Månadsarkiv: november 2015

Samhällets städgummor och en man med en gul telefon

Publicerat av
22_socionom.gif

Jag arbetade som socialsekreterare på -80 talet. Ett av de roligaste ärenden var en man med en gul telefon. Men först om situationen för socionomer idag. Om Socialtjänsten syns i media är det på grund av försummelser, inkompetens och oförmåga. När vanligt folk pratar om Socialtjänsten låter det sällan uppskattande. Socionomer är en grupp som ofta får skylta för misslyckanden och vara syndabockar för något de inte rår över.

Jag har mött konstiga uppfattningar om socialsekreterare. Som att de delar ut tusenlappar i kuvert till asylsökanden så de kan köpa nya mobiler. Eller att de vill ta andras barn helt utan orsak. Eller … ja, det är sällan man hör något positivt om samhällets städgummor.
För visst är de städgummor? Hos Socialtjänsten arbetar övervägande kvinnor för könsfördelningen är sned redan inom utbildningen. Av dem som sökte i år till socionomprogrammet i Göteborg som förstahandsval var 183 män och 904 kvinnor. Fördelningen är likartad över landet.

Samhället har både lagar och en idealbild om hur vi skall interagera med varandra, hur barnen tas hand om och vad är passande beteende i landet. Även om förfarandet inte vore olagligt så vill Samhället justera beteenden till den rätta. Information, behandling och rådgivning finns för alla möjliga svårigheter och livsval, till och med mobilberoende. Alla som ser på TV nyheterna får en dos av rätt tyckande. Även kriminella som mördat folk i Syrien tros bli goda och anpassade bara de tas hand om på rätt sätt. Många av dessa arbetsfält har socionomer anställda.

Socionomer är i centrum av det kommunala behandlande och förebyggande arbetet, korrigering av otillräcklig ekonomi samt opassande beteende. De arbetar med allt som felas i Samhället och förväntas att hålla mänskliga problem under mattan. Fältet är brett. Pedofilskandaler i daghem, sexuella övergrepp, missbruk, barnmisshandel, hustrumisshandel, uppsupna hyrespengar, ungar som vägrar gå i skolan, fosterbarn, begravningar, skruttiga gamla, fallen ekonomi, vilsna ungdomar, brottsoffer, bostadslösa, arbetslösa och kulturella krockar med samhället är bara några exempel om uppgifter som en socionom anses kunna fixa med eller utan hjälp.

Socionomer hanterar ofta beviljandet av försörjningsstöd, vilket kanske är slöseri med utbildningen. Ärenden kan kräva tolk och det är inte enkelt. Ibland finns ingen tolk att hitta, vi har ett par hundra olika språk i Sverige. Under min tid på -80 talet hade jag bara 2 ärenden på fyra år som behövde tolk. I båda fallen var det relaterat till olika uppfattningar om hur barn skall få leva i Sverige.

Det är personalbrist inom Socialtjänsten och social omsorg. 1076 utannonserade tjänster märkt socionom finns idag. Var och en har också för många ärenden på sin post. Flertal sjukskrivna. Många försöker lämna jobbet. Migration är en nyare arbetsuppgift som tar en allt större del av arbetstiden och de totala resurserna.  Hos Malmö socialtjänst är nog läget sämst i Sverige.

Hälften av personalen på sociala jouren i Malmö har sjukskrivit sig och nu tvingas kommunen kalla in nya socialsekreterare från Malmös stadsområden. Facket är oroligt för att arbetsmiljön ska bli ännu sämre om Malmös stadsområden blir av med erfarna socialarbetare.
Den krisledningsgrupp som leder arbetet med ensamkommande har uttryckt det som ett ”akut läge” för bemanningen inom sociala jouren. Nu har man bestämt att fem socialsekreterare, en från varje stadsområde, ska stötta upp där under tre månader. Det är inte klart än hur man ska lösa bemanningen på stadsområden efter flyttningen.

Men, det är poppis bland tjejer att bli socionomer med siktet på att hjälpa folk. På topp-20-listan över de populäraste programmen finns socionomutbildningarna vid Göteborgs och Stockholms universitet. Göteborgs utbildning ligger på 12:e plats och Stockholm på 15:e i år.

För socionomexamen krävs 3,5 års högskolestudier varav 2 terminer praktik som är obetald. Många socionomer vill bli kuratorer eller arbeta med behandling, men majoriteten hamnar på Socialtjänsten i alla fall för några år. Medellönen för socialsekreterare är 25 152kr och median 25 000kr efter 4,9 år i arbetet enligt lönestatistik. Socialsekreterare ger beslut enligt Socialtjänstlagen (Socialtjänstlag 2001:453)  vilka kan överklagas. Att Socialtjänsten bedrivs enligt en lag och att politiker, inte socialsekreterare, genom Socialnämnd tar besluten i många fall glöms ofta bort när socionomer skälls ut. För försörjningsstöd finns fasta normer.

