”Det finns en fröjd med den stiglösa skogen. Det finns en hänförelse med den ödsliga stranden. Det finns samhällen, där ingen inkräktar. Vid det djupa havet och i musiken av dess dån: Jag älskar inte människan mindre, men naturen mer…”
Lord Byron (1788-1824)
Bilder: skog i Jämtland, sjö Grövelsjön norska sidan,
Det regnar. Igen. I början av sommaren klagade median om torka, värme och de katastrofer som kommer på grund av det. Sedan kom bränderna vilka oftast var orsakade av vårdslöshet eller uppsåt. Som i Grekland, 667 bränder men nästan alla man made, men pressen skyllde bara på klimatet.
Nu regnar det rejält och så kommer oron för katastrof igen – vi översvämmas. Klimatet, inte vädret, är skyldig. Skulle vattna i trädgården hos sonen under hans semester, men det skötte regnet.
Augusti ser bättre ut, kanske. Vildmarken ropar.
Mina vandringsplaner har spruckit. Nya plan tillkommer. Packar. Och som alltid före sommarens långa vandringstur ser jag min favoritfilm ”Into the Wild”.
Men de senaste kvällarna har tillbringats med ett barnbarn och James Bond. Filmerna med Daniel Craig har en annan klass och ton än de tidigare James Bond filmerna. De är råare, men Bond är mer human. Han kan gråta. Han blir äldre, vill ha ett liv. Blir förälskad, inte för stunden.
Filmerna är dock kallare än de förra med undertryckta känslor. Humor är nästan borta. Stunten häftigare. Vi kommer lite närmare personerna Bond och M. Det avslöjas sakta något om James Bonds barndom och hur M handskas med sina agenter, sitt arbete.
De senaste filmerna är förstås tekniskt mer avancerade än de tidigare.
Förändra Världen är en stående tema. De rika skurkarna styr, har en vision om sin Värld, om hur andra ska ha det, Ryssland som värsta skurken har utmönstrat. Våld, hot och makt är mer internationellt, mer tekniskt, mer forskningsbaserat. Och så klart räddar 007 Världen, alla gånger. Tekniken ersätter inte honom.
Nog är det lite som i verkligheten. Men vi är utan 007.
Bild: slutet i Casino Royale är filmad i Venedig så en bild därifrån, typisk gata i stan.
Än finns det vackra solnedgångar vilka inte är nedsmutsade av brandrök efter eldsvådor orsakade av bombning.
Än finns det stilla skogar, urgamla träd med mossa och små insekter du inte ens känner igen.
Fåglarna bygger bo. De tar hand om ungarna och bekymrar sig bara för tillgången av grodor.
Våren kom, efterföljt av sommaren.
Det finns egentligen inga ekonomiska bekymmer i Sverige. Även de som inte skulle vara här, de som inte arbetar, de vilka har mördat, de…alla har mat för dagen även om det inte är lyx från Michelin restaurang. Regeringar är kassa men det är en följetong vi ser varierande avsnitt av. Skit i dem en stund.
Gå ut i naturen så fort du kan. Bygg din markering över att du finns.
Ta vara på de människor du har nära dig. De är de enda som betyder något i det långa loppet.
Jag önskar Er alla fin sommar. Oavsett vart ni är, vid en blomsteräng, skogssjö, havsstrand, hemma eller i en turistfälla. Kanske än du än på arbetet. Försök att koppla av på semestern. Strunta i allt som tynger. Arbete, inflation, världsläget, jobbiga släktingar, krav… och låt bli politik. Läs inte nyheter, bara väderleken och absolut nödvändig info..
Ta ledigt från tunga tankar. Ingen tackar dig om du mår uselt, inte du själv heller. Ta ledigt från det som tynger. Ekonomin blir inte bättre om du grubblar. Utnyttja det som är gratis. Förändra det som går att förändra och skit i det som inte går. Det mesta löser sig, fast ibland tar det oändligt med tid.
Som pensionär har man inte semester. Det är liksom evig semester i betydelsen att inte arbeta och få ut lön. Men tro inte att vi pensionärer är soffliggare. Det finns släkt som ropar efter något litet hjälp. Och tältet vill ut i stället att ligga i klädkammaren. Vi är sysselsatta även om vi är osynliga och lågt värderade. Bara utgifter, noll uppskattning från Samhället.
Nej, nu ska jag inte gnälla. Livet är ganska behagligt. Frihet inom fattigpensionärs ekonomi. Förr eller senare är de flesta där.
Ha en bra sommar! Ha en riktigt fin semester!
Bilder: blomsteräng i Sörmland, skogssjö i Dalarna.