Jag skulle ha börjat en kort vandring idag, en vecka ungefär, men gav upp. Nattens åskväder och ösregn gjorde att jag tappade lusten. Jag står ut med regn men vill ogärna börja med allting blött. I morgon ser det bättre ut?
Den här sommaren är ganska spikad med besök, resa och aktiviteter. Men höst är min bästa tid. Då blir det en längre vandring någonstans.
Några filmer att se om vandring och fly civilisationen i väntan på bättre väder.:
PS. Så klart lyser solen nu! Den svarta himlen försvann.
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har presenterat Natos första gemensamma klimatmål gällande utsläpp av koldioxid.
– Vi måste minska effekten av vår militära verksamhet.
Målet är att minska koldioxidutsläppen med minst 45 procent till 2030 och nå netonoll-resultat år 2050.
– Vi tar nu hänsyn till klimatförändringarna när vi planerar våra operationer och uppdrag och när vi utvecklar nya möjligheter, säger Stoltenberg.
Det låter ju helt fantastiskt. Kan vi börja med att hjälpa Putin så han kan föra miljövänligt krig mot Ukraina?
All tillverkning då? Material och energi som går åt? Alla döda? Nej, det räknas väl inte in?
Kan någon göra även festivalerna renare?
Glastonbury festival hurrade nyss för Greta som var en talare för Klimat, ja, hon klandrade på oss alla.. Men varken hon eller andra stannade kvar och städade upp.
Se bilder på:
Prata går det och gnälla om klimat men att göra något för närmiljön som att ta med sig skräpet är för svårt. Visa god exempel och städa efteråt fungerar inte för klimatprofeter och klimatentusiasterna. Inte ens 15000 soptunnor var tillräckligt utan platsen ser ut som soptipp.
Det räckte att hålla klimat-tal. Det räckte att applådera för Greta. Det var insatsen.
Borde inte vi sluta att stirra uppåt och rikta blicken neråt och göra det vi enkelt kan göra: städa efter oss inte prata om överkursen: klimat.
Skäms.
Bilder: Ukraina Mariupol, köpcenter Kiev och Krementjuk shoppingcenter
Min mor skulle ha fyllt 106 år idag, om hon var i livet. Hon dog 2011 strax före sin 95 årsdag.
Hon var dotter till en dåtida storbonde och skomakare. Idag skulle gården vara en hobbyjordbruk. Hon hade 6 syskon. Familjen var ansedda medborgare i byn med en egen kyrkbänk.
Hon gifte sig under kriget. Dagen efter vigseln åkte maken till fronten och de närmaste tre åren sågs de endast några gånger. Han krigade. Hon såg till att vardagen fungerade, från tillverkning till hopp. De finska kvinnorna klev fram och ingen kan säga att de inte gjorde sitt. Jämlikhetsdiskussionerna var ganska obefintliga. Praktiken var beviset över så kallad jämlikhet.
Mor var utbildad sömmerska. Hon sydde både i fabrik och hemma på beställning. Senare bytte hon till tegelbärare på byggen. Det betalade sig bättre. Hon var en feminist i praktiken. Hon blev fackföreningsrepresentant på bygget fast hon var den enda kvinnan. Jag är säker på att hon bad före fackmöten. Både hon och jag bar också ut morgontidningar. Hon för att bättra på ekonomin och jag för att kunna gå i flicklyceum som kostade.
Mor och far fick tre barn utöver mig som adopterades under kriget. Hon var släktens matriark. Hon hade kontroll över varje födelsedag i släkten. Hon gav julpresent till tidningsbudet och postutdelaren. Dörren var alltid öppen för den som behövde en stunds stöd. Hon bad för oss alla varje kväll.
1950- talet och något därefter var den hoppfulla tiden då allting blev bättre för många av de krigströtta. Så även för henne.
När far blev sjuk stannade hon hemma och tog hand om honom. Han dog efter några år vid 67. Mor återvände aldrig till arbete men fanns till hands för alla som efterfrågade hennes hjälp och stöd och även som kontaktperson genom Kommunen och insatser i församlingen.
Mor var både kristen och laestadian till den grad att det var ibland opraktiskt i det vardagliga livet, även om hon var väldigt praktisk person. Man gör vad man måste, men Gud bestämmer. Söndagar var vikta för Gud. Vårt hem gav nattlogi för predikanter och missionärer. Jag har träffat flera av de stora från Afrika och Kina. Men jag förlorade tron på Gud före konfirmation. Det räckte att jag sjöng i kyrkokåren som förste sopran. Det var min religiösa insats.
Det tog tid innan mor accepterade min brist på tro. Det var nog först när jag började arbeta som socionom och hjälpa de behövande. Det var Guds arbete det med, sa hon. Vi fann ett slags acceptans. Vi hade telefonkontakt och skrev kort. När hon blev äldre åkte jag till Finland några gånger per år för storstädning och annan hjälp för henne. Min bror och hans fru stod för den mesta kontakten eftersom de bodde nära henne.
Sin allra sista tid bodde mor i ett äldreboende. Hennes så robusta hälsa hade börjar avta. Benen och och även hennes skarpa minne krånglade. Hon var trött. Hon dog av åldern men i läkarintyget står lunginflammation.
Ingen person kan dö bara av åldern i det organiserade Samhället.
Hon hade sina mindre goda sidor men om de döda talar vi inte illa om. Hon var en arbetarkvinna som strävade mot bättre framtid för sina barn. Hon litade på Gud och Regering. Det är något vi nutida har har gett upp med. Vi väljer annat, kanske Internet, att lita på.
Efter hennes död har släkten splittrats. De yngre har sina liv och sina vänner. Släktbanden är inte längre så viktiga. Kanske är Facebook kontakten. Ingen har idag en egen kyrkbänk där alla samlas på söndagar.
Tiderna förändras. Inte alltid till det bättre. Mor var född under det första Världskriget, gifte sig under den andra, fick se enorm teknisk utveckling, förändringar – både goda och dåliga – i Samhället. Hon upplevde Guds avgång och pengamaktens definitiva ingång. Hon dog när kriget i Syrien har börjat och förföljelsen av kristna ökar i Egypten och Världen.
Jag minns mor som en arbetsam, bedjande, hoppfull kristen. Hon vore helt omodern i dagens Värld.
Bild överst: Nyförlovade.
PS. Gratulerar bloggvännen som fyller år på samma dag. Blommorna är till dig.
Valreklamen har börjat trilla in i brevlådan. I kommunens tidning ger de olika partierna sin syn på hur kommunen blir en trygg kommun. Det sker nämligen en del skjutningar och andra brott, klaner som styr, stora rättegångar, inkomst från knark och stölder, bränder mm och kommunen har flera så kallade utsatta områden. Så det är intressant att veta hur olika partier tänker lösa det.
I korthet:
Trygghetskameror, ordningsvakter, skola, socialtjänst, bort med segregation med både hyres – och bostadsrätter.
Trygghetskameror, ordningsvakter, Regering som satsar på Polisen, avhopparverksamhet, skola, fler lärare, stöd till Npf diagnoser
Ordningsvakter trygghetskameror, klottersanering, belysning
Bekämpa brottslighets orsaker, bort med segregation, solidaritet
Skolan först, trygghetskameror, belysning, trygghetsvärdar, blandade boendeformer.
Trygghetskameror, trygghetsvärdar, fånga barn på glid, flera poliser, stoppa mäns våld mot kvinnor.
Trygghetskameror, trygghetsvärdar, ordningsvakter, föräldracentraler, nattvandring.
Sedan finns det några lokala små partier och de föreslår ungefär detsamma.
