Tiden som passerar kommer inte åter, så vänta inte.

Det är höst. Den första höstförkylningen kom två dagar efter första gymbesöket. Har hållit paus och bara gått terräng under sommaren och lite övningar hemma. Vem vill träna inomhus när det är fint väder? Inte jag, som har begränsat antal timmar i veckan (2 timmar varannan och 6 varannan vecka) att använda som jag vill, tiden då avlösningen kommer och tar hand om min sambo.

Vad skulle du göra om du hade två timmar i veckan att bestämma över?

Träningen kändes riktigt bra. La upp någon typ av system vad jag tränar på de olika tiderna. Kanske skulle jag boka en tid med personlig tränare igen, han som  gjorde ett program inför Kilimanjaro bestigningen? Jag har haft visst motstånd för att åter börja träna. Jag vet i princip att jag måste och hur jag bör lägga upp träningen men sedan slår lättjan till igen hand i hand med tidsbristen.

Nu fick jag avstå en vecka direkt för näsan rann och jag vill ogärna smitta andra. Det blev promenader i stället. I skogen smittar man ingen. Det är tomt. Någonstans läste jag att detta med förkylning är typiskt när man börjar träna.

Skogen är än vacker. Det märks av skuggorna att solen inte ligger högt längre. Mörkret är antågande.

Jag läste om Lois Pryce som åkte på sin motorcykel från Alaska till Argentina, runt Iran, och mer… Hon skriver klokt: The truth is you will never be ready and the only way to get ready for an adventure is to have one. http://www.loisontheloose.com/

Så sant. Många väntar och väntar på bättre tillfälle för att förverkliga små och stora drömmar. Sedan, när… En dag går det inte längre. Ålder kan vi inte backa.  Situationen i världen kan också sätta stopp. Sjukdom, arbetslöshet, kärlek, plikter… det finns en del som kullkastar ens planer. Jag har också låtit saker bli ogjort eftersom jag trodde på det magiska sedan.

Det blev bara en kort vandring i år, med ett barnbarn. Tiden räckte inte till mer. Men jag planerar att vandra nästa vår, sommar. Långt. Länge. Det kräver en del träning. Hur blir man av med latmasken som ibland angriper en? Det kan vara så skönt att bara slappa!

Vänta inte för länge med dina drömmar. Tiden som passerar kommer inte åter.

Mer om kvinnor som gjorde vad de önskade, även med livet som insats:

http://www.telegraph.co.uk/travel/galleries/amelia-earhart-and-other-great-female-adventurers/

Bild på slöa Nisse från Linda. Nisse kan verkligen bara slappa.

I väntan på kollaps eller bara höst?

Jag har alltid tyckt om hösten. Löven som faller. Man ser trädens former.  Det gröna i naturen dör sakta. Allting omvandlar sig till enklare,  tommare tillstånd. Precis som i livet sker förändringar i naturen, ett slut för sommaren, den varma och ljusa, den unga och hoppningsfulla.

Sommaren är nästan för mycket. Sådan grönska! Överflöd. Det ska hända så mycket på sommaren. Hela årets välmående skall fyllas på under semestern. Vi ska umgås, vara lyckliga. Göra det vi inte hinner under arbetsveckorna.  För många kan hösten bli en befrielse. Livet faller i sin lunk, arbete, helg, det normala tillståndet.

Kanske min förtjusning över hösten beror på de sex stora lönnträd vid huset där jag bodde som barn. Deras fallande löv på hösten gav en lekplats. Under löven bidade våren sin tid med tussilago och nytt gräs. När jag besökte min hemstad långt senare var träden fällda för en parkeringsplats. Naturen trängdes undan.

