Det är alltid bättre att ge än få, sa min högreligiöse mor. Som barn hade jag svårt för det. Varför skulle barnen i Afrika få pengen från min sparbössa, medan jag inte fick något jag önskade mig. Den kristna uppfostran lärde oss att tänka på andra. Man skulle vänta. Vara glad. Hjälpa andra. Så, som tack för det kunde vi också få en belöning för godhet. Nu eller i himlen.
När jag nu ser på situationen i flera afrikanska länder inser jag hur lite min gode mor visste om det området, människor, utveckling och ekonomi. Hon lyssnade på missionärer. Hon bad. Hon hjälpte alltid andra och ansågs lik helgon i den kristna kretsen. Jag antar – nu – att hon kände sig god och rätt när hon uppmuntrade mig att avstå för andras skull.
Idag skulle jag inte ge de stora organisationerna en krona. Höga löner till chefer och till själva organisationen i stället de behövande. Mycket av pengarna som ges lik stöd och för utveckling hamnar i andra än avsedda fickor. Och, de länder som behövde hjälp medan jag var liten behöver det fortfarande. Kanske för evigt? Kanske vissa områden kan helt enkelt inte blir självgående vad än vi ger till dem?
Sedan några år tillbaka ger jag en julklapp till något barn jag inte känner. När jag som ensam mor kämpade med ekonomin fanns det knappt pengar till att köpa julklappar för. Det blev alltid något som barnen behövde och en bok var. Mina barn var de barnen vilka aldrig visade missnöje. Jag vet hur det är att kämpa med ekonomin och min lilla klapp nu kan hjälpa en annan fattig mor.
Det finns flera insamlingar i Stockholm, säkert lite överallt i Sverige. Clarion hotell samlar in julklappar varje år som sedan lämnas till någon ok organisation för att delas ut. Ensam gran söker klappar…
Varför jag valde Clarion Hotell beror bara på läget. Vad jag kunde se fanns det inte än många klappar under granen. Det bor säkert i hotellet en och annan som har pengar nog att lägga till en klapp för dem som inte har det lika bra. Förra året var jag där på veckan före jul och det fanns en stor hög klappar.
I år satsade jag på ett spel som har varit populär hur länge som helst. Inte datorspel utan de gammaldags med spelbräda och marker. Något att göra med hela familjen. Även nutida barn gillar sällskapsspel, som inte blinkar och hoppar på datorskärmen, utan alla kan vara med. Julen skall vara gemenskap. En julklapp kan uppmuntra till det.
Julen är till för att ge. Även i religiös mening, Men ingen behöver vara religiös för att önska Julens budskap till varandra. God Jul, fred på Jorden. Det sista är omöjligt idag men vi kan hålla fred med varandra. Julklapparna behöver inte vara dyra, bara så att vi kommer ihåg varandra, ger uppmärksamhet och glädje. Förhoppningsvis något som används och inte bara samlar damm i skåpet. I så fall, ge det vidare till någon annan.
Den enes skräp kan vara den andres skatt.
Ge också tid, som nu mera är hårdvara. Ring, skicka inte bara SMS till dina gamla släktingar. Skriv ett julkort eller brev, det kommer att uppskattas.
Det senaste om risken för demens är vårt sätt att gå. En stor undersökning med 16 800 friska personer över 65 år har följts i sju år, i Australien och USA. Undersökningen har mätt gångtakten och den kognitiva förmågan regelbundet. De som tappade fart varje år hade också kognitiva problem. De som inte minskade takten och den kognitiva förmågan var intakt – det är inte frågan om att springa utan just gå – blev inte dementa.
”The combination of declining memory and slowing gait seems to be a stronger indicator of future dementia risk than decline in one of those things alone,” Dr. Taya A. Collyer, PhD, who led the study out of Monash University in Australia,
Egentligen är det inte märkligt. Slutar du röra på dig lägger kroppen av. Om inte kroppen fungerar lägger hjärnan sig i viloläge. Eller? Stephen Hawking var ett av vår tids genier och han var rörelsehindrad till max. Kunde till sist inte skriva med fingrarna på sin dator. Men hjärnan var i gång. Dement? Inte gällde teorierna honom.
Demens kan bero på många saker som livsstil och arv. Jag tror inte alls att forskning har en lösning, recept, hur vi skall leva och undvika demens. Jag tror nästan att lever vi tillräckligt länge hinner demens i någon grad ifatt oss.
