“The miserable have no other medicine but only hope”

De mest omtalade:

Året har handlat främst av två saker. Covid-19 och Trump. Det blir en tom lucka för journalister när Biden intar presidentposten. Honom kan man ju inte hata och ironisera över, det kunde bli lyteskomik. Trump har nämnts 136 403 gånger i vår press medan vår Statsminister var intressant bara i 61 718 fall. Tegnell kommer tätt efter. December inte inräknad.

Covid har styrt tiden, rörligheten, kontakter, press och många av oss har stirrat på presskonferenser  med den dagliga ökningen av smittan och dödstalen. Isolering har blivit honnörsord. Någon större överdödlighet har vi dock inte, det har funnits värre år.

Så klart har hudfärgen härskat också, men det är så intelligensbefriat att det bör man glömma. Vad du gör är viktigt, inte ditt hudpigment, inte dina fafarsfars liv längre. Det är du själv som måste hantera livet. Men likaså som sättet att ha sex  definierar vissa högljudda har hudfärgen blivit en stämpel och frikort.

Det skamliga:

Sen på bollen och noll beredskap är Sveriges covid hantering beskrivet  med få ord.

Året 2020 var en väckarklocka om samhällsbrister, i själva verket hade klockan ringt under lång tid. Preppers har vetat länge att beredskap är guld och flera av oss vanliga människor med lite förnuft har inte heller tomt i skåpet av nödvändiga saker. Men politikerna har slopat all beredskap för sjukvård, lager är bara för en dag om inte ens det. Lager var så onödigt. Som någon sa: vi kan köpa utomlands… Fanns det några lager ansågs de vara för gammal sort och brändes upp. Så vården saknade skyddsutrustning. Äldreomsorgen hade knappt hört talas om det.

Bemanningen inom vården har inte heller varit anpassad till befolkningen.

Äldreomsorgen har visat sig vara en skamfläck. De gamla är bara till besvär. För dyra i drift. Att både utbildning, bemanning, språk, hygien och personalvård, även lokaler, var i behov av rejäl förbättring inom äldreomsorgen kom också som en överraskning för politiker.  ( Detta är inte avsedd som kritik av personal, de gör ofta mer än de kan.)

Katastrofer:

Få änglar men många smådjävlar härjar på våra gator och attackerar våra barn när de kommer från skolan. Kläder, mobiler.. allt kan man råna från barnen. Misshandel, tortyr, våldtäkter, förnedring… listan över eländet ute som drabbar barn kan göras lång. Det är som i krig. Politiker pratar om flera poliser och förebyggande genom Socialtjänst när knark säljs vid varje skola, ungar går beväpnade och barn skjuts av de som siktar illa.

Att råka vara på vägen när kulorna viner rekommenderar jag som studieobjekt för varje Regeringsmedlem och politiker att prova. En övning kanske med riktiga kulor utan livvakter? Det var en spännande upplevelse även om jag var 30 meter ifrån och kunde rymma omgående tillbaka in till huset. Rätten bedömde dock att lite samhällstjänst räcker för den glada skytten, ingen råkade ju dö, bara bli skadad och fönster kunde ju bytas till nya. Skjuta i ett centrum under lunchtid mot en skola och restaurang är inte så farligt.

Vem vill ha en mordgalen i någon tjänst? Vad gör alla dessa som döms till Samhällstjänst?

Avstånd:

Ordet vi ser överallt. Nej, jag går inte i Centrum annat än sju på morgonen om jag behöver fylla på mat. Det är dock fler och fler som har blivit morgonpigga. När ska man handla om alla ska handla då när det är mindre folk? Men avstånd gäller ju bara för oss vanliga dödliga speciellt oss onödiga gamla 70+.

Vaccin eller isolering:

Nu handlar allt om vaccin. TV och pressbilder visar hur folk vaccineras offentligt. Alla är glada. Någon svimmade. Vaccin ska rädda oss från ekonomisk kollaps, överbelastad vård och även hålla oss i ordning. Vaccinerad, inte vaccinerad, det är frågan. Ingen vet dock med säkerhet än hur länge effekten kvarstår. Bedömningen från experter är att skyddet ska vara i runt ett år.

