Vart hör du till i genusdjungeln lilla barn?

Barnbarnet 11 år kom hem från musikskolan med en annons om läger för flickor.

Popkollos verksamhet riktar sig till tjejer och till dig som definierar dig som tjej, transperson, intergender, icke-binär, gender queer eller inte alls. Rekommenderad ålder är 12–16 år men om du är lite äldre eller yngre och vill delta så kan du söka ändå.

Sedan stod det att man inte behövde spela något instrument.

Skall 12 år gamla flickor identifiera sig  som någonting annat än en tjej? Skall tolvåringar vara transpersoner eller icke- binära? Jag fick slå upp det sista, kände mig osäker på definitionen.  Yngre än tolv? Skall barn verkligen leka med sexuella identitetstermer när de går på popkollo? Innan de ens är 15 år,  ålder de anses vara ”sexmogna”?

Eller ville lägret bara vara lite hipp och inne?

Det diskuteras och skrivs väldigt mycket om  genus idag och valfrihet att välja vart man hör till. Måste allt handla om kön, sexualitet eller problem med könsidentitet? Måste man försöka vara inne i HBTQ världen, feministerna och alla som sysslar med  försök att ändra vår biologi redan som tolvåring eller yngre? Kan inte barn vara barn och spela musik ändå?

Annonsen åkte i papperskorgen. Sedan lyfte jag den tillbaka för att modern till barnet skulle få lite adrenalinpåslag efter en lång, tröttsam flygresa.

Jag har varit barnvakt medan modern var på konferens. Ja, sjukvården vidareutbildar fortfarande på hög nivå om ni undrade på det.

Nej, jag lägger ingen länk. Popkollo för flickor med olika könsidentitet är inte så sällsynta som man tror. Feministvärlden sysslar med kön, allt skall vara på deras villkor. Speciella toaletter för speciella könsidentiteter, omklädningsrum, dyra HBTQ certifieringar för skolor, bibliotek, feminism i utbildning oavsett ämne, barn genom Landstinget … Det är lönsam verksamhet, mycket av forskarmedlen går till feministändamål. Och så klart ska vi hata vita män. Fru Clinton ropade nyss att framtiden hör till kvinnor. Jag vill att framtiden hör till oss alla, även om vissa länders kvinnor behöver mer framtid än vi svenska.

Finns framtiden eller har vi passerat det? När börjar framtiden och när slutar nuet?

Men varför får allt detta mixtrande med könsidentitet mig att tänka på den Viktorianska tiden då stolsben kläddes med tyg mer än  fri utveckling av personlighet och den sexuella identiteten?

Även på min ungdomstid funderade vi över sex och att vara man, kvinna, homosexuell och lesbisk. Någon var lite av allting.  Och generationen före oss var riktiga feminister som började arbeta lik män och utbildade sig i stort till allt.  Men i musikskolan var vi musikanter och på kollo barn.

Är jag helt ute? Förmodligen. Det viktigaste är att hitta en rätt könsidentitet åt sig. Ibland undrar jag varför det finns så många som  grubblar över den saken när verkligheten är ganska tydlig. Är det ett försök att ha makt över  sin biologi, ha valfrihet i allt eller bara en förvirrad tid som snart avklingar?

Bild på blåsippor i stället barn. Det är ju vår snart.

It’s a Man’s Man’s Man’s World?

Hur mår kvinnorna i världen? Det skrivs en del om svenska kvinnors stressiga liv, sjukskrivningar, ojämlikhet, ansvar i hemmet medan i verkligheten lever kvinnor i Sverige lyxliv i jämförelse med en stor del av världens kvinnor.  Hur familjer har det och hur de ska ha det skiljer sig i också i världen. Vi strävar efter det perfekta lika livet medan kvinnor/flickor i Pakistan, för att ta ett exempel, drömmer om att gå i skolan. Här är delat barnbidrag i jämlikhetens namn utöver öronmärkta dagar för barnens vård en stor fråga medan kvinnor i Afghanistan hoppas att slippa dö vid förlossning.

Såg nyss i TV att det gamla hemmafruidealet är det eftersträvansvärda livet i tsar Putins Ryssland. Den lyckliga vackra hemmafrun tar hand om barnen och marktjänsten och håller sig i trim medan maken arbetar i männens värld. Den heliga familjen har uppstått med starkt stöd av kyrkan som upplever en renässans och de andra, läs homosexuella, gör sig bäst att hålla tyst. Det påminde mig om en bekant familj vi kände i min barndom där den fina familjens son hade förmåtts att gifta sig och bli ”vanlig”. Men familjelyckan uteblev trots ett barn, hus och pengar. I Sverige gnäller vi på pappor som inte är hemma hos de späda barnen och kvinnor som inte är ute och arbetar ihop nog med pension utan har deltidsarbete för barnens skull. Det är verkligen upp och nervända världen där barns behov får sällan plats då föräldrarnas ideal = läs politikernas och de som gapar mest, är i förgrunden oavsett land. Finns det ingen mittenfåra?

