Årets julhistoria är från -70 talets början, i en förortslägenhet som jag hade köpt för 10 300 kronor. Jag sålde min Hasselblad och köpte en fin fyrarummare. Nu nalkades julen och barnen var förväntansfulla. Mest längtade de efter att dekorera julgranen med sina egenhändigt gjorda stjärnor och julkarameller. Jag hade hållit en pysselgrupp för de barn vars föräldrar vi umgicks med.
Min make hade beställt en julgran av en dansk man som brukade fixa saker för omgivningen. Oftast blev det inget av det, bara en massa löften. Nu visste han vart de finaste julgranarna kom, från en odling i Danmark. Jag varnade min make och försökte få honom att gå till torget men han vägrade blankt. Han hade ju beställt en gran från sin danske vän.
Varför gick jag inte och köpte en gran själv? Hur tänkte jag? Kanske på julfriden?
När julafton kom hade dansken åkt till Danmark på julsemester och några granar syntes inte till. Torgets försäljning av granar var avslutad. Barnen började snyfta, skulle vi vara de enda som inte hade en gran? De tittade på alla dekorationer de hade pysslat ihop. De kunde se redan andras granar att lysa genom fönster.
Då sa jag till min make: Nu går du ut och skaffar en gran. Det ska inte stjälas. (Nej, han skulle aldrig stjäla en gran det visste jag.) Du ska inte komma hem utan en gran.
Jag var arg, men också på mig själv.
Inte ens under kriget hade min familj varit utan gran. Min mor hade redan ringt, önskat god Jul och frågat hur vår gran var och jag sa något att vi inte hade hunnit dekorera den än.
Då kunde man ljuga, idag skulle bevis krävas per mobil eller Internet.
Efter ett tag kom maken hem med en gran som någon bil hade tappat på vägrenen. Han hade med sig också några grankvistar. Granen var liksom en halv gran. Han band kvistarna på stammen. Nu började barnen dekorera och när ljusen tändes var julfriden total. Jag tackade min älskade make för granen som var den absolut fulaste som någonsin kommit över min tröskel.
Ha nu en fridfull Jul. Hoppas ni klarar av traditioner, krav och förväntningar. Bli glad även om granen var den fulaste ni sett – det är Jul ändå.
Hur var året 2023? Har redan sagt och upplevt det som skitår med massor av elände i Världen, men privat då? Hur var året?
Bra. Men lite missnöjd är jag på mig själv.
Jag hade planer på en viss vandring i USA men gav upp. Under covid var det omöjligt. Nu hade inflationen sin del i det. Bara den nödvändiga olycksfallsförsäkringen hade gått upp 100%. Kanske var jag bara feg? Gammal? Lat? Och, vilken fattig pensionär har råd med lång resa med den usla kronkursen?
Men, det blev en utlandsresa, till Barcelona med yngsta barnbarnet. Det var en fin resa och innehöll lagom av sevärdheter. Resan var den sista i en serie på fem vilka jag har gjort med barnbarn och fosterbarn, en i taget. Alla fick sin resa enligt eget val. Rom, Venedig, Florens/Pisa, Paris och nu Barcelona.
Jag ville ge barnen en inblick i annat än Sverige, visa kultur och historia samt ha egen tid med dem. Att öva annat språk är också en viktig del under en resa. Att prova sina kunskaper som att beställa mat eller lyssna på en guide är bra övning. Svenska är ett litet språk, viktigt att bevara men Världen pratar engelska och spanska samt språk få av oss kommer att kunna och använda, hindi och mandarin.
Alla barn har också gjort en fjällvandring. Jag har sett en aktivitet och en resa som bättre val än prylar eller pengar.
I stället mina spruckna planer i USA blev det tre vandringar. Den första på Sörmlandsleden i maj. Nästa Abisko och lite Norge i augusti. Och den sista på Kinnekulle i oktober. Kinnekulle kan jag tänka mig att göra om under tidig vår när det blommar.
Det är så befriande att tälta utanför allt. Den magiska stunden då tältet är uppsatt, maten färdig och jag sitter lyssnande på naturen som har lagt sig till ro. Jag och naturen.
Några besök i Norrland som barnvakt fast nu mera är barnbarnen så stora att de inte behöver vaktas. Bara finnas till ifall att. Däröver givande och trevliga möten med mina närmaste anhöriga.
Kontakter per mejl i Sverige och USA som har gett mig så mycket. Några människor har jag inte ens träffat i live men kontakter nu mera kan uppstå per Internet.
Jag försöker hålla mig gående, varje dag, ibland långt in i skogen. Flera av dem jag känner sedan länge här i mitt centrum har nu en rollator. De är i min ålder, även yngre. Kanske vore en träningsgrupp bättre från sjukvårdens sida?
Men inte hinner sjukvården hälsovård när de sjuka får köa för vård.
I min ålder får man vara glad om man är frisk. Att hamna i sjukvården eller äldreomsorgen känns bara skrämmande, har nog med erfarenhet av det genom min sambo.