För att överleva som socialsekreterare krävs fungerande rutiner, bra chef som finns för sin personal och luft i kalendern. Idag sysslar cheferna ofta med att hålla budget, inte att stödja personalen. Det räcker inte att vilja hjälpa folk och definitivt inte att tycka synd om någon.

220px-Telefon04_2
Men, hur vad det med mannen och den gula telefonen? En dag fick jag ett samtal från hemtjänsten. De ville att jag skulle åka ut och ta reda på en gammal man. Kör bara mot L… så ser du, sa hon. Jag avbröt skrivandet av en utredning, tog taxi och om ett tag såg jag en väldigt lättklädd gammal man med tanke på decembervädret. Han hade en gul telefon som han drog efter sig i sladden. Kanske 20 meter bakom gick två kvinnor. De var gruppchefen för hemtjänsten och ett vårdbiträde.

Jag bad bilen att stanna och vänta. Gick ut till mannen och frågade med låg röst: hotar dom kvinnorna dig? Han fattade galoppen genast och nickade. Han sa att de hade flyttat ut honom från lägenheten under natten till en likadan, men han hade upptäckt förändringen. Jag sa att han var smart och frågade hur han kunde komma på det. Ja, dammtussen med en tråd var inte kvar under mattan. Han kollade det varje morgon. Han hade räddat telefonen från lägenheten.

Nu måste jag gå till banken, sa han. Någon kan ha tagit pengarna.

Jag tyckte det var bra att ha telefon med sig och föreslog att vi tar taxin till banken. Han hoppade in när de två kvinnorna gjorde ett hastigt närmande. Jag hade vinkat till dem att komma bakom ryggen och de fattade vinken.

Vi ska genast till banken på X gatan, sa jag till taxin. Den adressen var till psykiatriska kliniken. Chauffören spelade med och väl framme gick den frusna mannen med sin telefon in utan krångel. Han trodde sig vara på banken och så höll det någon dag till då psykosen började klinga av tack vare medicinering.

Hemtjänsten hade ringt till psykiatrin men svaret var att frivillighet gällde och man åker inte ut och hämtar patienter på gatan. Då rycker socialsekreteraren in. Hon är den sista livlinan i samhället, när något personligt går galet. Om inte polisen rycker in. Vi borde tänka på det när vi klagar.

Det är tuffare nu hos Socialtjänsten än under min tid. Dock hade jag 86 pågående ärenden. Och många övertidstimmar när jag sa upp mig. Jag slutade inte av missnöje utan av viljan att utvecklas. Jag fick ett drömjobb. Idag är många socionomer på randen till kollaps på grund av arbetstyngd. De åker inte för att spana efter psykotiska män med gula telefoner. Dessa får kuta ute i kylan bäst de vill.

Till den naiva Regeringen

Publicerat av

038
Lik löven som föll har även Statsminister Löfven  fallit till att erkänna ”vi var naiva”.

Regeringen ligger som en omkullvält gran, med endast Ygeman stående liknande en ledsen hund när han försökt ersätta Statsministern som gömt sig och säga att vi ska vara liksom som vanligt.

Vi skall inte känna rädsla över att någon vill spränga oss i bitar eller skjuta oss med automatvapen. Var som vanligt, le och sjung ve shall overcome.

Statsministern kryper fram från sin håla och skyller på oss – folket. Vi var naiva, säger han. Skäms han inte? Han var naiv, inte folket. Inte folket som redan såg vart gränslöshet leder till. Inte SD anhängarna. Inte de som såg negativa förändringar omkring sig. Inte de som insåg att asylsökanden kunde vara lyckosökare, lögnare eller bara smitare.  Inte vi som undrade varför kända terrorister inte avvisades eller fängslades utan försågs med förmåner.

Nu skyller Löfven på de oskyldiga och rädda. Oss, vi som inte kunde påverka.

Det är Regeringen som är naiv, inte vi. Löfven själv är okunnig, saknar handlingskraft och förtjänar inte platsen som vår Statsminister.

Ingen lyssnade på larmet. Median har hackat de protesterande i småbitar. Politikerna har frusit dem ute. Stämpel rasist används så flitigt att det har förlorat sin betydelse. Regeringen och Alliansen har signalerat: allt är bra i det öppna landet. Håll mun, rasist, fascist, nazist! Medan terroristerna flyter ut och in genom Europas gränser.