Om man ser på världen och kvinnornas liv är det inte munter läsning även om det sker en saktgående förbättring. Samtidigt utvecklas vissa länder bakåt ur kvinnosynpunkt.  I Egypten gick det rent sagt åt helvete för kvinnorna. Den revolutionära våren i Egypten slutade med värre förhållanden för kvinnor än före revolutionen, om vi nu kan kalla regeringsbytet så. Det blev en bitande vinter. Egypten är den sämsta platsen för kvinnor att leva i Mellanöstern även om skillnaderna inte lär vara stora till de andra länderna i botten. Sexuella trakasserier, trafficking och även våldtäkter är vardagsmat. 91 % av kvinnorna ä r könsstympade. 63 % är illitterära och risken är att den gruppen inte minskar eftersom landet i verkligheten styrs av de muslimska sedvänjorna. Som muslimsk kvinna kan du inte gifta dig med vem du vill och kvinnan är under ”beskydd” av sin make eller manlig släkting. Det innebär begränsningar i livet vi i Sverige inte ens kan föreställa oss. Gå och fika i en galleria med dina väninnor – glöm det. Besluta över din inkomst, sexualitet, giftermål, antal barn, kläder, arbete … ja, glöm det också.

Irak är på plats 2 från botten och tillståndet för kvinnor är värre än på Saddam Husseins tid. Saudi Arabien är nummer tre från botten åtföljd av Syrien, Jemen, Sudan och Libanon.

De muslimska länderna ligger efter i jämlikhet mellan könen? Jag skriver med frågetecknet eftersom det är vår uppfattning men kanske inte det muslimska folkets. Läste en kommentar på Al Jazeera att Guds lag gäller och därför är den en rättvis lag för både kvinnor och män. Män och kvinnor är jämlika – på sitt sätt. Så, att bli stenad för påstådd otrohet, tvångsgift vid 8 år, bli nekad skolgång för att inte prata om petitesser som körkort … det är Guds lag?  Det är långt kvar för kvinnor i de muslimska länderna för självbestämmande och jag är klar över att det inte sker på min livstid.

Thomson Reuters Foundation undersökning Women’s rights in the Arab world.

http://www.trust.org/spotlight/poll-womens-rights-in-the-arab-world/

http://www.aljazeera.com/indepth/features/2013/11/poll-egypt-worst-arab-state-women-2013111295848639116.html

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Trafficking_of_Females.svg

http://www.bbc.co.uk/history/ancient/egyptians/women_01.shtml

http://www.theguardian.com/commentisfree/2013/nov/15/egypt-women-refuse-intimidated

Kairo Universitet 1959

Kairo Universitet 2004

Det pågår alltid ett politiskt gräl eller diskussion i flera länder om kvinnors underliv och förmåga att bli gravid. Abortmöjligheter begränsas. Det sker ca125 000 aborter i världen varje dag men många saknar den möjligheten och även preventivmedel. I Sverige görs nära 40 000 aborter per år trots all upplysning, fri mödravård och ungdomsmottagningar. Det är märkligt att kvinnor och män är så slarviga med sina liv. I USA är abortfrågan politisk i flera delstater, så på Irland och även  Polen,  dit många svenska kvinnor åkte på -60talet för abort innan våra lagar lättades, har dragit hårdare gränser.  Situationen för aborträttigheter –dock ej USA delstater – hittar du på: http://www.worldabortionlaws.com/map/ 

Att kvinnor gör selektiva aborter är ingen nyhet. Överskottet av män är stort i Kina och Indien. 2000-2010 föddes 118,6 pojkar på 100 flickor. Det innebär att 15 procent av alla män i giftasålder om 20 år inte kommer hitta någon kvinnlig partner. Azerbaijan har högt abort tal där en kvinna gör 2,3 aborter i sin livstid och många av aborterna är just flickfoster som familjen inte vill ha. Ofta är det männens val, inte kvinnans. Redan innan barnet är fött är flickor mindre värda, inte märkligt om det fortsätter sedan i livet. Det är inte så länge sedan som en pojke värderades högre även här. Vi som är äldre minns tiden när pojkar fick mer utbildning, mera valfrihet och mer marktjänst än flickor. Och så är det än i många familjer med helt andra traditioner.Bild: en glad och älskad tjej.

I El Salvador kan man råka riktigt illa ut. Abort är förbjudet även om moderns hälsa är i fara. Fängelse kan bli resultat av missfall eller vid dödfött barn. Om du är fattig och analfabet förstås, de rika hamnar inte i den allmänna sjukvården. http://www.standardmedia.co.ke/entertainment/thenairobian/article/2637/why-indian-women-are-aborting-girls

http://www.bbc.co.uk/news/magazine-24532694

http://www.aljazeera.com/indepth/features/2013/09/sex-selective-abortions-worry-azerbaijanis-2013930757245318.html

