Tron på det osynliga och oförklarliga. Om väsen i naturen.

Utvalda

Dag 139 på Pacific Crest Trail  passerade jag 2240 mile. Jag hade tillbringat halva dagen på Trout lake för att handla mat, äta och bara gå utan ryggsäck. På kvällen gick en bil gratis mot leden. Den lilla lastbilen var full, alla utom jag satt på flaket. Ett trevligt samtal med föraren och bra utsikt. Ibland var det en fördel att vara gammal.

I den risiga skogen, i skuggan av Mt. Adams slog jag tält i kanten på Gifford Pinchot Nationalforest, ett område där Bigfoot, ofta kallad Sasquatch, sägs vara bosatt i.

Nej, jag såg inga ovanliga varelser. Det mest störande var två vandrare längre bort som tände eld och hade  sedan svårigheter att hålla det i styr, eftersom marken var torr. Eld håller djuren borta, sa de. Man vet aldrig vad som finns här.

Jag trodde att de tänkte på björnar, inte Bigfoot precis. Men det finns många som tror på dess existens. På området vi tältade tillhörig till Scamania County (karta ovan) var det förbjudet att skada folkloristiska varelser. Straffet var böter för $1,000 och upp till ett års fängelse. Bigfoot har sina lobbyistgrupper.

Nyligen dog två personer av kyla på området i jakt på Bigfoot. Hur kommer det sig att några tror på Bigfoots existens till den grad att de ger sig för att leta efter den i uselt vinterväder? Tilltron till att man kan se något magiskt, som även betalar sig, kan vara överväldigande.

Det finns bilder av varelser som ser ut lik vår föreställning av Bigfoot, men inga bevis att figuren var annat än en människa stor i storleken och utklädd. Ingen har fångat Bigfoot och så kunnat bevisa dess existens. Fotavtryck påstås dock har hittats. En del har sett Bigfoot men har inga bilder att visa upp.

Varför tror vi än på varelser vilka troligen inte existerar? Vi känner faktiskt inte till allt som finns på vår jord. Varje år hittas otaliga, nya djur och växter. 2024 fann forskare 138 nya arter. Folk i Amazonas som lever helt utanför allt har också hittats i år igen. Så, varför kan inte någon inte än fångad varelse existera?

Det övernaturliga har alltid fängslat och även skrämt oss. Det på jorden och i luften. Nyss hovrade en massa  drönare i luften samtidigt i några av USA s delstater och en del folk såg genast utomjordisk invasion. De onda som kommer från rymden. Vi lockas av något magiskt, utanför det kända. Vi återupplever barndomens sagofigurer. Hoppet finns att finna något utöver det vanliga, ett bevis att annat än vi existerar.

Någon Bigfoot syntes inte till den natten, inga andra varelser heller. Men dag 145 gick jag på ett område  efter Chinook pass, i djupa skogar mellan bergen där djurlivet brummade, vrålade, skrek, sprang, slogs, även sjöng fast utan melodier och jag kände att där ska jag inte tälta utan fortsatte gå i skymningen allt vad jag kunde. En ung björn småsprang på stigen före mig. Kanske var livet i skogen för mycket även för björnen? Den vek in i skogen och jag fortsatte upp till en platå där det fanns tältplatser. Och tystnaden la sig över platsen.

Kanske gjorde jag fel? Jag borde stannat där bland djuren? Det kunde ha blivit en bild som gav mig berömmelse och betalade mina utgifter?

Vår tilltro till något vars existens inte har kunnat bevisas kan vara stark. Det kan vara ett slags kontakt med naturen och sätt att tolka omvärlden. Det kan vara en tro på något som styr och  hjälper oss i livet. Astrologi, kosmisk vägledning, healing, shamaner… många av oss tror på något av den typen av livsråd enligt undersökningar.  

Religion då? Ja, religionen eller tron då? Det är större. Det lämnar jag i alla fall nu utanför skogsväsen.

Tänk efter, vilka saker, påståenden eller varelser tror du på vars existens är än obevisat?

Och, utan de nyfikna och modiga människor som började utforska Världen trots de osynliga farorna skulle vi än sitta i en grotta och dö unga.

Jag själv då? En kallhamrad realist? Inte riktigt. Finns det ingenting kvar vi inte än kan förklara vore Världen en plats där utvecklingen har stannat.

https://www.bbc.com/news/articles/cx2ykyew50go

Kartan skärmdump från Google map. Bigfoot ruta 352 från the Patterson Gimlin Bigfoot film

Bilder överst Mt Adams, nederst Mt, Washington, Pacific Crest Trail, Washington.

