land, speciellt när folk hör att jag bryter och de frågar varifrån jag kommer och undrar om jag ska flytta ”hem”. Vad är hem efter ett helt liv här? Men i praktiken är jag svensk medborgare. När jag tänker efter tillhör jag en västerländsk civilisation med kristendom på botten, demokrati, lagstadgade mänskliga rättigheter, valfrihet, kapitalism och yttrandefrihet som ledsagare – fast jag inte ens tänker på detta annat än i undantagsfall.

Individens frihet och lika rättigheter har varit en av ledstjärnorna i den västerländska livsstilen, men de senaste åren har det bildats grupperingar enligt ras, religion, kön och sexuell läggning och dessa grupper kräver särskild behandling och de är högljudda genom medier. Kränkning är modeordet och kränkningarna handlar ofta om religiösa seder och attribut. Huntington skriver följande som kan appliceras till Sverige idag, byt bara ordet amerikanska till svensk.

Historisk sett har amerikanernas kulturidentitet baserats på arvet efter den västerländska civilisationen och deras politiska identitet av det amerikanska credo som de flesta amerikaner är helt överens om: frihet, demokrati, individualism, likhet inför lagen, konstitutionalism och privat ägande. Under slutet av nittonhundratalet har båda dessa sidor av den amerikanska identiteten angripits av en liten men inflytelserik grupp av intellektuella och skribenter. I det mångkulturella samhällets namn har de angripit USA:s identifiering med den västerländska civilisationen, förnekat existensen av en gemensam amerikansk kultur och förespråkat rasbetingade, etniska och andra sub – nationella kulturella identiteter och grupperingar.(Huntington s.400)

Känns det igen?

En av grupperna är muslimer. Idag diskuteras, från regeringar till hatsajter, islamiseringen av de europeiska samhällena. Ingen – annat än politiker – kan neka till att vissa områden i Sverige är” lilla Mellanöstern” med människor vilka lever sitt liv enligt sin kultur och inte kommer att integreras som vi trodde och tog så självklart. De religiösa inslagen är påfallande från kvinnors klädedräkt till moskéutrop. Är den muslimska invandringen givande för oss? Nej, det frågar vi inte, det vore förtryckande, men en undersökning i Tyskland visar att integrationsviljan hos muslimska invandrare från Turkiet är låg. Att flytta till ett annat land innebär inte att man flyttar från sin kultur.

Är islam och muslimska invandrare ett problem? Huntington säger: Västs grundläggande problem är inte islamsk fundamentalism. Det är islam, en annorlunda civilisation vars människor är övertygade om sin kulturs överlägsenhet och som är helt besatt av sin maktlöshet. Islams problem är inte CIA eller USA:s försvarsdepartement, utan det är väst, en annorlunda civilisation där människorna är övertygade om att deras kultur är universell och tror att deras överlägsna, om än minskande, makt ger dem i uppdrag att sprida sin kultur över hela världen. Det här är huvudingredienserna i konflikten mellan islam och väst. ( Huntington  s.283-4.)

För att förstå grunden till vilka vi är och vart vi tillhör måste man läsa Huntington Civilisationernas kamp. Den anger orsaker till världens delning till områden med gemensamma nämnare, senaste kriser och konflikter, deras bakgrund och vi får förklaringar till en del som hände efter boken var skriven.

Och om det inte lät som en kliché skulle jag säga att Civilisationernas kamp är den viktigaste fackboken som utgivits på många år, just därför att den både öppnar ögon och förmår göra komplexa, ofta förvirrande skeenden begripliga.( Nydahl)

Blir den stora frågan: när faller den västerländska civilisationen? När kommer en ekonomisk krasch efter festen att leva med lånade pengar, alltså pengar som inte fanns? Överlever vår yttrandefrihet, medborgerliga rättigheter, hög materiell standard, bidragssystem, religionsfrihet när andra kulturer tränger sig på? Kommer vi att försvara vårt sätt att leva? Är det mera tvång och mindre frihet som väntar oss? Blir våra politikers ”tänk bara på nästa valvinst” döden för vårt samhälle som den är nu? Vad blir det i stället vår västerländska livsstil, vår civilisation?

