Månadsarkiv: december 2012

Liten årskrönika

Publicerat av

Årets mod: Malala Yousafzai, 15 år,  från Pakistan som uppmuntrar flickor att våga gå i skolan. Hon blev allvarligt skadad när de kvinnofientliga talibanerna sköt och skadade henne men det startade en ännu mer aktiv rörelse för flickors rättigheter. Regeringen i Pakistan har nu lovat hjälp till de fattiga flickornas skolgång. Så ett barn gjorde det regeringar i många muslimska områden inte har klarat av – eller velat ta tag i. Vi kommer att höra om Malala Yousafzai igen, lägg namnet i minnet.

Årets Utställning: Ai Weiwei på Magasin 3. Han tilltalar alla, även oss vanliga icke konstkännare, han berör, överraskar, gläder, upplyser. Ai Weiwei är en av de stora konstnärerna idag. Du som missade utställningen på Magasin 3 – sorry! Att vara både politisk ringklocka och konstnärlig mästare samtidigt är få förunnat, han klarar det alltid på något sätt trots trakasserier från de kinesiska myndigheterna. Hans hemsida kan vara stängd lite då och då.

Årets teckning: de svarta tecknade barnfigurerna som inte får vara med. Svart = rasism eller hur nu PK folket tolkade det. Att ta bort just den svarta flickan och behålla de ljusare något konstiga figurerna kan tolkas att det är inte OK vara svart. En tanke som delas av:

http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-20444798

Årets föreställning: Glada änkan på Södertäljeoperan. Inte för att den var överväldigande, inte för att den var nydanande utan att den var så rätt i tiden. Alla är ute efter ”Änkan” med pengar. Som Grekland, Spanien, Hollande, skuldtyngda bostadslånare, Obama, lottköpare, SMS låneblåsta, arbetslösa, du kanske … bortsett de som sjöng och spelade utan lön i den helt frivilliga kören på scenen. Missade du Änkan kommer det något aktuellt med Verdi nästa år är min gissning.

Årets reporter: För mig är det Maciej Zaremba med sin serie om skogen. Han är en journalist, inte någon som snor från andra tidningar, översätter lite eller skriver struntartiklar som många andra, vilka kallar sig journalister, gör.

Årets förstörare: de är tyvärr många men jag blev speciellt ilsken (vad hjälper det) på islamister av Ansar Din vilka härjar i Mali och hugger med yxor på världsarv i Timbuktu. De anser minnesmärken – mausoleum och gravar – vara förbjudna av islam. Vad är det för människor de vill forma? Människor utan rötter bakåt är just rotlösa. Gruppen är speciellt fientlig mot kvinnor vilka helst inte skall existera annat än bakom murar.

Årets tuffing: ensamseglaren Tommy med sin gula båt Icebreaker. Inte att han är tuffast i världen utan att han gör – ungefär – vad han drömmer om och som mor måste jag ju få skryta lite. 11 500 distans och 7 månader till havs med strandhugg på Falkland, St Helena, Ascension, Azorerna, Skottland och sedan Sverige. Han startade i Argentina. http://blogg.syib.se/

Årets problem: Äldrefrågan igen. Vi alla blir äldre varje sekund och en dag är vi så gamla att vi behöver lite hjälp av en yngre. Det kan vara så enkla saker som att klättra upp och byta glödlampa, dammsugning eller i slutändan heltidsomsorg. Samhället ser detta som problem och kostnad. Det ses även som problem om vi anhöriga ger hjälpen själva, för då missar vi kanske pensionspoäng och lön. Det är också problem om anställda gör det för då kan arbetet generera vinst för riskkapitalister. Även den kommunala hjälpen kan vara fel och av låg kvalité utförd av outbildat folk. Hur än vi gör med de gamla är det problematiskt och kostsamt. Dessutom har pensionssystemet gett oss fel info. Vi får usla pensioner trots att vi har arbetat sen barnsben. Ättestupa nästa?

I Kina går staten ut och beordrar de yngre att ta hand om sina anhörig. Här hemma skäller facket och Regeringen ut dem som gör det. I Tyskland deporterar man de vårdkrävande till länder med billigare vård. Det är skit att bli gammal. Värdig ålderdom är bara ord på valtider – om ens då.

