En sak på min Bucket list.

När min son seglade iväg till de stora haven ensam i sin gula lilla båt (lilla, säg inte mot) fast han knappt kunde segla, satt han en skylt på sin arbetsplats: kommer strax. Han var borta i åtta månader, den gången. Det blev sedan mer men då var han en skicklig seglare. Att segla är inte min grej, men att vandra är favoritsysselsättning. Att vandra en gång till långt och länge står på min Bucket List.

Så jag sätter samma skylt hit även om tiden inte blir så lång, troligen sex månader.

Jag skall solovandra i USA. Leden heter Pacific Crest Trail vars popularitet exploderade efter  filmen och boken Wild. Jag hade dock spanat på leden före det men kunde inte vara borta så lång tid. Jag börjar vid mexikanska gränsen i Campo och går mot norr så länge jag ids och orkar. Kanske hoppar jag över någon mer besvärlig del, att vada är inte min starka sida. I år var det dock ingen hög snö år, vilket innebär enklare vad men också ett behov att bära mera vatten.

Jag har ingen ambition att gå hela Pacific Crest Trail, dess 2659 mile, men det kan hända att jag ändå hamnar på Kanadagränsen till slut. Jag har usel planering, jag som brukar planera varje sträcka, varje matinköp, varje vilodag och hålla det. Tiden krympte. Döden kom emellan. Jag får ta det som det kommer.

De som går hela leden brukar vara i 35 års ålder. I min ålder fanns förra året 1,5 män, hur nu en sådan person kan se ut. Oavsett åldern avbryter flera ganska snabbt. Att gå hela dagarna i den kaliforniska öken – vilken den första delen är – var inte precis vad de tänkte. Jag för min del ser framemot ökendelen.

Jag säger adjö för ett tag för alla mina läsare. Jag ska gå.

Kommer strax.

Packning.

Årets smällar, ut med det gamla in med något annat.

clsh0wzuyaaapog3a33b85000000578-3919428-le_journal_de_montreal_reporting_on_trump_s_victory-m-48_1478719066457

Jag brukar göra en årskrönika men i år kommer den i mindre delar. De är händelser som jag väljer ut från årets flöde. Först ut var förra inläggets mantra ansvar och nu har turen kommit till de som grät.

Jag minns en snutt från TV där yngre personer demonstrerade i London mot Brexit efter att valresultatet var klart. Journalisten frågade några hur de hade röstat. Nej, dessa demonstranter hade inte orkat ta sig till valurnan, men skrika på gatan orkade de. Så, varför klaga när man inte ville delta med sin vilja?

Omröstningen genomfördes 23 juni 2016 och lämna-sidan vann med snåla 51,9 %. Storbritannien är faktiskt på väg ut ur EU. Svensk media grät och bar sorgkläder i statlig TV. Den oberoende TV kanalen som det sägs. Den som vi icke licensskolkare betalar.

Hur kunde detta hända? Hur kunde alla ha så fel? Tja, inte alla men de som nu drog svarta kläder på sig under Midsommar.

Babels torn börjar spricka. Det brukar inträffa med tiden för stora konstgjorda enheter. Stater faller, Imperier krackelerar. Speciellt de som strävar efter makt och är långt bota från vanliga människors verklighet kan se sin guldgruva sina. Folk älskar inte makten, knappt resultaten. Representanter som går där i EU korridorer finns mer för sin egen skull, lönen, förmånerna, makten än för en verklig ansträngning att göra Europa bättre och bevara dess förr så framgångsrika kultur.

Det sistnämnda ser jag föga av.

Stort, dyrt, centralstyrt, bortom de som betalar brukar inte fungera. Om EU inte går omkull just nu haltar i alla fall grunden betänkligt idag. Vissa ledare har haft stor makt som Merkel men andra är mindre involverade eller har mindre att säga till helt enkelt. Vad händer när de nuvarande makthavarna byts ut?

Den andra gången svensk media grät var när Hillary Clinton blev runner up i stället att vinna valet. 9 de november vaknade massmedian till en ny dag som var vedervärdig. Det var chockartat. Tredje statsmakten och de flesta politiker, alla som syns och tilläts att yttra sig hade ju bestämt att Hillary, en kvinna, skulle bli president. Hennes lämplighet föranledde föga diskussion. Det fanns inget tvivel över utgången. Det var motståndaren som hackades i smulor. Men icke. På ett mirakulöst och ganska övertygande sätt vann en annan, en vit man som inte tillhörde i den amerikanska politikeradeln.

Sorgkläderna togs åter fram i TV. Även partiledare bar svart.

Många av oss vanliga människor hade förstått redan under sommaren vart det lutade. Donald Trump skulle vinna. Vi gissade rätt. Han kommer att gå till historien av flera skäl. Man kan säga mycket om honom men han blev vald på grund av egna meriter och bristen på dem. Han hör inte till politikergräddan utan är av annan sort, en medborgare i första hand, en streber också så klart. Andra gången vinst i president tombolan.

Hans team har också personer från annanstans än bara från politikerhyllan. Det blir faktiskt spännande att följa has tid i Vita Huset.

Det blåser en kall vind mot politikeradeln. Även här i Sverige är misstron mot dem ökande. Italien, Holland, på håret Österrike och går vi längre ut i världen finns få ledare som gör sig förtjänta av folkets kärlek. Det rör sig bland folk. Om det är av godo får historien att bedöma.

Massmedians sorgkläder är hängda i garderoben. För stunden.

