Månadsarkiv: november 2014

Ingen sylt idag – dag.

Publicerat av

Har du någonsin känt att framtiden är bakom dig? Om inte, hur gammal är du? Inte 82, boende i ett demensboende eller hjälpbehövande hemma? Inte så, det gissade jag, för 82- årig hjälpbehövande läser knappt bloggar. Vad gillar du för mat? Pannkakor tycker väl alla om med vispad grädde eller glass och sylt. Vad gillar du för sylt? Drottningsylt, hallonsylt, jordgubb- eller lingonsylt? Kanske är du finsmakare och vill ha hjortronsylt till dina pannkakor? Eller är du väldigt matintresserad och kokar egen sylt av spännande ingredienser?

Men någon sylt får du inte om du är så pass skraltig pensionär att du inte lagar mat längre utan beställer kommunens matlådor i Ragunda.

Ragunda kommun slopar sylten till pensionärernas pannkakor. Dessutom försvinner salladen till andra maträtter. ”Vi måste täcka kostnaderna”, säger kostchef Elisabeth Norman Edlund.

Pensionärer som får matlådor levererade till sig via hemtjänsten får efter årsskiftet klara sig utan tillbehör som rödbetor, sylt och inlagd gurka. Orsaken är att de kostar för mycket.

– Vi fick välja på att ta bort tillbehören eller höja priset på matlådan, säger kommunens kostchef Elisabeth Norman Edlund.

Lögn. Genom att minska ingredienserna i matlådan har priset blivit dyrare. Tänk om du köper en trepack strumpor men får bara 5 strumpor i stället 6 till samma pris än förut. Har inte priset stigit per strumpa?

Gamlingarna kostar för mycket. Som pensionär är man bara en utgift för samhället. De som nu arbetar betalar ens pension fast vi trodde att pensionsavgifterna vi lagt ut under åren sörjde för det. Så, vi pensionärer som höll arbetslinjen vill att andra håller också det så vi får sylt till pannkakan. Men icke. Det blev för dyrt.

Visst kan man ha en syltburk hemma men själva tanken att det går behandla gamlingar hur som helst från sämre matlådor till Lövens traineer är så oförskämt. Hade det varit ett privat företag som sparade in sylten hade stormen gått på alla medier men nu var det bara en S ledd kommun.

Blir man sjuk, dement eller vårdbehövande får kommunen hicka. Blicken hos vår handläggare när jag frågade om kommunen hade skrivit på LOV var talande. Hon ökade mina avlastningstimmar genast. Jag ville bara ha information, men hon såg en räkning när hon trodde jag skulle ge upp anhörigvården.

Hur står det till med Sverige? Är den sociala omsorgen på väg att kollapsa? Är välfärdssamhället på upphällning när vi måste snåla på små slattar av sylt? Blir sylten en tidsbild vi kommer ihåg när samhället har kollapsat totalt när medlen inte räcker till? När de som arbetar är för få och de som behöver hjälp eller bidrag för många? Den ekvationen går inte ihop.

Så, framtiden är bakom pensionärerna. Vi är belastning, kostar omsorg, kräver hjälp och önskar att det vore sylt idag dag. Är framtiden bakom oss alla? Är framtiden bakom och det som kommer bara gissningar, tills svarta svanen kullkastar allt?

Ragundas beslut

Att matlådan kostar 45 kronor

Att inga tillbehör som sylt, rödbetor, inlagd gurka, äppelmos och gelé mm ingår

Att enbart varma grönsaker ingår

Att 2 dl sallad kostar 5 kronor extra

Har inte maten då blivit sämre och dyrare?

Resistenta bakterier anfaller

Publicerat av

Vi är ständigt hotade. Krig, global uppvärmning, Ebola, pest var det någonstans, bostadsbubbla, gifter i plastleksaker. fetma, svält, flyktingkaos mm och nu resistenta bakterier. Världshälsoorganisationen, WHO, har slagit fast att resistenta bakterier är ett av de största hoten mot människors hälsa. WHO varnar för att vi snart kan befinna oss i en tid då antibiotika inte längre biter på vanliga infektioner. Då kan lunginflammation eller blodförgiftning bli lika dödliga som de var innan antibiotikan fanns.

