Abort i Grundlagen?

Utvalda

Uppdatering 250115:

Det här skrev jag 23 07 08:

Efter att den Högsta Domstolen i USA beslutade att aborträttigheter inte har stöd i landets konstitution utan det kommer åt varje delstat att besluta genom de valda ombuden har frågan över abort även nått Sverige. Regeringen har tillsatt en utredning med syfte att utreda om aborträttighet kan läggs till i Grundlagen.

Abort är ingen Grundlagsfråga. Det är en fråga för den enskildes beslut och moralisk ställningstagande och sedan en fråga för sjukvården. Ramarna, alltså tiden då abort är tillåtet, är de valda politikernas beslut, grundat på medicinska fakta och det som anses etiskt hållbart i dagens Sverige.

Det finns inget politiskt parti som vill ta bort aborträtten och återvända till tiden kvinnor som hade råd åkte utomlands (då Polen) för abort eller behövde tvåläkarsintyg, vilket inte var enkelt att få, alltså få aborter genomfördes.

Vi har en bra abortlagstiftning i Sverige. Ingen som inte vill behöver göra en abort. Inte ens den kvinna vars foster visar sig ha skador redan i magen. Inte heller den kvinna som inte vill ta hand om barnet utan Samhället får ta hand om det. Ingen kan tvingas till abort från Samhällets sida. Abort kan rekommenderas när kvinnans liv är i fara men inte ens då behöver hon abortera om hon inte vill.

Idag är abortbeslutet enbart kvinnans, mannen har ingen talan mot hennes val.

Alla som vill får göra en abort upp till vecka 18, en hög gräns. När graviditet är över 18 veckor beslutar Socialstyrelsen och bedömer mogenhet hos fostret. Det skall inte bli en tidig födsel i stället abort. Gränsen är då högst 21 veckor och sex dagar. Dessa sena aborter är få i Sverige. De flesta sker efter att en missbildning eller annat som Downs syndrom har upptäckts hos fostret.
De andra upp till v. 18 är för många och flera av dem skulle säkert ha undvikits om parterna hade använt preventivmedel eller förstånd i alla fall. År 2022 utfördes 35 450 aborter. Samma år föddes 104 734 barn.

Det finns ingen anledning till att lägga abort i Grundlagen. Kan inte se att abortmotståndet vore idag så stor att rättigheten ändrades. Dock kan tidsgränsen vara ifrågasatt.

Vilka andra frågor ska vi lägga i Grundlagen? Det finns många människor som vill ha absoluta garantier genom Staten för sina liv. Hur väljer vi då vilka frågor är så skyddsvärda och omöjliga att genomföra att ingen person, institution och myndighet klarar av det utan grundlagsskydd?

Grundlagen skall vara det yttersta skyddet och högsta reglerna om hur styret av Sverige skall utföras och vilka absoluta rättigheter gäller för alla.. Det skall ogärna handla bara om den ena halvan av människor, alltså de som har livmoder nu när jämlikhet i lagens mening råder.

Grundlag skall inte utarmas. De rättigheter som skrevs in angående olika kulturers rätt att behålla sin kultur har redan orsakat problem och förvirring med och för människor som har svårt att blir en del av Sverige fast de har sitt liv här. Integration ropas i parti och minut men lagen säger annat.

Sex och oönskade följder som löses genom abort är inte skäl till att ändra i Grundlagen.

Idag kan flera för tidigt födda barn räddas tack vare utvecklad teknik. Det och abortgränsen tangerar nästan varandra. Vad gör vi med ett foster som vägrar sig att dö vid abort? Som kurator har jag varit med om det och situationen var förfärlig. Fostret, som nu kallades barn, dog men inte genast. Hur definieras dödsorsak i sådan situation?
Abort är inte en enkel sak. Inte ens när det finns starka medicinska skäl till det.
Nu säger säkert en del att abort var ingenting. Det beror nog främst på graviditetslängden. En del missfall märks knappt. Jag är dock tveksam till att abort görs bara så där i toaletten. Stöd skall finnas tillgänglig då för den som aborterar.

Det vore idealiskt om aborter inte fanns och allt liv värnades men praktiken säger annat.