Det finns otaliga skäl som forskas om. Arv. Låg utbildning, ohälsosamma vanor, droger och noll motion ökar risken för demens sägs det. Stillasittande vid TV med program utan ett uns av innehåll är inget för hjärnan. Ensamhet på det svåra sättet, inte en person att prata med utöver mataffärens kassa. Sjukdom som hög blodtryck och diabetes. Alkohol diskuteras ofta. Hur många centiliter är av godo eller inte. Men alla, även de som vansköter hälsan blir inte dementa. Det är liksom inget i förväg bestämt mall att gör du så blir du dement. Folk som lever exemplariskt kan bli det. Min sambo levde så hälsosamt att han kunde ha skrivit en instruktionsbok. Inget arv heller. Sedan kom en infektion och han blev dement på väldigt kort tid.
Forskning pågår. Hur många undersökningar har gjorts om demens? Det är inte bara av viljan att hjälpa människor varför demensforskning pågår utan försök att undvikade kostnader som tillkommer för Samhället och enskilda vid demens.
Idealet är ett piller från Staten som håller oss friska och i arbetslivet tills vi dör knall och fall en helg hemma utan att kosta något för Samhället. Att bli gammal och dement i Sverige är en situation vi alla borde undvika. Äldreomsorgen kan då vara ett rejält nitlott.
Nu ska jag ta en runda i skogen. Jag får hålla takten, speciellt i den tvära backen.
Har du gamla kläder och underkläder du inte använder längre. Är de i sådant skick att ingen vill ha de, speciellt inte dina gamla strumpor, trosor och kalsonger. Städa upp nu och lägg de i hushållssopor. Då bränns de och blir värme. Något kanske är i fint skick, bara fel storlek för dig nu. Då kan du lämna de i second hand. Undvik klädinsamlingar där kläder åker Världen runt. Fast, hur kan du veta vad som händer med kläderna? Du trodde dig göra en bra sak.
Från 1 januari 2025 måste vi sortera alla gamla kläder och textilier samt lämna de till särskilda behållare för återvinning. Kommunen har ansvaret att organisera återvinning.
Vad händer med de kläderna? Det har inte varit så lyckat med återvinning. Vi har en anläggning, Malmö tror jag. Men resten? Vissa länder vadar i våra gamla kläder. Kläderna som skulle återvinnas har blivit en miljöfara, skräphög och tröstlösa försök att sälja något av de kläder som lastas i balar till vissa länder. Någon modeskapare försökte göra ny mode men klädhögarna är alldeles för stora. Så återvinning?
Är det moraliskt ok att vi belamrar vissa länder med våra sopor?
Är det inte bättre att de kläderna ingen vill ha blir värme tills vi själv kan tar hand om återvinning av våra avlagda kläder? Bäst är förstås att inte köpa mer än man verkligen använder. Kanske kan tonåringar också byta med varandra. Som nytt!
Vissa gamla textilier är rent av farliga. Om du rensar din gamla mormors lägenhet efter död får du kolla vad hennes yllefiltar mm innehåller.
Om du väljer att göra dig av med gamla yllefiltar, yllegarn eller andra produkter av ylle ska du följa vad som gäller i din kommun. Det kan innebära att du ska lämna dem som farligt avfall eller till brännbart avfall. Det viktigaste är att man inte lämnar gamla textilier som kan vara behandlade till insamlingen av textilavfall. De här textilierna vill vi ha bort från kretsloppet för textil.
Jag har nog några plagg som aldrig kommer till användning mer och ingen vill ha de. Och jag undrar, vill textilinsamling ha gamla underkläder? Tvivlar på det. Bytte ut allt nyligen och de blev värme i stället att kanske hamna i något land där barnen vadar i våra avlagda kläder i hopp att hitta något att sälja.
Så, städa upp nu.
Närmaste secondhand stängde våras. Det var inte lönt, trots att det var kö dit på lördagar. Alla vill bli av med sina saker men få vill köpa de dödas garderob. Och – om ingen skulle köpa nytt blir det ingen sekond hand till sist. Nutida mode håller sällan så länge.
Bättre kan vi. Absolut en bra tanke men… jag vill att vi tar själv hand om våra egna sopor.
PS. Modellen i bilden har en sommarklänning från -50 talet.