Vi har en hotnivå 4. Vi som inte ens visste vad 4 betyder vet nu att det innebär terrorister i våra asylboenden med planer att skada folket. Boenden där asylbaroner kan bli miljonärer. Där ingen vet vem är vem, varifrån och varför. Det gäller förstås inte alla och på alla platser. Men förtroendet, om vi hade något kvar för Regeringen och asylsystemet krackelerar vid varje incident. 1800 terrortips har runnit in till polisen idag. De lugna blir misstänksamma. De misstänksamma blir säkra. Allt faller när vi börjar misstro varandra.

Vilken väg tar vi nu?

Vem skall leda oss i kris? Finns det någon att föreslå? Vi får själva klara oss bäst vi kan. Dags att hamstra mat kanske? En flaska champagne om vi måste skåla för döden av Sverige, landet som inte finns eftersom den inte kan freda sina gränser och prioritera sina medborgare.

Idag är vi alla fransmän!

Publicerat av
france

Idag är vi alla fransmän. Vive La France!

c3a5sa-romson-om-paris

Utom vissa som kläcker ur sig vad som helst. Egoismen blommar hos vice statsminister Romson. Skäms du? Avgår du? Hur kan hon?

Hur många terrorister har vi i vårt land? Hur många släpper vi in idag?

American Thinker går hårt åt de skyldiga:

The names of the people responsible for the massacres in France are as follows:
1) François Hollande, president of France
2) Angela Merkel, prime minister of Germany
3) David Cameron, prime minister of the U.K.
4) Stefan Lofven, prime minister of Sweden
…as well as most of the other prime ministers and European heads of state. Oh, and we must include the pope, too, who insistently called on Europe to take in more Muslim refugees.


Read more:

http://www.americanthinker.com/blog/2015/11/the_names_of_the_people_responsible_for_the_massacres_in_france.html#ixzz3rTzyJmFX

Glöm inte Charlie Hebdo!

_80118290_jesuischarlie

Socialtjänsten har nattjour och står på Centralen.

Publicerat av

James-Bond– Det pågår en mänsklig tragedi och det är upp till Europas regeringar att stiga fram och ta tag i den, sa Daniel Craig nyligen i en intervju. Jag tänkte inte skriva om invandring men sedan såg jag Craigs uttalande samtidigt med Stockholms stads satsning för asylsökanden. Så, en gång till.

Ingen 007 som rycker in och hjälper oss? Så besviken jag blev. Kan vi lösa problemen i Syrien, Afghanistan, Somalia, Nigeria med flera genom att deras befolkning flyttar hit, till oss och till EU? Alla vill flytta till Europa som hittills sörjt för sina medborgare och uppnått hög välståndsnivå för de flesta. Speciellt de yngre männen söker sig till Europa. De hade säkert behövts i sina hemländer. Kvar blir de som inte kan eller har råd att flytta.
Att avsluta krigen och förstörelsen i dessa länder är långt borta. Hur och varför är för invecklat för mig att diskutera, det finns andra med bra analyser vilka dock inte har löst några problemkomplex. Islam har en nyckelroll i flera trätor.

Så, vems ansvar är att hålla de flyende vid liv?

Tar Sverige ansvar? Ja, vi är det ansvarstagande landet, ändå in i kollaps. Ingen kan skylla på att vi inte jobbar dagarna i ända för att hitta något att lösa den bostadskrisen som kom med asylsökanden. Vi anställer folk, 500 annonser var ute nyss.  Vi petar i budgeten och skall låna pengar för att klara omsorgen av de nyinkomna. Vi höjer förstås skatten. Vi gör mycket utom att bygga några nya Linköping eller Gävle som behövs nu. Nyheterna i TV handlar mest om invandring. Alla tidningar bidra med flyktinghistorier. Vi alla är inblandade på någon sida av immigration.
Alla andra problem i landet är lösta. Eller bortblåsta?

Socialtjänsten har nattjour och står på Centralen ifall det dyker upp någon ungdom från ett annat land och behöver boende och resurser. Det låter behjärtansvärt och alldeles galet.

index
I vanliga fall jobbar man på Sergels torg med att möta ungdomar i riskzonen för kriminalitet och missbruk. Nu är det ovanliga fall som gäller. De senaste månaderna har den mesta av ungdomsjourens verksamhet flyttats hit till Centralen. Personal har funnits på plats nästan dygnet runt, och just nu är man sju personer. och slutar strax efter midnatt då det sista tåget från Malmö ankommit.
– Jobbet vi gör här är väldigt viktigt. Barnen som kommer ska få ett bra bemötande och kunna känna sig trygga…
Förutom socialjouren finns personal från polisen, Migrationsverket, Röda korset och socialtjänsten på plats på Centralstationen.

