Etikettarkiv: turism

Inte kompatibel med kulturellt arv.

Publicerat av

Kulturellt arv? Får man säga så om mat? Ja, flera turiststäder i Italien börjar tröttna på utländska snabbmatsställen och  pratar i stället om att prioritera sin egen matkultur och begränsa det utländska. Turister skall inte bjudas på kebab utan lokala matvaror. Inhemsk produktion bör gynnas.  Så är det inte i Sverige. På mitt centrum öppnades nyss pizzeria och pastahak nummer två och vi har också två sushirestauranger på en yta som man kan passera på fem minuter. Par andra utländska kedjor har också sina ställen. Inte kan vi leva utan pizza!

Mat som kulturell arv? Är det inte att sätta värdehierarkier som MP säger om svenska kulturella yttringar? Vem försvarar köttbullen och strömmingsflundran framför pizza? Någon?

Venedig är en härlig stad att turista i om man slapp turisterna. 2014 besökte jag Venedig med ett barnbarn och  året efter Florens och Pisa med ett annat barn. Venedig hade då kampanjer om självstyre. Rika Venedig var trött på att skicka skattepengar till fattigare syd. Jag pratade med vår gondoljär om vad han tyckte om det. Han var för självstyre och trodde att staden kunde leva av turistinkomster.

Det fanns gott om turister. De smala gränderna var fulla av kamerabärande människor. Det fanns gott om turister i Florens och Pisa också. Flotta internationella affärer fanns på huvudgatan i Florens. Tiggare hade också hittat till Florens medan Venedig var utan.

Idag är tonen mot turister betydligt svalare. De sliter ut städerna. Ingredienser som kebabställen tränger sig mellan italienska specialiteter.

Florens och Verona har tidigare begränsat etableringen av utländska snabbmatställen. Nu gör Venedig detsamma.  Lokala produkter skall prioriteras. Venedig anser att utländsk snabbmat inte är kompatibel ”med stadens arv”.

Paola Mar, Venedigs turistchef säger: “We want to put the brakes on types of activities which are not compatible with the preservation and development of Venice’s cultural heritage.”

Inte kompatibel med stadens arv.

Säg det i Sverige. Kanske kunde vi tänka i Stockholm:  Inte kompatibel med gamla stans arv. Det finns nog flera alternativ att tillägga. Flera kulturella yttringar man borde bevara utan att bli kallad med fula namn.

Venedig funderar på att sätta ett tak på besökare och låta dem betala mer. 70 000 besökare om dagen, 13 – 15 miljoner i året sliter på stan. Befolkningen är inte längre glada över alla turister. Även skyltar “Tourists go away!!! You are destroying this area!” har hängts på vissa områden. Det är svårt för de fast boende att ha turisterna ständigt inpå sina liv.

Det är bra att någon försvarar det ursprungliga, nationella, det speciella på en plats.  Annas är allt bara en multikulturell soppa, inget att resa till. Heja Venedig. Eller ska man säga pepp pepp nu mera?

Om Venedigresan:

http://blogg.iniskogen.se/2014/06/20/venedi-turism-och-separatister/

Venedig, turism och separatister

Publicerat av

Den ena av sommarens utlandsresor gick till Venedig med ett av barnbarnen. Kyrkor, glass, broar, båtar i stället bussar, nöjet att gå vilse i trånga gränder och en gondoltur var de oundvikliga ingredienserna på resan. Barnet ville åka dit eftersom inga bilar var tillåtna. Vi turistade samtidigt som 60 000 andra, troligen var det ännu fler. Alla möjliga språk och nationaliteter fyllde gatorna. Trångt, trångt och absolut charmigt, speciellt när man lämnade huvudstråken.

Jag skrev tidigare om att folk röstar med plånboken och detta stämde väl i Venedig. Den välmående befolkningen är trötta på korruption, höga skatter, uselt styre, Rom och att supporta den fattigare södra delen av Italien. 20 miljarder av deras skattepengar försvinner till andra, typ Robin Hood skatt, det som vi har också här hemma.

Det finns även kulturella skäl till separatism. 7 av 10 pratar venetian dialekt och har pratat så i tusen år och vill behålla det i sin kultur, i stället några romerska påhitt.

