Det har varit kallt i Syrien och i Libanon till den grad att folk har frusit ihjäl på flyktinglägren. Att skänka en filt till de som fryser är en bra gåva. Filtar var vår namnlösa julgåva till någon som behövde det bättre, genom UNICEF.
Det snöar även i norra Saudi Arabien, men bygget av snögubbar är syndigt. Snökatter då? Nehej, inte det heller. Traditionen snökameler? Nix. Inga hundar förstås. Högre ort har talat.
The fatwa, by Mohammad Saleh Al Minjed, said that building snowmen or any replica of an animal, even if it is for fun or recreation, could not be condoned. Only lifeless things, such as ships, fruit and buildings could be imitated, the fatwa said.
’God has given people space to make whatever they want which does not have a soul, including trees, ships, fruits, buildings and so on.’
Men på Twitter har kommentarerna varit positiva till snöbyggen av gubbar och kameler. Många gillar inte att de religiösa ledarna försöker styra allt, även den lilla glädjen över snö.
Är det något av livets göranden och arenor islam inte vet svaret till och formar en regel? Hur orkar muslimer att leva? Så mycket är förbjudet. Är inte det livet glädjelöst? Sker det ens innovationer i den trånga miljön? Varför förbjuder de religiösa ledarna inte krig i stället harmlösa snögubbar? Så mycket av livet måste ske i smyg så man inte hamnar bakom skranket, bli piskad på torget eller i värsta fall förlorar livet.
Skall vi börja göra snögubbar bara för att protestera? Snögubbar hållande skylten Jag ärCharlie? Ut och bygg. Det är snö även i söder.
Det är vinter även i Stockholmstrakten. Ingen trevlig vinter utan det snöar småspik och blåser. Det är vinter i världen också i vinterns negativa mening.
Vad gör era tioåriga flickor nu? Det är söndag. Sitter de med Ipad? Kanske målar eller läser? Leker med sina syskon eller kompisar? Kom just hem från skridskobanan och dricker nu varm choklad? Skickar skojiga bilder till varandra med mobilen? Hjälper föräldrar att baka, laga mat? Det finns mycket en tioåring kan göra på en helg. Att vara tio år är en charmig och lovande ålder.
I Maiduguri som finns i Nigerias norra del dog nyss 20 personer och många skadades. Det var en explosion på en marknad, nära några som sålde hönor. Hur det gick med hönorna är oväsentligt även om jag tycker att vi ska behandla djuren väl. Det var en självmordsbombare från Boko Haram som utlöste bomben. Nej, nu ljuger jag. Det var ett offer som bar bomben vilken troligen sprängdes med en fjärrutlösare. Det var en ca tioårig flicka som bar bombbält och det var inte första gången som barn sprängs och med det flera andra.
Att vara tio år var inget lovande i Boko Harams värld. Att vara tio var bara verktyg för ondska. Och sedan undrar våra makthavare varför vi har ”islamofobi”.
Kvinnor och barn är enklare att sända in, de skiljer sig inte så från omgivningen på en marknad. Vem skulle tro att en liten flicka är tvingad till att bli en mördare? Vad hade de sagt till henne? Att hennes mor skulle dö om hon inte gjorde det? Att hon kom till ett bättre ställe? Eller hade hon ens förstått vad som skulle hända? Vad är det för föräldrar som sänder sina barn till döden?
Norra Nigeria under Boko Haram måste vara helvetet på jorden.
Jag läste att kvinnorna inom Boko Haram avancerar uppåt. De lagar inte bara mat och städar, de fixar även bomber och död. Det är en märklig jämlikhet: som kvinna kan du delta i morden men glöm andra arbeten och egna livsval för övrigt.
Var finns feministerna? Sitter de i stugvärmen och funderar på hur elaka de svenska männen är? Kanske en Twitterstorm om något oväsentligt, sååå förtryckande?
Hur, varför, när igen, vem näst frågar vi alla idag efter terrorn i Paris. Det är svårt för oss, uppvuxna i Norden utan större religiösa bojor och med allmän något så när objektiv skolundervisning att förstå hatet som är så starkt att man bara går in någonstans mördar en massa folk, ropar Gud är stor och inbillar sig att göra en god gärning. För det var vad som hände? Jag minns Oprah Winfrey som skakad sa i sitt program ungefär: jag visste inte att de hatade oss så. Det var efter september 11 attacken. Nu citerar jag direkt från Al Jazeera idag:
Abu Hareth al-Nezari, an senior member of Al-Qaeda in the Arabian Peninsula (AQAP), made the claim in an audio recording published online late on Friday.
”Some French were not polite with the prophets and that was the reason why a few of the believers, who loved Allah and his prophet and loved martyrdom, went to them to teach them how to behave and how to be polite with the prophets and to teach them that the freedom of expression has limits and boundaries”, al-Nezari said in the recording.
He also warned that France would not enjoy security unless it stopped what he called a ”war” on Islam.
Krig mot Islam? Är det inte ett krig mot oss? Det kriget är omöjligt att acceptera för här har vi yttrandefrihet vars gränser bestäms av lagar, religionen är en privatsak, vi har inga religiösa plikter och går inte i krig för kristendomen längre. För att förstå terrorhandlingars syfte i Paris – eller alla de andra krig där man påstår sig kriga för rätt, ren religion – är svårt om inte omöjligt. Våld är våld, vi behöver inte förstå och förklara men jag tror att vi måste börja prata om riskerna för terrorism och grunderna till det även här i snälla Sverige. Det räcker inte att kärleksbomba med röda hjärtan.
Vissa drar alltid det koloniala arvet men en bättre start är att sätta sig i den världsbild islamister har genom att läsa Koranen. Det är väldigt länge sedan jag läste Koranen och Bibeln för den delen så jag är ingen hjälp i diskussion om religiösa uppfattningar. Alla som diskuterar islam, muslimer och deras plats eller inte i det svenska samhället borde läsa Koranen och först därefter vara så tvärsäkra på sina uttalanden. Det kan bli en överraskning.
Däremot finns det en film alla borde se: Guds Hästar. Jag har skrivit om den filmen förut. Den förklarar mer än många analyser och är så aktuell..
Det är en film som fastnar i sinnet och skakar om, av marockanske regissören Nabil Ayouch. Filmen ”Guds Hästar” är en icke dokumentär om attacken i Casablanca maj 2003 där 33 människor och 12 självmordsbombare dog. I början är det trögt, alla skriker åt varandra, livet är fattigdom, droger, polisraider, försök att existera men sedan sker något. Huvudpersonerna finner gemenskap i en muslimsk sektion. De blir trygga i den reglerade tillvaron. Någon ser dem. Sakta byggs upp en grupp goda terrorister genom broderskap, ritualer, renhet och tro. De unga männen längtar efter något meningsfullt och spränger sig samt en skara oskyldiga – de otrogna – i tron att de gör rätt och kommer till paradiset som belöning. En film om självmordsbombarens födelse och död. Är aktuell om något!
Jag såg en annan film i går: Den Ovillige Fundamentalistensom dock står enligt mig långt ifrån Guds Hästar. Det berättar om tiden efter september 11 ur en pakistaniers ögon som får sitt liv omvärderat efter både av det amerikanskt samhälle och sig själv. En film i tiden igår när mediebruset hade avstannat.