Gissade du vilka partierna var? Låter inte alla lika? Så vi ska bli bevakade av kameror och vakter. Politikerna själva flyttar till segregerade områden, eller hur tänkte de? Faktum är ju att så fort någon börjar arbeta och kunna betala mer för bostaden försöker man hitta en lägenhet på ett bättre område, med lugnare skola och tryggare utemiljö. Skall folk inte få göra det?
Varför känner jag mig misstänksam över de politiska partiernas förmåga att lösa någonting?
Jag röstade inte i förra valet eftersom jag var i USA och vandrade. När jag kom hem i slutet oktober hade Sverige inte än en Regering utan sandlådan var full med politiker som slogs med spadar. Jag kände mig nöjd med att inte ha medverkat i röran med min röst. Inte att en röst skulle göra någon skillnad men hela situationen kändes förnedrande för en röstberättigad. Vi hade valt ett gäng okunniga, olämpliga och även ljugande personer färdiga att byta sida hur som helst när gräset var grönare där. Sedan har det varit fyra år med låt oss säga snällt kaos, inte bara på grund av oförmåga utan även covid som Regeringen försökte hantera. Folk har inte ens varit på jobbet i Riksdagen, kanske lika bra med det.
Ständiga gräl, tjafs, rövslickeri och felbedömningar. Just nu skall det röstas om budget och Statsminister Kakaba….nej, Andersson hette hon väl kan riskera igen att styra med andras budget. Men efter lite teater röstade ”vilden” på Anderssons budget.
Fortsättning följer från sandlådan Sverige.
I inlägget Bort bort var några av mina förslag till nästa val.
Dagens förlossningsvård är omdiskuterad, milt sagt. På Internet finns många som är missnöjda, med rätta också. Förlossningsvården har krympt både tidsmässigt och i antal platser, trots att befolkningen har ökat. Barnmorskorna är också missnöjda med arbetssituationen och lönen.
Synen på den gravida är idag, ska jag säga, kallare.
Länge sedan i landet Sverige var mödravården annorlunda, både sämre och bättre. På 60 – talet och före var graviditet barnmorskans graviditet. Hon kontrollerade men sa inte mycket. Var det något kunde hon meddela det i uppfostrande ton. Hon var den som visste.
Efter förlossningen – utan någon som helst smärtlindring eller pappan närvarande – låg mammorna kvar på BB tills de var feberfria och barnet nått igen födelsevikten. Vi såg knappt våra barn utöver de 5 gånger 20 minuter per dag vi skulle amma. Barnen togs hand om de professionella vårdarna. Barnen vägdes vid varje amning och resultatet lästes upp. Vi mammor grät över vår oförmåga.
Vi behandlades som sjuka personer. Febern mättes, blödning kontrollerades. Vi låg i fyrsal och skulle ligga stilla utöver toabesök. Mat serverades till sängen.
Maken, den gifta, fick se barnet genom glasrutan i korridoren. De kunde ju smitta barnen. Inga ogifta män släppes in. I min sal låg en kändis. Den privata delen, som man betalade extra för, hade varit full. Hennes make släpptes in i rummet. Han gav henne rosor och en diamantring. Skillnad på henne och oss vanliga, som kanske fick en blomma som ett biträde kom in med
Barnen var sjukhusets barn. När utskrivningen skedde var det nästan skrämmande. Jag hade knappt sett mitt barn naken så jag klädde genast av henne i taxin. Nej, några babyskydd för bil fanns inte på den tiden.
Barnadödligheten gick ner. Mammorna var fysiskt ganska ok när de lämnade sjukhuset.
Från mitten 80 talet framåt arbetade jag som kurator/terapeut med riskgraviditeter i ett stort sjukhus. Graviditeten var nu moderns, barnmorskan gjorde det yrkesmässiga och gav snälla råd. Även den blivande fadern kom på barnmorskebesök. Män var delaktiga, ibland så att mamman hamnade i skuggan. Det är faktiskt kvinnan som är gravid i kroppen och oftast också mer mentalt än fadern. Men vi var glada över papporna som kom, det bådade gott för förlossning och faderskap.Besöken hos barnmorskan i normala fall var nu betydligt färre än förut.
Mamman kunde välja förlossningsenhet i storstad – ifall det fanns plats då. Smärtlindring var allmänt. Fria besökstider, även familjeBB där hela familjen kunde bekanta sig med barnet.Tiden på BB krympte, tre dagar kanske. Några mammor gick hem även tidigare. Vissa missade då barnets tredagarskontroll och fick efterlysas genom BVC. Några kom tillbaka med bröst som stenar och bleka av för mycket blödning. Papporna hade föräldraledigt och kunde dela den första tiden med modern.
Jag uppmanade mina patienter att stanna minst till dag fyra. Dygn tre är inte så bra på grund av det hormonella läget. Gråtdagen kallade vi det – då. Amning kommer inte heller i gång genast. Det är ingen naturlag att alla kvinnor kan amma automatiskt och har nog med mjölk.
Idag skickar sjukhusen hem mammorna efter sex (6) timmar om förlossningen var normal. Varför ska de nyförlösta belasta sjukvården? Att få barn är väl ingen sjukdom! Dock har förlossningsskadorna ökat, det hände nästan aldrig på min tid med ”mina” mammor att någon ens behövdes sy.
https://data.riksdagen.se/fil/A977DA1B-6439-418F-9D9E-B2C53990BA9E
Jag tror att det tidstress de födande mammorna upplever bidrar till usla förlossningar. Får jag plats? Hinner vi dit eftersom resan är lång (förlossningsenhet nedlagd)? Vissa platser har ””föda i bilen” kurser. Klarar jag mig hemma efter några timmar? Om babyn inte mår bra, vad ska jag göra? Är det tryggare med flaskan? Amning sjunker faktiskt.1998 ammades 69,1% vid 4 månaders ålder och 2019 hade det sjunkit till 47,4%.
Det finns många frågor för en förstagångsmamma. Internet har inte alltid de rätta svaren.
Från det strikta omhändertagandet har vi nu nått den andra ändan, minimalt omhändertagande Barnmorskorna är för få. De gravida kvinnorna är bara till besvär. De belastar förlossningen i alltför många timmar. Helst ska ungen krystas ut snabbt, sängen behövs till den nästa. Moderskap är kortvarigt hemma. Lät inte föräldraledighet påverka din pension! Det är fint om papporna är hemma, Samhället uppmuntrar männen, men mammorna ska helst gå snabbt tillbaka till jobbet.
Jämlikhet mellan en man och en kvinna skall vara på topp just under barnets första år.
Det finns ingenting jämlikt i att vara gravid och föda barn, inte heller i att amma och återhämta sig. Varken fysiskt eller psykiskt. Det är bara politisk påhitt. Biologin finns. Att dela så bra det går är annat, men makens första uppgift är att ta hand om mamman. (Var det för gammalmodigt?)
Det är också betecknande i tidsandan att vi uppmanas från Myndigheter att sluta besvära Samhället med förlossningar och flera barn. Arbetsmarknads / jämställdhetsminister Eva Nordmark, går ut och informerar om konsekvenser av många barn. Hon uppmanar att kvinnor inte ska få flera barn om familjen inte kan försörja. dem. Missade hon männen? Missade hon flerbarnstilläggen och alla andra bidrag som gör att den arbetsovillige kan försörja hur många barn som helst? De svenska mammorna föder få barn. För få tyckte man ett tag sedan. Vem riktar hon sig mot?
Flera myndigheter, som Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan, får i uppdrag att informera om familjeplanering och ge karriärsråd. Säger Nordmark.
Karriärråd? Är dessa myndigheter kapabla att informera om familjeplanering? Kanske skulle vi rycka upp barnmorskekårens info om preventivmedel så aborterna kunde minska? Att börja med.
