Tiden som passerar kommer inte åter, så vänta inte.

Det är höst. Den första höstförkylningen kom två dagar efter första gymbesöket. Har hållit paus och bara gått terräng under sommaren och lite övningar hemma. Vem vill träna inomhus när det är fint väder? Inte jag, som har begränsat antal timmar i veckan (2 timmar varannan och 6 varannan vecka) att använda som jag vill, tiden då avlösningen kommer och tar hand om min sambo.

Vad skulle du göra om du hade två timmar i veckan att bestämma över?

Träningen kändes riktigt bra. La upp någon typ av system vad jag tränar på de olika tiderna. Kanske skulle jag boka en tid med personlig tränare igen, han som  gjorde ett program inför Kilimanjaro bestigningen? Jag har haft visst motstånd för att åter börja träna. Jag vet i princip att jag måste och hur jag bör lägga upp träningen men sedan slår lättjan till igen hand i hand med tidsbristen.

Nu fick jag avstå en vecka direkt för näsan rann och jag vill ogärna smitta andra. Det blev promenader i stället. I skogen smittar man ingen. Det är tomt. Någonstans läste jag att detta med förkylning är typiskt när man börjar träna.

Skogen är än vacker. Det märks av skuggorna att solen inte ligger högt längre. Mörkret är antågande.

Jag läste om Lois Pryce som åkte på sin motorcykel från Alaska till Argentina, runt Iran, och mer… Hon skriver klokt: The truth is you will never be ready and the only way to get ready for an adventure is to have one.

Så sant. Många väntar och väntar på bättre tillfälle för att förverkliga små och stora drömmar. Sedan, när… En dag går det inte längre. Ålder kan vi inte backa.  Situationen i världen kan också sätta stopp. Sjukdom, arbetslöshet, kärlek, plikter… det finns en del som kullkastar ens planer. Jag har också låtit saker bli ogjort eftersom jag trodde på det magiska sedan.

Det blev bara en kort vandring i år, med ett barnbarn. Tiden räckte inte till mer. Men jag planerar att vandra nästa vår, sommar. Långt. Länge. Det kräver en del träning. Hur blir man av med latmasken som ibland angriper en? Det kan vara så skönt att bara slappa!

Vänta inte för länge med dina drömmar. Tiden som passerar kommer inte åter.

Bild på slöa Nisse från Linda. Nisse kan verkligen bara slappa.

Fatwa mot katter och förbud mot hundar.

host-15

Jag såg igår en kvinna med hund. Vi möttes ute på en trappa och jag vek till sidan för att släppa dem förbi.  Vilken ras? Vet jag inte, är helt ute med hundraser. Det var en liten brun hund. Men kvinnan i ca 35 års ålder hade kännetecken muslim. Lång svart kappa. Två sjalar, en svart tätt kring huvudet syntes under den mörkbruna andra sjalen. Svarta handskar och skor. Men hon hade en liten hund och kärleken mellan dem var så uppenbar. Hunden kom lite efter i trappan och hon vände sig mot den, log, sa något och väntade lite. Hon log också mot mig och tackade för att jag lät dem passera på den smala trappan.(Obs.Hunden i bilden är en annan hund)

På något sätt väckte hon hopp, dock bara lite, om integration, assimilering, ta efter svenskt liv och allt det där jag förväntar mig att de som ska leva här godtar.

Livet, där även hundar kan ingå. Kanske kan hon kasta sjalarna och den långa svarta kappan en dag och känna vinden blåsa i håret?

Hundar hör inte till muslimsk rättroget leverne. Islam förbjuder muslimer att ha hundar, och straffet för detta är att man förlorar en eller två andel från sina goda gärningar varje dag. Men man kan ha en hund för att vakta boskap, sin skörd, till jakt och kanske som vakthund om inga andra lösningar finns. (Du som vill veta mer får söka efter på Internet.)

ISIS issue fatwa against CATS credit: Twitter

Men katter har varit populärt i jihadisternas bilder, de som söker efter kvinnor villiga att flytta till Daesh område och bli jihadistfruar. Att kela med en liten katt visar ju hur känslosam och öm man är, inte någon mördare.  Men nu är det slut med det? Daesh i Mosul har utfärdat fatwa mot katter eftersom katter är mot deras vision, ideologi och övertygelse. Katter skall inte vara inne i bostäder och inte matas.

Ideologi hotad av en kissemiss? Det är nästan humor om det inte vore så tragiskt.

Daesh söker efter det rena reglerade livet där varje sak är lagbundet, så folk vet var är rätt och riktigt enligt deras tolkning av Koranen. Det liknar onekligen nazismen eller kommunismen. De som inte är rättrogna muslimer på ett Daeshområde mister livet eller betalar på annat sätt, som extra skatt, fångenskap, som kristen kvinna inlåsning till ett liv som  ständigt våldtagen…

Vi har förmåner för dessa ”svenska” jihadister så de orkar ett varv till att mörda, trakassera kristna, förtrycka kvinnor eller till och med forma rättrogna regler för husdjur. Vi börjar bli kända på vår naivitet.