År 2024 var ett sorgligt år. Eller är det normalläge?

Utvalda

Nej, det blir ingen årskrönika. Det finns nog av de. Och vilka eländen ska man välja? Eller ljuspunkter?

Detta år, 2024, har varit eländig i stor del av Världen. Året markeras av flera krig och tiotusentals döda, förtryck av kvinnor speciellt i Afghanistan, där de knappt får existera, och diverse katastrofer. Ingen har förmåga och förstånd att sträva mot fred, bara mot att rasera det vi ha byggt. Alla institutioner vi betalar, som FN, är helt hjälplösa ungefär i nivån det berömda svenska oacceptabelt.

Det mentala kriget som politiker förser oss med är lika farligt än det verkliga. Var beredd, snart faller bomberna. Var beredd på det värsta.

Fast, de har rätt. Väldigt lite i Världen beror på vad just du gör. De flesta av oss är bara brickor i maskineriet. Vårt privata liv kan däremot vara lysande eller i alla fall lyckligt.

Världen har röstat i många val i år, 70 tal olika. Hopp och misstro. I presidentval i Rwanda gick nästan hela folket till valurnan, likaså i Uruguay medan tunisierna har gett upp med bara 28,8 % som röstade. Våren har dött helt. Det mest omskrivna valet var USA s presidentval där Trump vann över inhopparen Harris. Till sist insåg även demokraterna att Biden var för senil för att tävla om makten och slängde in Kamala Harris. Trump blev vinnaren. Vem har egentligen varit president i U.S.A. de fyra sista åren är en bra fråga. Vad har pågått bakom Vita Husets dörrar?

Donald Trump, med näven i luften och blodet rinnande, är en överlevare och den händelsen är kanske ett av årets starkaste eller i alla fall årets bild. Vilken sinnesnärvaro. Vad skulle du göra när kulorna viner? Kasta dig på marken? Men förändrar han Världen? Fyra år är en kort tid i Världens politik. USA får nog rensa av en del avarter som blommat vilt under Bidens tid. Bidens favoritobjekt var klimat, pandemistöd och genusfrågor samt driva krig mot Ryssland genom ombud. Det blir förändringar, var så säker.

Det finns en kort stund av intelligens och elegans  att minnas från år 2024, Nobelpriset.  Som alltid intresserar sig pressen dock mer på damernas klänningar och maten på banketten än på pristagarna. Så att storheten med pristagarnas forskning hamnar liksom i skuggan av tiarorna.

Pristagarnas tal förmedlar en bit av Världens forskning och kunnande i korthet.

Av Nobelpristagarna gjorde fysikpristagaren Geoffrey Hinton ett stort intryck. Hans tal på Nobelprisbanketten är något vi bör spara till historien och framtiden. Han delade Nobelpriset i fysik med John J. Hopfield, ”för grundläggande upptäckter och uppfinningar som möjliggör maskininlärning med artificiella neuronnätverk”.  En av vår tids  mest lysande forskare gav i sitt tal inblick i framtiden så alla förstod. Ett tal från AI:s gudfar, att lägga i minnet för dig som är yngre och kommer att leva med konsekvenserna.

(Det tragiska är att även krig förmedlar Världens kunskap och  forskning. De vapen som används är inga enkla bössor längre.)

Personligen har jag haft ett förbaskat bra år. Inte sjuk en dag, lite förkylt och slöhet räknas inte. Några vandringar blev det, ett par i Sverige och en absolut magisk i Skottland. Och det vanliga, födelsedagar, middagar, trevliga stunder med familjen. Korta möten med obekanta människor inte att förglömma.

Jag väntar mig ingenting speciellt från året som kommer. I min ålder får man lägga ner ambitionen lite. Det kanske borde vara tvärtom? Ambitionen bör öka när tiden som är kvar krymper.

Må det bli bättre i Världen än år 2024.

https://www.nobelprize.org/prizes/physics/2024/hinton/speech/

Bild på Hinton från Wikipedia Av Arthur Petron – Eget arbete, CC BY-S

Fyrverkeribilden från Marie i Stockholm.

Ta ditt tält och slipp hyran.

Utvalda

Den magiska stunden I naturen är mellan ljus och mörker. Det kan vara ljust nästan hela natten på sommaren, men jag vandrar ju mest i slutet av sommaren och  under hösten.

 På PCT var det också dags att slå tält då, för natten var djurens tid. Ibland vandrade djur förbi tältet. En björn kastade sin skugga i månskenet på tältväggen liknande ett stort monster. En puma gick förbi, vände, vände igen, fortsatte lämnande spår efter sig i nyfallen snö. Små djur vilka gnagde hål i tältet i sökandet efter en håla att bosätta sig i.