– Alla som kan arbeta ska arbeta. Man ska inte skaffa fler barn än man ska försörja, det är en viktig utgångspunkt. Det är därför vi ger det här uppdraget.
Exakt hur det ska gå till är upp till myndigheterna men enligt Eva Nordmark kan det handla om att jobba uppsökande eller att man informerar i samband med att man har andra kontakter med kvinnorna. Man ska också koppla på trossamfund och civilsamhälle.
Så, om du har fött flera barn kommer Staten snart och knackar på dörren och ger dig karriärråd.
I princip har hon rätt. Ingen ska ha flera barn än de kan försörja. Men Statens ingripande känns obehagligt. (Minns ni steriliseringslagen 1934-1976?) Kopierar hon Kina? Kanske ska hon åka till Egypten och ta en titt för de har haft liknande program med dörrknackning. 2 barn ska räcka. Ekonomin orkar inte mer. Viss nedgång har skett i fruktsamhet, men inte tillräckligt eftersom Egypten spanar nu efter ettbarnspolitik. Ändå, de ligger inte ens på topp i Världen. Så inte vi heller.
https://www.svd.se/a/qLM6ge/landet-hoppas-pa-farre-barn-tva-racker
Med tanke på miljö, landets ekonomiska resurser och framtida utmaningar av olika sort är kanske barnafödandet något vi får avstå ifrån. Ett barn och sedan steriliseras både mannen och kvinnan? Barnet snabbt till samhällsvård. Då förloras inte arbetsår och livet kan levas som en pensionsplanering. Karriärerna blomstrar.
Något att eftersträva?
PS. År 1999 var barnafödandet det lägsta någonsin i Sverige, 1,5 barn per kvinna. Under 2000-talet ökade barnafödandet fram till 2010 men därefter har det minskat. År 2021 var det summerade fruktsamhetstalet 1,67 barn per kvinna.
Jag har några förslag angående Riksdagen efter nästa val. Nu är jag inte den enda som önskar detta. Kanske borde vi ha en ruta i valsedlarna där vi kan kryssa:
Bort med den gula knappen. Nog måste Riksdagspersoner kunna ta ställning. Så bekvämt att knysta: jag vill inte, vet inte, gult.
Bort med vildar i Riksdagen. Vi röstar på partier, inte enskilda personer i Sverige, även om du kan kryssa en person. Om någon hoppar av bör den nästa på valsedeln ta platsen. Inget hindrar dock avhopparna att ställa upp i nästa val med eget parti. Vem är den som styr Sverige har vi frågat oss i flera gånger den senaste tiden.
Sedan önskar jag bort riksdagens bostadsersättningar. Tar någon ett arbete i huvudstaden får den flytta. Så gör vanliga människor som inte hör till politikeradel. Hyr ut bostaden om den är tom. Det fuskas med riksdagsmäns bostadsbidrag, de skriver sig in i låtsasbostäder, sommarstugor utan vatten och sånt för att få bidrag. Alla som bor utanför Stockholm kan ju få avgiftsfri bostad genom Riksdagsförvaltningens bostäder. Så, de behöver inte ens betala 12000 kr i månaden som det är vanligt för en andrahandsetta i mitt grannskap.
Så vill jag att Riksdagen skall krympas. Nu när EU bestämmer en stor del av de beslut som förr togs av Riksdag och Regering eller kör över vad vi har beslutat bör vi klara oss med mindre andel politiker. Vad sägs om 251 personer i Riksdagen? Vi har en stor riksdag, har vi klarat oss under covid med 55 personer kan vi klara oss med mindre alltid och arbetet blir säkert mer effektivt. Någon sorts gräns också för hur många valperioder man får sitta. Tre max? Du ska leva i den verklighet du vill att andra ska leva i. Blir du inte omvald eller vill du själv sluta får du fixa ett vanligt arbete i stället. Inga förtidspensioner och långa ersättningar efteråt utan tre månaders lön max och sedan A – kassa om det inte dyker upp annat arbete. Jämlikhet var det.
Gör likadant som du vill att folket du styr över ska göra.
Och, alla dessa Myndigheter! Är de verkligen nödvändiga och effektiva?
Läs om alla i Myndighetsregistret:
343 Myndigheter under Regeringen, totalt 458 inkl. Domstolar.
Vila din hjärna av allt som pågår. Gå ut i skogen, ängen, parken, någonstans du kan se naturens små detaljer. Grässtrå, blomma, mönster… Sitta under ett träd och bara vara.
Det är till och med vetenskapligt bevisat att människor som lever nära naturen mår bättre psykiskt. Så dessa stenöken med några blomlådor vi bygger är rent hälsovådliga. Kompensera dig och gå ut i naturen så ofta du kan. Prioritera det så prioriterar du dig själv.
Medvedev, Putins springpojke varnar: ”Horsemen of the Apocalypse are on their way”. Han försöker hota oss med religiösa berättelser från Kristendomen som han kopplar ihop med en atombomb.
Han är något av en sorglig varelse.
De fyra ryttarna föreställer krig, hungersnöd och död samt erövring. Det finns gott om förklaringar och tolkningar på Internet. Originalet finns på Bibeln, Uppenbarelsebok, sjätte kapitel.
Har vi inte upplevt allt detta redan flera gånger om? Två världskrig. Flera andra krig. Åratals långa krig. Otaliga mindre bråk och dispyt. Svält och död. Sjukdomar. Förlorare eller segrare finns det också. Om vi skulle räkna upp allt elände låt oss säga de senaste 500 åren är det svårt att förstå hur vi ens har överlevt och fått ihop något välstånd.
Vad är det som gör att vissa länder kan föda sin befolkning, ge dem skola och sjukvård, utveckling, en smula demokrati, medan andra har ständiga krig, svält och diverse mördargäng? En bra fråga med många svar och påståenden.
Ryssland är inget framgångsland. Dess BNP är cirka 25 procent mindre än Italiens. Ryssland har varit ett av världens bensinmack. Men nu går det bara neråt. Rysslands ledning med Putin i spetsen har drabbats av paranoia. De lever i ett slags parallell värld som vi i väst inte känner igen . De tror sig vara hotade av oss samtidigt som de inbillar sig att bli en stormakt. I yta.
Ryssarna påstår att vi, väst, EU och NATO hotar deras existens. De skyller på nazismen. De måste rädda världen igen. Vem i väst skulle vilja ha ett stort outvecklat land med gott om hjärntvättade människor, de som hotar fred, frihet, liv? OK, de har gas. Kina och Indien samt några länder till – även i EU – shoppar gas mm från Ryssland och dessa inkomster betalar Putins överfall på en suverän stat, Ukraina. Men det är inte uttryck av uppskattning av Rysslands krig, det är affärer. Det är att skydda sin egen ekonomi. Pengar talar. Kineserna hostar lite avmätt, de håller sig än på lagom avstånd och lagom nära. Ibland säger de något elakt om USA. Men om det verkligen gäller tror inte jag att de väljer stå bi Ryssland.
Kineser är affärsfolk. Follow the money, alltid.
Ingen västpolitiker vill gulla med Putin längre öppet, även Merkel och efterträdaren Olaf Scholz får lite hicka av honom. Tyskland är inte säker på vilket ben de ska stå på. Skall Ukraina få stöd hänger på gasbehovet från Ryssland. Om tyskarna får frysa i vinter eller ha ett större krig i närheten? Det är bara att välja. Som vi, stängde Tyskland kärnkraft och blev mer beroende av ryska energikällor.
Putin fick översvallande gratulationer på Nationaldagen 12 juni från en vän: Nordkorea ett land med svält som ständig plåga. Men stora maktambitioner. Apokalypsens ryttare är redan på besök där.