Årets film: Melancholia. Javisst, den kom ju året innan men jag såg den först i år och vilken film skulle passa bättre än den undergångsfilmen i år?  Olika krig och konfliktområden förpestar livet för folk  – Syrien, Sudan, Afghanistan, Pakistan, Egypten till ex.  OK, ni som vill se annat se Berättelsen om Pi med era barn, som måste kunna läsa så bra att de kan följa med texten. Helt enkelt underbar! Man kan läsa boken också.

Årets djur: varg. Ständigt hotad, ständigt hatad, med ständigt ifrågasatt tillvaro. Diskussioner om exakta antal vargar blir nästan ställningskrig. Naturen är farlig. Vargen är en fiende. Får inte jägarna skjuta våra vilda djur blir de förbannade. Fingret kliar på avtryckaren och ibland ryker en hund som liknade en varg, eller kanske annat vi inte får läsa om. En av mitt livs höjdpunkter var varg vid mitt  tält i Hamra, dock hann jag inte med en bild men vargens yl glömmer jag inte. Bild: efter vargen försvunnit.

Årets personliga upplevelse: Resa med barnbarn och deras mamma till Cypern. Nu har jag gjort en charterresa!

Årets politiker: Jimmie Åkesson. Jag ogillar i högsta grad mobbning. Hans parti är vald till Riksdagen men mobbas på olika sätt och genom det räknas deras väljare som mindre vetande, värdelösa medborgare, några som inte skall vara med. Sluta med sandlådebeteendet, det är inte värdigt demokrati som vi påstår oss vara.

Årets naturupplevelse var tältning vid Balcong Sud ovan Chamonix. Jag flög på morgonen från Stockholm till Genève, tog buss till Chamonix, köpte bröd och gasflaska, hann med sista liften upp, bytte kläder och började gå i snöfallet på Mt Blancleden. Hittade en bra tältplast. Och naturen var överväldigande!

Så, Gott Nytt År 2013! Hoppas vi kan ta lärdom av det föregående och glömma det som skall glömmas, glädja oss för det vi upplevt och fått till skänks.

Vi ställde inte dem ute i kylan

Publicerat av

Min första Hiv-positiva klient spydde på mina skor, ramlade på mina armar och blödde ner mig. Det var på tillnyktringen dit polisen lämpade honom och jag råkade stå närmast. Jag ställde mig i duschen efter att hade hjälpt personalen ta hand om honom. Hans kläder stoppade vi i tvättmaskinen och rullade in honom i duschen, sedan fick han en ren skjorta på sig och  plats på en madrass på golvet. Sjuksköterskan lappade ihop honom så gott det gick och han fick sova ruset av sig. Han hade tröstat sig rejält efter Hiv beskedet. Jag fick slänga mina skor och gå i sjukhusrocken och tofflor tills mina barn kom dit med kläder. Jag var då kurator på missbruksmottagningen och tillnyktringen men arbetade sedan på avdelning för gravida missbrukare och Hiv-positiva.

Hur var det att möta Hiv –positiva i början? Det var som  hop frågetecken. Ingen visste så mycket. Inte hur det exakt smittade. Inte om det gick att bota. Inte om vi kunde heja det på något sätt. Inte hur det blev sedan. Om vi skulle betrakta patienterna som sjuka eller något mellanting, mellan frisk – sjuk. Inte ens vad smittan hette för benämningen ändrades med tiden. Det var som det brukar när en ny sjukdom visar sig. Men alla sjukdomar innebär inte smittorisk. Den här gjorde det.

Så vi på golvet gjorde så gott vi kunde. Det kom regler. Varje dag kom nyare kunskap. Varje dag blev det enklare att fråga: har du testat dig? Din partner då? Använder du egna verktyg? Har du kondomer, vilken sort vill du ha? Har du kunnat berätta till någon? Till sist kom en universitetsutbildning på några poäng avsedd för läkare men vi andra, som jag kurator, fick också delta. Under kursen kom det ny kunskap per fax. Det var innan Internet erövrat kunskapsförmedlingen.

Vi blev bra på att trösta när döden närmare sig, för en del dog. Några hade varit sjuka länge, vissa hade en aggressiv variant som ledde till snabb död. Medan andra såg ut som hälsan själv och hade svårt att ta sig till budskapet: du bär på ett smittsamt virus. Det innebär vissa förändringar i ditt liv. Flera patienter var invandrare från Afrika. De fick alltid uppehållstillstånd men innan det hade patienten bara rätt till akut vård. Vi blev mästare i att kringgå reglerna för patientens bästa.