Kanske borde vi tänka till en smula. Sommaren är här och resultat är ibland en ovälkommen graviditet, abort och kanske sexuellt överförd sjukdom. Det händer att kvinnor blir gravida snabbt igen för ånger över aborten var så tung. Livet går för fort och besluten likaså.

Jag råkade inte träffa en enda kvinna som gjorde abort, hade gjort abort, eller flera, som inte hade diffusa samvetskval fast graviditet var absolut olämplig just då. Någon hade preventivmedel som inte hade fungerat. Inga medel är 100%, bara avhållsamhet. Men eftersom abort betraktas som naturligt och sjukvården är överbelastad går patienten ofta hem utan uppföljning och samtal om det hända även om de har rätt till det.

Männen då? Alla män håller inte handen vid abort.

Rådde jag mina patienter till abort? Nej, det gör inga terapeuter hoppas jag. Men jag gav dem den informationen som hörde till. Jag lyssnade på funderingar och försökte få patienten att se sitt liv nu och framåt. Vad krävs för moderskap? Nästan varje kvinna som levde på samhällets botten, på gatan, i missbruk, kriminalitet, utan större förankring i det vi kallar normala livet – mina patienter alltså – trodde att ett barn skulle vara det mirakelmedel som förändrade allt i livet. De är inte unika alls. Nog tror de flesta gravida så.

Det kan bli så, eller inte.

Vilka rättigheter kommer pappan att få? Har han något att säga till om Grundlagen bekräftar aborträttigheter? Paret får dividera bäst de vill men hennes ord gäller redan, hon är den i kroppen gravida. Hur tänker Grundlagen bortse från fadern? Eller byter vi bara ut hon, han, man och kvinna till hen och gör på så sätt personerna könlösa?

Abort har varit länge nästan icke fråga i Sverige, bara få motsätter sig i rätten för abort offentligt. Tack vare USA s Högsta Domstol har det blivit en fråga för offentliga åsikter och krav från och på politiker även i Sverige att göra något, behövs det eller inte. Jag är ganska säker på att det finns en majoritet i Riksdagen för abort i Grundlagen. Men hur tänker allmänheten? Är abort en skyddsvärd rättighet vi alla kan samtycka till lik yttrandefrihet?

När börjar livet? Det är en komplicerad fråga. Samtidigt som vi jagar tecken på liv i Universum, i Mars – inte små gröna män utan åtminstone en bakterie – funderar politikerna på att skriva in i Grundlagen rätten att släcka liv.

PS. Aborttalen har sjunkit obetydligt i USA efter borttagandet från Konstitutionen år 2022.

Livet krymper och dagsljuset är som på ransonering.

Utvalda

I den snötäckta skogen finns frid. Inga ljud, så märkligt fast staden är precis utanför. Några människor går på de snötäckta stigarna. Oftast ser jag inga andra i skogen men idag  är en solig söndag. Den bleka vintersolen är dock redan på väg under trädtopparna. Dagen är kort trots att tiden inte har krympt.

Det sista var lögn. Ens tid på jorden krymper på varje sekund. Tiden vi har arbetar sig mot nollpunkten oupphörligen fast vi inte vet – oftast – när sista stunden inträffar. Jag känner starkt av det oundvikliga slutet även om det inte finns någonting idag som talar om för mig att döden skulle  sitta utanför dörren.

Vad vill jag se och göra innan det blir dock alltmer aktuell fråga. Vi ångrar inget annat än det vi lät bli att göra. Drömmar som aldrig blev verklighet fast vi sa: i år…

Jag sitter här med brev från USA. – igen – som ropar: kom låt oss vandra ihop!  De vet inte hur usel jag är att vandra med andra, jag som alltid  tältar långt från andras tältplatser. Jag pratar gärna med andra vandrare. Jag har i minnet flera livs historier och livsfrågor från dem jag mötte på  PCT. Men att grupptälta eller gå i rad, nej det går liksom inte. Jag och naturen vill inte ha mer, annat än i små portioner.

Hade inte covid krossat mina planer hade jag åkt till USA igen, kanske. Men nu har flera år lagts till min ålder och ork. Eller är det brist på vilja? Lite feghet? Den där tanken att det aldrig blir så fantastiskt än förra gången.

Så, vad vill jag göra i år, helst snart, är en öppen fråga som ropar efter svar. Att bli en gamling på soffan passar inte mitt sinne och inte heller mina ben, än så länge.