Vad tänker vanligt folk om separatister? Pratade med vår gondoljär som var entusiastisk över möjligheten att Venedig blir ett eget land. Han trodde att skatten blir lägre och pengarna skulle räcka bättre när supporten av den småkriminella södern, korruption och gullandet med herrarna i Rom tog slut. Han var säker på att Venedig klarade sig utmärkt. Turismen skulle försörja dem. De nu så högt beskattade småföretagen skulle blomstra ännu mer när skatten sänktes.

Turismen är omfattande, över 30 miljoner besökare per år, 60 000 per dag – lika mycket som innevånare i Venedigs gamla stan – och däröver kryssningsbåtarna, ca 650/år, större än husen, seglande runt och orsakande tryck på kanalerna. Det har pratats om att denna trafik bör hålla sig från Venedig men sedan kom tanken på inkomster in i bilden igen. Turismen är ekonomin och ekonomin är turismen. Vår gondoljär sa att det är vi turister som får Venedig att leva och att dö.

Slitaget och transporterna för turisternas behov är enormt. Det är en miljöfråga som ortsbefolkningen har svårt att lösa. Inkomst och miljö är inga goda kompisar.

Inte bara Venedig drömmer om en gen stat. Det pågår många försök att skilja sig från moderlandet. I Europa finns Sydtyrolen som har självstyre men vill antingen bli självständig eller ingå åter i Österrike. Åland är redan självstyrande men en del vill ha total självständighet. Skånepartiet vill ha självständig och islamfritt Skåne. Ingermanland har en liten rörelse för självständighet och de har Mannerheim som idol. Transnistrien, utbrytare från Moldavien, vill göra ”en Krim”. Katalonien och Baskien i Spanien vill också frigöra sig. Det välmående Bayern har funderingar om självständighet. Skottland och Nordirland vill lämna Storbritannien. Färöarna är redan självstyrande och Danmark släpper de efter ev. folkomröstning medan Grönlands ekonomi håller dem kvar ett bra tag till i Danmark. Sedan finns röran i gamla Sovjet där minnet är kort och demokratin har alldeles för svaga fötter.

När det stora samhället inte förverkligar sina löften, beskattar en till övermått, åsidosätter majoritetens behov och önskemål, låter undantag bli regel och splittrar samhället till grupperingar med osynliga murar då börjar allt krackelera och samhällskontraktet faller. Det lilla samhället i form av egen stat, kanske bara ett bostadsområde för viss grupp, församling för rättroende eller ny radikal politisk grupp kan då bli ens samhälle i stället det gemensamma stora. Samtidigt som politikerna har idéer om stora multikulturella enheter med överhet långt från folket – som EU eller varför inte Sverige – längtar folket efter trygghet i det igenkända, i sin naturliga grupp som består av dem som pratar samma språk, är födda i samma land, är besläktade och har samma grundläggande värderingar. I många fall är politikerna och folket i otakt. Det kan resultera i konflikter, terror och i värsta fall fullskalig krig. Venedig lär dock rösta om saken och Italien spjärna mot.

Venedig rött.

Tänker du åka till Venedig?

Missa inte en gondoltur men fråga om tid och vart och ta den dyrare, längre varianten så du slipper köa på populäraste – men inte de intressantaste – kanalerna med femtio andra som köar och kan se annat än andra gondoler.

Missa inte Scuola Grande di San Rocco med Tintoretto målningar och ett tak som är bara snäppet under Sixtinska kapellet.

Boka biljett på Internet till Basilika Di san Marco om du inte älskar att stå i kö några timmar. Det är märkligt att folk köar än på gatan för biljetter på Internets tidevarv. Men det är skönt för oss som går förbi och släpps in som bästa VIP.

“The only road to paradise is the one to the international airport.”

Publicerat av

Enligt UD skall vi undvika att resa till eller delar av landet: Rwanda, Afghanistan, Azerbajdzjan, Bahrain, Burkina Fazo, Centralafrikanska Republiken, Burundi, Demokratiska Rep. Kongo, Egypten, Elfenbenskusten, Eritrea, Etiopien, Filippinerna, Georgien, Guinea, Guinea- Bissau, Haiti, Indien (Jammu, Kashmir), Irak, Iran Israel (Gazagräns), Jemen, Kenya, Libyen, Libanon, Mali, Mauretanien, Niger, Nigeria, Pakistan, Palestinska områden Gaza, Ryska federationen Tjetjenien, Ingusjien, Dagestan och Nordossetien, delar av Kaukasus inkl. Elbrus, Senegal, Somalia, Sudan, Sydsudan, Syrien, Tchad, Thailand vissa delar i syd, Tunisien, Turkiet gräns mot Syrien. 

