Incheckningen till flyget var ute vid några bord. Tulltjänstemannen skrev in mitt namn och födelsedatum i en av de stora tjocka böckerna. Där förvarades identiteten av dem som var utvisade och skulle inte släppas in i landet igen. Han skrev in mina barns uppgifter under mina. Vårt visum utgick den dagen, eller föregående beroende på hur du räknar och läser. Fel dag hur som helst enligt dem. Planet var fullt, den enda på några dagar ut från landet, som än hette Burma. Två vakter gick in i planet och utvisade därifrån några personer så vi fick plats. Tjänstemännen följe oss sedan ändå till flygstolen. De burmeser som inte fick flyga var arga, men behärskade.
Planet lyfte försenad mot Bangkok. En absolut magisk men tydligen olaglig resa runt i Burma var över.
Om jag nu skulle resa tillbaka hur kan de då hitta utvisade mig? Underskatta aldrig diktaturer. Nog vore det överarbetat att föra in alla till datorminnet? Man vet aldrig. Jag har sett det jag ville se i Burma och behöver inte att resa dit igen.
Undrar lite hur den aktuella svenska kontrollen fungerar. Namnbyte, falska uppgifter, eller ingen kontroll alls. Inte har jag visat passet på alla resor i EU. Flitigast var Spanien, passkoll tre gånger vid utresa därifrån. Kanske sökte de efter någon? Jag tror att det finns människor med falska identitetsuppgifter resande runt i Världen.
Idag är det svårt med turistresor till Burma, nuvarande Myanmar. 1978 fanns reguljärflyg från Bangkok till Rangoon och en statlig ”resebyrå” någonting. Man kunde köpa ett resepaket till Pagan men det var så extremt dyrt att meningen var nog inga resor. Men vi tog oss dit på ett lite udda sätt.
Vi var de enda som gick runt i Pagan, då. Det enda hotellet var tomt, utöver oss. De kunde inte förstå hur vi hade hamnat där. Bilen var parkerad utom synhåll för säkerhets skull. Vi höll tyst. Personalen vågade inte säga något. Chaufförerna övernattade alltid hos vänner.
Guiden på hotellet hade sällan några gäster att guida. Han blev så glad när han äntligen fick visa sina kunskaper om Pagans historia.
Hur reste vi? Vi tog en taxi runt Burma. Nej, det var säkert olagligt men så mycket billigare. Och vi såg mer av landet. Vi betalade hotellet i Rangoon i förväg för hela tiden. Sedan gick vi ut bakvägen tidigt på morgonen. Vi besökte Mandalay, Pagan, och flera små städer. Vi träffade munkar och lokalt folk. Vi fotograferades, enda vita sedan åratals. Vi träffade även några politiker under resan. Nej, inte Aung San Suu Kyi, men hennes vän, en fd. minister som satt i husarrest. Vi anmäldes till polisen men han var på fest och vi smet.
Resan runt i landet kostade bara var sin burmesisk årslön för våra två chaufförer.
Allmänna val hade nyligen hållits i Burma men bara ett parti var tillåtet, Burma Socialist Programme Party (BSPP). De fick 14 miljoner röster av 15 miljoner möjliga. De styrde Burma från 1962 till 1988 då flerpartisystem infördes. 2021 skedde en militärkupp som avsatte den folkvalda regeringen och undantagstillstånd infördes.
Idag avråder UD, sedan länge, från alla resor dit. Länder med diktatur och krigsläge är inga bra länder att semestra i. Dock finns det några resebyråer som annonserar om Burma på begäran, idag kallad Myanmar. Men, de är inte så intresserade av att ordna en resa. Finns andra lugnare mål.
Kanske borde stora skaror från demokratiska Stater resa runt i länder där befolkningen förtrycks, i stället att isolera dem? De kan inte fånga alla bara stänga gränsen. Nej, dum idé. Vissa länder har absolut inga skrupler.
Om nutida Myanmar:
