Kategoriarkiv: En halvdan tanke från Stockholmstrakten

Räddad av polacker.

Publicerat av

Jag tänkte på en händelse som kanske inte var så obetydlig utan visade hur människor kan vara hjälpsamma mot varandra. Som de två polacker jag mötte på Pacific Crest Trail.

Det finns alltid en olycksrisk i ödemarken och i svår terräng. Jag ramlade en gång på PCT, en sten satt sig i rullning. Det var min dag 112 vid ca 1800 mile på leden och så lämpligt nära Devils peak. Jag blödde i huvudet. Precis då kom två vandrare. De stannade och satt i gång. Den ena lappade ihop såret riktigt professionellt och den andra fixade kaffe. Nej, de arbetade inte inom sjukvården utan var studerande i helt annat. De hette Monika och Christopher, omkring 25 år, de var från Polen och skulle göra sin drömvandring, precis som jag.

Om ett tag fortsatte vi att gå.

Jag bjuder på middag i Crater Lake, sa jag. Nej, det behövs inte, sa båda, men vi ses kanske . De var unga och gick fortare än gamla jag så vi träffades inte mer. Jag fick ett blåmärke vid ögat men eftersom jag hade solglasögon väckte det inget uppmärksamhet.

Jag tänkte på dessa två vandrare när jag läste de senaste flyktingsiffrorna från UNHCR. Polen gör en hjälteinsats. Polen har tagit mot 2,669,637 registrerade flyktingar av totalt 4,656,509 personer som har flytt Ukraina. Det är strongt.

Polen får ständigt stryk i EU för sin vilja att bestämma över landet mer själv och inte vad EU anser som bäst.

Har vi sett några vackra ord från EU om deras insats? Pengar är också diskutabelt. Tycker du inte som EU så… Rättning i leden! EU har svällt så från sitt ursprung att de vill bestämma det mesta, även storleken på jordgubbar för att ta ett dumt exempel. Harmonisering, eller vad. Behöver vi så stort Riksdag och Regering? Det är bara att följa EU direktiv.

Mot Ryssland har EU dock ingen makt. Vad hade hänt om Ukraina hade hört till EU? Hade EU maskineri gömt sig under bordet? Det är en bra fråga.

Tack Polen!

PS. Sedan Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari har totalt 21 262 ukrainska medborgare ansökt om skydd i Sverige och Migrationsverket har fattat 9 271 beslut om uppehållstillstånd till dags dato. Det kan också finnas personer som inte kommer genom Migrationsverket utan klarar sig själva och med turistvisum.

Rädslan som makthavare.

Publicerat av

Fredagen 6. mars 1953 fick jag en läxa som formade min syn på samhällen och politik i vänster – högerskalan. Morgontidningen kom sent fast det var en fredag. Tidningen hade en porträtt på första sidan, svart ram runt och orden: vår gode fader Stalin är död.

Min mor började gråta.

Jag var inte ovetande om kriget och förlusterna, krig var mitt första barndomsminne och min far var skadad. Men Stalin var en icke person, folk höll tyst helt enkelt. Bäst så. Jag blev förbryllad för min mor var inte en gråtmild person.

Vad var gråten för? Var han ändå en god människa, frågade jag. Då fick min mor en hysterisk gråtattack och jag hade svaret. Hon var oerhört lättad.

Jag tror lättnaden var allmän i Finland. Avvikare fanns förstås.

Följaktligen blev ismerna till vänster icke tänkbara för mig. I den flickskolan jag sedan började i fanns inte en person som sa ordet kommunism, socialism och liknande ismer. Vi bad morgonbön i skolan. Vi var de avundsvärda flickorna som kom in i flickskolan efter höga betyg och intagningstest. Skolan kostade både terminsavgift, böcker och skolmat. De flesta hade utbildade föräldrar, grädden av det än krigsskadade samhället. Några var stipendiater, de vars far hade dött i kriget. Jag hade bara en skadad far så jag fick hitta ett arbete för att betala skolavgiften.

Klasskillnaderna var stora och synliga. Vissa elever fördes till skolan av en privatchaufför i en tid då privatbilar var än sällsynta.

Men det fanns ingen synlig avundsjuka. Vi var framtidens hopp och de som skulle ta tag i landets styre och bli de högutbildade som Finland behövde. Det blev ofta så.

