Man kan säga mycket om Marcos men han hade viljan att skydda isolerade stammar. Han var intresserad av folkets kultur. När vi var på Filippinerna på -70talets slut hade man nyss upptäckt en isolerad stam. Han la genast förbud för besök på platsen för andra än upptäckaren. En utställning visades på flygplatsen i stället. Jag vet inte hur det gick sedan med denna folkspillra som inte haft kontakt med yttervärlden på sin livstid. Marcos i sin tur blev störtad och pressen använde många parametrar om hans frus skor och klänningar.
Vi besökte Banaue, då en isolerad plats dit man åkte en lång farofylld bilväg då chauffören stannade bilen vid de värsta kurvorna eller när vägen rymde bara en bil, knappt det och bad till heliga Maria. Små helgonbilder och kors var utsatta vid vägen. Hotellet hade kanske tio rum. De på platsen bosatta ifugaos hade av fri vilja eller behov av medel en dansföreställning för oss turister. Dock hade hotellet ordnat blusar för damerna som vanligen var barbröstade. Nu är Banaues risterasser mer lättillgängliga, flyget går, hotell ha byggts, besökare har ökat och livet förändrats för ifugaos antar jag.
En annan gång hade vi turen att träffa en historiker som hade kontakt med en stam utan kontakt med yttervärlden någonstans vid gyllene triangeln. Efter två dagars diskussion stärkt av mina historiekunskaper – och bra betalt – tog han oss dit med förmaningar att inte fotografera eller krama om folk. Vi åkte buss och sedan båt en dag. Guiden förklarade att byn hade nått bronsåldern ungefär. Han brukade besöka byn en gång i året. Senare när jag läste en viss kurs i universitet kunde jag förstå mer av historien med denna by. De var nämligen kristna. Någon missionär utsänd av påven hade irrat sig till byn på 1800 talet, dött där och byn hade fortsatt den kristna traditionen med kyrkogång varje söndag och nu ganska så förvanskade böner på latin och några psalmer. De visade oss graven efter den store mannen. Prästen utbildade den nästa genom att memorera det han kunde.
Detta var en liten sensation. Kursens lärare ville veta vart byn låg och han ville kontakta påven men jag var ointresserad. Inte min sak att låta mediafolket övermanna byn vilket säkert hade hänt.
Hur har folk rätt att leva? Är det av ren välmening att dra de människor som lever isolerade eller gammalmodigt till civilisationen? (Det händer just nu i Tibet där nomader tvingas lämna sin tillvaro.) Eller ska vi låta dem visa sig för turister med danser eller bli tittade lik apor i en bur? Hur bevarar vi de rester av människor som än lever isolerade eller blir de ett litet hörn i något museum? Är inte det bästa att göra som den hatade Marcos, säga stopp och låta folk närma sig oss och det vi kallar civilisation, om och när de vill?
bild: ifugaos dansar för turister.