Har du planer för i år eller väntar du på tillfället  som aldrig kommer?

Att rensa eller inte rensa är frågan.

Utvalda

År 1951 eller var det året efter fick jag och min lillasyster ett spel, Afrikas Stjärna, som julklapp.  Vad vi, hela familjen, spelade! Spelet  publicerades 1951  av finska företaget Tilgmann Ab. Skaparen var 21 år gamla Kari Mannerla som hade skissat på spelet i några år.  I Sverige heter det Den försvunna Diamanten. Över 4 miljoner exemplar har sålts och en ny variant med djur i stället rövare har tillkommit och kortspel samt Internetspel. Vore något spel valt som finskt nationalspel vann nog Afrikas Stjärna

Nu har den stämplats som farlig för barn på grund av rasismen i spelet.  Afrika visas nedlåtande på något sätt.

Finland brukar ligga lite efter i tokigheter som åsiktsrensningar, eller skippa de helt, men i de senaste åren tycker jag att de närmar sig oss, svenskar.  Finland leder  nu kampen mot opassande spel.  Nej, inte de på Internet med våld, mord och sex utan barnens favorit brädspelet Afrikas stjärna. Trots att det var bara en person, en politiker/ersättare som var upprörd i början blev gensvaret snabbt och en politiker högre upp förbjöd spelet i Åbos skolor. Säg rasism så springer alla.

Så lätt gick det dock inte. Ärendet ligger nu hos borgmästaren i Åbo. Beslut har inte än tagits. Förvirringen är just virrigt. Åsikter flödar.

Undervisningsminister Anders Adlercreutz  är inte för förbud men finns spelet i skolan kan man diskutera om nu och då hur Afrika föreställts i det gamla spelet. Förskolans barn är för små för det.

Spelet går ut på att hitta den försvunna diamanten i Afrika. Man kan bli rövad på vägen eller hitta andra ädelstenar. Spel för barn är bra övning till att acceptera förlust. Kanske frågar barnen något om bilderna, eller om det finns diamanter i Afrika och vart det ligger i relation till oss. Men knappt något mer invecklat. I förskolan är barn för små för egna politiska och ideologiska ställningstaganden men de kan upprepa inlärda åsikter.  Världen och olikheterna i ett spel är än just spel, inte en dold lärobok om rasism.

På ytan kan alla dessa rensningsaktioner kännas harmlösa, ibland till och med önskvärda eller bara gå förbi oss. Men när vi ser lite djupare på liknande ”rättelser” – fast i större format – finns de i nutiden och alldeles bakom dörren. Olika ismer som bestämmer våra tankar, uttryck och varande. Är det långsökt? Tog jag i nu? Inte alls. Våra ”städare” har samma syfte fast i sin egen lilla skala, bort med allt de inte själva ser som rätt.

Deras åsikt om vad är rätt är det enda som gäller.

Jag har spelet kvar hemma och har ingen tanke att kasta ut det.  Vi uppfattade nog inte spelet så som dessa ”åsiktsstädare” gör.  Vi  lärde  även hur Afrika såg ut. Geografi är ofta en svag punk hos elever och även hos de vuxna. Kunde ge några exempel om geografitolkningar från dagens Värld men eftersom det kunde uppfattas som rasistiskt låter jag bli, tänk efter själv.  Nej, jag menar inte Grönland.

Dessutom åkte vi, jag och mina då vuxna barn, till Afrika 2014. Vi såg ungar valla sina djur med en pinne i handen i  lejonlandet. De äldre hade sköldar och rejäla spjut för uppvisning. Nej, vi besökte inte massajer, bara såg dem på avstånd. Vi var där för att se djur i det vilda och sedan bestiga Kilimanjaro. I stan bar än kvinnorna vatten i gula dunkar som de fyllde på  av någon vattenbil eller kran. Och på Kilimanjaro fanns det tvång att hyra guider och folk som bar ens prylar. Kolonialism? Omvänt kanske, men de tog nu betalt.

Det finns oerhört mycket i Afrika att älska, hata, förändra och lappa ihop. Kanske något att intressera sig i  stället brister i ett spel?