Så vad är – nästan med ett undantag – gemensamt med dessa länder? Har frågat förr men ingen kom på det eller ville inte?

Varför är det så illa i dessa länder? Varför nöjer de inte sig med ett val ibland och håller sedan mun som vi gör här hemma? Tar de politik på blodigt allvar? Är det för mycket vapen i rörelse och de ska användas? Eller pågår det islamiskt religionskrig? Det är något vi kristna klarade av länge sedan och tillät olika varianter av den kristna tron att finnas och nu är tron var och ens ensak, om man inte är en minister förstås.

Är det för enkel förklaring? Är det en oundviklig utveckling i alla länder, så även i de muslimska länderna? Hur slutar det? Hur som helst, att strypa vapentillgången kunde underlätta för fred men krig är ju lönsamt för vapentillverkarna, militären, byggbranschen, investerarna, ja, alla de som inte drabbas av krig personligen och behöver trängas i ett flyktingläger.

27sept. är det FN s Världsturismdagen

Rubrik från en libyes, artikel i economist

Pyramider från Wikimedia Commons..

Flyktingläger Hatay för syrier.

Dansen för turister

Publicerat av

Man kan säga mycket om Marcos men han hade viljan att skydda isolerade stammar. Han var intresserad av folkets kultur. När vi var på Filippinerna på -70talets slut hade man nyss upptäckt en isolerad stam. Han la genast förbud för besök på platsen för andra än upptäckaren. En utställning visades på flygplatsen i stället. Jag vet inte hur det gick sedan med denna folkspillra som inte haft kontakt med yttervärlden på sin livstid. Marcos i sin tur blev störtad och pressen använde många parametrar om hans frus skor och klänningar.

Vi besökte Banaue, då en isolerad plats dit man åkte en lång farofylld bilväg då chauffören stannade bilen vid de värsta kurvorna  eller när vägen rymde bara en bil, knappt det och bad till heliga Maria. Små helgonbilder och kors var utsatta vid vägen. Hotellet hade kanske tio rum. De på platsen bosatta ifugaos hade av fri vilja eller behov av medel en dansföreställning för oss turister. Dock hade hotellet ordnat blusar för damerna som vanligen var barbröstade. Nu är Banaues risterasser mer lättillgängliga, flyget går, hotell ha byggts, besökare har ökat och livet förändrats för ifugaos antar jag.

En annan gång hade vi turen att träffa en historiker som hade kontakt med en stam utan kontakt med yttervärlden någonstans vid gyllene triangeln. Efter två dagars diskussion stärkt av mina historiekunskaper – och bra betalt – tog han oss dit med förmaningar att inte fotografera eller krama om folk. Vi åkte buss och sedan båt en dag. Guiden förklarade att byn hade nått bronsåldern ungefär. Han brukade besöka byn en gång i året. Senare när jag läste en viss kurs i universitet kunde jag förstå mer av historien med denna by. De var nämligen kristna. Någon missionär utsänd av påven hade irrat sig till byn på 1800 talet, dött där och byn hade fortsatt den kristna traditionen med kyrkogång varje söndag och nu ganska så förvanskade böner på latin och några psalmer.  De visade oss graven efter den store mannen. Prästen utbildade den nästa genom att memorera det han kunde.

Detta var en liten sensation. Kursens lärare ville veta vart byn låg och han ville kontakta påven men jag var ointresserad. Inte min sak att låta mediafolket övermanna byn vilket säkert hade hänt.

Hur har folk rätt att leva? Är det av ren välmening att dra de människor som lever isolerade eller gammalmodigt till civilisationen? (Det händer just nu i Tibet där nomader tvingas lämna sin tillvaro.) Eller ska vi låta dem visa sig för turister med danser eller bli tittade lik apor i en bur?  Hur bevarar vi de rester av människor som än lever isolerade eller blir de ett litet hörn i något museum? Är inte det bästa att göra som den hatade Marcos, säga stopp och låta folk närma sig oss och det vi kallar civilisation, om och när de vill?

bild: ifugaos dansar för turister.