Ryssland hotar ta igen alla de länder som någon gång har tillhört det gamla tsardömet Ryssland. Som Finland, Estland, Lettland, speciellt Litauen vars självständighet anses liksom blivit till genom fel. Mer… Alaska var ett misstag. . Fler… Stora fantasier. Putin har sin idol i Peter den store. Putin vill avsluta sitt liv med herravälde över ett gammalt rike. Han har byggt upp en bild av sin egen storhet. Han har nog med sig själv och ser inte konsekvenserna för sina medborgare. Han kanske skiter i dem? Kanonföda.
Jag tror Putin är väldigt sent ute. Tiden är inte på gamla tsarers sida. Stora imperier är ute. Se på Storbritannien. Även varje liten örike vill kalla sig självständig idag.
Är det tvångstankar, mytomani, paranoia som knackar på Putins dörr bringande fantasier om makt och storhet?
Vilket hållhake han måste ha på sina nära medarbetare eller är de lika inne i att bli stormakt och tro sig vara vinnare?
Det enda acceptabla är att ryssarna drar sig tillbaka till Ryssland från Ukraina, ingen hotar dem där. Att de håller sig inom sina gränser och börjar betala skadestånd till Ukraina. Att de aldrig återkommer och sätter sin fot och vapenmakt i andra länder. Men för att det ska hända borde vi agera så hjälpsamt att Ukraina kan kasta ut angriparna som raserar landet och hotar fortsatt utvidgning. Hur än vi har dragit det ekonomiska kortet och stängt av de rika från våra system kör Putin vidare utan tanke på dem som drabbas. Så länge det finns soldater kvar.
Vad väntar alla på?
Kanske kan vi börja umgås med ryssarna igen om 40-50 år om de håller sig i skinnet?
Man kan inte hota upprepade gånger utan till sist måste man göra verklighet av hotet eller bli utskrattad. Lite pojken och vargen. När ingenting fungerar som förväntningarna är och styret ligger hos en maktgalen person måste alla hot tas på allvar.
Hur kommer det att brista hos NATO om Rysslands hot om kärnvapen blir en verklighet? Då galopperar de fyra apokalyptiska ryttare över Ryssland är min helt oprofessionella gissning.
Någon av de ryska företrädarna sa att: Kina och Ryssland, tillsammans med andra likasinnade, är på väg mot en ”multipolär, rättvis och demokratisk världsordning”.
Låter som en hallucination. Ordet demokrati är för dessa länder bara ett klistermärke.
Läs intressant om Putin och hans strävan:
https://meduza.io/en/feature/2022/06/06/who-is-putin-really-fighting
https://ju.se/portal/vertikals/blogs/anders-dybelius/bloggposter/2022-03-21-i-putins-huvud.html
Läs mer i Samtiden om Putin:
Finns det någonting bättre än att gå till skogen? Tälta vid en sjö, så pass långt från den närmaste vägen att bilarna inte hörs? Bara det eviga flyget som går över. Men sedan hörs ko-ko ko-ko av häckningsparasiten Göken.
Är inte den fågeln typisk för Sverige? Koltrasten blev vald till Nationalfågel men nog uttrycker gökens beteende det nya svenska. Politiker som lurar till sig bostadsbidrag genom att skriva sig någon annanstans än bostaden, som i en stuga utan vatten och toa? Andra med falska uppgifter. Bidragsparasiter av mången art.
Flyget flög över tältplatsen, tystnade i 23 tiden. Ja, vi flyger igen. Just nu är det kaos på Arlanda delvis orsakad av personalbrist men även av att skolan är slut. Alla ska iväg samtidigt. Även flera av våra invandrare är på väg till semester i hemlandet. Ni minns kanske Afghanistans ”svenska” föräldralediga där som gnällde att ingen hämtade hem dem från kaos?
Ytterligare en svensk myndighet, tullen, som inte fixar det. Inte heller pass går att få för dem med dålig planering. Polisen räcker inte till. Det är mycket som inte räcker till.
Jag som trodde att alla skaffar sig ett nytt pass när den gamla är på väg att gå ut. Men de köande har kanske sparat en hundring, alltid något.
Så låt oss ge Göken – liknande Jöken och andra politiska uppfinningar – lite uppskattning som en lämplig representant för Sverige.
Jag gjorde bara en kort, 45 km och två nätters runda. En träningsrunda. Det blir fler.
Platsen jag fann så magisk vid senhösten hade falnat i glans. Vintern hade gått hårt åt sumpskogen. Även träd kan ömsa skinn. Insektsspåren var som en karta över mänsklig myrstack.
Andra, ska jag kalla dem idioter, hade lämnat sina sopor i vindskyddet. Tänk, det går bra att bära vad som helst ut, men inte tillbaka. Jag tänkte igen på Pacific Crest Trail, inte en fimp och inga sopor på 4000 kilometer, så långt jag råkade se. Ändå fick vi bära våra sopor i ryggsäcken en vecka eller längre. I björnområden bars soporna tillsammans med maten i en bear box.
Kan de i USA borde även svenskarna kunna hålla rent i naturen på en vandringsled. Med någon kilometer till närmaste parkering eller soptunna.
Hemma igen. En ny kort tur snart. Länk till den magiska platsen förra höst.
Vad skulle du göra om livet på jorden tog slut om sex månader? Skulle du tro på olyckskorparna, vetenskapsmännen eller ljugande politiker? Internet kanske? TV? Olika diskussionsforum? Om fakta sedan visar att vi skall alla dö, hur tillbringar vi då vår sista tid?
Hoppet är alltid starkt. Förnekelsen likaså. Kommer det kända politikerskämtet ”vi såg det inte komma” att härska? Fylls kyrkorna? Rånar vi affärer för den som äger mest prylar vid död vinner? Tar livet av sig innan? Samlar sina närmaste? Accepterar?
Eller bara blundar och fortsätter som vanligt.
Nu är frågan om den sista tiden inte alls ovanlig, men i mindre skala än Världens undergång. Den sjuke som får dödsdom vet det. Två av mina tidigare arbetskamrater har dött i snabb, aggressiv cancer. Den ena försökte ha kul och festa. Den andra ordnade för sina gamla föräldrar.
De som riskerar ständigt sina liv med riskfyllda saker som knark, gängmord, biltävlingar, bergsklättring på de högsta, krig mm tänker nog inte att det kan vara min sista dag som skall användas väl.
Men vi ”vanliga” som försöker leva ett bra liv, arbeta, fylla våra skyldigheter, ta hand om våra barn och drömma om semester, vad skulle vi göra om slutet verkligen är bakom dörren i år?
I filmen ”Don´t Look Up” ställs dessa frågor. Filmen är en komedi men igenkännandet av nutiden, massmedians tafflighet och politikernas oförmåga gör att vi känner igen oss och skrattet fastnar i halsen. Visst, vi blir roade men eftersmaken är en fråga: hur kommer de som styr att agera, om det värsta skulle hända?
Jag tror att vi får klara oss själva. Hur skulle du göra?
Filmen är modern tragedi över hur de personer vi har valt och betalar för – politikerna i landets styre – tar hand om de stora svåra frågorna. De reagerar inte adekvat. De förminskar, ljuger och försöker vinna något själva. Massmedian är som parodi. Allt vänds till obetydliga sidor, gärna utseende och sex. Media och politiker är Inte mycket att lita på vid farans stund. Vetenskapen dör när pengasugna satsar på fel saker.
”Don´t Look Up” skulle kunna vara en helt sann historia. Vi känner igen vår tid i filmen. Hotande händelser sker hela tiden även om hotet från rymden inte är närvarande – just nu. Kriget i Ukraina tycks ingen få slut på, en nutida exempel på politikernas och FNs oförmåga. Lek i sandlådan är en bra bild av läget i Sveriges Regering och Riksdag. Massmedian är så vinklad att de inte vet vad de ljög om igår. Stats – TV lutar så åt vänster att de har fallit omkull.
