Jag önskar Er alla fin sommar. Oavsett vart ni är, vid en blomsteräng, skogssjö, havsstrand, hemma eller i en turistfälla. Kanske än du än på arbetet. Försök att koppla av på semestern. Strunta i allt som tynger. Arbete, inflation, världsläget, jobbiga släktingar, krav… och låt bli politik. Läs inte nyheter, bara väderleken och absolut nödvändig info..
Ta ledigt från tunga tankar. Ingen tackar dig om du mår uselt, inte du själv heller. Ta ledigt från det som tynger. Ekonomin blir inte bättre om du grubblar. Utnyttja det som är gratis. Förändra det som går att förändra och skit i det som inte går. Det mesta löser sig, fast ibland tar det oändligt med tid.
Som pensionär har man inte semester. Det är liksom evig semester i betydelsen att inte arbeta och få ut lön. Men tro inte att vi pensionärer är soffliggare. Det finns släkt som ropar efter något litet hjälp. Och tältet vill ut i stället att ligga i klädkammaren. Vi är sysselsatta även om vi är osynliga och lågt värderade. Bara utgifter, noll uppskattning från Samhället.
Nej, nu ska jag inte gnälla. Livet är ganska behagligt. Frihet inom fattigpensionärs ekonomi. Förr eller senare är de flesta där.
Ha en bra sommar! Ha en riktigt fin semester!
Bilder: blomsteräng i Sörmland, skogssjö i Dalarna.
And the star-spangled banner in triumph shall wave O’er the land of the free and the home of the brave.
Idag hedrar jag USA på Nationaldagen, landet som har stått på Europas sida mot nazismen. Som har de flesta Nobelpristagare. Som är ett land med fantastisk natur. Människorna jag har mött var vänliga, hjälpsamma, öppna och de behandlade mig som en hjälte fast jag inte var det. Jag hade en kärleksaffär med USA vilket är svårt att tro för det vi läser om det landet är mord och vänsterns gnäll över allting. Jag har sett den andra, goda sidan, träffat de god guys och det vackra landet.
Jag är glad över min vandring på Pacific Crest Trail 2018, än idag.
Bilder: övers öken vid Hikertown, mile 515 dag 42, nederst utsikt mot Mt Rainier från tältet, mile 2285 dag 141.
Vad gör ni i Midsommar? Ledig? Eller i arbete? Ute i det gröna? Midsommar har aldrig varit någon stor festdag för mig men lite extra mat brukar det bli, beroende på vart och med vilka jag är med. Det har varit åtskilliga gånger tältning någonstans och då är det torrfoder eller nudlar kanske lite whisky och torkad frukt. Vissa stunder har stannat i minnet. Bilden överst en midsommarnatt på en ö 20 år sedan.
I år blir det Midsommar och försenad födelsedagsfirande med närmaste närboende familjen. Nej, vi tänker nog inte följa de nya hälsoråden om 350 gram kött max i veckan och noll alkohol utan grillen är på och skumpan är på kylning. Men vi är ute och en bit från storstaden.
2018 firade jag inget Midsommar alls men det var minnesvärt. Jag vandrade Pacific Crest Trail. Det var min dag 52 på leden och jag passerade 700 mile markering. Jag närmade mig Kennedy Meadows, en ”hållplats” för PCT vandrare med affär, dusch, tvättmöjlighet och postservice. Dagen hade varit varm +35C och leden gav föga skugga. Jag badade i den kalla Kern River, det var skönt och jag ville inte stiga upp. Men det började skymma och jag hade planerat att nå Kennedy Meadows den dagen, så bad var slut och leden ropade. Det var än ökenlandskap men bergen skymtade i periferin.
När jag kom till Kennedy Meadows affär applåderade alla åt mig på verandan. Det var en sed, alla som orkade dit fick en applåd. Jag köpte en dricka, hälsade på några bekanta. Jag insåg att de tuffa grabbarna inte heller hade gått fort i värmen utan i min takt. Jag letade sedan efter en tältplats. Mörkret föll. När jag skrev några rader i min kalender insåg jag att det var midsommarafton i Sverige.
Dagen efter åkte några av oss till en restaurang som serverade superfin frukost och sörjde för transport tur och retur. Jag sedan gick till sportaffären – en välförsedd sport shop ute i nästan ödemark – och köpte en bear box och lite andra saker. Bear box var nu obligatorisk. Jag hade också skickat ett paket till Kennedy Meadows med skor och annat nödvändigt. Jag hade gått i öken med löparskor, helt perfekt. De var nu slut och Sierra krävde grövre sulor.
Jag stannade två nätter. Sedan var vilan över och leden gick mot berg och björnmark. En helt underbar Midsommar. Eller bara en dag på leden.
Har du passerat 50? 60? Äldre? Hur känner du dig? Gammal? Som din ålder? Yngre än du är? Det sista sägs vara till och med bra för de äldre. Att känna sig yngre än siffrorna visar kan få oss att må bättre och bli till och med bli friskare. Kanske det, för hög ålder uppskattas inte i Sverige. Regeringar tror i alla fall på de pigga gamlingarna för de höjer pensionsåldern och tycker att vi ska arbeta ändå in till graven. Inte politiker själva förstås. De har sina förmåner vid avgång.
Några män (Tyskland, Kanada) har försökt ändra sina födelsedatum till yngre i folkbokföringen.Tji fick de. De var män över 60 som ville bli yngre och leva om sina liv. Minns att en klagade över att inga gamla gubbar fick napp på dejtingsidorna, så han måste få bli yngre. Vilken fantasi. Tyvärr, de fick inte ända sitt födelsedatum till yngre årgång. Men i Sverige har vi en skara manliga invandrare vilka alla var magiskt 17 max när de kom. Myndigheterna gick på det. Till och med lagar ändrades. Nog kan ålder vara lite flytande beroende på omständigheter.
Visst får gamla gubbar napp på dejtingsidor men då behövs fet plånbok och gold gard. De vanliga halvfattiga får nog inga napp oavsett ålder.
Det går att byta kön som man vill men inte åldern i folkbokföringen. Är inte det orättvist?
Så, känner du dig gammal på mindre bra sätt? Svar tja från min sida. Det är nog slut med en del jag skulle vilja göra. Det är bara att erkänna åren går och de senaste fem vet jag knappt vart de tog vägen. Kan inte bara skylla på Covid. Slöhet? Sedan råkade jag läsa om en 102 år gammal dam som än gjorde tioårsplaner. Dr. Gladys McGarey, från Scottsdale, Arizona, har skrivit en bok om sitt liv och hon delar ut sina tips för bra liv. “The Well-Lived Life: A 102-Year-Old Doctor’s Six Secrets to Health and Happiness at Every Age.” Jag känner en man som bor i Scottsdale, vi träffades på PCT och brevväxlar. Han är också en med planer trots åldern. Kanske platsen har någon sorts magi?
Här är Gladys råd: Discover your life’s purpose. Know there is a lesson in everything. Let go of anything that doesn’t serve you. Keep moving. Find what works for you.
Inga märkliga råd men hur ofta fastnar vi i saker som inte gör någon nytta längre eller inte har den minsta mening i vad vi gör. Inte lär vi av våra misstag. Eller bara fastnar på soffan.
Tioårsplan? Det vore att ta i. Kanske göra plan för resten av året? Det vore nog för mig. Hur är det med er andra, gör ni planer för längre tid? Och – hur gick det sedan?