Det fanns dock inget annat avundsvärt i mitt liv. De fattiga måste alltid anstränga sig för att nå någonstans. Jag bar ut morgontidningar för att betala skolan. Jag var stolt över att vara självförsörjande vid tolv. Jag visste att livet blev bättre om man arbetade hårt för det.

Idag är jag inte så säker på det. Hur definieras ”bättre” i dagens Värld?

Finland har dock blivit ledande i många frågor. Barn har förstås helt skattefinansierad skola sedan länge. Ingen behöver kliva upp klockan fyra för att bära ut morgontidningar.

Ryssland och Finland har hankat sig fram. Hoten från grannen i öst har inte uteblivit men finnar är tåliga och har eget värde som medborgare. Man trampar inte på dem en gång till.

Mykolaiv i Ukraina

Stalinandan lever dock kvar i Ryssland och hos Putin som vill hellre styra och äga hela forna Sovjetunionen och mer än att vara en av väst uppskattad politiker. Oavsett vad det kostar. Vi kallar honom idag för krigsförbrytare. Det sista bryr han sig inte om. Han är sig själv nog. Hans krigsmakt mal vidare i Ukraina. Till sitt eget slut?

Hoppas kan man alltid.

Kommer någon att gråta vid Putins död? Säkert ett helt folk: Om inte, kommer ett beslut från högre ort över lämplig mängd tårar. Det är Ryssland, med tungt arv från de gamla och de nya tsarerna.. Den avstalinisering som inleddes efter Stalins död har aldrig riktigt slutförts. Svårt att förändra ett stort land där rädslan är en verklig makthavare.

Våren är i gång. Bland bråte kommer det att blomma, även i Ukraina.

PS. Ryssland hotar Finland idag 12 april genom att flytta militärt utrustning mot södra Finlands gräns.

De sköra gränserna för vår civilisation.

Publicerat av
Butja

Frågan om vad är ett civiliserat samhälle har smärtsamt öppnats upp i gen, nu i Ukraina. Vart lägger vi gränsen? Det skrivs mycket om krigsbrott som om krig vore civiliserat och endast vissa mord och bomber olämpliga.

Döda soldater är OK. Är 50 årig kvinnor som cyklar och skjuts acceptabla? Bomba sjukhus där födande kvinnor gömmer sig i källaren? Flyende människor under eldgivning? Sno andras egendom och belöna sig med det? Infrastruktur som är raserad? Din bostad som inte längre finns? Vatten och elektricitet bortsprängt? Dina anhöriga i en sopsäck slängda i en massgrav? Miljoner på flykt?

Är det bara oacceptabelt, ordet som älskas av politiker som en mantra?

Vart går gränsen för civilisation? Finns den? Vad gör vi med dem som inte upprätthåller det minsta av humanitärt beteende? Ja, vi öser vapen till den rätta sidan för någon effektiv makt har vi inte över de andra, Ryssland i detta fall. Vad skiljer en vanlig soldat från en medlem i ett rövargäng som mördar, våldtar, förstör? Uniformen? Medaljen som delas ut? Putin slaktar inte bara ukrainare utan sina egna unga män. Är de då offer eller bara skyldiga?

Är inte krig ett brott mot mänskligheten?

Det värsta måste vara att ta hand om alla döda. Hur identifierar vi liken som ligger på gatorna? I ett mindre samhälle kan det finnas folk som känner igen något, som ens speciella nagellack, men i en storstad? De som är slängda i en sopsäck i massgravar? De vars kropp är sönderskjuten till oigenkännlighet? Hur orkar folk ta hand om allt? Att begrava anständigt sina döda är ett tecken på civilisation.

Är krig det främsta kännetecknet för den här Jorden? Vi kan aldrig hålla sams. Det finns alltid en orsak att döda ”de andra”. Hur stor är risken i procent att vi förstör jorden till en icke beboelig planet jämfört med något som kommer utifrån? Vi är vår värsta fiende, inte Rymden, inte hysterin med covid, inte klimatet som vi inte kan ända som vi vill. Det är vi själva.