Jag tycker att Don´t Look Up är trots det komiska en tragisk epos av vår tid.
Slutet på filmen upplevde jag som usel eller lysande.Välj själv. Realismen dog dock. För filmen, skådespelarna och hur alla agerar, hur pengarna styr är så realistisk att det är som tagen ur livet och från TV tablån just idag. Kanske Meryl Streep kör lite överväxel. Kanske.
2022 var ”Don´t Look Up” Oscarsnominerad som bästa film. ((Vinnaren av Oscar blev CODA.) Medverkande är toppstjärnor som Leonardo DiCaprio, Jennifer Lawrence, Meryl Streep, Cate Blanchett, Ariana Grande mm. På regissören Adam McKays meritlista finns land annat ”Anchorman”, ”The big short” och ”Vice”.
Bry dig nu inte om taskiga recensioner – de är skrivna av folk som inte orkar sätta sig in i filmens mening – utan ge dig en möjlighet att med filmens hjälp fundera över frågan: hur skulle jag själv agera. Det kan ju bli nödvändigt en dag.
https://www.moviezine.se/movies/don-t-look-up
https://www.filmtopp.se/recension/netflix-dont-look-up-2021
Förr i tiden när Posten var en Post och folk skrev brev samlade många frimärken. Min sambo hade en låda brev och lösa frimärken från olika länder. Han hade planerat att organisera dem vid pension. Men han fick aldrig tid till det. Han gick i pension i princip men inte i praktik utan arbetade fram tills demens tog över hans planer. När min sambo dog skickade jag mail till de närmaste frimärksklubbarna och erbjöd dem frimärkena.
Nej, de svarade inte ens. Det visade sig att ingen ville ha frimärkssamlingen. Till sist hamnade allt i sopor. Kanske slängde jag något värdefullt?
Det ges ut nya frimärken. Olika länder använder olika motiv, som krig, drottningar, katter och hundar… Ukraina har gett ut några trevliga frimärken som föreställer nutida händelser.
Brittiska postverket ger ut flera nya med anledning av drottning Elizabeths 70 år på tronen. Åtta frimärken som visar Elizabeth under olika tillfällen under hennes regenttid.
Hon är också själv en flitig frimärkssamlare, och hennes samling är värd över en miljard kronor. Över en miljard!
Drottning Elisabeth säger att tro, familj och vänner har varit hennes stöd i livet.
Omkring år 1100 grundades kungarikena England och Skottland. De två grannarna utkämpade många krig fram till 1707 då de gick samman i ett förenat kungarike.
1921 var det brittiska imperiet som störst. Länder över hela världen tillhörde den engelska kronan. Georg V var regerande kung, David Lloyd George, liberal, var just då premiärminister.
Storbritannien består idag av England, Wales, Nordirland och Skottland. När imperiet har fallit har dock de flesta länderna stannat kvar i Commonwealth of Nations, en mellanstatlig organisation bestående idag av 54 självständiga länder, varav nästan alla tidigare tillhört det brittiska imperiet. Vissa har gått ut, återvänt eller blivit avstängda en tid.
Går Skottland ur och Irland ihop finns bara det ursprungliga England och Wales kvar.
Drottningen har nog stor respekt från folket. Hon har tjänat landet och Commonwealth of Nations i 70 år. Det kommer inte att finnas någon som slår drottningen i tid och uthållighet. Charles, tronföljaren, har varken charmen, viljan eller förmågan som drottningen har haft. Han är redan en gammal gubbe. Dessutom ligger han för evigt i skuggan av Diana. Hon var magisk, inte Charles. Kanske faller hela kungahuset? Varför betala för dem när de har egna miljoner att slösa? Vad är nyttan av dem när skandaler solkar ryktet? Behövs traditioner som ett kungahus? Sånt kan vi se på Internetserier om vi vill.
Idag firar dock en stor del av britterna drottningen och hennes 70 år på tronen.
Finns det värde i någon sammanhållande institution och person i ett land? Förr hade vi Gud och en präst i varje by och kung överst. Presidenter och premiärministrar kommer och går medan kronan är förutbestämd och reglerad. Drottning Elizabeth är i och med Boris Johnson inne på sin fjortonde brittiska premiärminister. När hon tillträdde hade Winston Churchill posten. Men tiden efter henne är osäker på sikt.
Jag tror inte att Sveriges kungahus överlever heller så länge. Victoria kanske, men inga fler. Risken är att Sverige med tiden blir oigenkännlig för svenskar. Men det är en annan historia.
”Vad folk är och vad de gör är nyckeln till allting”, sa kung Georg VI, Elisabeths far. Så sant.
Andra monarker som har regerat länge: Den franske Ludvig XIV ”solkungen” regerade mellan14 maj 1643-1 september 1715, 72 år och 110 dagar.
Thailands kung Bhumibol Adulyadej kallad Rama IX 9 juni 1946 – 13 oktober 2016, 70 år och 126 dagar.
Johan II i Liechtenstein 12 november 1858 – 11 februari 1929, 70 år och 91 dagar.
Bild på brittiska imperiet från Wikipedia.
Nu ska vi beväpna fler och sälja mer. Krig är en vinnare. BNP stiger med hjälp av vapen och knark förstås. Ja, knarkförsäljning räknas in i BNP. Affärer.
Den militära upprustningen i Europa kan ge svensk försvarsindustri möjligheter att exportera mer, uppger statsminister Magdalena Andersson.
– Den här upprustningen är en stor möjlighet för svensk försvarsindustri. Vi har bra prylar. De är kostnadseffektiva också, säger hon vid en presskonferens efter EU-toppmötet på tisdagen
Under mötet kom EU-ledarna bland annat överens om att öka samordningen vid utveckling och inköp av försvarsmateriel.
Bra prylar? Försöker hon ge vapen en mjuk kul framtoning?
När hör vi från politiker i makten: den här upprustningen är en stor möjlighet till våra bönder.
Eller den här upprustningen är en lysande möjlighet för elproduktion.
Kanske det finns en stor möjlighet för våra skolor, sjukvård, äldreomsorg…
Nej, sådant är inte ”bra prylar”. Och inte kostnadseffektiva. Hur kan vapen vara kostnadseffektivt förstår inte min gamla hjärna. Mjuka värden är bara kostsamma. Det finns inget kostnadseffektivt i att ta hand om folk eller öka fungerande infrastruktur. Sånt som folk behöver i sin vardag. Men krig och vapen, den största industrin vi har i världen blomstrar.
Sådant slöseri. Människan är ett aggressivt djur med begränsad tankeförmåga. Putin tar första priset idag men det finns så många fler usla exempel.
Hur blev den mänskliga utvecklingen så illa? Eller kan vi bara skylla på våra gener? Djur som djur.
Idag är veterandagen. Den 29 maj är en allmän flaggdag. Har dock inte sett en enda flagga. Dagen firas på FN:s internationella fredssoldatdag och syftar till att hedra personal som deltar eller har deltagit i internationella militära eller civila insatser och att högtidlighålla minnet av stupade och omkomna.
Jag tittade på begravningsregistret på militärkyrkogården i min gamla hemstad i Finland över de döda i andra Världskriget och i fortsättningskriget. Bland namnen fanns flera från fars stora släkt. Den släkten nästan utplånades från den manliga sidan. Flera hittades aldrig. Min far överlevde, likaså den ena av hans två bröder.
Inga medaljer kan utplåna sorgen efter förlusterna. Min far hade en hög diverse utmärkelser i en låda.
Min medkänsla går till Ukraina idag.