Men i Sverige klämmer vi in feminism i allt, även i ubåtar. I början av 80 – talet gick en sovjetisk ubåt på grund i Karlskrona skärgård. Hur kan detta tolkas ur genusperspektiv? Detta har studerats på Södertörns Högskola, feminismens fäste. Ack, ja. Nog är de svenska kvinnorna bortskämda i världen när de får pengar för dessa viktiga projekt, eller ska jag kalla det trams? Finns det ingenting viktigare att utforska? Kanske ta en bussresa från Södertörns högskola till nästa kommun och studera kvinnors förhållanden i Botkyrka där 54 % har utländsk bakgrund och där många kvinnors liv är än långt ifrån de svenska  jämlikhets målen. Kunde inte de som hörs i Media och har möjlighet att förändra verkliga problem ägna sig år det och inte leka?

http://www.genus.se/Aktuellt/genusflodet/genusflodet-detalj//genusforskare-analyserar-1980-talets-ubatskris-.cid1190531

U- båts bilden är från : http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Submarine_Delta_IV_class.jpg, alltså inte den berömda genus ubåten i Karlskrona.

 

Jag har syndat, kalla på genusmaffian!

Den rosa pysselboken är färdigpysslad så jag har fyllt på förrådet för barnbarnen med rosa dockskåpspysselböcker och Topmodel ritböcker för de fyra flickorna. Pojken får en Legobil och motorcykel att bygga.

Detta må vara ett litet bidrag för att dämpa det genushysteri som sveper över landet med PK maffian som ser även pysselböcker som farliga i sina försök att göra oss alla till hönor. Och att företag böjer sig är nästan komiskt.

Bokbål har vi haft i alla tider men att rosa pysselböcker hamnar där är bara tramsigt.

Samma dag skrevs det om den dåliga amningsfrekvensen. Jag tyckte den var hög. Att vara bara en mamma och ta hand om sitt späda barn är inte PK längre. Jämlikhet mellan mor och far är mest intressant för genusexperter och politiker under  barnets första 12 månader. Hur föräldrar delar den vårdande uppgiften är alltid en stor fråga medan de resterande 17 åren av föräldraansvar  är mindre intressanta. Delningen av föräldrapenning blir säkert igen en valfråga.

När barnen var ett halvår gamla ammades 63 procent, vilket är en minskning med 9,5 procentenheter jämfört med 2004.  63% låter mycket i den jämlika henvärlden.

Är minskningen oväntad? Inte. Betydelsen av BB är borta. Modern och barnet skall helst skrivas ut inom 6 timmar.   Graviditet och förlossning är och kräver inget extra i den jämställda världen. Vem orkar och hinner amma när mammor förväntas att arbeta och göra karriär, öka pensionspoängen och lämna barnet till fadern – eller någon – när halva föräldraledigheten är avverkad? Det är faktiskt något ansträngande att amma och av stress sinar mjölken. Vem vill amma en bröstpump modell V?

Vi har den amningsfrekvensen vi förtjänar, dock har ingen frågat babyn. Jag tror att de negligerar helt genusmaffian.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/amningen-fortsatter-att-minska

http://www.svd.se/kultur/omdebatterade-pysselbocker-dras-in_7458174.svd

Nu är det fel på flickor – igen.

Uppdatering: Nu är det igen en Sossepolitiker igång med ”tvånget” att fånga alla barn till idrotttsklubbar. Alltid ser vissa politiker – ofta S – andra aktiviteter som musik, teater, konst, schackspel, läsning, ridning, dans, andra föreningar än idrott … olämpliga som sysselsättning. Alla ska med – vill de eller inte. Många barn har andra intressen än sparka boll och spela hockey. Alla vill inte tillbringa sin fritid i en grupp efter gruppen skolan. Några barn vill till och med ha lite tid med sina föräldrar och syskon! Det finns annat i livet än idrott.

Kan inte politikerna sköta de grundläggande sakerna som skola, sjukvård och vägar – för att ta några ex. – i stället att ständigt försöka styra vårt privatliv?  Förmodligen har vi för många politiker eftersom de kommer ständigt med stolpskott.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/klubbarna-behover-na-unga-som-inte-idrottar_7353546.svd

Nu är det problem med flickor igen. De sparkar inte nog med boll! Att flickor simmar och rider i större grad än pojkar är åter fel och förtryckande. Inte åker de skateboard eller löptränar och som sagt flickor var garanterat minoritet att sporta på soffan vid fotbolls WM.

Enligt rapporten är det bara på utomhusbad/strandbad (50% flickor), simhallar (55 % flickor) och ridanläggningar (90 % flickor) som det är jämställt eller flickor är i överläge. Dans, konståkning och gymnastik var inte undersökt. I dessa sporter tror jag flickor är i majoritet. Varför är det ingen oro över att pojkar inte rider eller simmar?

Varför är det flickor gör alltid en sekunda vara? Är bollspel mer överlägset annan motion? Är det mer PK än att simma? Och jag undrar om vi ändå är av två kön vilket ger lite olika intressen? Nä, den tanken var väl inte PK.

http://www.dn.se/sthlm/tva-av-tio-pa-fotbollsplan-ar-tonarstjejer

http://www.dn.se/sthlm/vi-maste-prata-mer-med-tjejerna-om-vad-de-vill-ha