Våra barn och andras ungar.

IMG_0017

Jag har varit hos mina barnbarn och plusbarn. Kom hem igår och klev upp idag klockan 11. Jag undrar så smått hur Alprundan kommer att gå när 5 barn lyckades trötta ner mig, de var snälla barn dessutom. Alp backarna är inte snälla. Hur fort försvinner effekten från träningen? Jag slutade ju på gymmet tre veckor sedan. Tillfällig paus, nu går jag terräng och travar trappor.

Det går i ett i en barnfamilj. Fixa frukost. Lite tjat om tandborstning. Koll vart alla tar vägen, vad de gör och inte att glömma gubben min som också behöver tas hand om. Laga lunch. Handla mat. Tvätta. Sopa golv. Städa kattlådan. Laga middag för vegetarianer och för allätarna. Städa upp. Diska. Se till att de hungriga katterna får mat. Till stan med alla. Lunch på ett fik. Det tar tid när 5 barn försöker välja vad de ska äta. Köpa present. Köpa sommarläsning, som räckte tre dagar för den snabba läsaren. Handla mat till hamstrarna. Sedan är alla törstiga igen. Fika. Bibliotek. Handla kläder med bara ett barn. Utflykt i skogen. Grilla pinnbröd och äpplen. Plocka blåbär. Instruera ett barn med matlagning. Mera tvätt. Tvätta golv. Bio. Koka te för en trött mor, hon som arbetar i sjukhuset med sommarkaos.

Som sagt sov jag till 11 idag.

Jag tänker på hur våra svenska barn har det nu på sommaren. Sommarlovet skall ge sol som har vägrat visa sig på många ställen. Avkoppling. Annan stimulans och innehåll än skolan erbjuder. Bad och blomsterängar. Umgänge med föräldrar vilket är snålt under de vanliga veckorna då arbete 8 timmar om dagen styr många föräldrars liv. Meningen är väl att de 5  lediga veckor som föräldrarna har till förfogande skall ge det som fattas under skolterminerna. Att ha egen tid som förälder är ofta en illusion, det kräver hjälp från egna föräldrar eller andra anhöriga.

Svenska barn har vad de behöver men vi brukar ösa på dem även saker de kan gott vara utan. Våra barn har en hög standard idag. De har mat, kläder, sjukvård, fri skola, mobiler, prylar och pengar. Ändå klagas det. Median skriver om fattiga barn och politiker vill ge sommarlovspeng, mera underhåll och bidrag till ensamma föräldrar. Pengar är alltid politikernas  lösning till varje problem. Vart tog den andra föräldern vägen? Är det inte bådas ansvar när man blev föräldrar tillsammans? Skaffar man barn bör man väl dela på utgifterna men många välter det till skattebetalare genom att inte ersätta Försäkringskassans utbetalning av underhållsstöd. 41 768 personer låg hos Kronofogden med underhållsskulder 2013, summa 1,3 miljarder kronor.

Sedan finns de som inte ens tar sin del av umgänget och omsorgen om barnen. De vet inte vad de förlorar. Tiden med barnen är så kort. Det går inte att ta åter.

Vår standard för barnen är så hög (om vi borträknar den kollapsade skolan) att familjer utomlands lägger ut 100000 kronor för att smuggla sina ungar hit för att ta del av vårt välstånd. De ensamkommande barnen har blivit ett begrepp och kommunernas huvudvärk. Min kommun tar mot sin begärda del och mer, men det finns inga tomma platser som väntar, ingen färdig planering. Det går inte att trolla även om Migrationsverket tror det. Jag befarar att åldringarna får vänta på plats. Grupp mot grupp i det nya Sverige?

Mer om det en annan dag.

Skjutna av egen eld och revolution med en hammare.

Mellanöstern är i fritt fall. Människornas förankring till hem, nation, liv, historia ligger i ruiner. Minnesmärken som knyter folk bakåt i tiden har eget helvete under terrorns hammare.  Hatra, över 2000 år och Nimrud 3200 år, städer i Irak, har klarat många krig, erövringar, olika folkslag, men inte den moderna förstörelsemaskinen IS. I mars rapporterades att IS började köra med bulldozer över Hatras historiska lämningar. I april 2015 rapporterades att IS jämnat Nimrud helt med marken genom sprängningar. Nu återstår enbart ett hål i marken. IS vill börja från år 0 eller  år 622 då den muslimska tideräkningen börjar.