De val vi gör som unga och under den första fjärdedelen av livet påverkar vår tillvaro mer än vi kan räkna ut. Livet är inte en lotteri även om det händer saker vi inte kan påverka. De föräldrar vi fick, det biologiska arvet vi har går inte byta ut.
Visst, barn kan placeras till andra hem men ens föräldrar är inget vi lätt kan räkna ut. Undersökningar visar också att omhändertagna barn lyckades inte bättre i livet än de som levde kvar hos ”misslyckade” föräldrar.
Sedan kommer skolan som nu mera är ett sorgebarn i Sverige. Att klara skolan och utbilda sig till något att försörja sig med och kanske få utlopp för sin talang är ett steg till självständigt vuxenliv. Visst, det går att utbilda sig senare också eller bygga vidare på sin utbildning, men utan att ens ha nians betyg är valmöjligheterna skrala.
Att ha hoppats på stora pengar med kriminell verksamhet och knarkförsäljning i stället skolbetyg brukar sluta i elände, värsta fall död på gatan. Vi har gott om det idag.
Det är väldigt få som blir Youtube stjärnor, musiker eller influenser utan större ansträngning.
Att hitta och fånga drop outs tidigt i skolan är en nyckel men förmodligen inte längre ens tillräckligt. När yrket brott kryper ner i åldrarna behövs annat än skolbänk eller varmkorv hos polisen.
Elever vilka inte kan läsa bra senast på klass tre är en ylande larmsignal.
Vi behöver öka antalet specialklasser där de lässvaga eleverna, de som har svårt att lära sig på grund av olika hinder som bristfällig eller ingen svenska, försvårande diagnoser eller låg begåvning – ja, de finns – får adekvat stöd. Jag tror nivågruppering igen en tid eller helt vore en bra idé. Inte att försöka springa efter eleven i panik de sista dagarna i klass nio för att få ihop några betyg i sport och teckning.
Att dela upp elever beroende på begåvning är inte jämlikt men det fungerar. Var och en kan vara lyckad på sin nivå. Som lärare träffade jag aldrig obegåvade barn men nivån och arten av kunskap kunde skilja sig år mellan eleverna. Även lärare kan vara på olika nivåer. Var femte lärare saknar lärarutbildning idag. Jag var inte en utbildad lärare. Hade fil. kand i politik och ungdomsledarutbildning men lärarbristen släppte mig in. Jag var bra på att fånga in de på botten och de på toppen. Att sättas inför uppgifter eleven inte klarar av eller ligga ständigt över men ändå förväntas få samma undervisning och utfall som de andra eleverna är ett slags förakt mot barnen. Likvärdigt? Jämlikt? Vad sjutton är det?
Många elever tillbringar sin skoltid i skuggan av sitt rätta jag och kvävd begåvning.
Vi behöver läsbegåvningarna – också. Skoldebatten handlar oftast om de som inte klarar sig, sällan om att de bästa eleverna är också förtjänta av extra insatser. De är inte intressanta i skoldebatten men om några år förväntar sig Samhället att få läkare, jurister, ingenjörer, specialister av olika art för Samhällsutvecklingen.
Att förändra svenska skolan är svårt. Första steget vore att sluta tro på att alla är lika i begåvning, lämpliga att stoppas i en mall med samma utfall. Men diskussionen och förändringarna handlar ofta om friskolornas vara eller icke vara, om den rätta tidpunkten för köplats till en skola, mindre pengar till friskoleelever och till och med föreslås att inga mobiler är tillåtna i klassrummet. Mobilfria skolor finns redan.
Jag tror att undervisningen bör läggas på strax under det möjligas nivå i de fall eleven inte klarar den vanliga skolan. Att bli bra, bäst i sin nivå är ett mål. Sedan kan kraven höjas, lite. Att tro de elever som inte kan prata, läsa och skriva svenska, de som har noll hjälp hemma, de som är åldersmässigt i gymnasieåldern men borde sitta på första klass kan klara av nians betyg och fortsätta i gymnasiet är idioti om inte mer. Att sänka kraven för att få in alla på högre utbildning samt ha hittepåutbildningar kommer att bli en katastrof för den akademiska utbildningen i längden. Nyss sänkte man kraven till Polisutbildning, ett av de viktigaste yrken vi har. Vilka andra yrken ska vi sänka för att få in mer av dem som har svårt med skolan? Förslag?
Att sänka kraven för alla kan låta snällt men är väg mot ett Samhälle där de lässmarta till sist packar ihop och flyttar. Realism är något skolmyndigheterna behöver att börja med. Jämlikhet är bara ett dekorationsord. Lika värde är annat.
Det är inte så att livet är en lotteri där vissa får lotten smart och vissa misslyckade först efter skolan. Vi är individer från början. Även en baby uttrycker sig med eget tonfall. Några är tysta. Andra framkallar uppmärksamhet med skrik dygnet runt.
Vi ärver en batteri av egenskaper från våra föräldrar. Biologin väger tungt. Kanske borde vi våga prata om de ärftliga egenskaperna, inte bara om miljön och samhällets påverkan?
Men eleven och elevens föräldrar måste vara övertygade om vikten av skolgång och lita på att det är bra för barnet. Vissa föräldrar borde fostras till sunt beteende. De ska att inte hota läraren när eleven inte får det betyg föräldrarna vill. Att inte välja en skola som har klädkod och sedan protestera i massmedia om det. Eller att kräva och få ersättning i pengar för att läraren inte går med på hittepåpronomen. Dessa är bara små exempel på svenska skolans djupa problem. Skolan är inte bara en lärdomsplats utan en del av Samhällets uppgång och även fall.
Uppdatering: idag 1/6 publicerades vad tycker partierna om skolan.
https://www.svt.se/special/sa-tycker-partierna-om-skolan/
PS.Förra läsåret 2021 hade cirka 24 procent av eleverna inte uppnått kunskapsmålen i ett eller flera ämnen i grundskolan klass 9. Lite mer än 14 procent, omkring 15 700 elever, hade underkänt i minst ett av kärnämnena svenska, engelska och matematik. Dessa elever är inte behöriga till något program på gymnasiet.
PS. Av de 8 233 personer som Polisen i slutet av förra året pekade ut som gängkriminella i landet är 1 202 personer under 18 år. Högst andel gängkriminella under 18 år finns i Polisregion Mitt, där nära en tredjedel av de nästan tusen gängkriminella är minderåriga. Runt 70 av dem är under 15 år.
PS. Gäller den gamla regeln: Det av Myndigheter kända antalet är en tredjedel av det verkliga? Fick lära mig det i Universitet som inte än var fallen åt vänster.
Jag har varit hos min dotter och barnbarn som hushållshjälp. Dottern, en specialistläkare, har arbetat som värst en dag, en natt och en dag till i sträck några gånger och inte var hon ledig på lördagar heller. Då försöker man arbeta bort kön som uppstod under covid.
Om du förstod hur många timmar en läkare du möter har redan arbetat skulle du inte gå till sjukhuset utan självdiagnostisera dig hemma per Internet, om det inte är ambulansläge.
Det var för mig några sköna veckor med hushållsarbete, snack med barnen och promenader. Katterna inte att förglömma. Har missat en stor del av det som händer i Världen och saknar det inte. Det finns få positiva nyheter idag.
Flera landsting tänker betala extra till dem som skjuter på sin sommarsemester. Upp till totalt 100 000 kr i vissa Landsting. Vansinne. Vem säger nej till det! De som kan tjäna de extra pengarna är de utan barn i skolan. Sedan skall även dessa ha sin semester. På det sättet blir semestertiden förlängt, månader innan alla är på jobbet igen. Faktum är att även de sjuka tar sig semester. Dock ser det ut att skott- och knivskadorna är oändliga speciellt på sommaren.