Det är ofta kvinnor  från vänsterfronten  som blir upprörda av saker, historia, tankar och beteenden. Ta bort olämpliga böcker är vanligt men nu är även brädspel olämpliga i sin utformning. Alla spel har en sämre, olämplig sida. Schack, Monopol, Bondespelet… om man börjar tolka dem. Det finns mycket att granska! Åsiktskorridoren är smal, så smal och har slagsida åt vänster måste jag säga. Påminner om Ryssland som städar bort västerländsk påverkan, senast försvann Jultomten. Ja, det finns många länder där fel åsikt kan bli ens sista.

Historien kan vi inte ändra. Tolka den annorlunda – historieförfalskning – är också galet. Hur än vi städar upp historien finns den där. Vi kan max säga: så tanklösa var de, tur att vi, vår generation kan bättre.

Det sista är dock väldigt tveksamt, att veta bättre alltså. Det är många som inte lär sig av historien. När förmågan inte räcker till att rätta avgörande saker angrips nu mera även oviktiga ting. Det är bara egoism. Det är ett försök att vara god och rätt och synas.

Försöken att rensa bort allt olämpligt är ett Sisyfosarbete och kommer aldrig att få sitt slut. Man trivialiserar problem som spel och barnböcker  medan de stora problemen i Världen pågår och kommer inte att rensas ut. Vi kanske inte ens försöker. Vi är upptagna av att leta efter mindre brister.

PS. Nej, Afrikas stjärna är kvar i förskolor. Inga beslut för att ta bort spelet. Det och andra gamla läromedel får vara kvar säger Åbos styre. Storm i vattenglas är förbi – denna gång.

https://www.expressen.se/nyheter/varlden/klassiska-bradspelet-plockas-bort-fran-finska-daghem/

https://www.hbl.fi/2021-04-18/afrikas-stjarna-fyller-70-ar-med-leoparder-som-rovare/

https://yle.fi/a/7-1445090

”I’d Rather Die Standing Than Live on My Knees”

Utvalda

Detta är bara ompublicering av inlägget för tio år sedan då terrorister mördade journalister på Charlie Hebdos redaktion. 12 döda, 11 skadade. Det skedde även en till terroristbrott med död som resultat i Paris den dagen.

För yttrandefrihet, fria ordet och bilden, för de som vågar försvara vårt samhälle mot islams inskränkta världsbild. Jag är Charlie Hebdo. Är du?

Se på världens tidningar idag. Se sedan på de svenska. Vem böjer nacke för terrorister? Oavsett vad vi tycker om satiren i bilderna hade Charlie Hebdo rätt att publicera, precis som andra har rätt att berätta om sin sida om saken.  Att håna de kristna och Jesus är inte ovanligt. Att häckla makten mår vi bara bra av. Satir kan vara befriande. Vi är så PK i Sverige att vi står på knäna inför PK maffian.

Stå upp. Gå inte på knäna! ”I’d Rather Die Standing Than Live on My Knees” sa den nu mördade Stephane Charbonnier.

Salman Rushdie: I stand with Charlie Hebdo, as we all must, to defend the art of satire, which has always been a force for liberty and against tyranny, dishonesty and stupidity. “Respect for religion” has become a code phrase meaning “fear of religion.” Religions, like all other ideas, deserve criticism, satire, and, yes, our fearless disrespect.

Samtidigt dödades sex vägarbetare i Afghanistan av talibaner eller andra som gillar att mörda folk. I Jemen dödade en självmordsbombare 33 personer. Svenska regeringen, kulturministern i spetsen, ska nu uppfostra oss mot islamofobi. Hon får ett tufft jobb mot islamiska terrorister som sköter vår bild av islam. Men döm inte ut de muslimska invandrarna. Fråga dem först vad de tycker och tänker. De kan hända att de känner samma oro som vi. Även om de sällan säger något.

Var en människa med humanism inte som Alice Petrén, journalist, som tycker att offren får liksom skylla sig själva.

Charlie Hebdo”… ”det är ju inte oskyldiga personer i det här fallet, utan det riktar sig rakt mot en redaktion som har attackerat med nidbilder av profeten Muhammed, som har haft satirbilder som så sent som i natt la ut en nidbild”

Vad hände finns idag minut på minut i Daily Mail:

https://www.dailymail.co.uk/news/article-14220803/Charlie-Hebdo-massacre-Deep-Dive.html