Kan man prata om hösten och döden även för samhällen? Efter en blomstringstid faller det gamla och något nytt tar över? Hur märks samhällsförändringar eller är omställningar så saktgående att man inte märker innan dörren till det gamla slår igen? Vi har sett sådana förvandlingar under historiens gång. Stater faller och bildas om. Kulturer går under och begravs i sanden. Länder överfölls av andra folkslag och allt kullkastas. Något nytt kommer från spillrorna. Romarriket tar man oftast som exempel men det brittiska imperiets fall är en mera nutida lugnare utveckling. Eller Kina från kejsardöme till kommunistiskt samhälle. Eller omvandlingen av Europa efter första världskriget.  Jag tänkte också på Afghanistan, ”befriad”  med katastrofalt resultat. Eller det kaos som råder i Libyen. Diktator avsatt. Demokratin uteblir.  Landet håller på att gå under. Samma i Irak.  I stället intvingad demokrati fick man flera grupper som krigar mot varandra. Syrien idag är den ultimata skådeplatsen för människans dumhet.

Jag tvivlar på att de sinsemellan stridande människorna vet längre vad som var orsak, verkan och målet. Barbariet har tagit över.

Hur går det för EU, för oss? Det finns många som spår Europas kulturella undergång som utvecklingen nu är, med invandring från områden med medeltida tro, från länder vilka inte ha kunnat åstadkomma varken välstånd, demokrati eller fred i sina riken.

Jag fastnade på Roosh Valizadeh. Bry dig inte nu om personen utan läs hans domedagsprofetia. Så som Roms rike gick under kommer vår civilisation också att upphöra. Det finns flera analyser om Roms undergång. Själv fastnade jag på brist på pengar, oviljan att vara soldat och uteblivna löner för dem, stora lantbruk, utarmad jord och då långt till mat. Arbetslösa som samlades i städer och fick ”fattigunderstöd”. Tryck utifrån. Invandrare som tilläts bosätta sig i landet tog över till sist. Usla ledare däröver. Finns det likheter? Roosh Valizadeh:

Nature doesn’t care about your egalitarian laws or your superior IQ. It cares about reproduction and power, and what the barbarians lack in intelligence, they make up for in life energy. We are the anomalies, we are the mistakes, and unless we re-discover the ways of family, tradition, and God, we must be ready to accept the inevitable end that it was us who become so weak as a people that we didn’t even bother having a gate, and that all the barbarians had to do was walk right in.

http://www.returnofkings.com/125620/the-barbarians-will-solve-your-sterile-existence

Hur känns det? Inte är vi européer några överlevare i nästa kaos misstänker jag.

Alldeles nyss samlades det spanska folket för sorgemanifestationer på grund av islamisk terrorattack som dödade 14 personer varav en treårig pojke och skadade över 100 personer. Men tidigare i år samlades spanjorer för att demonstrera för öppnare gränser och fler invandrare.  Är dessa demonstranter samma personer? Gränserna i Europa är ju öppna utom i Ungern, Slovenien och Polen vilka inte vill ha specifikt muslimska invandrare alls trots att EU lagför dem och hotar med sanktioner.

Får ett land bestämma över sin egen gräns och egen befolkning? Kan vi sortera folk enligt religion? Kan vi sortera folk på gränsen enligt deras inställning till demokrati och jämlikhet som vi så omhuldar – i alla fall i ord? Kan vi ens ställa den frågan?

Ett land utan gränser är inget land. Visst vore det en underbar tanke om hela jorden saknade gränser och vi bosatte oss vart vi ville? Ett slags lyckad Babels torn? Men den gränslösa världen är bara en illusion. Brist på pengar kan kollapsa ett land, en värld, även EU och snabbt. En nation bygger på ett kontrakt, konsensus, mellan befolkning och ledare. Medborgare förbinder sig ordlöst att hålla landet i gång och betala skatt för välfärd och skydd. De som har makten uppfyller folkets vilja. I den bästa av världar alltså.

Det går inte att ha kontrakt med hela världen när det inte ens fungerar i ett land som Sverige. När det brister, faller samhället, sakta ihop eller i en explosiv händelse.

Vi kan inte backa åt det förflutna när framtiden tränger sig på. Vi kan bara tackla det eller blunda och  låta allt hända. Vi sitter på brinken och politikerna lugnar oss: allt är förträffligt, det finns inget att oroa sig för. Var bara lika naiva som vi så ordnar allt sig. Din oro är bara en tillfällig bris. Övergångsperiod som någon sa, men till vad?

Hösten är i alla fall åter vacker.