Svensk massmedia (SVT, dagstidningar, feministbloggar, genustrams och Twittermaffian)  har ett obehagligt sätt att bestämma vad som är rätt och riktigt för folket, även för folket i andra länder. De försöker fostra oss. Tidning som DN vilket var den första jag prenumererade i Sverige för att hålla mig a jour i samhället har blivit en icke läsbar åsiktsropare. Saklighet och neutralitet är ord de inte kan. Visst, en tidning skall ha en åsikt i debatt, ledare, opinionsbildare men när verkligheten vrängs till rätt budskap ”så skall ni tycka idag” då är det som hämtad från Nordkorea. Utan utländsk press och flitiga oberoende bloggare samt alternativmedia vore tillståndet i landet bakom en dimridå med sällan kommande reportage från verkligheten.

Så, sorgkläderna inhängda. När ser vi de näst? När folk vägrar tycka som SVT? Kanske vid franska presidentvalet?

cover-final

Hillary Clinton var first runner up för årets person i Time.

Detta inlägg är del 2 i årskrönikan

Om vår tilltro till traditionella medier:

http://www.svt.se/kultur/ny-studie-halften-lockas-inte-av-traditionella-medier

 

Ny era eller bara en vind som blåser?

trump

Trump är USA s nästa president. Svensk media och de etablerade politikerna i sjuklövern gråter i TV. Alla är storögd förvånade. Hur kunde detta hända?

Median ser en flodvåg av folk vilka inte väljer rätt i framtiden. Detta kan bli  förlust för de rätta åsikterna, partierna och människorna!

Så usla förlorare det finns i Sverige fast vi inte ens får rösta. Så fastlåsta.

donaldtrumpdonaldtrumpcampaignsacrosshubmk6efgypl

Nu hittade jag en bild där han är fotograferad med vita medelålders män. Det kastades en känga just mot vita män i TV av svenska politiker.  Att Clinton, en kvinna,   förlorade var förstås vita mäns sätt att trampa på kvinnor, ren Trump tramp.

Eftersom varken median eller politikerna förstår varför folk vänder ryggen till grisfarmen kommer de bli väldigt besvikna med tiden. Yrkespolitiker har inte lyssnat på dem de förväntas att representera. De kommer också att bli förbryllade när folket röstar med fötterna.

Så, gratulationer till USA s nya president. Folket har valt.

Och den spydiga tonen i TV fortsätter genom svensk mediefolk, feminister och politiker.  De gratulerar inte. Tänk att  svensk media  inte fick bestämma. I statlig TV går personalen svartklädd, precis som om det vore en begravning.

Hillary Clinton har förlorat andra gången i presidentvalet. Hon har kört demokraterna nära botten.  Både Senaten och Kongressen har republikansk majoritet.cssksttwcaa7r9m

Här är en reaktion Från USA :

http://everykindapeople.blogspot.se/2016/11/thanksgiving-kom-tidigt-i-ar.html

Tillägg 9/12: TV är än på även om jag inte sitter vid.   Jimmie Åkesson: Två dåliga kandidater … folk som inte är med i etablissemanget utan känner sig utanför.   Clinton var ingen fredsälskande.

Jag säger bara Libyen.

http://www.expressen.se/nyheter/mattias-karlsson-sd-om-trumps-framgang/

Årets debatt?

trump-clintons

Trump eller Clinton? I natt tävlar medierna om att smutskasta Trump och blunda för Clinton? Eller har vinden vänt? Kan medierna vara seriösa? Kan kandidaterna det?

En gång i tiden var de båda presidentkandidaterna vänner, gästade varandra och skrattade glatt. Nu är det istappar eller är det bara spel?

De svenska politikerna och medierna har bestämt sig för fru Clinton men de är inte de som får rösta.

Hur som helst, USA s presidentval i medierna är som en TV serie med flera avsnitt. Man stoppar i några personer i ett rum och bandar in både skratt och bu före, ett slags Big Brother. En i taget ramlar deltagarna av. Man vet aldrig vem tar hem spelet. Överraskningarna kan vara många när folket röstar.

Jag gillar tanken att folket kan rösta fram sin ledare.

Det ser ut att ha vänt något. När opinionen vänder och Trump leder i mätningarna vänder också de som försökte förlöjliga honom. Nu står medierna som åsnan mellan två hötappar och stampar. Vad ska vi tycka för att folk ska köpa dagens tidning? Vi kan ju inte överge Hillary Clinton?

Att läsa kampanjsidorna anger tonen för kampanjen. USA eller medtävlaren? Hillary Clinton siktar på att alla ogillar Trump:

Join the official campaign—and help stop Donald Trump!

Medan Trump påstår att USA är på väg till storhet igen:

America is Back I am Your Voice

I am Your Voice?

Kanske har vi underskattat Trump och överskattat Clinton speciellt för att hon är kvinna? Det ser ut som tävlan mellan två kandidater men i verkligheten är det mer, etablissemanget mot en utanför politikergräddan. En som inte ärver tronen utan jobbar sig till den. En som talar till småfolket, inte till de etablerade.  Trump vänder sig till den glömda medelklassen som alltid får betala kalaset. Många pratar om Clintons erfarenhet men det har inte lett till några stordåd precis. Erfarenhet har många sidor, inte bara att man har suttit i den styrande politikermakten.

760

Erfarenhet kan vara svårt att definiera.  Gamla meriter kan bli betungande när man försöker sälja sig.

Det kan bli årets show. Så, även om du inte kan rösta läs hur de försöker sälja sig. Det är ändå årets kampanj!

https://www.hillaryclinton.com/

https://www.donaldjtrump.com/

http://www.dailymail.co.uk/news/article-3809204/Most-snap-polls-Trump-winning-debate-landslide.html