I Sverige är djurlivet lugnare och kanske  fattigare. Får vara glad om en hackspett eller älg förgyller ens tältning.

Att tälta vid vatten och se solen gå ner är magiskt.  Den där skarven mellan dag och natt, tystnaden som infinner sig, slutet på dagen och tanken över kilometerna som har lagts bakom. Vad kan vara mer underbart än den stunden?

Grått, blött och ruggigt är vädret idag. Inget tältväder precis. Efter de sista hyreshöjningarna undrar dock en del gamla om ett tält vore bättre alternativ. Ta ditt tält och gå, en ny uppmaning från dyrsamhället till fattigpensionärer. Kanske lägga till en sittplats i skogen.

Bilder: !. Skottland West Highland Way, 2. USA, Pacific Crest Trail, Sierra, 3. Padjelanta Virihaure (svensk stavning), 4. i skogen Tullinge.

Vårt behov av varningsskyltar.

Utvalda

I Fort William, Skottland, såg jag ovanstående skyltar vid äldreboendet. De varnade andra trafikanter för långsamt gående personer, rollatorer och de som inte hann så snabbt över gatan. De påminde oss om att vi alla blir gamla och inte längre springer lätt på vår väg till affären eller annat.

Vi skulle behöva sådana varningsskyltar lite överallt i Sverige.  Kanske även inne i demensboenden. Även skyltar om  förbjudna göranden som rån och våldtäkt i boendena vore behövliga.

Äldreomsorgen i vissa ställen i Sverige har nått sitt bottenläge.

Massmedian hade föga intresse om våldtäkterna inom äldreomsorgen. Någon våldtäktsman har nu hamnat i rätten men jag misstänker att antalet är betydligt större. Dementa har svårt att vittna. Ointresset visar att de äldre är mindre värda. Att de kanske bara ljuger, dementa fattar väl ingenting. Få om någon tar fajten för dem och för värdig ålderdom. Inte ens de som arbetar inom äldreomsorgen och själva ger bra omsorg går ut och skriker för att försvara sin ställning. Absolut inte de som sitter i ledningen. Har politiker uttalat sig? Kanske med oacceptabelt men inga ursäkter med personliga besök hos de drabbade.

Tro inte att de är bara kvinnor som kan drabbas. Att bli våldtagen är ett skam större än annat för gamla män – för det finns inte heller i de gamla mäns sinnevärld.

I vilken annan verksamhet som helst skulle våldtäkter från personalen orsaka ramaskri, även hos de ”massagesalonger” som bedriver prostitution. Där jagas män av polisen och åtalas.

Äldreomsorgen skulle behöva en total lägesutredning och kontroll av varje anställd person i brottsregistret, att börja med. (Ursäkta ni oskyldiga.) I åratals har jag hört mantrat bra svenska och rätt utbildning i äldreomsorgen och värdig ålderdom, men inte händer det annat än nedgradering av äldreomsorgen med outbildad billig arbetskraft: Gärna invandrarmän fast de kvinnliga vårdtagarna inte vill ha dem för sin personliga vård. Och gamla mån vill det inte heller. Som en gamling sa när han vägrade att duscha med en man som hjälpreda: hemsystrar är kvinnor, eller…

Julia Caesar skriver om det skedda: https://juliacaesar.blog/

Läs de artiklarna, speciellt om du har anhöriga i något boende eller är på väg dit. Ställ frågor om personalen. Varken i barnomsorgen eller äldreomsorgen skall finnas riskpersoner i tjänst vilka gör våra liv till ett helvete. Tänk efter, varken barn eller gamla glömmer.

Som en patient sa, våldtagen som barn, efter sju års kontakt med mig: Det är som ett skavsår som alltid känns men terapins plåster sitter nu över.

Jag har också träffat någon äldre med våldtäkt bakom sig. Det är oerhört svårt att prata om det. Att lägga skuld på sig själv tror jag är vanligt. Om jag… Det är hjärtskärande, det går inte över.

Intressant att se vad den nu åtalade döms till. Det kommer att visa på ett sätt de äldre kvinnornas värde i Samhället. Om äldreomsorgen ger sig själv ett upplyft är dock tveksamt. Det har inte hänt så mycket förbättringar på de senaste 25 åren, kanske tvärtom, vilket är tiden jag har extrajobbat i äldreomsorgen och sedan haft min sambo på avlastningsboende.

PS. Det finns bra äldreboenden men idag känns de mer som en saga än verklighet.