Jag minns dimmigt  tiden penicillin var sällsynt. Jag fick penicillin och höll på dö. Inte av sjukdom utan av allergisk reaktion. Sir Alexander Fleming hade upptäckt penicillinet 1928 och fick Nobelpriset tillsammans med Ernst Boris Chain och Howard Walter Florey 1945. De senare hade arbetat med att få till stånd massproduktion av Flemings grundupptäckt. Nu använder världen för mycket antibiotika, ofta för säkerhets skull, inte av verkligt behov. Till sist biter inte antibiotikan när vi blir drabbade av  elaka bakterier.

Resistenta bakterier ovan allt annat elände låter oroväckande. Hur är det i Sverige?

Sverige har antalet personer som smittats av resistenta bakterier ökat kraftigt. År 2007 var cirka 2 000 personer smittade, förra året var antalet 10 000, visar Folkhälsomyndighetens statistik. Antibiotikan ges skulden:

Så länge vi fortsätter att använda antibiotika kommer antibiotikaresistens att förekomma, säger Olov Aspevall, överläkare på Folkhälsomyndigheten. Jaha, så måste vi välja att dö ifall vi blir riktigt sjuka?

Karin Bojs räknar upp en del saker vi kan göra för att minimera riskerna:

Att sluta tjata på läkare om antibiotika i onödan är en första åtgärd. Respektera att ansvarsfulla läkare numera är mycket restriktiva. De har goda skäl. Alternativet är att antibiotikan tappar sin kraft.

Att undvika kött från länder med slapp attityd till antibiotika åt djur är nästa steg. Och observera att det inte bara gäller hemma, utan även på lunchrestauranger.

Vi kan också undvika onödiga ”bakteriedödande” produkter, som tandkrämer, kläder, rengöringsmedel och träningsskor.

Så, lite skit ska vi tåla men hur smittas man då?  Ett sätt är genom sjukvårdens slarv. Fyra år sedan då min gubbe låg i sjukhuset lyckades avdelningen smitta hälften av de inlagda, jag tror det var över 40 personer, med MRSA. Hur? Så här såg det ut på avdelningen där jag satt vid min gubbe varje dag i 9 veckor.

Patienterna flyttades runt. Min gubbe hann med 5 rum på 9 veckor och en till flyttning tillkom men då sa jag ifrån när han skulle dela rum med en alldeles förvirrad gammal kvinna som sprang runt i en blöja och liten skjorta. Jag tyckte det var förnedrande för dem båda att dela rum men personalen sa att de hade nu mera blandade rum. Jag vägrade blankt den behandlingen, gubben var så sjuk att han sa ingenting.  Han fick dela rum med en döende patient i stället och lyssna på de gråtande anhöriga. De var väldigt gulliga mot mig och min gubbe för de trodde att han också var döende. Det var inte en psykiatrisk avdelning utan medicinsk men verkade snarare vara en dumpningsplats för gamla över 65 vilka inga ville ha.

Många hittade inte till sina rum efter allt flyttande. De sjuka, dementa patienterna gick runt, letade efter sina rum, la sig i fel sängar, tog fel toalett och handtvätt var glömd också.

Så, vilka var de andra riskerna för smitta?

Personalen glömde ibland att desinfektera händerna när de kom in i rummet och när de gick ut. Besökare gjorde nog detsamma. Det fanns ingen desinfektion vid dörren till avdelningen. Ja, renligheten var det lite si och så med, städerskan var mer intresserad av sim mobil än städning. Toaletter var… ja, det var skitigt helt enkelt.

Antibiotika skrevs inte ut lättvindigt utan först när döden knackade på dörren och andra åtgärder var uttömda, så där låg inte någon överskrivning.

Så åkte gubben in på rehab för två veckor. Sedan åkte han hem och avlösningstjänst samt distriktssköterskorna kom in. Än vet vi inget om risken för smitta. Det tog två månader från misstänkt smitta innan patienterna informerades per brev och blev testade så chansen att fler smittade någon hemma eller på något boende var också stor. Och gick alla för att testa sig? Informationen om man var smittfri eller inte uteblev också. Jag var grinig i telefon när jag ringde avdelningen om provsvaren. Gubben lyckades förbli smittfri. Vi hade tur.