Du som vill studera mer vad hände med kläder mm du stoppade i återvinningsboxen:
Idag skriver en journalist, Julia Caesar, om de senaste händelserna i Äldreomsorgen. Där de gamla förväntas sköta integrationen, även med sina kroppar. Där chefer och politiker inte bryr sig. De gamla är ju bara kostsamma, icke produktiva, närapå icke personer.
Jag hade inte tänkt att skriva mer om min ”demensresa” men idag när jag läste Julia Caesars tidsdokument blev det väldigt klart att ingenting har hänt inom äldreomsorgen, kanske har det bara blivit sämre. En text som varje politiker och äldreomsorgsansvarig borde läsa. Du som har din anhörig i något boende bör nog ta en titt på hur denne mår. Ta tid på dig och försök ta reda på hur livet i ett boende ser ut.
Det kanske är alldeles fint. Din anhörig är på ett bra ställe. De finns. Det kan vara en ren skräckupplevelse. Skrik ut då. Tig inte. När jag klagade på ett demensboende där min sambo vistades som avlastning sa de att jag var kverulant. Lite psykiskt instabil. Min sambo var så smutsig när jag hämtade honom från avlastningsboende efter tio dagar att kläderna satt fast. Han stank. Han fick helt enkelt läggas i blöt. Jag fotograferade honom och lämnade skriftligt klagomål men ingen i Kommunen brydde sig. Jag lämnade inte honom i ett boende under nästa tolv månader.
Tar du hand om en anhörig sitter du i en rävsax. Du kan förlora ditt liv.
År 2011 insjuknade min sambo i någon infektion som ingen fick bukt med. Han blev också dement. Jag tog hand om honom i nära sju år och vi hade avlösning (tack för er!) samt några gånger i året vistades han i ett tillfälligt boende. Han dog 2018 .
Vissa boenden skulle ingen av oss än i sina sinnens fulla bruk vistas en enda dag. men för dementa tycker Kommunen att det duger bra.
Samhällets moral mäts på flera sätt men hur vi behandlar barn och gamla är en bra måttsats. Med barn avser jag de minsta, under treårs åldern och med gamla främst de med någon typ av kommunal omsorg. Den omsorgen kan skötas av privata krafter men Kommunen är ansvarig och betalar.
Livets början och livets slut mäter vår moral på ett enkelt sätt.
Idag skriver Julia Caesar om äldreomsorgen som inte är omsorg utan ren kriminalitet
”I dagens Sverige är gamla människor generellt lågt värderade. I takt med nedvärderingen och det samtidiga vurmandet för massinvandring och mångkultur har äldreomsorgen inklusive hemtjänsten blivit en arena för grov kriminalitet. Samhällets allra svagaste och mest försvarslösa utsätts för grova våldsbrott och egendomsbrott. Skandalerna duggar tätt.”
”På olika håll i landet gör kommunpolitiker och ansvariga tjänstemän vad de kan för att tysta ner brotten mot de gamla i äldreomsorgen. Att strävan efter att ”integrera” invandrare innebär utsatthet och otrygghet för vårdtagarna är ingenting som de vill få upp i ljuset.
Förvånansvärt ofta rör det sig om kvinnliga politiker och tjänstemän som kallar sig feminister och säger sig drivas av solidaritet med andra kvinnor.” Julia Caesar, länk nederst. Läs det!
Hur ser moralen ut i Samhället?
Omsorgen om de födande kvinnorna är inte bra. Barn kan du föda i bilen på väg till förlossningen flera hundra kilometer bort. Sitt i en bil med värkarbete i gång och åk 40 mil på vintervägar. Varför ska de på glesbygden föda barn! Se på kartan om du inte tror. Sedan skall kvinnan tillbaka till jobbet så fort som möjligt. Barn är ett hinder, arbete är viktigast. Fadern förhoppningsvis kan ta hand om babyn men nu mera kan andra anhöriga passa barnet och få föräldrapenning. Symbios? Vad sjutton var det, inte finns något sådant behov i nutida barn! Sedan tar daghem över från ett år eller lite senare.
Över 40 procent av personalen i förskolan är varken utbildade förskollärare eller barnskötare. Det visar siffror från Skolverket. En del av dessa är mödrar eller kanske fäder så de vet en del om barn men när man ska ta hand om andras barn under deras vakna tid krävs det lite mer. Kanske har någon av personalen barn i ett annat daghem.