När jag skriver detta informerar tidningar om oss dagens terrorhot.  Säpo får vetskap om misstänkta terrorhot ungefär varannan dag. Terrorexperten Hans Brun säger till Aftonbladet:
Det kommer in både hot och underrättelsematerial rutinmässigt, jag tycker det är viktigt att  man sätter proportion på det hela.

Läs:

http://www.bbc.com/future/story/20170418-how-western-civilisation-could-collapse

 

 

Att bo och eller inte bo är en fråga.

IMG_4838Hösten är på upphällning. Snart finns inga blad kvar i träden. Kylan smyger sakta på. Den trista mörka tiden är här tills julens ljus börjar tindra. Kanske Samhället har också nått sin höst? När jag går genom centrum ser jag flera tecken till det. Sönderslagna fönster efter senaste rånet. Tiggare. Skräp. Tomma affärslokaler. Vakter som cirkulerar. Gamlingar som rotar i soprummet. Zombier med sina telefoner är också en märklig tidsbild.

Min kommun som har varit välmående med visst budgetöverskott trots skattesänkning är inte det längre. Senaste bokslut visar bara nedgång. Andel arbetslösa socialbidragsberoende stiger. Skolorna kämpar i uppförsbacke med icke svensktalande barn och brist på behöriga lärare. Daghem är fulla. Äldre som vill till ett äldreboende köar. Jakten på bostäder till flyktingar pågår. Tiggare sitter på torget och snart kommer kylan så de godhjärtade har ställt krav för överlåtande av campingen till dem. Det byggs, men bara bostadsrätter och villor nu och de räcker inte till trots höga priser. Många är trångbodda. Stora familjer gnäller om att kommunen inte bygger billiga tiorumslägenheter eller ger dem en villa. Sjukhuset i närheten går på knäna på grund av ökad befolkning – kanske brist på vettig planering också? – men pressas på ytterligare genom att lokalernas ägare spanar efter avdelningar för att hyra till Migrationsverket i stället vården.

Att bo och eller inte bo är en fråga. Kanske den största idag? Nästan dagligen läser vi om så kallade flyktingar som sitter i en buss och vägrar gå ut till det boende vi lyckats ordna för dem. Det var fel boende på fel plats. De är upprörda över skogen, att de måste gå 20 minuter till bussen och skolan. Där kan man inte bo. Hur kan de redan bosatta stå ut där? Vad har Migrationsverket gjort i sådana tillfällen? Skickat medlare som försöker beveka gnällspikarna att kliva ur och acceptera boendet för stunden.

Reinfeldt påstod att det finns gott om plats i Sverige. Han hade flugit över de ändlösa skogarna och såg i sin inre syn flyktingarna befolka tomrummet. Han borde ha åkt själv till Dalarna och talat om sin vision med de inflyttade. Glädjen och nyttan av skogen. Kanske kunde flyktingarna plocka bär nästa höst i stället importerade thailändare?
Inte? Jag har försörjt min familj en hel höst med bärplockning och jag hade inte ens en bil.

IMG_4853Flertal av oss svenskar vill gärna ha träd i närheten. En park höjer genast bostadspriset. Även om få av tätortsbor går till skogen och barnen inte längre är vana med utelivet så finns en inre längtan till hembygdens landskap. Hembygden för släkten bakåt var ofta glesbygd, byar som dog medan de yngre flyttade till staden. Glesbygd där Staten nu klämmer in invandrare i de byggnader svenskarna fick överge och kommunen slog igen eftersom det inte fanns arbete att försörja sig med.
Varför skulle de nyinkomna trivas där när svenskarna är utkörda till arbetslivet annanstans? Blir det tillåtet för invandrare att leva där och lyfta bidrag när det inte var acceptabelt för svenskarna? Kan de vara för många nu när vi måste ta tillvara de utdöende byarna, stängda skolorna, varje nedlagd vårdhem och de stugor där svenskarna gärna vill semestra i och betala för det?

Vad är planen? Finns det inget plan än för det som kostar miljarder?