Varför skäms inte Regeringen?

Kattbilden från Twitter genom metro.uk.

Katter och gamlingar hör inte ihop?

Jag vill gärna ha en katt. Nu när vi ändå är så stillastående pensionärer finns det tid och plats för en katt. Så jag surfade runt till katthem i närheten. En övergiven kisse är precis det vi söker. Vi som känner oss lite övergivna själva kan nog förstå kattens känslor. 

Men – vi är för gamla. Vi måste ha en ansvarsförbindelse av någon yngre om vi vill ha en hemlös katt från katthem.

…måste en person som har fyllt 65 välja en katt som är 6 år eller äldre. OM det finns en närstående person som kan tänka sig att skriva på en ansvarsförbindelse där man försäkrar att man tar över ansvaret för katten ifall den äldre personen inte längre kan ta hand om den, kan dock köp av yngre katt diskuteras. Person som skriver på ansvarsförbindelse krävs alltid, oavsett kattens ålder, då köparen är 70 eller äldre.

Hm.  Det händer nog att man placerar barn i andra hem med sämre koll än en katt från ett katthem. Är vi äldre verkligen  liksom odugliga?

Nyss såg vi i TV en gammal man, över 90, som inte fick plats i servicehuset för sig och sin sjuka fru för han var för pigg och ansågs väl kunna ta hand om frugan. Idag propsas på att vi arbetar till 67, helst 70 är och den förväntade livslängden är 82 -83 år vilket är bland de högsta i världen, andelen pigga 100åringar ökar och då är man vid 70 diskvalificerad för en katt genom ett katthem.

Jag var inte anförtrodd att ta hand om en katt men får ta hand om mig själv, ibland 5 barnbarn, dotterns hund och min minnessvaga gubbe. Det sistnämnda var den ansvarige äldreomsorgshandläggaren helt övertygad om vid hembesök. Kommunen dvs. ekonomin var till och med glad när jag inte krävde någon boendeplats som kostar skjortan om dagen och ändå hängs snart ut i massmedia som värre än fängelsevistelse.  Att ta hand om en dement person är inte så enkelt som politikerna tror – och en del riskkapitalister anser. Så jag behåller ansvaret över min gubbe.  Har också fixat flygbiljetter för en barnvaktsvecka, 5 ungar var det. Men en övergiven katt kan jag inte ha utan att någon yngre tar ansvaret.

Det är otillåtet att åldersdiskriminera utom i vissa speciella fall som anges i andra lagar lik åldern att få rösta eller att köpa alkohol. Men övrigt kan man inte diskriminera bara för att någon är 70 år. Särbehandling finns förstås på olika vis från att man prioriterar vissa grupper framför andra till att man smiter snyggt undan så ingen kommer på diskrimineringen. På något sätt förstår jag katthemmets regler och deras tanke för kattens väl, men är det OK? Vem garanterar att en yngre ser mer till kattens behov? Det finns ju gott om övergivna katter.

Jag tappade lite lusten att skaffa en katt. I alla fall skall vi först ta en funderade om vår orimligt höga ålder. Men om en hemlös katt smiter in genom dörren kastar vi inte ut den. Kanske ska jag ställa upp ett fönster också?

Äldrevården är nog sämre än livet för en älskad huskatt. Det händer att hjälpmedel, medicin och matvaror för de gamla lätt dras in när andra utgifter är mer angelägna. Ibland är det svårt att förstå prioriteringen när de gamla skuffas undan och nykomlingar tar plats. Det är oundvikligt i den kommunala budgeten att grupper ställs mot varandra när resurserna inte är obegränsade. De äldre som inte är vana att kasta sig över Twitter och väcka debatt skjuts lätt undan.

Nyss läste jag om en gris vars ägare kommenderades skaffa honom sällskap, om inte skulle myndigheterna ingripa. Grisen kände sig ensam. Många gamla människor är tämligen ensamma. När beordras någon att ordna dem sällskap? Men inte en katt förstås…

Skor och hund – lite katt också

Får jag presentera en ny liten medlem i släkten: August, en hundvalp. Han är bedårande och hela Tegnerlundens älskling. Det sägs ju att hunden är människans bästa vän, men det är förstås hundägare som påstår det. Kattmänniskorna kan ha en annan åsikt. Har hundarna och hundägarna ökat? Jag tycker det är mer och mer hundar i parken. I Kina har de visst ransonering på vissa ställen. Man får bara ha en sällskapshund.

foto: Marie

Hundar tuggar saker. Om den ens gör ett försök på skorna … då blir det nog skamvrån.

För rättvisans skull får Nisse vara med. Nisse än en snäll, lite blyg katt. Han har haft en svår barndom. Märkligt kanske, men  den första tiden i livet gör påverkan även på en katt som är svår att få bort hur än man kompenserar senare. Kan det vara likadant med människor?

Själv har jag  inga djur för närvarande, bara elaka vita flugor som åt upp smultronplantorna.