Vad tycker du om någon sprängde Riddarholmen med kungagravar? Nationalmuseum? Ditt bibliotek? Visby? Du har säkert någon byggnad, minnesmärke eller staty med historisk värde i din närhet som kan anses väcka dyrkan eller har viktig betydelse för samhället. Begravningsplatser? Min gamla flickskola så klart? Tja, det brinner ju i en skola varje dag så det vore ingenting att jämföra med. Och bilar eldas upp också varje dag så det vore inte heller en nyhet.

Pang, så försvann din historia, din omgivning, stad och liv om radikala islamister eller andra terrorgrupper skulle ta över. Hur skulle det kännas för dig? Kan du ens föreställa dig att de minnesmärken, kyrkor och annat, det som finns omkring dig vore bara tomt hål? Civilisationer har alltid gått under eller förändrat form men oftast har det skett gradvis, inte på en kort tidsrymd. Inte med en hammare och sprängmedel.

Tycker du terrorn vore värt en belöning modell Mona Sahlin? Terapi, arbete, förtur till bostad? Det var hennes idé för återvändande IS terrorister. Men i hennes sista intervju (länk nedan) tycks även hon uttrycka viss oro. Det var så dags då.

Men – det händer inte här? Vår godhet skyddar oss? Eller, kan också vi hamna i det läge att islamister kräver vår anpassning på något sätt om inte så att de spränger vår historia? Eller sker omställning redan? Jag skulle kunna räkna upp en del förändringar.  Det finns zoner där du är liksom ”utomlands”. Och säg bara något om multikulturens nackdelar så kommer Kränkthetskommissarier på Twitter att mala ner dig och DO ge saftig belöning för den icke anpassade.

Vem skall anpassa sig? Du eller en nykomling?  Integrering eller assimilering? Vad föredrar du? Vill du integreras?

Den svenska Regeringen, nuvarande och förra, är omdömeslösa med sin invandringspolitik, för, de har ingen planering. De agerar som om vi vore i krig.  Små orter med få människor får en hastig befolkningsökning på 30 %, kanske 50 %. Tänk hur många det vore om Stockholm tog mot samma procentandel på en dag? I min kommun vore 30 procents ökning på ett bräde 35 000 människor. Vilken förändring det vore.  Vem som helst utan identitetshandlingar ges skydd och försörjning. Det sägs att vi hyser flera terrorister och falska historier för asylansökan kan du till och med köpa. Vissa söker bara en bättre ekonomi och den som lyckas gråta i massmedia får stanna. Rättssäkert? Och sedan? Arbete, bostad, svenska och att känna sig som hemma är så långt borta i Bert Karlssons anläggningar.  Som sagt, vår godhet har ingen plan.

Men vissa tycker det är ren vinst för de svenska barnen kräver 25 år innan de bidrar.

Det tar i genomsnitt sju år för en flykting att lära sig svenska och kunna bidra till välfärden dock ofta med skattefinansierade arbeten. Medan svenska ungdomar håller på att självförverkliga sig upp i 25-årsåldern på det allmännas bekostnad. Föräldrar räknas inte med.

Sett ur arbetskraftssynpunkt är ju invandrarna räddningen. Du får tänka efter lite!

Skall de svenska och i Sverige bosatta kvinnorna sluta föda barn så de inte sliter på samhällets resurser? Det var så kränkande kommentar att jag var tvungen att lägga in det. Kanske är det så att våra barn är inget värda?

Säg inte att vi behöver arbetskraft när vi redan har en skara arbetslösa. 414 100 personer är registrerade på AF och då är inte alla utan arbete medräknade, de vilka inte ens skriver in sig hos AF, de som är nöjda med att leva på bidrag eller ser AF som meningslös. Full sysselsättning är en utopi, något som politiker spottar ut regelbundet. Med effektivisering, robotar och industriflykt krymper arbetstillfällen fast befolkningen ökar. Vi kan inte överleva genom att serva varandra och byta pengar. Det behövs bättre plan.