Vilken värld kommer våra barnbarn att leva i är en fråga som känns väldigt aktuell på flera plan – ekonomi, miljö, civilisation – men den frågan drunknar till mediebruset över petitesser och politikernas kamp om fortsatt makt. Vem ställer frågan: vilken kultur vill vi leva i?

Litteraturpris till Salman Rushdie!

Publicerat av

Från en annan blogg såg jag att Hans Christian Andersen Litteraturpris 2014 har delats till Sir Salman Rushdie.

Du som inte har läst hans memoarer: Joseph Anton, snabba dig att låna boken. Tycks vara slut på förlaget men leta! Det var en upplevelse på flera plan. Läs! Få moderna  böcker har rört mig så som Joseph Anton. En bok i tiden.

http://nydahlsoccident.blogspot.se/2014/01/sir-salman-rushdie-far-arets-hc.html

http://blogg.iniskogen.se/2012/11/30/fria-ordets-forsvarare/

Barn och böcker, en föråldrad historia eller livets magi?

Publicerat av

Någon gång läser man en bok som är en sinnlig upplevelse, språket är som en smekning, innehållet berör in i själen – om nu sådant finns – och efteråt befinner man sig i en djup tystnad. Så var det med Shakespeare för mig, andra… och nu Kim Thúy: ru, bok om en vietnamflykting. Vi känner inte varandra men jag bodde i Vietnam samtidig som hon flydde därifrån 1978 och nu möttes våra upplevelser genom hennes bok och min tid där kom åter till mitt minne.

En bok ger så mycket. Glädje, sorg, kunskap, förundran … Genom läsningen blir boken till, min tolkning av det, min upplevelse eller ibland ingenting och jag lägger boken ifrån mig. Jag har läst så oändligt i min ungdom att jag blev kräsen. Fångar inte boken mig inom tio blad fortsätter jag sällan. Deckare är uteslutna. Det finns nog med elände i världen. Under de tyngsta arbetsåren läste jag bara facklitteratur. Det fanns alltid något nytt att lära sig. Jag kunde inte avsluta mina universitetsstudier, jag fortsatte som bara av farten. Det blev tio års poäng och inte blev jag klokare för kunskapen är outsinlig och ju mer man lär sig ju mer förstår man hur lite man vet. Fakta är annat än en roman, helt annat sätt att läsa. Efteråt kunde jag inte läsa romaner, deras rader gick ju inte att hoppa över.

I dagarna har debatten handlat om barnens läsning eller snarare bristen på det. Läsförståelsen har sjunkit i skolan, klagar universitetslärare. Svenskan är inte huvudspråket för många och engelskan kommer från andra källor än läroboken. Behöver vi böcker? Det finns ju Internet tycker många ungdomar, speciellt killarna läser inte, de stirrar på den fyrkantiga rutan som kan ha en bra kontenta – eller inte. Varenda unge har en mobil i handen. Kommunikationen sker inte med ord utan signaler och symboler vi äldre inte ens förstår.

Pojkar läser inte, Zlatans bok kan vara den enda.  Det är ingen nyhet men förut hade vi inte så många andra alternativa medier, bara TV och stereo. Idag fyller mobilen och Internet funktioner och behov vi inte ens anade att vi hade. När jag arbetade som lärare fanns det några pojkar som inte tog i en bok. De skulle ärva gården och bli bönder, de behövde bara jobba på. Jag lurade dem att läsa. Skulle de bli ekonomiskt framgångsrika behövdes matte. Skulle de utveckla gården behövdes kunskap. Kanske ville de resa och träffa andra bönder i andra länder, då behövdes engelska och lite geografi också. De gick med på att läsa, men bara nyttiga ämnen. Idag skulle den övertalningen inte fungera. Det finns ju Internet med spel och bilder.