Vaccinsamordnare Richard Bergström säger gällande vaccinets skydd:

– I alla fall ett år ska man väl kunna hoppas på, sedan pågår uppföljning av alla som varit med i studierna.

Hoppas på? Kommer vi att få vaccinera oss ett par gånger i året? Låt oss anta att vaccinering håller bara en kortare tid men vi börjar resa runt igen insläppta med våra gula vaccinationskort, vilka i princip gäller men i praktik har fallerat.  För resa slutar vi inte. Spännande tanke, eller hur?

Spanien skall ha register över folk som inte vill vaccinera sig mot Covid.

”What will be done is a registry, which will be shared with our European partners… of those people who have been offered it and have simply rejected it,” Salvador Illa, hälsominister.

I Danmark vill många införa ett så kallat covid-pass som ska visa att man antingen är vaccinerad eller har testat negativt nyligen. Med ett covid-pass ska man kunna flyga, åka kollektivt, samt besöka konserter och fotbollsmatcher. De andra då? Kan de bara lägga sig och ge upp?

Hur blir det? Stämpel i pannan? Fortsättning följer. Men du som vaccinerar dig ta med det gula vaccinationskortet, det är internationellt. Har du inget, se till att få en.

Den som har rubbat det ”normala”:

Trump förstås. Politikerkåren kan nu andas ut för ett tag. Ordningen återställd. För tänk, om en icke politiker hade vunnit en gång till. Hatet som har piskats upp mot Trump – speciellt i Sverige – har också handlat om politikernas rädsla för sin egen position. Den politiska adeln var hotad. En man som inte har frotterat sig i politikerkretsar tillräckligt länge får hög makt är hotande för politikerkåren. En gång vinst är en olycka och folkets misstag, de oförstående  ”Basket of deplorables” som fru Clinton benämnde Trump anhängare.  Om Trump nu skulle fått vinna igen är det inte en olycka utan ett faktum. Vem som helst kan föra folkets talan, äga politiken alltså, inte bara de som i åratals slickat sig uppåt. Biden har varit politiker i 47 år, ta gärna en titt på hans resultat.

Tänk på SD. Ett liknande mönster finns gentemot dem. Ordning! Ordning!

Hjältarna från Kina

Li Wenliang var en av de första läkarna i Kina som varnade om en ny okänd SARS-liknande sjukdom som började spridas i Wuhan i december 2019. Han anklagades därefter av de lokala polismyndigheterna i Wuhan för att ”sprida rykten” och ”falsk information” på internet som ”skadar samhällets stabilitet”. Efter påtryckningar från polismyndigheten skrev Wenliang under ett dokument om erkännande. Han avled i sjukdomen covid-19 den 7 februari 2020.

Zhang Zhan, tidigare advokat, reste till Wuhan i februari och direktsände sina upplevelser därifrån i sociala medier. Hon skrev också kritiska texter om regeringens hantering av viruset, om den 76 dagar långa strikta nedstängningen av Wuhan som hon kallade ”en stor kränkning av mänskliga rättigheter”.

Zhang greps i maj och anklagades för att ha ”startat bråk och framkalla problem” – en anklagelse som i Kina används för att tysta oliktänkande, ger ett maxstraff på fem års fängelse. Hon fick 4 år.

Stolpskott:

Det finns många uttalanden från politiker som kan få äran att bli Årets stolpskott. Jag tar två:

Den som bryter mot råd och anvisningar genom onödiga resor eller är äldre och rör sig ute tar på sig ett mycket tungt ansvar. Löfven 27/3 2020. Han har ju skällt på oss – pekpinnar – vid flertal tillfällen i år men jag blev särskilt grinig över detta när han försökte förbjuda mig att gå ut. Själv shoppar han med sina livvakter.

Jag tror inte att vare sig säkerhetshoten eller pandemihoten i dag på något effektivt sätt kan mötas med stängda gränser. Snarare handlar det om att vi måste skydda oss bättre digitalt. Det är där vi kan vara oerhört mycket mer effektiva inom EU. Ylva Johansson. (SvD 22-11-13, läs gärna hela jag kanske klippte orättvist? O` ja, jag gillar Internet men gränskontroller är nog mer effektiva mot terrorism.)

Så nu önskar jag er alla Gott Nytt År genom Internet! Hoppas att År 2021 blir bättre än 2020. “The miserable have no other medicine but only hope”. (Shakespeare från Measure for Measure)

PS. Gillar du tankarna på pandemilag och att Regeringen får mer makt? I så fall behöver du bara vänta att ditt liv, yttrandefrihet, rörlighet, kanske ditt företag kringskärs. Om inte skriver du på:

https://www.skrivunder.com/vi_protesterar_mot_pandemilagen_och_covid-l9vaccin?uv=31217784#

Det är märkligt att så få reagerar. Jag är inte mot vaccin i sig men det fanns inte andra möjligheter att reagera på Regeringens galenskaper. Nej, jag vaccinerar inte mig i första taget. Är allergisk och har hållit på att dö av vaccin. Väntar och ser.

God Jul!

Merry Christmas and Happy New Year!

Hyvää Joulua ja Onnellista Uutta Vuotta!

God Jul och Gott Nytt År!

Joyeux noël et bonne année

Glædelig Jul og et Godt Nytår

Buon Natale e un Felice Anno Nuovo

¡Feliz Navidad y próspero año nuevo!

Fröhliche Weihnachten und ein gutes neues Jahr

God Jul og Godt Nyttår

Gledhileg jól og farsælt komandi ar!

Shen Dan Kuai Le Xin Nian Yu Kuai

Årets Julberättelse finns på: http://blogg.iniskogen.se/2020/12/19/julminnen-och-skuggsidor/

Julminnen och skuggsidor.

Att vara ett adoptivbarn orsakar många frågor. Skälet varför ens mor lämnade bort sitt barn är bara en av funderingar som uppstår under åren. Att vara annorlunda än resten av familjen kan vara en plåga eller en välsignelse. Att få syndaförlåtelse eftersom man liknar sin far eller mor och deras sämre sidor finns inte. Lik sin mor, lik sin far får en annan betydelse.

Jag blev adopterar under Julen som 11 månader gammal. Jag blev ett udda barn i en strängt religiös familj. Det skar sig ständig. Samtidigt hade mina adoptivföräldrar stor tilltro till att jag fixade saker som de själva inte hade kunnat göra. Jag blev den första och länge den enda med universitetsutbildning i deras stora släkt.

I mitt arbete som terapeut träffade jag livets skuggsidor. 25% av mina patienter med narkotikamissbruk var adopterade.  Jag grubblade mycket på detta. Var risken större för dem eller var de villigare att söka hjälp? Att påstå sociala och ekonomiska faktorer som skäl var uteslutet. Pengar var inte ett problem, inte föräldrars utbildning och position i samhället.

Vi som adopterades under kriget har dock andra kännetecken. Vi hade förluster redan vid födsel eller innan. Vi var fattiga i pengar och kanske även möjligheter. Men så många hade det knapert så vi avvek nog inte. Dock har vi barn födda under kriget byggt upp det välstånd som nu håller sakteligen att krackelera.

Jag har få ljusa minnen av min adoptivfar. Han var en trasig människa när han äntligen kom hem från andra världskriget och efterföljande lång sjukhusvistelse. Han gick till arbete som han skötte prickfritt tills han åter blev sjuk, fick cancer och fick amputera det i kriget skadade benet. Han dog tidigt eller kan det vara sent med tanke på skador och sjukdom. När han låg i sjukhuset före döden blev det mitt ansvar att besluta om vården tillsammans med hans läkare. Så jag reste hem. Min mor och mina syskon la ansvaret på mig. De bad till Gud. Jag skulle sköta det jordiska. Att välja mer eller mindre sjukvårdsåtgärder blev enkelt och svårt.

Han tror på Gud, låt det bli Guds vilja men lät honom inte lida, sa jag. Han dog efter några dygn, 61 år gammal. Det beslutet släppte mig inte på lång tid. Gjorde jag fel? Är det rätt att besluta om förkortad tid? En fråga som är oerhört aktuell även idag.

Jag har ett julminne. Ett barndomsminne, ett av de få med far. Det var inte så säkert att fattiga familjer köpte en stor julgran, det fick kanske räcka med några grankvistar eller liten gran på bordet. Men den Julen skulle vi ha en riktig fin gran. Far lät mig välja en på torget.

Ta en som är lika lång som du, sa han. Du får välja.

Jag var 9 år, ganska kort kanske 120 cm.

Vi gick tidigt på Julaftons morgon. Det snöade med fina flingor. Över det stora torget rådde julstämning. Lyktor och vedkorgar brann. Det var fullt av stånd. Hästar stod vid sidan av  torget. Många granförsäljare. Bönder från landet sålde potatis, hyacinter, ”lanttuhauta” alltså kokta kålrötter till rotmoslåda. Julkärvar för småfåglar. Korvförsäljning och kaffe med bullar. Kanske kunde far köpa korv att ta med hem?

Allt var så fullt av förväntan.

Först köpte vi kålrotsmos. Att göra kålrotslåda till Jul är en finsk tradition.  Mor hade ett recept som sedan har följt mig till Sverige. Nej, det var inga mått i den, bara ös på kålrotsmosen några ägg, äggkulor, vispgrädde, smör och svartpeppar tills du tycker det räcker och ha två kokta mosade potatisar också i smeten så det blir inte så stark kålrotssmak. På ytan skorpmjöl och gör något mönster med kniv som dekoration. Alltså, hon gjorde en stor sats som sedan fanns ändå till Nyår på bordet.

Vi gick runt och tittade på granarna. Jag ställde mig bredvid de och mätte. Till sist hittade jag en som såg fin ut. Pappa prutade lite, det hörde till. Vi hade köpt en riktig gran!

När vi passerade korvförsäljaren sa far: vi tar med lite korv hem.

Vi bar in granen till källaren. Mor kokade kaffe, varm choklad till lillasyster och mig. Vi fick var sin bulle och vi delade på de än varma korvarna. Klockan tolv utlystes Julfriden i radion. Efter det hämtades granen in och dekorerades. Riktiga ljus. Några julkarameller som jag hade gjort. Pepparkakor. Bara några få köpedekorationer. En gammal julängel och en silvrig stjärna högst upp.

Sedan var det en jul i stillhet som jag hade svårt med. Jag var den som alltid sprang ute eller gick in i skogen. Eller läste böcker som inte var religiösa.

Det jag minns av min far är dock inte främst  julgransköp utan hans trasiga inre efter kriget. Den hårdhet och regler han hade för oss alla för att hålla ihop oss och sitt liv. Som barn kunde jag inte förstå, lägga ihop det han upplevt och som kom för alltid påverka hans liv. Han var en perfekt arbetare, en uppskattad medlem i den religiösa gruppen, noggrann och sparsam. Men att vara en kärleksfull far var inte hans angelägenhet. Ord var för män, kärlek för kvinnor. Dock såg jag hur han uppskattade och beundrade mor.

När döden redan satt på vänteläge berättade han för mig om kriget. Jag tror inte han hade pratat med någon om det. Nu inför döden och det han visste om mitt arbete lät han allt komma ut. Jag besparar er om det. Det var ohyggligt. Krig, oavsett för vad, är förfärligt. Hur kan vi bete så mot andra? Far var rädd för Guds dom. Jag försäkrade honom att Gud förlät den som bad, den som hade levt med Bibel som rättesnöre. Kriget och hans kamraters död var inte fars fel. Jag bad med honom. Vad skulle jag göra?

Fader Vår, som är i himmelen!

Helgat varde ditt namn;

tillkomme ditt rike; ske din vilja,

såsom i himmelen så ock på jorden;

vårt dagliga bröd, giv oss idag;

och förlåt oss våra skulder,

såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro,

och inled oss icke i frestelse,

utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.

För min del hade jag slutat tro på både änglar och Gud åratals innan.

Vad är syftet med livet? Jag har aldrig kommit underfund med det. Livet levs framlänges, förstås baklänges och ofta inte ens det. Styrs vi av makthavare? Är vi hjälplösa inför de stora besluten? Har människan inte förmågan att skilja mellan det goda och det onda? Varför väljer vi att förstöra i stället att bevara?

Kanske har allt varit bara en allenarådande slump? Den tanken befriar oss från skuld.

Vet inte. Vet ingenting. Jag har bara frågor, inga svar. Ibland måste man bara härda ut.

Freakshow? Inte med Salma Kikwete men kanske med andra?

När jag var i Tanzania 2014 hade myndigheterna startat en vaccinkampanj. Jag minns inte om det var polio eller någon kombination för barnsjukdomar. Folk var misstänksamma.  Det finns också ca 35% muslimer och Zanzibar är helt muslimsk. Röster hördes om vaccinet var halal. Vaccineringen  riskerade att bli begränsad.

Då reste ”mama Tanzania” alltså presidentfrun Salma Kikwete och vaccinerade det första barnet i en by. Bilden om det fanns på tidningarnas första sida. Jag antar att hon är muslim eftersom hennes make, presidenten, är en praktiserande muslim. Det var ett smart drag. Därefter rullade vaccineringen i gång.

Salma var maka till Jakaya Mrisho Kikwete som var president mellan dec. 2005 –  nov. 2015. Hon arbetade som lärare i 20 år. Hon fick tillsammans sin make i gång testning om Hiv genom att båda testade sig. Mer.. Sök gärna efter henne på Internet och läs varför hon kallades ”mama Tanzania”. Salma och maken  har 5 barn och hon sitter f.n. i Tanzanias  Parlament.

Är det lika smart nu med Covid vaccinet? Kända politiker lovar att vaccinera sig offentligt. Biden förstås. Pence också. Trodde mer om honom men han har kanske en baktanke som heter 2024. Macron läste jag någonstans, fast nu är han ju redan smittad. Obama och herr Clinton. Säkert fler. Misstron mot vaccinet är ju omfattande. Bra om politiker tar det först. Hoppas de får rätt vaccin och inte något annat.  Vi andra kan vänta lite till och se vad som händer. Men glöm för Guds skull inte att tvätta händerna!

Politiker visar vägen? Det som kändes smart i Tanzania känns nu som freakshow. Vad tror de om oss, folket? Fostra folk gjorde man på  läger i forna Sovjet eller nutida Kina. Vi som kan läsa kan också göra en egen bedömning, oavsett hur fel det blir.

De politiska kändisar som inte sätter ut sina vaccinbilder, är de då ute ur leken?

Från BBC news:

Sir Ian McKellen has become the latest celebrity to be photographed receiving the Covid-19 vaccine.

The 81-year-old star of the X-Men and Lord of the Rings films said he felt ”euphoric” to be vaccinated at Queen Mary’s University Hospital in London.

”Anyone who has lived as long as I have is alive because they have had previous vaccinations,” said the veteran actor.”

Det sista är inte sant. Så enkla slutsatser erbjuder inte livet. Dock har vacciner sparat många liv och utvecklat hälsovården men alla världens riktigt gamla har inte erhållit varken vaccin eller hälsovård. Och – även de vaccinerade dör, förr eller senare. Evigt liv finns bara för få och då genom egna minnesvärda gärningar.

Hur tänker du om Covid vaccinet? Ska du lägga in en bild med nålen i armen?

LÄS OCKSÅ:

http://fnordspotting.blogspot.com/2020/12/om-charlie-och-corona.html