Barngrupperna är ofta för stora. Tänk dig en avdelning 12+ barn som inte än går på toa själv och behöver hjälp att äta. De som inte talar tillräckligt för att uttrycka sina känslor. Vilken pedagogik hinner man då för att alla får individuell omsorg?
Av de manliga vårdarna har en del varit kriminella pedofiler, inga kontroller från Kommunens sida. Sparkad på ett ställe, anställd i en annan. Åter sägs att ensamarbete inte ska förekomma. Har vi hört det förr? Jag hade några patienter som våldtagits av pedofiler. Det går inte över, men går att existera med. Jag undrar vilken stöd och ersättning får dessa barn från Kommunen. Det borde vara i miljonklassen.
De senaste ropen från äldreomsorgen vill inte ens äldreomsorgens chefer själv bry sig om. Mord, våldtäkter, olämplig personal och bra personal som då jobbar till gränsen av utmattning. Utbildning saknas. Svenska språket saknas. Det är ingenting nytt. Om förfallet i äldreomsorgen läs Julia Caesar och då menar jag som förfall av de ansvariga också.
Den som kunde minst svenska av våra avlösare sa ”hej”. Den som kunde minst på ett boende sa ingenting begripligt och hon var ensam med en avdelning på 12 dementa när jag hämtade min sambo en söndag. Och detta var ca 10 år sedan då det också diskuterades om språkkrav och utbildning för äldreomsorg, men inget hände. (Nej, det är inte språkkrav nu heller här.) Behovet av utbildning och språk i äldreomsorgen dyker upp regelbundet. Några kommuner har faktiskt börjat med språkkrav. Men de sparkar nog inte de som inte kan svenska. De gamla ofta dementa vårdtagarna sköter integrationen med främmande kulturer de inte har en aning om..
Det finns ett förakt mot vårdbehövande gamla. De bara kostar pengar. Trots åratals nödrop har ingenting hänt.
Som många andra är min skräck att hamna i något boende. Jag vill nog hellre dö, oavsett hur.
Idag skriver en riktig journalist Julia Caesar om de senaste händelserna i äldreomsorgen. De fallen inte ens ansvariga bryr sig innan pressen har det på förstasidan. Hur skulle du reagera om din gamla mormor blev våldtagen av en vårdare? Trots att hon har larmat innan om sexuellt trakasserier? Och den kriminelle bara släpps. De ansvariga bryr sig inte, de ser ner på dem de borde ha gett bra omsorg till. De gamla har slutat vara medmänniskor och är bara en siffra.
Läs det! Ett av de viktigaste tidsdokument i dagens samhälle.
Bilderna från Linda. Nej, det är inga vackra solnedgångar i äldreomsorgen och små barn tas hand om lite av vem som helst.
PS. Idag 3/12 presenterades utredning om språkkrav i Äldreomsorgen.
– Vi kan inte ha ett krav som rycker undan mattan helt och hållet för kommunerna, säger äldreminister Anna Tenje (M).
Äldreomsorgen har redan i dag stora problem med bemanningen, och att utesluta en stor del av den potentiella personalen på grund av språket skulle göra krisen än mer akut.
– Man kommer att kunna anställa personer som inte har nivån, säger utredaren Peter Danielsson.
Regeringens utredare Peter Danielsson föreslår att det ska införas ett språkkrav i Socialtjänstlagen som innebär att arbetsgivaren ”ska arbeta för” att personalen ska kunna god svenska. Språkkunskaperna kommer däremot inte att vara ett krav för att anställas.
I stället ska arbetsgivarna lägga upp en plan för hur en redan anställd eller nyrekryterad person som inte når nivån ska utveckla sitt språk och klara kraven.Kravet som föreslås är nivå B2 på den gemensamma europeiska referensramen för språk. Det ligger mittemellan nybörjarnivå och avancerad nivå.
Enligt utredaren finns språkproblem i de flesta verksamheter. Mellan 15 och 90 procent bedöms ha bristande svenska när utredningen frågat runt på olika arbetsplatser.
Så det bidde en tumme. I vilka andra yrken kan vi slopa begriplig svenska? I Riksdagen kanske?
Lagändringen föreslås träda i kraft 2026 och Kommunerna skall ha pengar för lyftet.
