Sångsvanar och människor

Jag har följt ett sångsvanpar i flera år. De simmar med sina fyra ungar i en damm. Ungarna är gråa och duniga men deras långa halsar har redan en stolt längd. De simmar i den fula dammen, lämnad efter jordbrytning. Deras närvaro förvandlar dammen till en exklusiv plats fylld av naturens under. Sångsvanen liknar en sagofågel bland vassruggar, fyllnadsjord och döda träd.


I sångsvanens värld är sammanhållningen viktig för släktens fortlevnad. Paret håller ihop, delar på ansvaret, lär ungarna hur en svan skall bete sig, vad är rätt och fel. Det är en trygg familj. Just det här svanparet har fostrat ungar under flera somrar. Som goda föräldrar ser de efter faror, putsar på ungarna och lär dem fånga grodorna i dammen.


Ungarna stannar länge hos föräldrarna. När de lämnar boet samlas de tonåriga svanarna och flyger tillsammans till varmare platser. Paren håller ihop livet ut. Dör den ena partnern återvänder den andra till platsen där de bildade familj och klagar över sin sorg. Sångsvanens liv är förutbestämt till en stor del. Det gäller bara att hitta en bra partner. Så i viss mån påminner de om oss människor.


Även i människans värld är en partner viktig.  Men betydelsen av familjebildning modell man och kvinna tills döden skiljer dem åt har krympt en aning och olika familjer har intagit scenen, homosexuella med surrogatmödrar, lesbiska med inseminering, ensamma mammor av val och inte av skilsmässa, bortsprungna pappor, månggifte i smyg, familjer från andra länder med olika uppfattningar om giftermål och familj än vi har haft av tradition i Sverige. Diskussionen om rättvist delad föräldrapenning är alltid en valfråga, inte vilken betydelse familjen har för samhället idag. De konservativa rösterna bubblar upp lite ibland med undringar om barnen har det bra i daghem eller om familjer skulle behöva mer stöd men oftast försvinner de i en högljudd debatt om feminism och kvinnors rättigheter. Att inte vara feminist är döden för en politiker. Finns det några humanister är inte ens en fråga.


Samhällets grund är kanske inte längre familjen utan hur vi driver ekonomin framåt, konsumerar och hur tillgångarna fördelas? Familjelivet har förändrats och funnit nya uttrycksformer. Plastfamiljer, som någon sa lite elakt. Är vi lyckligare nu? Friare? Mer jämlika? Mår barnen bättre i den föränderliga världen? Är vi kanske mer ensamma idag? Inte att ensamhet är något ont tycker jag men ensamma på ett nytt sätt då arbete och den digitala världen blir vårt utåtriktade liv, i stället att vi umgås med varandra i en helig familjebildning med mor, far, nära till den äldre generationen och barn som tas hand om tillsammans utan veckovisa förflyttningar.


Det är svårt med identitet man och kvinna och korstrycket från alla håll över hur man skall vara för att vara rätt, blir knäckande för de yngre. Nyss skrev någon att ungdomar skulle få bestämma sitt kön själv, könet var en social konstruktion. Jag som trodde det var biologisk medan det sociala livet gav vissa ramar om hur vi uttryckte det. (Nu utelämnar jag de sällsynta fallen av naturens nyck då det är svårt att bestämma könet på barnet.) I artikeln lät det som horder av unga inte visste vart de tillhörde, utan var både och, transpersonligheter som det heter. Så kan det hända, även om i de flesta fall vet vi redan som små barn till vilken kön vi tillhör.


Det finns ett syfte hos vissa politiska riktningar att revolutionera familjen, könet, sexuell tillhörighet och forma om människan till en ny bättre variant med mindre förankring i en familj. Livslång kärlek mellan en man och en kvinna är ytterst omodernt. Andra förhållanden till och med glorifieras. Politiska idéer har alltid försökt ändra människor, ofta med katastrofala följer. Men naturen är svår att blidka. Hur än vi fostrar barnen är flickor lik flickor och pojkar som pojkar, fast med väldigt olika variationer. Det vet jag som alltid blev beskyllt att vara som en pojke. Den totala jämlikheten är svårt att nå så länge fortplantningen är ordnad som det är – av naturen. Det är nog inte heller önskvärt, få vill ha en värld då vi är exakt lika på alla plan.

 

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ge-transungdomar-mojlighet-till-ratt-juridiskt-kon_8383694.svd

Sommarresa till fäbod och Wij trädgård.