Olycksfall i arbete? Slarv och dålig organisation? Vet ej. Att något mer måste till är dock klart. Varje patient bör kanske räknas som smittbärare och behandlas därefter innan annat sägs?

Methicillin-Resistant Staphylococcus Aureus förkortas MRSA

Gatan eller tält?

Publicerat av

Larmrapporter om pensionärer som hamnar på gatan har fått rubriker de senaste dagarna. Varför hamnar man på gatan?

Är det missbruk? Psykiska problem? Störande beteende? Obetalda hyror? Eller bara oförmåga att sköta sig själv och söka hjälp för det? Smygande demens, då man inte klarade av att betala några räkningar alls? Eller är de bara medellösa? Pensionen räcker inte till att både bo och äta?

De bostadslösa som jag träffade under mina yrkesår som socialsekreterare hade nästan alltid samma historia. Missbruket gick över styr, hyran blev obetald, grannarna klagade och en vräkning var ett faktum. Några få barnfamiljer fanns också, de prioriterade annat än hyran gång på gång. De litade på att samhället betalade hyran åt dem oavsett tillräckliga inkomster och det hände ett tag tills eget ansvar måste ta över. Då hamnade de vräkta i tidningarna och socialtjänsten fick skämmas, inte de som gav fan i hyran. Pensionärer med låg pension sökte inte hjälp, de svalt hellre. Ibland larmade någon granne om tanten som hade trasig ytterrock och köpte bara potatis. Då gick jag till socialnämnden och röt till. Idag går ingen och ryter till?

Det finns en tragisk historia till varje vräkning. Det är inte lätt att åter få hyra en lägenhet när man misskött det en gång. Det finns ingen bostadsbrist, men det finns en brist på hyreslägenheter med rimliga hyror.

Låga inkomster gör att människor inte godtas som hyresgäster och en grupp är  just pensionärer med låga pensioner. Hur blir det med mig om min sambo dör före mig?  Måste jag flytta till något billigare? Kan jag bli godkänd som hyresgäst? Jag tog en titt på de lediga lägenheter som fanns hos min hyresvärd idag. En liknande lägenhet där jag nu bor med min sambo (där jag bodde också innan vi blev sambor) var utannonserad, men idag vore det omöjlig att få hyra den lägenheten ensam utan en garant. Det krävdes dubbelt så hög årsinkomst som min pension är. Ingen frågade efter min inkomst när jag hyrde min lägenhet 25 år sedan och så klart hade jag en helt annan ekonomisk situation då med hyfsad lön. Men, var vi mer ordentliga då eller har marknaden hårdnat? Jag tror marknaden har hårdnat.

Som ensamstående skulle jag inte bli godkänd att hyra ens en etta med kokvrå hos min hyresvärd. Så framtiden är dyster.

Vart ska de gamla fattiga bo? De som inte längre kan betala sin hyra när pensionen inte räcker till?  De som inte har välavlönade barn som vill bidra? Gatan eller tält? Det blir olika bidrag som täpper till de största hålen.

Murar som faller och byggs

Publicerat av

Låt oss spela Pink Floyds album The Wall för att fira Berlinmurens fall idag. Vissa grät när den muren föll. Det ideala livet i kommunismens hägn krackelerade till sorg för många kommunister som inte själv hade behövt bo bakom muren. Hur kunde folk ge upp den bästa av världar? Men de tappra röstar än på dem, även i Sverige, men här har namnet på partiet bytts ut för att inte påminna om kommunismens brott alltför mycket. Eller, är Stalin & co redan förlåtet?