Så våra gravida patienter fick barn och vissa barn blev smittade. Några kom åter tillbaka gravida trots att deras värden var usla. Att få barn var som ett livstecken, sa någon. Kanske blev nästa barn frisk?  Det var tragedier men även glädje.

Så småningom var jag så pass kunnig att jag kände mig säker – nästan. Handledning fanns knappt. Vi alla var ju nya på branschen. Det var vi som kunde.

Jag fick äran att  föreläsa för ryska regeringsmedlemmar och andra medföljare  högt uppsatta inom sjukvården.Då insåg jag hur långt vi hade kommit. Vi hade inga olyckor i sjukvården. Inga smittade vid förlossningar på grund av slarv. Få missbrukare blev smittade, de hade lärt sig undvika risker. De, besökarna, berättade om  risker, okunskap och rädsla. Jag kände mig glad över den svenska Hiv/Aidsvården och förmedlade besökarna hur vi kom dit. De var imponerade och önskade fortsatt kontakt med den svenska sjukvården.

Vissa tycker att vi som då arbetade på sjukvården bör be ursäkt, eftersom vi inte var perfekta, rätt helt enkelt. Att vara kränkt är verkligen inne nu. Jag tycker vi är hellre värda ett tack. Många av oss gjorde mer än vi kunde, mer än den tidens forskning gav oss.

God Jul till Er alla!

Publicerat av

Låt oss för en dag glömma världens usla ledare som åstadkommer varken fred eller miljöavtal, trygghet eller mat, välvilja eller broderskap. Låt oss strunta i alla PK strider,  taskiga ord och handlingar, politiker och utsugare, skatter och tom plånbok, korkade grannar och sura tanter och det alltför stora snöfallet som klädde våra vägar och  skogen till jul. Låt oss vända blicken inåt och påminna oss om Julens budskap: kärleksbudet och fred på jorden. Vi kan kanske inte göra så mycket för världen i stort men ganska rejält i det mindre formatet. Hur vi lever och vilka val vi gör är en bit av det stora hela, en kedja som bildar livets möjligheter för oss alla. Nu är tiden att ha våra hem, barn, familj och vänner i centrum. Vara tillsammans och vara snälla mot varandra som Julens innebörd lyder. Kanske kan vi komma ihåg någon som inte har det så bra som vi själva och förmedla Julens budskap till dem i mer konkret form. Efter helgen måste vi ta hand om det andra, vår livsmiljö och våra ekonomiska beslut, om vi vill att våra barn och barnbarn har en rimlig värld att leva i.

                                                God Jul till Er alla!

önskar Elina iniskogen

 

Strunta i PK nissarna

Publicerat av

Vad är julens budskap och mening? Vad firar vi nu när de kristna traditionerna med julkrubba och kyrkobesök för skolbarnen är närmast kränkande och Lucia sångerna utbytta mot obegriplig rapp? Lussekatter, pepparkaksgubbar och tomtar var visst också tveksamma och nissarna var inte alls rödklädda och glada utan ilskna PK – perfektionister vilka söker fel på varenda svensk och kristen sed. Då blir det bara julklapparna och maten kvar och det blir en svårare nöt att knäcka för PK folket.  Alltså vi får konsumera och äta. Sova, äta dö, kanske inte dö men få magont av godis, huvudvärk av lådvinet och diarré av maten som står framme för länge i stearinljusens sken. Nu var visst stearinljusen också giftiga, deras utsläpp var värre än Hornsgatan, så vi tvingas sitta i mörkret knaprande på den sista skinkmackan för strömmen går säkert när snön åter faller. Det klarar inte elbolagen.

Eller så struntar vi i PK nissarna.

Vi skall baka pepparkakor och lussekatter i vilken form vi vill. Barnen får tillverka både tomtar och änglar, dekorera hemmet med alla julsakerna och slå in paket föräldrar förväntas bli glada av. Vi ställer fram julkrubban, påminner barnen om varför vi firar jul innan tomten kommer. Flickorna får vara klädda i sina finklänningar, ha lockar i håret om de önskar och pojkarna har sina bästa byxor och skjorta utan någon som helst PK och hen associationer. Det är fest för böveln.

Och när Tomten kommer skall ungarna tro på Tomten en liten stund fast han var bara grannen eller en släkting som avvek, klädd i röd klädsel och fusk skägg. Ungarna skall tindra.  Det är deras chans att tindra  för snart kommer den trista PK – världen igen och talar om att Julen var bara en religiös förtryckande bluffhistoria som vi skall undvika för att vara rätt.

Ha en riktigt god Jul!