I december drabbades jag av årets förkylning, ont i öron och snuva. Åkte till stan och i pendeln satt en person som hostade, hela resan. Bytte vagn med flera andra men det var för sent. Dagen efter var jag krasslig.
Men det var det hela. Om man läser sjukvårdsrådgivning är vi över 75 drabbade av allt, de sköra, en riskgrupp. I och med covid sänktes gränsen. Nu är alla över 65 riskgrupp. Jag vill säga att hela mänskligheten är en riskgrupp, finns ingen ålder som garanterar absolut friskt liv. Och, vad är friskt? En bra fråga idag när folk kan sjukskriva sig i protest mot jobbet. Fy på er. Plus alla som bara mår dåligt av livet. Nog kan det vara fel liv i stället sjukdom.
Jag får vara glad och jag är det fast jag hostar och näsan rinner.
Hur var ditt år? Vad hoppas du av det nya året eller märks förändringen från år 2023 till 2024 knappt?
Igår ringde det på dörren strax före 11. Jag hade precis släpat mig upp. Utanför stod grannarna med en blomma och önskade god Jul. De skulle resa bort över Julen. Där stod jag i pyjamas och morgonrock medan de hade redan varit i tvättstugan, lunchen var klar och väskorna packade.
Vi gjorde upp om fika efter julen – tror jag. Jag startade min frukost.
Jag är extremt morgontrött. Har varit så hela livet. Visst går jag upp när det behövs och genast men huvudet fungerar inte, bara rutin. Men ungefär klockan 11 är det som om jag vaknade och dagen skulle börja. När andra, de morgonpigga, började krokna halv tretiden och ropa på kaffe var jag som bäst på jobbet och det till kvällen.
När jag än arbetade planerades dagens besök så de svåraste och mest krävande patienterna kom efter 13 och de som var mer självgående på förmiddagen. Således skrev jag alla mina föreläsningar hemma sent på kvällen, min bästa tid. Och min enda bok kom till på natten likaså noveller jag skrev till en tidning ett tag.
Under min vandring i USA kom jag snabbt in i rätt tid där. Sverige ligger 9 timmar före Kalifornien. Så klockan 11 var det natt och jag hade inga problem att kliva upp klockan fyra i öken. Upp tidigt, paus mitt på dagen och gå så länge det kändes ok. Tidsskillnaden vred min dag till någon sorts normal tid.
Som pensionär stiger jag upp när jag vill. Det är faktiskt lite befriande.
Nu finns det vetenskapliga förklaringar varför vissa är mer morgonpigga än andra. Det beror på arvet från neandertalmänniskor. Vetenskapen har klurat ut det.
Homo sapiens flyttade från Afrika till Eurasien för ungefär 70 000 år sedan. Då möttes de av neandertalmänniskan som redan hade anpassat sig till ett liv i ett kallare och mörkare klimat. De hade kommit dit några hundratusen år tidigare. Det föddes sedan barn med gener från båda grenarna.
Dagens människor har upp till fyra procent neandertal – dna. Det är bland annat gener som är kopplade till hudfärg, hår, kroppsfett och immunitet.
Och, de här generna gick också hand i hand med tidiga morgnar.
För att vara morgonpigg behöver man förstås inte ha neandertalgener. Det är flera hundra olika gener som påverkar vårt liv. Hur och när vi sover styrs också av miljö, ljus och kultur. Vi i Sverige börjar i regel arbeta tidigt och går hem på sen eftermiddag. Vi använder dagsljuset till arbete. Ja det finns också de som arbetar i dygnets alla timmar oavsett sitt sömnmönster.
Det finns alltså en koppling till vår sömn av neandertalgener men det är inte hela förklaringen. Vi är mer komplicerade än det.
Så, är du en morgonpigg eller kvällspigg eller en som är trött eller pigg jämt?
Enligt en aktuell utredning utnyttjar var tionde män i Sverige prostituerade.
Låt oss räkna ut. Ca tio miljoner personer i Sverige. Räkna bort de minderåriga, kvar 8 miljoner. Även de mellan 15 – 18 kan förstås köpa sex men jag räknar inte med det nu. Bort med kvinnor, även de kan använda prostituerade men låt oss strunta i det nu. Kvar ca 4 miljoner män varav vart tionde vore då 400 000. Hur många prostituerade behövs då? Om alla köpte sex bara en gång i året vore det 1096 köp om dagen.
Jag tror inte alls att vart tionde män köper sex. Men vad vet jag? Vad sker i de fyra massagesalonger som ligger nära vårt lilla centrum? Fyra! Borde inte polisen stå i span där? Bordellverksamhet lär vara spritt i Sverige och ägarna tjänar grova pengar. Bör de inte eftertaxeras? På Internet kan du glo på nakna kvinnor både gratis och mot betalning. Porrindustrin går väl bra också.