På min tid stängde vi allt som gick att stänga 2-3 veckor i juli, under så kallade industrisemestern. Samarbete med andra sjukhus så vi stängde på olika veckor. Hela juli var allt i halvfart. I mitten augusti var det full ös igen. En gång arbetade jag för sju personer i juli men eftersom det bara var akuta patienter och de som inte kan vänta fungerade allt utmärkt. Dödstalen ökade i alla fall inte. Varför det systemet inte fungerar idag är en bra fråga.
Sjukvården är annorlunda nu än på min tid, på många sätt. Sjukdomar vi redan hade fått bukt med är åter i gång. Tidskrävande arbete genom tolk. Rejäl folkökning men minskad antal sängar och fantasin att äldreomsorgen tar hand om de över 65 är bara några saker som har förändrat vården, likväl undersköterskorna och annan kringpersonal som har minskat medan antalet administratörer har ökat. När sjuksköterskor slutar och börjar i stället att arbeta på flygplatsens väskinlämning är något helt fel med sjukvården.
Samma med äldreomsorgen. Poppis att jobba i gruvan i Kiruna i stället äldreomsorg. Kvinnoyrken är inte längre populära. Kan det bero på lönen, stress, arbetstider och för många administratörer i stället arbetskamrater? Kanske värdet av arbetet inom äldreomsorgen har sjunkit med de outbildades intåg? Vem som helst kan fixa vården. Varför stanna kvar när andra betalar bättre.
Ja, det mesta är annat än under min arbetstid och kanske under hela livet. På gott och på ont.
Hemma igen fick jag ett städryck.
Har även du saker i garderoben och förrådet du inte har rört i flera år? Troligen inte i framtiden heller. Någon annan kan ha glädje av de.
Jag slängde kläder som inte har använts i år och inte den förra eller de senaste tio åren i klädcontainern. Någon dag ska jag ta en långpromenad och lämna mina gamla mobiler till återvinningslådan. Det finns metaller i de gamla telefoner som går att återvinna. Lämnar inte Nokia 3310 den är historisk och den fungerar än utmärkt fast den inte är i bruk nu.
Även om miljöfrågan är ganska död efter 24 februari och klimatet bara snack känns det bättre att göra något. För min egen skull, inte räddar det världen. En enda bomb från Putin har nog raserat all mitt och ditt livs miljösträvan.
Länge sedan bråkade jag och några andra hemmafruar med Kommunen om att få glas- och pappersåtervinning. De ställde ut några container till sist för att tillfredsställa de griniga kvinnorna. Det är ca 60 år sedan. Allt förändras, fast väldigt sakta. Först efteråt ser vi – och även vissa politiker – resultat av våra gärningar och det är inte alltid roligt.
Kanske också du har en skidbacke nära dig byggt av våra sopor?
Du som är stockholmare och inte än har läst Leif GW Perssons: ”Gustavs grabb”, borde läsa den, en klassresa av en arbetarpojke, med en liten miljöbeskrivning från en soptipp. Från en försvunnen Sverige.
En promenad runt Långbergskullarnas naturreservat i Västerbotten en bit från Umeå
Leden går förbi klapperstensfält och till vindskyddet vid Aldertjärnen (bild ovan). Led finns upp till kullens topp. Ca 3,1 km vandring.
Området är helt obrutet av vägar och inte har påverkats av skogsbruk i någon större utsträckning. Från toppen ser man de stora skogarna och havet i horisonten.
Små pärlor i naturen ger lugn i tiden som pågår nu.
Som väntat vann Ukrainas ”Kalush Orchestra”” med låten ”Stefania” årets Eurovision Song Contest. Inte enligt jurygrupper utan folket. Personligen tyckte jag det var bästa bidraget, med sorgmodig känsla som presenterade det ukrainska folket.
Texten:
Stefania mum mum Stefania
The field blooms,
but she is turning grey
Sing me a lullaby mum I want to hear your native word…
Läs gärna hela texten som finns på olika språk på
Jag har alltid haft något begränsad tilltro till mänskligheten, född under krig som jag är och adopterad till en extrem religiös familj. Nej, Gud var inte god utan den som straffade. Så jag har alltid varit den negativa, tänk om… Och ofta får vi misstänksamma rätt. Många regeringar satt som fågelholkar när Ryssland anföll Ukraina medan vi negativa hade sagt de firar nyår först, sedan ortodoxa juldagen 7 januari men sedan när vädret är bra, kallt nog för bandvagnar och senast när Fäderneslandsförsvararens dag 23 februari kommer är det lämpligt med anfall.
Ryssland har inte än vunnit sitt anfallskrig utan har blivit ett parialand bredvid Nordkorea. De gjorde en rejäl felbedömning.
De goda ryska människorna är tysta annars hamnar de i fängelse. De finns undantag, de som vågar och snabbt bär polisen iväg dem. Ett land som sätter barn i en bur när de har en teckning med fredsbudskap har för många onda personer. Eller är alla så rädda för sitt? Hjärntvättade? Inskolade i en tro förmedlad av några superrika maktmänniskor genom statstelevision. Vilket oerhört obehagligt liv en vanlig tänkande människa tvingas ha. Trots att kriget mot Ukraina har nu passerat dag 77 är många i Ryssland i tron att de kämpar mot nazismens utbredning.
De tror sig skicka iväg hjältar, inte mördare med vapen.
Nu finns det inget tilltro kvar för många av oss. Med två odugliga presidenter på var sin ända och en massa vapen kan vad som helst blossa upp. Vapen är för att användas. Nu Ukraina, vem sedan? Moldavien? Georgien? Vi? Putin stannar inte. Hade det gått lätt att knäcka Ukraina hade han nog snabbt satsat på något nytt som förargar honom.
Slipper vi är vi skyldiga mer än tack till Ukraina. De försvarar oss. De skyddar den sköra demokratin.
Är Putin galen i psykologisk mening? Hur definieras galenskap? Många av oss är smått galna på olika sätt men få startar krig, attackerar andra eller ens kastar sten på polisen.. Putin är sig själv nog. Napoleonkomplex. En psykopat? utan förståelse för andra människor. Han lever som i en parallell värld där han räddar mänskligheten från ett hot som inte finns i den verkliga världen. Han bär med sig traditionen från Stalin, Lenin och Hitler, makten att ta andras liv och blir farlig för världen. När Putin väl hade byggt upp sin maktposition fanns inget utrymme för oliktänkande. Död eller i fängelse. Den apparat Putin har omkring sig är maktfullkomlig och – det ska vi inte glömma – har stöd av vanliga människor som har tyckt han är bra för Ryssland. De som idag är lydfolket. 76,69% vann han sist med. Valresultat kan ju vara diskutabelt men ingen har knuffat honom ur makten som han har haft sedan december 1999 eller tidigare hur man nu räknar.
Vad händer när maten sinar och ens söner kommer hem i en kista, om ens det? Vem blir syndabocken? Zelenskyj? Att räkna ut Putin skulle vara för stort hål i den ryska folksjälen och godtrogenheten. Hur blir hans slut? Vilka tårar gråter ryssarna med, sorg eller lättnad?
Nej, revolutionen är långt borta men de som är unga nu i Ryssland ska man inte räkna bort i framtiden. De har haft ett fönster till väst. Alla terrorregeringar faller. Ibland kommer nya i stället. Den ryska läxan folket får stå ut med kan sluta på flera sätt. Tror dock att det vi kallar demokrati är för långt borta.
Det tycks inte finnas någon makt i världen som får Ryssland att sluta, bara det ultimata. Diskussioner har inte haft någon påverkan. Kina håller käften. Nordkorea gratulerar. Vi – ovänliga länder – har inte mycket att komma med än att skruva av Rysslands ekonomi.
