Det är ingen bra dag. Jag är förbannad och ledsen över vad en av mina bloggvänner och hans familj har utsatts för. Hans vuxna dotter våldtogs. Överfallsvåldtäkt. Läs:

Min vuxna dotter överfallsvåldtagen

Hur överlever någon en sådan sak? Bara för att man måste. Det finns inga andra val för en mor.

Hur det blev så illa i vårt land att mammor våldtas av män, hitkomna från annat land med hjälp av vårt snälla system som ger så kallad skydd för dem?

Vad är det för människor som tar sig rätten att ruinera andras liv?

Eller är detta bara något som nu mera hör livet till? Risken att just du drabbas? Att befinna sig på fel plats så att säga? Lite spill får vi stå ut med?

Vi borde gå ut på gatorna och demonstrera. Att demonstrera mot våldtäkter anses nog lite sjukt. Bättre demonstrera mot någon orättvisa långt borta så knäar även poliser.

Om vi kollar på straffen för våldtäkt och jämför det med andra brott ser vi att de ekonomiska brotten är allvarliga men våldtäkt kan vara värt närapå ingenting. Om nu offret ens orkar rättegången. Att bli gruppvåldtagen i en trappuppgång gav till och med skadestånd för förövarna i ett fall (Fittja). Trovärdighetsbrist hos kvinnan. Varför ska man tro på en våldtagen kvinna? Det är som i arabländer där hon behöver närvarande vittnen? Var det fyra män eller minns jag fel? Rätta mig gärna.

Rättvisan är blind. Eller rädd att stöta sig med de kriminella?

Hoppas ni alla mår skit för stunden, ni som tycker vi ska ge ”skydd” för än flera yngre män från dysfunktionella länder, män som har vana att bestämma över kvinnor, män som inte ens kan stava till jämlikhet. Män som gärna lever här och lämnar sina mödrar, mindre syskon, mor- och farmödrar, farfäder, de sjuka i hemlandets elände, bara de slipper och får sin veckopeng i Sverige.

Riktiga män skyddar kvinnor och barn? Nej, det är absolut ur tiden, ojämlikt, både här och där. Jag ber ursäkt för så ålderdomligt påstående.

Söker bättre liv? Vilket liv då, här i ett Samhälle som närmar sig ruinernas brant och då menar jag inte den ansträngda ekonomin utan landets psyke. De nu trasiga band som förr band oss samman. Den förväntan som fanns när jag invandrare: att hitta ett arbete genast och aldrig ligga till last. Jag lärde mig det viktiga: att gnälla om vädret. Ingenstans i Världen pratas det så mycket om vädret än i Sverige. Vi borde byta samtalsämnen till något vi behöver få kontroll över.

Det var en annan tid och Sverige ett helt annat land. Kanske kom det också andra invandrare på den tiden, 50 – 60 år bakåt, med andra förutsättningar? Arbetssugna kristna som avvek med språkets brytning men så länge vi höll tyst märktes de inte.

I min kommun är det idag färre svenska män i åldern 16 – 45 än invandrarmän och med invandrare menar jag inte längre finnar för de är i min ålder eller i graven. Det är obalans, eller folkutbyte. Kanske just därför pågår det nu en jättestor rättegång där kriminella klaner bosatta i min Kommun har både mördat, sålt narkotika och förstås skaffat sig vad de vill. I en förort där mina svenska släktingar en gång bosatte sig i, i en ny fräsch modern lägenhet med gröna gårdar för barnen att leka i. Nu nära slum, skräphögar och knarklangare i varje hörn. Av misstag kan du sprängas av en handgranat eller skjutas och din bil har brunnit över natten. Som kvinna håller du dig helst inne på kvällarna. Mer… De som vill leva det livet som fanns 20 – 30 år sedan är utflyttade, vissa har lämnat Sverige som de av mina släktingar.

Jag tycker synd om de nutida invandrare jag känner, de som gick till jobbet idag, de vars barn tog studenten igår, frisören som arbetar 60 timmars vecka stolt över sin salong, de kvinnor från många världens hörn som ropar efter mig glatt på gatan, före detta sambon till en man som fick hjälp av dem genom avlösning. Nu mera kan vi prata med varandra mer än bara peka ut. Säg bara inget om att en invandrare våldtog min väns dotter för då gråter de av ren ilska. De är integrerade, arbetar, bor där deras landsmän bor. Invandrarområden, de som politiker kallar utsatta områden. Sjalen har de inte lämnat efter tio år i Sverige. Petitess?Tro inte på det perfekta multikulturella integrationssnacket. Det är bara en fantasi. Att försörja sig är nog svenskt idag.

Det är inte lätt att bli svensk. Jag kunde skriva om den rasism jag har mötts med. Kanske någon gång? Än bryter jag på finska. Än reagerar jag mer med den tyngd som en finne, uppvuxen i ett land delaktig i krig, land som med hårsmån klarade sig undan ryssen, än en svensk. Mer och mer känner jag mig hemlös. Att umgås med barn och barnbarn är den medicin jag behöver. Men, jag ängslas för deras framtid. Trots att de är än skolbarn läser de redan om andra länder med sikte att flytta och det är inte på grund av nyfikenhet.

Tiden har sprungit ifrån mig, ifrån oss gamla, det går inte längre ändra något personligen. Det är bara att stå ut. Jag känner sorg över utvecklingen. Raseri över tiden som är olag.

Statistik utan omskrivningar:

Fullbordade våldtäkter 1975-2018 slutlig statistik

PS. Socialdemokraternas förslag [2021-06-16] 40 nya åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor Läs gärna och gissa om liknande händelser som i Snaphanen beskriven bara försvinner med ny lagstiftning.

Har du bättre förslag?

PS 2.Ja, vi har även svenska monster men det handlar inte om dem nu.

Bilder valda på grund av det finns än länder som stenar kvinnor vilka anses inte rena nog.