Min krigsskadade far sa: bli inte vän med ryssar för du vet inte vem den är. Jag är säker att han led av viss paranoia. Eller inte. Ja undrar, hur blir allt efter Ukraina? Sprids det? Putin har sin narcissistiska dröm om landet från Atlanten till Stilla havet. Han stannar inte innan sista soldaten är död. Även i en begravning bärs kärnvapenkoderna tillgängliga för Putin. (Expressen idag) Eller finns det en punkt då omgivningen får nog?

Än har han stöd av sitt hjärntvättade folk.

Hur har Ryssland tänkt sig att fungera tillsammans med andra länders människor i fortsättningen? Inte alls? De är sig själv nog. De hot Ryssland spyr ut om Finlands kommande NATO ansökan är det samma Ukraina fått utstå. Innan överfallet. Fortsättning följer?

Världen är oerhört osäker. Politikens sammanbrott – igen.

Bild hand: Victim has been identified as 52-year-old Iryna Filkina, an aspiring makeup artist killed on March 5 i Butja. bild från Daily Mail.

PS. Russian lawmaker Vladimir Dzhabarov said this week that it is not likely ’the Finns themselves will sign a card for the destruction of their country’, threatening a repeat of the Ukraine invasion which was sparked in part by its desire to join NATO.

He said: ’If the leadership of Finland goes for it, it will be a strategic mistake.”

’I think it [would be] a terrible tragedy for the entire Finnish people.’

Några dystra tankar på morgonen.

Publicerat av

En marsmorgon fotograferade jag två almar i morgonljuset. Se hur de två håller varandra i handen. Det är så vi borde göra. Hålla varandra i handen och finnas till för varandra. Träden är nu nedhuggna. Kanske var det almsjuka, kanske föll de ner bara av åldern.

Det är vår, tillfälligt i alla fall. De som spår väder lovar kyla och snö igen. Men idag lyser solen. Klockan är snart elva, frukost avklarat och det är än morgon för mig, en morgonhatare som jag är. Det finns inga goda nyheter att vänta, Putins krig pågår och raserar ett helt land. Inte bara människor dör och skadas utan allt de har byggt, tillverkat, sparat, skaffat för sin familj och sitt liv är borta när bomberna faller.

Utplånade liv. Städer som inte längre finns. Vårsådden i världens kornbod lär inte räcka långt, om det ens kommer till stånd. Efterverkningarna blir större än vi nu anar. De mänskliga och de materiella. Vad sedan? Det är många stora frågor utan svar idag. Visst, det pågår flera mångåriga krig i Världen när folk inom sitt eget land inte kan hålla sams utan raserar allt med regelbundenhet. Jemen, Etiopien, än Syrien och Libyen. Fler… Men kriget i Ukraina är inget inbördeskrig utan startade med att Ryssland överföll landet.

Den här våren tappade sin glans innan den ens hann börja.

Ingenting känns säkert i Världen. Vi människor har inte kommit någonvart i den kulturella och moraliska utvecklingen under min livstid. Krig och svält är ständigt närvarande. En ny järnridå, det vi trodde var utplånat. Människan sysslar med trivialiteter. Politikerna lever i takt med valperioder. Framtiden idag är mer osäker än på länge. När jag nyss pratade med mina grannar undrade de om jag visste vart närmaste skyddsrum fanns. Jag ser att folk hamstrar mat i affären. Tre av allt. Det finns en obehaglig oro över tillvaron.

Naturen nära mig är också förändrad. Bäcken är uttorkad. Vårfloden uteblir. Nej, det har inget med klimatet att göra utan ett stort nytt sanduttag har bildat en damm utan utlopp. Förändringar i naturen sker sakta. Något dör, annat tar vid. Träden täcks av mossa, anfalls av myror, förenas med marken. Det sker förändringar även med oss, i vårt vardagsliv. Hastigt märks de politiska besluten i våra bostadsort, skolor, inkomster… Men förändringar har skett sakta i åratals. Det uppstår en tidpunkt då alla våra protester och önskemål blir värdelösa. Det går inte längre att backa tiden. Vi får ha det som det är.

Det är än isigt i skogen. Snö väntas. På våren blir den nya snön slutet för den gamla, sa min far. Hoppas så. Vad vore slutet för den situationen vi lever i finns inga svar till.

Bild mitten Mariupol Ukraina