Författararkiv: elina

En kröning ur tiden?

Publicerat av

Jag har TV n på. Många har det idag. Dricker kaffe och äter en blåbärsmuffins. Borde jag haft något festligare? Nej, jag ärar inte Kungar och maktmänniskor, endast doers. Alla Världens kungahus och statliga representanter har skyndat sig till London. Inte de nu mera svartlistade skurkstaterna Ryssland. Iran, Belarus, Syrien, Myanmar men Nordkorea och Nicaragua sänder någon diplomat.

Kröningsceremonin av en engelsk kung har långa anor. Kröning är en religiös ceremoni. Kung av Guds nåde. Den engelska kungen är kyrkans överhuvud men blir kung tack vare kyrkans ceremoni och ärkebiskoparnas val som dock är redan beslutad genom födsel. Drottning Elisabeth var den kristna trons försvarade. Plikten var hennes honnörsord. Vad är Charles? En otrogen man gift nu med älskarinnan. Ja, skilsmässor är normalt idag dock inte för den kristna trons försvarare. Mer modern än modern? Tveksamt. Men jag är jävig, domen är engelska medborgarnas.

Kröningsceremonin är invecklad. Kläderna som förr i tiden. Alla turerna sker exakt. Men de har svårigheter att sätta kronan på Charles huvud. Storlek? Är han värdig kronan? Räcker det att vara förstfödd och gå i sin mors fotspår? De båda huvudpersonerna ser dock trötta ut. Han är en gammal man, 74 är, som har väntat på det ögonblicket nästan hela sitt liv. Det känns tveksamt att han kan lämna stora avtryck under resten av sitt liv. Den tiden har nog passerat. Han pratar om klimatet som många rika personer men att minska egen påverkan ingår inte i den orden. Det finns få möjligheter för Charles att fylla föregångarens mindre skor.

Elisabeth var kronan.

Den senaste åren har det engelska kungahuset varit en såpopera. Värdig Netflix.

Kröningen är som en filminspelning med skådespelare. En sådan som får Oscar för kläder. Kröningsfestligheterna kostar 1,3 miljarder kronor skattemedel men Regeringen påstår att turismen fyller upp. Engelska kungahuset är inga fattiglappar men de låter det engelska folket, tyngd av ekonomin, betala showen. Och folket köar, hurrar och står ut med det engelska vädret. Men de bittra tonerna om slöseri finns. När elräkningen kommer och maten är för dyr knorrar även rojalisterna.

Nej, det är ingen ny era med stora förändringar. Det kanske kommer med William och Catherine som allvarligt ser idag på sin eventuella framtid. Kan det bli en mer slimmad monarki som betalar sig bättre? Om England skulle avskaffa monarkin? Ärva positioner som har enande funktioner är en viss trygghet i en orolig Värld. Kanske vill människor ha ouppnåeliga förebilder? Något från Internetflödet i alla fall? Oavsett verklig nytta och avtryck?

Det är kanske ekonomin som orsakar revolutioner, inte republikaner? Och inte krig?

Sverige då? I Sverige fungerar Kungahuset med sin uppgift. Att byta till Republik? Tänk efter S och M samt SD som slåss om presidentposten vart fjärde år!
Viktoria, ja, men sedan är monarkin slut är dock min gissning. Men ingenting är mer osäkert än maktstrukturer och ekonomi i kombination.

Har sett en bit historia genom TV. Det närmaste jag har kommit det engelska kungahuset är prinsessan Diana 1992 på FN s missbrukskonferens där hon talade om sitt arbete i missbruksfamiljer och jag hade äran att tala om mitt. Hon bjöd sedan lunch för alla deltagare. Engelsk mat är inte min favorit men hon var magisk. Det är svårt att fylla hennes skor också, men tiden går och minnen blekna.

Idag är det party för många I Storbritannien som inte är stor i storleken längre. Men i morgon klagar folket på baksmällan och matpriser.

Man kan också undra om multimiljonärerna Kungen och premiärministern kan sätta sig in i hur en vanlig engelsk familj har det med pengarna och räkningarna.

I London regnar det. Här skiner solen, dags att gå ut.

Bilder: Vagn från TV. Kronan är från Wij trädgårdar i Ockelbo

Lyckade resor med barn.

Publicerat av

Vad gör en resa med ett barn lyckad? Så klart ressällskapet men lite planering behövs. Jag har gjort fem vandringar och fem resor med barn ålder 10 till 14. Sedan gjorde min dotter och jag en resa med alla fem barnen till en badort. Inga sura överraskningar någonstans.

Resorna med ett barn i taget var avsedda för barnet och mig enligt deras val av stad och gemensamma val av sevärdheter. Först en fjällvandring, sedan en resa. Bara ett av barnen visste precis vad hon ville se de andra var mer intresserade av en enda sevärdhet och välj du som vet bäst.
Vi reste till Rom, Venedig, Florens-Pisa, Paris och nu till Barcelona.