Vad gör ni på semestern, sommaren, soliga dagar eller när regnet skvalar? Ja, regn har vi inte haft på länge, en dag kom några vilsekomna droppar men på en minut var det över.

Som pensionär har man inte semester, man får vackert haka på andras. Sonen har cyklat från Stockholm till Luleå med omväg genom Norge – han älskar tydligen backar – ryktas dock att han tog tåget hem. Att cykla är inte min grej. Cykeln ligger i förrådet i behov av ordentlig genomgång. En dag, kanske…

Dottern med make och vovve besöker slott och gamla herrgårdar. Vi fick en tur med dem till Ockelbo.

Vad gör man i Ockelbo annat än spanar efter kungligheter? Nej, vi spanade inte efter den beryktade Ockelbokillen med fru och barn utan träffade en herre som gott kan uppfattas lik ett original av en stadsbo och garanterat avvikare av Jordbruksverket.

Eldsjälen Sune Pettersson driver en fäbodvall Gåsbäcken med kor, getter, vackra hönor och några ungdjur. Han är en utdöende sort som vill leva i samklang med naturen, dock får vi borträkna vargen. Det vajar en norsk flagga vid stugan. EU är som en koloss med rika snubbar vilka gör galna beslut och i sin tur utarmar de den äkta landsbygden. Så länge vi är med i EU fladdrar den fria norska flaggan, säger han. Sune hade dock träffat kungligheterna. Speciellt poängterade han att Madeleine hade suttit bredvid honom.

Det ligger någonting i vad han säger om EU. Kommer någon ihåg hur rädslan av nya krig band Europa samman? Nu divideras det om småsaker, någon enighet finns inte i utrikespolitik, pengar rullar, särskilt till makthavarnas fickor genom förmåner vi vanliga, röstboskapen, inte ens kan räkna eller drömma om. Vissa är garanterat finare än andra. De mjölkar inte 25 kor två gånger om dagen eller låser in djuren på kvällarna undan förbistrykande varg. De behöver inte räkna om pengarna räcker, de kan bara kräva mer av oss andra. De kan inte ens komma överens vart huvudkontoret skall ligga. De vill få flera medlemmar fast de nuvarande trilskas och ekonomin för vissa är en bidragskarusell.

Drömmen om Europas Förenta Stater med gemensam valuta lik storebror USA är segdragen historia med ledare som har svårt att se folket bakom sin makt, de som i slutändan betalar.

Är fäbodar något att bevara? Är det inte orationellt i den rationella världen? Frågar du Sune är svaret klart. Frågar du oss som värdesätter gammal svensk kultur hör du rungande jaaaa! Bara vi slipper mocka skit.

 

Det finns mer i Ockelbo. Efter en kväll med drinkar och grillning, god natt på BB Åbro Herrgård och en fin frukost besökte vi Wij trädgård. En stor trädgård byggd av flera olika, formade av Lars Krantz som tidigare arbetade med Rosendals trädgård och är gammal bekant med min gubbe. Köksträdgården imponerade mest. Varenda en som planerar ett trädgårdsland borde kolla det! De ärbara växterna blandas med blommor och denna samplantering borde hålla skadedjuren borta. I alla fall var det vackert. Sedan finns det rosor, solrosor, liten ölhall av lokal producent Jädraöl och mycket mer. En trädgård är aldrig färdig, det pågår en ständig utveckling. Årstiderna kommer och går. Vädret gör sitt.  Växter dör och ersatts av andra. Träden växer, faller, svampar tar över och fåglarna bygger sina bon. Blir du varm och hungrig finns ett bad och flera restauranger.

Passerade också Gysinge och Torsåker. Torsåker lär vara mest känd av hovsångaren Joel Berglund och seriefiguren Kronblom. Och en till som borde falla i glömskans mörker.

August hittade en orm! Dock död. Katten var ovanligt lugn.

http://www.operasolisterna.se/fonder/berglund/berglund.html

http://www.wij.se/

http://www.abroherrgard.se/

http://www.xfabodar.se/

 

Digital natives och digital immigrants

Hur får man barn att läsa och inte bara surfa på Internet? Inget ont om Internet men forskning visar att bokläsning är överlägset Ipad. Många barn har dåligt ordförråd, det tycks sjunka vid varje generation. Ibland när jag sitter i bussen och hör hur ungdomar pratar blir jag faktiskt skrämd över deras usla språkkunskaper. Inte att jag pratar och skriver perfekt svenska – det var inte mitt första språk – men så begränsat ordförråd borde få vilken lärare som helst att ropa på hjälp och högt. Men Internet kan de flesta. Det är vi vuxna som är digital immigrants när treåringen spelar på Ipad snabbt som attan som om han aldrig hade gjort annat.