Den stora frågan är ändå om vi skall ge skydd för dem som åsidosätter allt vi värdesätter? De som åker och krigar med sitt nya svenska pass i fickan? De som förtrycker sina kvinnor? Stympar sina flickor? De som tycker att deras lagar skall gälla, inte våra? De som aldrig kommer att bli som oss?

Men – hur mycket ”oss” är det rimligt att bli när man väljer att bosätta sig i Sverige?

Har vi rätt att granska eller hör det till en humanitär stormakt att blunda?

Jag undrar också behövs det svenska? Vad är det svenska? Skall vi inte för solidaritets skull ha det lika jävligt som i Mellanöstern och krigsskådeplatser i Afrika? Eller har vi rätt att skydda oss? Har vi rätt att behålla en svensk nation med en gräns? Finns det en skyddsvärd svensk identitet eller i alla fall europeisk? Ungraren Tibor Navracsics, EU:s kulturkommissionär, är övertygad om att det finns en europeisk identitet. Och den behövs mer än någonsin, menar han. Europeisk identitet och europeiska värderingar är något centralt. Europa är mycket mer än ett geografiskt begrepp.

Han talar om ”en försvagad tro på vår identitet” som en viktig beståndsdel i Europas belägenhet.

Enligt min uppfattning är förmodligen den svåraste aspekten av den europeiska ekonomiska krisen att vi inte lyckas tro på europeisk identitet. Jag har känslan att vi ibland inte tror på oss själva, på att Europa är en kontinent med ett väldigt rikt kulturarv.

Men kommissionären har fått hård kritik och blev fråntagen ansvaret för medborgarskapsfrågor innan han fick posten. Finns det en europeisk kultur som vi är del av annat än i historieböckerna eller har allt blandats ihop till en identitetslös sörja modell Babels torn? Skyddar vi vårt sätt att leva, vårt samhälle? Har vi rätt att göra det?

IS samt andra radikala islamiska grupper har reducerat människovärdet till ett minimum. Deras anhängare sätter igång barnens krigslekar och frågor om religionstillhörighet redan i daghem enligt en artikel i Expressen. Det var oroande även för Mona Sahlin! Idag bygger muslimer moskéer medan vi stänger kyrkor. De kristna är en hotad grupp i världen. Jag misstänker att flera länder som Saudiarabien och Ryssland tycker det är bra att de muslimska flyktingströmmarna hamnar i Västeuropa, så att de själva slipper dem. I annat fall skulle Saudi öppna dörren för flyktingar i stället att bygga moskéer här. Finns det en annan tanke bakom? Muslimsk stat över Europa?

Nu tog jag väl i? Men tappar vi kontrollen över vår kultur har vi snabbt förlorat allting. Vi kan bli skjutna av egen eld.

Vilken värld kommer våra barnbarn att leva i? Det är en fråga som känns aktuell på flera sätt.  Men den frågan tycks ingen – nästan – ställa. Vem öppnar en diskussion om vilken kultur vill vi leva i? Vad är det svenska arvet vi lämnar till våra barnbarn?

Bild: Babels torn Pieter Bruegel den äldre

Murar som faller och byggs

Låt oss spela Pink Floyds album The Wall för att fira Berlinmurens fall idag. Vissa grät när den muren föll. Det ideala livet i kommunismens hägn krackelerade till sorg för många kommunister som inte själv hade behövt bo bakom muren. Hur kunde folk ge upp den bästa av världar? Men de tappra röstar än på dem, även i Sverige, men här har namnet på partiet bytts ut för att inte påminna om kommunismens brott alltför mycket. Eller, är Stalin & co redan förlåtet?

När faller de andra murarna? Eller, har en nation rätt att freda sig för dem som tränger sig olagligt  in i landet över en mur eller fiktiv gräns? Är muren mellan Mexiko och USA rättvis? Dock strömmar folk över ändå, barn och vuxna, vilka tror sig finna bättre utkomst i USA, 11 miljoner illegala är en uppskattad siffra och sista året har skett en anstormning av ensamkommande barn. Israels mur mot palestinierna på Västbanken och i Gaza är uppförd på ockuperad mark och i strid mot folkrätten men den står och Israel rättar sig inte efter någon folkrätt. Spaniens och EU:s inhägnade enklaver i Ceuta och Melilla i Marocko har byggts för att utestänga människor som önskar söka asyl eller uppehälle i Europa. Liknande barriärer byggs lite överallt, det flyr få till rika Saudiarabien till exempel. Världens längsta militära mur är 2720 km lång som Marocko har byggt för att skärma av Västsahara.

Murar som stänger in eller hindrar ut.

Däröver kommer de fiktiva murarna, de som skärmar av människor i olika länder och inom landet från varandra. Det är lagar, språk, religion, pengar, klädedräkt, utbildning, sjukdomar och politiska eller privata uppfattningar som att vi bör se till eget folk först innan vi tar på oss rollen som världens humanitära stormakt och samvete, eller det radikala: öppna gränserna bara, inga murar, resten fixar sig alltid. Antingen eller… det är svårt att vara lagom i svenska lagomlandet.

Jag är en aning trött på att vara del i islams krig utan önskar att de slöt fred genast. För vi blir en del av krigen, när flyktingar från krigsområden ges asyl. Vi underlättar faktiskt kriget med vårt omhändertagande. Likaså hjälper vi länder att rent av skita i sin befolkning. Men – i verkligheten är det bara en liten rännil av nöden i världen vi släpper in även om vi procentuellt tar mot en stor del av asylsökanden inom EU.

Eländet i världen finns på vår port, i vårt välorganiserade land där skatten sörjer till och med museibesök. Jag har just kommit hem från Norrland, från en stad där tiggare satt i varje gathörn trots att vintern hade kommit och deras bostäder bestod av kåkstad byggt av pappkartonger. Det är armod om något, men folk som passerade dem var synligt irriterade. Hur i helskotta kunde dessa människor ta sig ändå till Norrland för att tigga! Politikerna var paralyserade trots att vi har lagar som reglerar hur och om man får vistas i landet. De visste inte vad man kunde göra utan att bli rasister, de vågade inte ens fixa en buss som kunde frakta tiggarna hem. Det var inte heller budgeterat extra åtgärder, som hjälp till andra länder, och nu i slutet på året var kassan tom och kommunen redan skuldsatt. Så där satt tiggarna och skakade i kylan.

Så, skall vi öppna våra hjärtan och plånböcker även för tiggarna, inte bara för asylsökanden? I så fall till vilken grad och hur? Alltså hur? Är det någon politiker som planerar bostadsbyggen, sjukvård, skolor, vatten och avlopp, elnät mm för att kunna öka befolkningen med kanske några hundra tusen per år? Då är de unga vuxna som redan bor här, som gärna vill flytta till eget från sitt barndomshem och själv försörja sig, än oräknade. Jag kan inte hitta någon storskalig planering som vore möjlig att förverkliga de närmaste 4 åren, inte ens på dubbla tiden. En Jönköping eller Lund, Gävle eller Umeå behövs per år. Med vilka pengar? Om vi tar mot människor vilka vill bosätta sig här, arbeta och få våra förmåner måste det finnas en möjlighet för dem att just bosätta sig och börja betala skatt. Annas blir det systemkollaps.

Vi har nog avskaffat våra murar på gränsen och kommer att få öppna våra plånböcker tills det är tomt. Det räcker inte med några hundralappar i månaden som stöd för en hjälpande organisation eller någon insamlingsgala för världens barn. Så länge islamister krigar mot varandra och fattigdom finns i världen får vi in flyktingar – och andra lyckosökare – som passerar våra fiktiva rivna murar. Det behövs en världsregering att försöka lösa frågan om flyktingar och krig. FN? Skojar du? De har fullt upp att hålla vackra tal, kritisera Sverige om jämlikhet eller annat galet och pyssla med sina stora egna förmåner. EU? Fullt upptagna att tjafsa om sin flyttkarusell. Det är kört, eller?

Bild överst: Mina barn står vid checkpoint Charlie 1977.

Bild nederst: den enda tiggaren vi råkade på i Rom juli -13.