Vad gör då en fem dagars resa med barn lyckad? Mina tips är:

Boka allt i förväg från resa, hotell, taxi från och till flygplatsen i resmålet och gå förbi kön biljetter till de valda sevärdheterna.
Var i god tid på flygplatsen. I tid innebär det kanske att sova på flygplatsen men även tid att äta eller köpa något att ha med. Räkna med köer även om det inte blir så. Ha fullt laddad mobil för väntetiden eller en guidebok, penna och papper. Ha koll på vad barnet har med sig för säkerhetskontrollens skull. Inte kul att bli stående där. Pass, sjukvårdskort, plåster, ev. mediciner i den vuxnes väska.
Hotell av god klass med bra frukost och Internet, placerad ungefär i mitten av de sevärdheter man tänker se. Behövs det resa till något som ligger längre från köper man en guidad tur med transport och inte krånglar med kollektiva medel. (Versailles, Pisa i vårt fall.) Till de platser som ligger nära kan kollektivtrafik användas, upplevelse det också.
En bokad aktivitet om dagen. Resten får bli spontant. Man måste inte se allt. Var kräsen.
Någon aktivitet vald av den vuxne. Det kan bli en positiv överraskning för barnet eller kanske släpp ut mig.
Bara gå runt, ta bilder och vara utomlands.
Middagar som barnet gillar men välj själv ortens specialiteter. Risken är att du får din mat uppäten och får nöja dig med barnets pasta. Inget tjat om mat, skit i hälsosamma dieter. Köp frukt och dricka till hotellrummet.
Shoppa något till barnet och de där hemma.
Ha tid att slappa och använda Internet.
Gör upp i förväg hur och när ni kontaktar mor/far där hemma så det inte blir oro eller onödigt ringande. Er semester! Håll hispiga föräldrar borta.

Jag gjorde en liten fotobok om resan till varje barn. Minnen bleknar men kanske minns de som vuxna den där resan som mormor och jag gjorde och…

Överst Pisa, nederst utsikt från hotellet i Rom.

Bra dagar i Barcelona

Publicerat av

Det sista om barnbarnets och min resa till Barcelona.

Vad önskar en tonåring att se i Barcelona? Havet var ett av svaren. Barcelona har en badstrand, dock badade ingen än. Vi kunde se horisonten, långt borta.
Barnbarnet vistas på somrarna i en stuga vid havet men sikten där skyms av öar. Så Medelhavet gav en horisont långt bort. Dessutom landade och lyfte planet nästan över havet.
Lycka kan vara havets horisont. Ibland är allt så enkelt.

Jag ville se en flamencouppvisning. Vi båda blev imponerade. Föreställningen var inte moderniserad utan man kunde tänka sig en torg någonstans på landet, en man börjar spela gitarr, några pratar med varandra och knäpper lite med fingrarna och dansen börjar sakta tills intensiteten i stegen, klappret från skor och händer stiger så publiken är nästan andfådd.
Jag som knappt kan dansa var mäkta imponerad. I flickskolan lärde vi vals, bröllopsvals, men jag hörde till dem med två vänsterfötter.

Sedan gick vi ut i naturen, en anpassad sådan. Till Park Güell, misslyckad byggprojekt. 1900 köpte Eusebi Güell – entreprenör som gjort pengar på industriell revolution – land i norra Barcelona och anställde Gaudi för att bygga bostadsområde för rika. Men de rika ville inte bo så långt ute på landet och bara två hus byggdes. 1923 gav Güell marken till stan. Men förarbetet var gjort. Stigar, planteringar, marknadsplats, dekorationer… Park Güell. Parken öppnades 1926.

År 1984 utnämndes Park Güell till Världsarv för ”Works of Antoni Gaudí”.

Vår guide berättade att han som barn hade ofta vistats i parken med sina kompisar. Då var inträdet gratis. Men sedan kom Barcelona på att få in pengar. Vet inte årtalet. Dock är bara de mest ”gaudiska” delarna avgiftsbelagda. Idag besöks parken av ca 10 miljoner människor per år.

Vi gick runt i den gröna parken, upp och ner och var nog mest imponerade av de gångarna som byggts för att människorna kunde gå mellan husen, de som aldrig byggdes (bild överst). Vi satt på den ringlande bänken som man inte kan luta sin rygg mot för det skulle slita ut mosaiken. Den gröna parken hade även träd från Österrike, en gåva, rikt djur och fågelliv. Dock såg vi bara de vanliga fåglarna som kråkor. På en halv dag ser man bara en liten del av parken.

Vi gjorde också planlösa promenader och bara såg på stan. Satt vid La Rambla och åt middag. Shoppade lite.


Sedan var det dags att åka hem. Du kan beställa en bil och få en bild på föraren, telefon till denne, registreringsnummer och bilmärke samt en karta där hämtplatsen är inprickad.. Det kändes betryggande för en turist. Resan till hotellet var exakt som beskrivningen.

Vid hemresan väntade vi på den avtalade platsen. Det var parkeringsförbud vid hotellet som fanns i den gamla stadsdelen Barri Cótic. Tiden går. Inget svar på mobilen. Vi ger upp och återvänder till hotellet och där står vår taxi. Nej, fel bil och fel chaufför. De har bytt båda. Ska vi? Han tog omvägar och bröt parkeringsförbud för att serva oss bättre. Den här platsen vid hotellet är bättre! Nära! Hur tänkte han hitta oss? Men sedan krånglar bilen genom smågator med förbudsskyltar och når huvudvägen mot flygplatsen.
Chauffören var glad. Varför skulle inte vi vara det?