Att vara offentligt närapå utan kläder är en trend. Kända mammor visar upp tonårsdöttrar i underkläder och lite nät över. Vad är det annat än pornografi? Attraktiva kvinnor kan lägga konton på plattform som OnlyFans och visa sig lätt eller inte klädd för sina följare mot betalning. De kan tjäna hundratusentals kronor på sina kroppar utan att någon ens rör dem. Det sas av kvinnor att sådana konton är till och med befriande och ökar kvinnors självkänsla.
Är det inte bara en form av prostitution? Och män betalar, även kvinnor betalar för att se. Nakenhet som inkomst.
Sedan kan det finnas köp och säljsituation i usla förhållanden. Ingen sex om inte… Det är väl också en dold sexhandel?
Vi har en lag mot sexköp. Jag var en av dem som skrev svar från mitt arbete till proposition för lag 1998:408, men det svaret togs inte med. Jag var nämligen mot att den ena parten ansågs kriminell när det uppenbarligen behövdes två i handling, varav den ”oskyldige” tog betalt. Alla andra remissinstanser var för. Jag var inte rätt i tiden.
Jag trodde också då att sexhandel skulle gömma sig även till Internet, utökad med lättporr och helt frivilliga sidor med snygga tjejer, även killar, som visar sig närapå nakna i sexuella poser och får betalt för det. Är du snygg och har en Internetsida får du snabbt erbjudanden att klä av dig mot pengar. Internet ger också möjlighet för pedofiler. Det blev så. Vem kunde ana det.
Senare var jag inbjuden som föreläsare i en EU konferens mot prostitution och trafficking. Sverige skickade ingen, jag var inbjuden personligen. Det var pinsamt för mig när alla trodde jag var Regeringens representant. Sverige sågs som föregångare tack vare lagen mot sexhandel men inte trodde delegaterna att det hindrade prostitution. Världens äldsta yrke? Eller var det barnmorska? Det behövs hårdare tag även mot kvinnor eller så låter vi de vuxnas frivilliga sex vara fredad från lagar. Oavsett hur äckligt det känns.
Så lät det. Gränskontroller borde också vara bättre för att hindra tjejerna från öststater. Om det var omtanke eller risk för konkurrens vet jag inte.
De sista åren har polisen arbetat aktivt för att fånga sexköpare. Dessa har blivit uthängda i pressen och fått se sina liv i ruiner. Jag vet inte vad hände med kvinnorna? Skickades de hem eller togs hand om? Fortsatte de bara på något nytt ställe? Fick de som var här tillfälligt uppehållstillstånd och annat arbete? Hur skedde rehabilitering?
Det handlar också om barn. Även prostituerade har barn, likaså deras kunder. Vad händer med dem?
Jag vill förstås att ingen, man som kvinna, skall sälja sin kropp för sexuellt bruk, eller för andra ändamål som organförsäljning, surrogat eller slavarbete, men jag är än tveksam till att en lag rätar till vårt beteende. I så fall bör den vara absolut och gälla båda. Sexualitet är för komplicerat för lagar, våld är annat men vad är vad lika problematiskt. Det handlar om moral, inte bara pengar. EU s öppna gränser har ökat marknadsandelar och rörlighet även för trafficking vi trodde oss få bukt med genom just lagar och avsky. Det behövs mer respekt för varandra men vart hämtar man det.
Det har skett otaliga våldtäkter i Sverige men det tycks vara svårt att fälla de männen, medan sexköpare är enklare att jaga. De våldtagna kvinnorna får bevisa sin utsatthet och ovilja i rätten. Det har funnits rättegångar där den gruppvåldtagna har ansetts liksom vara med på det och misstänkta förövarna fått gå fria och även erhållit skadestånd.
Jag har haft flera patienter som var prostituerade, ja, de flesta narkomaner hamnar där förr eller senare vill jag påstå. Alla ”mina” hade varit utsatta som barn. Slump? De skulle inte sluta på grund av lagen utan för att livet krävde en förändring. I den ideala världen finns ingen prostitution, ingen utsatthet men oavsett lagar är det långt dit. Det vi städar upp här flyttar bara någon annanstans.
Känner du någon som köper eller säljer sex? Visar du din avsky eller tänker du att det är sådant som händer dåliga kvinnor? Är sex för pengar var och ens eget val, inget att haussa upp sig? Och du man som köper sex, du är väl inte så efterbliven att du tror den prostituerade gillade att ha sex med dig? Det enda hon tänkte var att må det gå för dig snabbt.
Men, finns det inga ljusa historier? En kund som blir förälskad och räddar horan från skiten som i en film? Ja, det händer. Hade ett sådant par på mottagningen och de levde lyckliga ihop. Men nog är det oftast en fantasi av en man som inte har mer normala förhållanden till kvinnor.
Ursprungliga sexköpslagen antogs av riksdagen den 29 maj 1998, Lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster löd ”Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms – om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken – för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader.”