Sju personer som plockar upp andras ungar och polisen som inte hinner med vardagsbrott hjälper till. Nog är vi snälla.

Varför plockade de aldrig upp mina patienter som var svenska, gravida och bostadslösa? Jag fick bråka med Socialtjänsten så in i h…..e.

Jag funderar lite folkrättsligt om vi har rätt att behålla andras barn. Barn, alltså inte vuxna män. Inte dessa män som alldeles med blotta ögat kunde placeras i gruppen vuxna män – för man är väl vuxen vid 18 och garanterat vid 30 – vilka borde söka asyl som vuxna och inte tillhöra gruppen ensamkommande barn. Men, vi tar hand om 30 åriga män som påstår sig vara 17 med nallar och dygnet runt omsorg. Placerar dem i skolan med våra barn. Daltar med dem som vi skulle dalta med våra treåringar.

Hur ids dessa män leka barn? Är fördelarna så stora att man nästan stoppar nappen i munnen för att få hjärtan att blöda hos godtrogna svenskar. Skrattar de åt oss? Skriver hem hur lättlurade vi är? Die dummen Schweden i en ny tappning.

Om dessa ensamkommande är minderåriga barn med vilken rätt behåller vi dem här från sina föräldrar/närmaste släktingar? Har de rymt från hemmet? Jag rymde en gång (var dock bara 5 år) men polisen tog mig hem igen fast jag sa att jag skulle resa långt bort med min väska och en liten peng i handen. Gör vi rätt när vi tror på barnens historia och ålder, placerar dem till andra familjer eller ungdomshem och även byter medborgarskap för dem med tiden? De har ju inga papper med sig, så i de flesta fall vet vi inte säkert vilka de är. De har tappat sina pass men inte mobilen förstås och där finns konstigt nog ingen passkopia. Vi inbillar oss att alla talar sanning. Vi är goda eller är vi godtrogna?
Om de är minderåriga barn och ivägskickade av sina föräldrar borde inte deras hemländers myndigheter ta hand om dem i stället oss? Vet inte, jag är ingen människorättsjurist bara en väldigt undrande person.

Vad skulle hända med ett svenskt barn, 12 år, som dyker upp i Kabuls flygplats och ber om asyl? Jag tror att Ambassaden skulle kontaktas och ungen skickas hem och socialtjänsten möter på flyget? Familjen skulle utredas om sin lämplighet som vårdnadshavare för barnet. Eller placerar Afghanistans myndigheter rymlingen någonstans på landsbygden till en annan familj?

Nu står myndigheter på Centralen och många andra ställen kan jag gissa och väntar. Jag trodde att socialsekreterare hade alldeles för många ärenden på sin post. Att de var överhopade på grund av sin position som samhällets städgumma. Vad än som går fel – droger, barnmisshandel, ekonomi, ungdomar på glid för att ta några exempel – hamnar det på knäet hos någon redan överarbetad handläggare. Det har ju larmats hela tiden om socialtjänst som inte hinner med, har vakanser, sjukskrivningar, oerfarna nyutbildade som inte orkar med tunga ärenden och får inte handledning av äldre erfarna arbetskamrater.

Jag undrar vad är det som händer? Har Socialtjänsten äntligen fått de resurser deras uppdrag behöver när de kan stå på perrongen och vänta på tågen?
Har Socialtjänsten passerat de snåla tiderna? Har personalproblem blivit lösta och ekonomin i balans? I min ganska välskötta kommun låg Socialtjänsten på minus, men det är kanske bättre på annat håll? Om det är så är jag väldigt glad. Jag har upplevt de snåla tiderna då man förgäves ringde Socialtjänsten i jakt på en handläggare till en gravid missbrukare som bodde på gatan. 25 % av mina patienter var bostadslösa och flera var minderåriga. Men det var tio år sedan. Nu är det alltså annat? Kommer svenska bostadslösa också räknas som hjälpbehövande idag, uppsökas, förses med boende, stöd och pengar eller är våra egna behov undanträngda när de godhjärtade politikerna försöker rädda världen?

Jag kan förstå att detta väntande är förebyggande så ingen försvinner direkt till kriminalitet. Men om man har rest ensam utan hjälp runt halva världen behöver man ingen välkomstkommitté. Då hittar man till Migrationsverket ändå. Någon service och goda råd hur man uppträder och hittar har de säkert fått från smugglarna, vilka tog redigt betalt för sina tjänster.