Den digitala världen är här för att stanna och ta över flera av uppgifter vi har. Det är bara att lära sig. Vissa förskolor har helt slopat böcker, pennor och papper för att vara moderna. Jag tror inte det är vettigt. Böcker stimulerar hjärnan på annat sätt. Att läsa en bok och vända blad, följa en historia och få nya ord är överlägset spelen på Internet. Det är nog bra att kunna skriva med gammalmodig penna och papper. Lärarna på Universitet klagar att eleverna kan inte längre skriva.  Men hur kan man få barnen att läsa – också? Enda sättet är nog att läsa för barnet, med barnet och lyfta igen böckerna som naturlig del av uppfostran.

Så, läs för barnet. Alla små barn älskar böcker och de vill höra samma bok tusen gånger. Till sist kan de sin favoritbok utantill men vill ändå höra det om igen. Ibland när jag blev trött på att läsa alla Totte- och Emmaböckerna varje kväll försökte jag hoppa över något men då rättade barnet mig. Så var det inte!

När barnet kan läsa själv läs med barnet så övas språket. Tro inte att skolan hinner öva läsförmågan, alla undersökningar visar att läskunnigheten sjunker i Sverige. Högläsning är alldeles för underskattat idag. Vi som inte hade TV och Internet var inte ens uppfunnen högläste på kvällarna. Kanske dags att stänga av TV, Facebook och mobil ett tag och ta tag i en bok. Nyss skrev tidningarna om ett treårigt barn som skrek till sin far när denne sysslade med sin mobil i stället barnet. I parken ser man ständigt zombier med en mobil i handen, oavsett om de är med sina barn på lekplatsen. Förr såg man bokläsande personer och ibland – ofta faktiskt – stannade man och frågade vad de läste. En bok öppnar en diskussion. Fråga en med nappen mobil i handen får du nog inga svar.

När du köper en present, köp en bok. Om man inte vet vilken bok söker man upp ett yngre biträde och då får man goda tips. Eller frågar ett barn som bläddrar vid bokhyllan. Eller surfar förstås.

Det är roligt att ta en titt på ortens bokhandel när man reser. Barnbarnet och jag var i Roms bästa bokhandel för barn Giunti al Punto på Piazza Santi Apostoli. Ah, så underbart! Så välförsett! Så läckert upplagt!  Sådan sug det blev efter mera böcker. Ja, de hade film och dataspel också.

Barnbarnet, 11 år, och jag, mormor, har en två personers bokklubb. Vi läser samma böcker. Varannan bok är ungdomsbok, varannan vuxenbok. Just detta barn behöver inte uppmuntras att läsa men nu har vi ett gemensamt intresse, utöver allt annat. Sedan pratar vi om boken och dess koppling till livet idag. Ja, hon är förstås på Moviestarplanet, har en blogg och tycker att alla utom hon har en mobil, vilket inte stämmer. I denna familj är datortiden reglerat, annars skulle man inte hinna annat efter arbete och skola. I många familjer är datoranvändning lämnad till barnen själva att styra. Jag tror att föräldrar måste prata med barnen och sätta regler. Det visar domarna om Instagram målet där två skolbarn blev skadeståndsskyldiga för kränkande inlägg på Internet. Även om det finns lagar och regler är inte våra barn skyddade för angrepp, pedofiler och andra kriminella på Internet. De vuxna i familjen måste ta kommandot.

Så, vi läser och surfar.

Vi har läst: Shakespeare: Romeo och Juliet. Jag läste originalet och hon ungdomsversion. Läs Romeo och Juliet, så aktuell i dagens värld, även här i Sverige!

Lydias hemlighet av Finn Zetterholm som öppnar en liten väg till konstens värld. Mycket lämplig även för vuxna konstanalfabeter. Vi såg konst i Vatikanen före bokläsningen och barnet hade en pysselbok om konst med sig på resan. Låter som om hon hade en skoluppgift i stället skollov men tro inte att skolan undervisar i konst. Föräldrarna måste lägga till information om kulturen i vår värld. Eller mor/farföräldrar?

Nästa är: Dostojevskij: Brott och straff som finns även i LL version.

Sedan Sofies värld av Jostein Gaarder som ger oss inträde till filosofins värld.

Boken efter dessa är inte bestämt än. Har du förslag? Nu ger jag mig i kast med Brott och Straff som jag läste så där 50 år sedan. 1866 sidor, jag får snabba på innan bokslukaren börjar sin förkortade version.

http://www.giuntialpunto.it/home/index.jsp 

http://www.adlibris.com/kids/product.aspx?isbn=9172993847

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9129669510 

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174290886

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=917037970X

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ipad-kan-minska-barnens-ordforrad_8370020.svd

http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2013/04/the-touch-screen-generation/309250/?single_page=true

Identitet och arbete

Vad är det som ger vår identitet? Hur byggs det upp och av vilka bitar? Vad väljer vi till och vad väljer vi bort? När man pratar med andra är arbetet en stor del av samtalsämnen. Men vem finns där bakom? Kan arbetet äta upp vårt liv, vara vårt enda uttryck så vi blir en urholkad varelse, med yttre kännetecknen?

Vem är du? Om du beskriver dig vad innehåller beskrivningen? Vad är din identitet? Ditt yrke? Vad är min? Mormor just nu, men vad mer? Vilka är vi – i verkligheten? Hur får vi vår identitet?  Hur påverkar vi barnen till det vad de utvecklas sakteligen till, från livets ömtåliga start tills de lämnar boet? Vilka val har vi mellan barn, drömmar och arbete?

Jag minns en tragisk händelse från förlossningen.  Paniken hade tagit över förlossningsrummet. Den födande kvinnan skrek att hon inte hade tid att vara där. Hon ville att läkaren skulle få förlossningen att avstanna. Var hon rädd? Nej, det såg inte så ut. Hon pratade i sin mobil. Hon hade affärer att sköta. Hon släppte inte mobilen och efter förlossningen höll hon inte barnet som de nyblivna mammorna brukar göra. Ni vet, som om man aldrig skulle vilja släppa barnet. Hon steg upp omgående för att gå till arbetet och lovade att hämta barnet senare. Hon var inte psykiskt sjuk, hon ledde ett företag. I hennes planering kom barn exakt på den dagen då hon lämnat en lucka i kalendern.

Hon var i kris, men krisen innefattade inte barnet utan hennes identitet. Hon hade, kanske, förlorat en större affär och det kunde hon inte stå ut med. Hon var ett med sitt arbete, där fanns inga nyanser. Hon ville inte ha identitet som mor, inte idag, men kanske den dagen hon vikt för händelsen.

Hur blev detta barns identitet? Blev barnet en som inte finns, osynlig som Det Osynliga Barnet i Mumindalen? Vad blir det av barn som blir övergivna utan förankring redan i moderlivet?

Kvinnliga frontfigurer har tron att man måste klara av allt och samtidigt. Barn får inte hindra yrkeslivet, inte ens ett tag. Män är idealet samtidigt som de är alltings skuld. Regeringen har samma tongångar. Kvinnor kan! Arbete med själförverkligande står högt på agendan. Jämlikhet är honnörsord. Är vi ersättliga som mor och far? Är vi oersättliga i arbetet? Är arbetet den viktigaste existensen vi har? Ibland kan man tro så när orden arbete och arbetslinje ständigt haglar över oss från politikernas mun. Men vi är ersättliga på vårt arbete. Någon annan kan ta över när det behövs. Oavsett om vissa människor lyser klarare på arbetets himmel går världen inte under när deras gärning avbryts eller slocknar. Ett arbete håller inte oss i handen vid behov. Våra barn är inte utbytbara, arbete är det. I stället att dividera om hur många månader vardera föräldern kan vara föräldraledig från sitt arbete och hur många kronor detta kostar på i kommande pension borde vi prata mer om barns behov.  Det är också ett arbete att ta hand om barnen – ja, när andra utför det.

Även jag har låtit arbetet överskugga livet med barnen. Ibland hade man inget val som ensam mor och överambitiös socialarbetare med tron att man hade skyldighet och kunde lösa alla problem.

Forskare betonar vikten av att barn får möjlighet att skapa en god och trygg relation till sina föräldrar genom att knyta an till dem under de första åren. Anknytningsprocessen anses vara av störst vikt under de tre första åren och som allra mest känslig vid ett års ålder. Detta bekräftas bland annat av den framstående anknytningsforskaren John Bowlby. Studier från Barnombudsmannen har dock visat att så många som 30 procent av alla barn i Sverige har en otrygg anknytning till sina föräldrar… Förra året var nästan hälften av alla ettåringar inskrivna på förskola.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/studera-hur-forskolan-paverkar-barns-trygghet_8359668.svd