När faller de andra murarna? Eller, har en nation rätt att freda sig för dem som tränger sig olagligt  in i landet över en mur eller fiktiv gräns? Är muren mellan Mexiko och USA rättvis? Dock strömmar folk över ändå, barn och vuxna, vilka tror sig finna bättre utkomst i USA, 11 miljoner illegala är en uppskattad siffra och sista året har skett en anstormning av ensamkommande barn. Israels mur mot palestinierna på Västbanken och i Gaza är uppförd på ockuperad mark och i strid mot folkrätten men den står och Israel rättar sig inte efter någon folkrätt. Spaniens och EU:s inhägnade enklaver i Ceuta och Melilla i Marocko har byggts för att utestänga människor som önskar söka asyl eller uppehälle i Europa. Liknande barriärer byggs lite överallt, det flyr få till rika Saudiarabien till exempel. Världens längsta militära mur är 2720 km lång som Marocko har byggt för att skärma av Västsahara.

Murar som stänger in eller hindrar ut.

Däröver kommer de fiktiva murarna, de som skärmar av människor i olika länder och inom landet från varandra. Det är lagar, språk, religion, pengar, klädedräkt, utbildning, sjukdomar och politiska eller privata uppfattningar som att vi bör se till eget folk först innan vi tar på oss rollen som världens humanitära stormakt och samvete, eller det radikala: öppna gränserna bara, inga murar, resten fixar sig alltid. Antingen eller… det är svårt att vara lagom i svenska lagomlandet.

Jag är en aning trött på att vara del i islams krig utan önskar att de slöt fred genast. För vi blir en del av krigen, när flyktingar från krigsområden ges asyl. Vi underlättar faktiskt kriget med vårt omhändertagande. Likaså hjälper vi länder att rent av skita i sin befolkning. Men – i verkligheten är det bara en liten rännil av nöden i världen vi släpper in även om vi procentuellt tar mot en stor del av asylsökanden inom EU.

Eländet i världen finns på vår port, i vårt välorganiserade land där skatten sörjer till och med museibesök. Jag har just kommit hem från Norrland, från en stad där tiggare satt i varje gathörn trots att vintern hade kommit och deras bostäder bestod av kåkstad byggt av pappkartonger. Det är armod om något, men folk som passerade dem var synligt irriterade. Hur i helskotta kunde dessa människor ta sig ändå till Norrland för att tigga! Politikerna var paralyserade trots att vi har lagar som reglerar hur och om man får vistas i landet. De visste inte vad man kunde göra utan att bli rasister, de vågade inte ens fixa en buss som kunde frakta tiggarna hem. Det var inte heller budgeterat extra åtgärder, som hjälp till andra länder, och nu i slutet på året var kassan tom och kommunen redan skuldsatt. Så där satt tiggarna och skakade i kylan.

Så, skall vi öppna våra hjärtan och plånböcker även för tiggarna, inte bara för asylsökanden? I så fall till vilken grad och hur? Alltså hur? Är det någon politiker som planerar bostadsbyggen, sjukvård, skolor, vatten och avlopp, elnät mm för att kunna öka befolkningen med kanske några hundra tusen per år? Då är de unga vuxna som redan bor här, som gärna vill flytta till eget från sitt barndomshem och själv försörja sig, än oräknade. Jag kan inte hitta någon storskalig planering som vore möjlig att förverkliga de närmaste 4 åren, inte ens på dubbla tiden. En Jönköping eller Lund, Gävle eller Umeå behövs per år. Med vilka pengar? Om vi tar mot människor vilka vill bosätta sig här, arbeta och få våra förmåner måste det finnas en möjlighet för dem att just bosätta sig och börja betala skatt. Annas blir det systemkollaps.

Vi har nog avskaffat våra murar på gränsen och kommer att få öppna våra plånböcker tills det är tomt. Det räcker inte med några hundralappar i månaden som stöd för en hjälpande organisation eller någon insamlingsgala för världens barn. Så länge islamister krigar mot varandra och fattigdom finns i världen får vi in flyktingar – och andra lyckosökare – som passerar våra fiktiva rivna murar. Det behövs en världsregering att försöka lösa frågan om flyktingar och krig. FN? Skojar du? De har fullt upp att hålla vackra tal, kritisera Sverige om jämlikhet eller annat galet och pyssla med sina stora egna förmåner. EU? Fullt upptagna att tjafsa om sin flyttkarusell.

Bild överst: Mina barn står vid checkpoint Charlie 1977.