Jag är också en av dem som flyttade. Jag ville inte bo som arbetslös i en liten by där den sociala kontrollen och skvallret gick om oss som bröt det acceptabla mönstret. Dit ingick inte en skild kvinna med tre barn vars före detta var till och med kommunpolitiker. Ingår de muslimska invandrare i bygemenskapen nu? Låt mig tvivla. Men innan flytten kom pendlade jag till staden. Hur kunde jag stå ut med 3 timmar i bussen varje dag när de nyinkomna inte orkar gå 20 minuter?

054Det bästa där var dock skogen. Det saknar jag. Den skogen som finns nära mig kan inte jämföras med gammelskog i Norrland.

Det är inte enkelt att flytta från ett ökenland till en skog, från en storstad till rena landet. Men den som flyr för sitt liv sitter inte i bussen och gnäller. Den är glad över att inget hotar en till livet, mat finns varje dag och vatten rinner från kranen samt barnen får gå till skolan. Den som kommer från Kobane välsignar landet. Den som flyttar från Libanons flyktingläger borde gråta av glädje.

kobaneMIDEAST+LEBANON

Det uppstår en fråga: vem är flykting och vem är bara kverulant welfare shopper? Man flyr inte genom halva världen till Sverige, man flyr till närområdet. Man flyttar planerat från Afghanistan, Irak, Syrien, Somalia… till något man tror är bättre, som Sverige och Tyskland. De är immigranter, inga asylsökanden oavsett hur jävlig resan var. Skall vi ta hand om för många immigranter så att vi inte kan ta hand om flyktingar som finns i läger utan någon hopp? Skall den som flyttar in frivilligt inte klara sig själva?

När kommer någon kasta ut oss från våra hem och vi får bo i någon gymnastiksal, ödegård eller tält och skylla oss själva att vi blev ockuperade utan ett skott?

Vi behöver verkligen fler som ropar högt och frågar: vad är syftet och planen för oss och de som kommer?
https://www.gp.se/nyheter/sverige/1.2879166-experten-de-vill-ha-trygghet

http://www.dn.se/nyheter/sverige/flyktingar-overnattar-pa-migrationsverket/

 

 

November

November är tiden mellan hösten och vintern. En grå månad. Löven är nästan fallna och spridda för vinden. Färgerna i naturen intar en gråbrun vinterdräkt. Solen går ner innan vi hinner avsluta dagens arbete. Ibland har den kvar något av sommarens lyster. Träden ser ut som om våren vore på väg. Men bara en stund, sedan slocknar färgerna och illusionen var just en illusion.

En morgon är det frost, ett annat regn. En natt faller snön i tjocka vita flingor och ger träden ett täcke som glittrar i soluppgången. På eftermiddagen är allt ett minne blott. Värmen och regnet smälter vinterns försök. Nästa morgon är det minusgrader och gatorna är glashala.

Det är inte en höst, men inte heller en vinter. Vi står mitt i en brytningstid, osäkra om hur naturen har bestämt sitt varande. Det kanske är så även med oss? En tid har förflutit från sommarens slut då allt det nya började, skolan, arbetet efter semestern och många löften om motion har kommit igång eller övergetts. Nu är det stiltje innan vi väntar på julen.

Men är det inte skönt med mörka kvällar? Det är läge att läsa en god bok eller se en film som man aldrig hann se på bio. Släppa mobilen och sticka strumpor. Laga långkok på en söndag. Steka äpplen med smör och honung.

Eller se en konstutställning, helst något du inte brukar se. Gå på operan om du gillar bara skval och pop. Se en dansföreställning ifall dansa är något du aldrig skulle göra. Rör om tankegångarna lite. Överraska hjärnan och sinnet.

Filosofera om livets mening är perfekt sysselsättning för dunkla kvällar, lösa de stora frågorna som att varför finns vi? Vad är vår uppgift på jorden? Finns du? I så fall för vems skull och för vilket syfte? För din egen kanske och med fullt ansvar för dig och en del för dem som står dig nära? Kanske mer – för din del av världen?

Eller, skall vi gå i ide?

Snart närmar sig den stora helgen med massor av roliga saker att göra. Ljusen, julbaket, köp av julklappar, pynta huset, tänka på våra närmaste och dem långt borta, sprida glädje… så vi behöver en paus innan jäktet. Ta det!

Bilder: innan löven föll.