Men flyget var försenad. En av de få gånger i livet jag har drabbats av flygförsening. I det fria EU måste vi visa passet där två gånger men i Sverige finns ingen kontroll alls. Bara promenera ut. Arlanda byggs om och blir större med mer affärer och restauranger. Skulle vi inte sluta flyga?
Inte vi. Barnbarnet flyger vidare hem. Jag var glad över att Pendeltågsstrejken inte än hade börjat.
Det var en trevlig resa speciellt på grund av ressällskapet. Men Barcelona och jag kommer nog inte att ses igen.

(Om Sagrada Familia med mera har jag berättat i föregående inlägg.)

Myror och människor – om larmsystem.

Publicerat av

När jag kom hem från skogen såg jag en myra på köksbänken. En till. Ytterligare en. Hade jag tagit dem med mig från skogen? Skakade väskan i badkaret men inga myror ramlade ut. Jag tittade runt för att se varifrån de kom. En rad myror var på väg in.

Nej, jag tänkte inte bo med myror även om jag är fascinerad av deras byggen. Tog fram universalmedlet bikarbonat och strödde runt. Sedan dödade jag kallt flera av inkräktarna och lämnade de på golvet. Hastigt vände sig resten av myrorna och försvann genom någon spricka, vart vet ej.
De var borta. Jag tvättade golven och köksbänken med såpa för att ta bort luktspåren. Lämnade kvar bikarbonaten.

Varför försvann myrorna? Signalerade de till varandra: här är dödlig fara? Spring! Är myrorna smartare än människorna eftersom de flyr onödiga risker för sitt liv?

Varför larmar inte människorna varandra i fara? Nyss sa polisen om torrschampodöden: vi vill inte gå ut för det kan locka… Knark är vardagsvara, du kan köpa godis med narkotika i snabbköpet till dina barn. Inga stora varningsskyltar. Att stjäla något i affären är helt utan risker, ingen vågar ingripa när ett gäng går ut med oxfilé innanför jackan.
Risken att ens bötfällas är minimal. Vi bara hukar oss.

Barn arbetar som yrkesmördare. Flickor lovas pengar för lockfågeljobbet. Det skjuts, knivhuggs, en och annan dör eller står på dödslistan. Hot är vardagsvara för samhällsarbetare. Som en lärare berättade för mig: när de kom hem till mig och krävde fullgoda betyg utan närvaro slutade jag och flyttade med mina barn. Fanns inget annat att göra.

Lockar döden våra barn? Det känns ibland som ett scen från ”Deer Hunter” där krigsfångar skjuter sig i huvudet med en kula i loppet som underhållning och tävling mot en medspelare. Ibland klarar man sig, chansen fyra av fem. Det mördas barn idag och mördarna är också barn. Varför går vi inte ut och vrålar? Varför låser föräldrarna inte in sina barn som befinner sig i riskzonen och spikar igen fönstren? (Det hände länge sedan för en unge som började i knark bisness, men inte i Sverige. Han la av.)

Nej, lågaffektivt ska det vara. Hårda tag löser inga problem i Sverige.

Det skylls på Socialtjänsten, fattigdom, utsatthet med mera och gullas med förövarna. Nog vet ett barn som attackerar med en kniv eller en pistol vad död är men de tar risken och chansen att bli kändis på sitt sätt. Lättkränka ungar. Betalda förövare. Det bara blev mord, liksom. Högre värde på brottsmarknaden efter mord än att vara simpel gatulangare.
Föräldrarna skyller på den berömda någon annan.
De vuxna som helt tappat kontrollen går kanske till kvällstidningar och klagar. Domar är rena skämtet, några år på en SiS anstalt där frihet råder.

När är det krig? Om en har dött slutar vi, sa en stamhövding i Afrika omkring andra Världskriget men det gäller inte någonstans längre.

Det blossar upp nya krig i Världen. Inga slutsatser dras av de föregående. Snart ropar FN om behov av mat och hjälp till krigsområden, som Sudan. Folk dör. Barn svälter. Sjukvården kollapsar. Ekonomin når botten. De så kallade civila dör mellan stridande parter.
Varför kan folk inte nöja sig med att rösta fram en regering, få en halvdan sådan som vi, rösta igen och ha politikerlek i stället mord och förstörelse? Billigare och till och med bättre. Fint kallas det demokrati.
Vad är det för vits med makt när de man styr över blir en hungrig skara på flykt utan hopp sittande på en skräphög?
En så kallad bra fråga. Eller, den som har mest vapen vinner. Krig är ju det mest framgångsrika ekonomin vi har. Beror förstås på vad du räknar som framgång, pengar eller liv.


Ja, myrorna försvann. Deras larmsystem var bättre än människornas. För säkerhets skull satt jag ut två myrfällor. De ser än tomma ut.

https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/cannabisgodis-i-svenska-butiker
PS. Nästa gång mer om Barcelonaturen.