Att lära sig att läsa, öppna en bok, vända blad, läsa vidare är magi. När barnen lär sig den konsten är de på gång att öppna en ny värld, som de kan styra utan föräldrarnas hjälp. Snart kan de skriva sina egna historier. Den dagen man inte längre behöver läsa till barnen är lite sorgligt. Alla läser inte till sina barn, varken här eller i den stora världen. Böcker är ingen självklarhet. 775 miljoner vuxna kan inte läsa, merparten är kvinnor. Vi vet att lär man en kvinna läsa så lär hennes barn också.  Jag tänker på den gamla chilenska kvinnan på min svenskkurs som plötsligt kunde läsa för henne främmande språk, svenska. Kanske skulle hon kunna läsa sitt eget språk också? Kanske kunde hon snart läsa en saga till barnbarnen. Det var ett ögonblick jag kommer bättre ihåg än när mina barn lärde sig att läsa, det var sådan självklarhet i deras fall.

Det är enkelt att sätta barnen vid barnvakten TV/dator. Nutidens föräldrar arbetar, ofta heltid. Timmarna är få innan det blir läggdags. Helgerna är korta. Man måste hinna så mycket, inte bara umgås med barnen utan skjutsa de till aktiviteter, handla, tvätta, städa fixa mat själv eller från pizzerian och se till att den kommande veckan fungerar igen. En saga kan lätt bli bortprioriterad. Läser inte föräldrarna till och med barnen kommer skolan inte att bli så framgångsrik. Grundkunskap till små barn förmedlar man bäst mellan två människor – förälder och barn – inte i en klass med 25 elever.

Som kurator besökte jag många småbarnsfamiljer. Det jag la märke till var nästan identiska bokhyllor hos alla men inga böcker. Är man inte van att föräldrarna läste till en läser man inte till sina barn heller. Jag började köpa en bok som avslutningspresent och tipsa om närmaste biblioteket. I dagarna börjar jag en bokklubb med mitt barnbarn. Vi ska läsa samma bok och prata om det. Vi börjar med Shakespeare: Romeo och Julia, en aktuell historia om kärlek och familj, tillhörighet och främlingskap, något som händer än idag med döden som slutpunkt.

Bokbål och bokrea

Publicerat av

Nyss städade man bort vissa böcker i några bibliotek. Nu bränner bibliotek böcker. Det är inte Day after Tomorrow där de överlevande försöker hålla värmen med hjälp av bokbränning utan Strömsunds kommun som skall minska verksamheten, det som falskeligen kallas spara.

Anledningen till att biblioteket i Backe bränner och även säljer ut böcker är  bibliotekets minskade budget. Kommunens sparpaketet gör att biblioteket  har varit tvungen att minska bibliotekets yta, vilket då innebär att böcker inte får plats. Böcker som Mark Twain, Isaac Singer, Tjechov och Hemingway åker till soppåsen och bränns.

Jag kan förstå att det låter upprörande att vi bränner böcker eftersom böcker har ett starkt symbolvärde. Men vi har alltid gjort så här. Vi har våra rutiner och det fungerar för oss, säger bibliotekschef Britt-Inger Roos.

Symbolvärde? Javisst, symbol att vi än så länge är någorlunda läskunnig folk och kan vända blad i en bok och kanske, kanske hämta kunskap, glädje, tröst, upplevelse, förströelse, spänning ur en bok. Kunde inte biblioteket öppna en loppmarknad? Lokaler finns säkert gott om i en avfolkningsbygd. Dessutom är böckerna skattebetalarnas, inte bibliotekschefens.

Strömsunds kommun gick faktiskt med vinst 25 miljoner men böcker ingår inte i det glädjebeskedet. Strömsunds kommun styrs av S och har styrts av S länge, länge. Kanske är kunskap mindre viktigt än skoteråkning och nöjesfiske, sprit eller chipspåsar i en landsortshåla? Och alla har väl en dator och mobil så surfa bara? Biblioteket har angett tonen.

Bokrean är i full gång. Gårdagens storsäljare, nobelpristagare, populära och osåldbara böcker säljs ut. Vad händer med de böcker som inte säljs på bokrean? Kommer också de att värma våra hus i stället att glädja våra sinnen? Tänker speciellt på barnböckerna, en deckare är färskvara,  men en barnbok öppnar dörren till en ny värld.