I FN är resultatet litet papper med ordet ”dispyt” när världsfreden hotas igen. För att inte tala om andra årslånga ”dispyter” deras diskussioner inte har hjälp eller ens förekommit.
Uselt jobbat FN. Behöver vi dem eller skulle det räcka med den andra mastodonten: EU?
Och så gnäller klimattsaren Kerry att vi inte ägnar nog tid och pengar för Klimatet utan är oroade av Ukraina. Skäms han inte?Jag undrar när han själv ska göra lite nytta och minska sin flådiga livsstil? Han borde vara oroad av den enorma nedsmutsning i Ukraina där där människor, bostäder, fabriker, daghem, sjukhus, skolor, kulturinstitutioner, stadshus, åkrar, ja allt bombas sönder med enorm materiell förstörelse som resultat, ovan alla döda och skadade. Han borde åka dit och börja städa upp med sina klimatfrälsta vänner.
Krig är definitivt en miljöskada.
Skriv på:
https://secure.avaaz.org/campaign/en/prosecute_putin_loc/
PS. Kommentarer stängt på grund av ständig flöde av ryskt skräp.
Dagens ord enligt FNs säkerhetråd: DISPYT. Inte krig. Inte överfall. Bara enkel dispyt. Det kan till och med Kreml instämma i. FN vill ju absolut inte kränka Putin och Ryssland. Så, det vi andra har uppfattat som anfallskrig mot Ukraina är bara en dispyt.
Bild från dispyt i Borodyanka.
Skäms inte FN? Behöver vi dessa högt betalda delegater som leker med ord?
Naturen ute beter sig likadant varje vår. Vitsipporna bildar blommattor. Gröna blad tittar fram. Körsbären och magnolian blommar.
Hackspettar har satt i gång. De nöjer sig inte med gamla hålor utan bygger nytt.
Träden är så vackra med milda gröna slöjor. Vi ser än trädens grenar. På sommaren är det bara bladmassa.
Det sägs att våren är en hoppfull, lovande tid. Allt vaknar till liv igen.
Världen är inte vårlik snarare en mörk höst när dagen är kort, träden kala och marken bara gegga utan något grönt. Ondskan härskar. Liv raseras. Ingen verkar ha makt att stoppa den ryska galenskapen. Eller de andra, krig lik följetong. Världens politiker tittar på, maktlösa. Eller ovilliga.
Gläd dig om våren. Var glad över den här dagen. Vi vet inte vad som kommer i morgon, om alls.
PS. Det är en anstormning av ryskt kommentars skräp. Sist var det förslag på svartbörsaffärer på lyx branschen. Väskor från Frankrike hemleverans betalning i dollar.
Rysk propaganda utmålade ukrainare som nazister och Ryssland som Ukrainas räddare. De har också använt argumentet att ryssar behandlas illa i Ukraina och de måste räddas. Delades det inte ut ryska pass under Krimockupationen?
Sveriges tur? Nu utmålas kända döda svenskar som nazister i reklamtavlor på busshållplatser i Ryssland. Hjärntvätten har börjat. Det är möjligt att de utpekade hade mer sympatier för Hitler än Stalin, speciellt i början, men de döda talar inte idag och påverkar knappt Samhället.
Astrid Lindgren är Pippi, Kamprad en Billyhylla och Bergman Fanny och Alexander för det svenska folket.
Kungen Gustav V kommer ingen vanlig medborgare ens ihåg. Påverkan är nog liten om inte noll idag.
Är det bara brus och buller? Något liknande som hot att sänka hela Storbritannien med en atombomb? Det vet man först när det händer.
Statsminister Andersson använder det starka populära ordet ”oacceptabelt” om de utpekade.
NATO idag? 9 maj kan vara en bra dag för att inlämna ansökan gärna ihop med finnarna.
Inte Nato? Det tåget har redan gått. Det är nya tider där alliansfrihet är bara ett ord. S-kvinnor säger nej till NATO. Inte de som styr, bara i kulisserna. Låt Riksdagen rösta och sedan är det klart. Är det? Är inte Riksdagen beslutande organ? Finns det en majoritet i Riksdagen för NATO?
Och så läser vi Cornucopia som alltid:
Du som inte än läser femtejuli ta en titt på vad EU pysslar med för att inskränka Internets möjligheter och det senaste när S avslutar Twitter. Intressant!
PS. I princip vill jag inte vara med i NATO. I princip vill jag inte ha någon militär alls. Men praktiken har visat sig att min princip inte fungerar. Hur är det med dina principer? Skiljer de från praktiken?
Bilderna från Twitter.
Sverige sägs ligga bra till i alla sociala mätningar. Det beror på vilka länder man jämför med. Det finns flera länder idag som är lik terrorfästen. Men, man anar ett sluttande plan även i Sverige. Saker och ting i Samhället har förändrats sakta till det negativa och bristfälliga. Snart räcker ingenting till, varken polisen, vården, skolan eller militären utan hjälp. Rättsväsendet har också varit i gungning med domar som är lik importerat gods. Yttrande frihet är inte så stabilt. (Nej, jag gillar inte bokbränning oavsett bok.)
Vi måste inse att grunderna i vårt Samhälle har förändrats. Den sociala anpassningen till Samhället, det som sker nästan osynligt genom föräldrars exempel och fostran av barnen, har brutits. Det där att veta intuitivt vad som är rätt och fel. Förr kastade vi inte sten på Polisen eller eldade upp deras (våra) bilar. Vi nöjde oss med ”polis, polis, potatisgris”. Vi hotade inte samhällsarbetare inom sjukvård eller brandkår. Att arbeta, bidra, ha respekt för andra och göra livet bättre för framtiden – det som förut var så svenskt – tycks vara förgången tid. Ansvaret i arbete är också något som krackelerar. Att höra hur det är på arbetsplatser från de äldre vilka än jobbar visar att många yngre är där bara för sin skull inte för arbetets, klienternas, patienternas osv.
Det kanske är så i stor del av Världen? Samhällen raseras sakta. Så även den västliga framgången. Ytan har kraschat, kvar är färden till bottenlös dy.
En dag inser vi att det land vi lever i är nästan oigenkännlig. Vårt gemensamma tanke om ett land, tillhörande oss och mitt sten i dess bygge är försvunnen. Jag drar, sa en partiledare. Hon menade inte sin avgång utan att fly i krigsläge. Hon var inte ensam och udda.
När bidragen sinar drar nog många och söker lyckan annanstans. Är det därför Regeringen har en allmosebudget? Att rätta till problem är för besvärligt.
En tusenlapp hit, en annan dit håller folk på plats utan klagan ett tag till?
Ändå, vi hör till de bästa av Världens länder. Tänk efter hur djävulskt det är på botten av skalan.
26 april träffade Putin FN chefen Antonio Guterres i Moskva. Inga resultat. Förmodligen hörde de inte ens varandra. Sedan åkte Guterres till Kyiv för att möta Zelenskyj och besöka Borodyankas ruiner. Han borde ha besökt Ukraina först. Vad hade han att säga till Putin före? Bli snäll gosse?
Mötet var redan klart när Guterres placerades metrar från Putin vid det nu mera kända långbordet där ”fredsängeln” Macron också blev hånad. Jag undrar om de skriker mot varandra eller har instrument att höra med. FN har absolut ingen makt mot Ryssland. FN är ganska rutten organisation. Greppar över för mycket och får för lite gjort i praktiken.
Putin bombade Kyiv samtidigt med Guterres besök där, strax efter presskonferensen. Vilken markering.
Bulgariens Statsminister Kiril Petkov var också i Kyiv. Alla klarade sig men som sagt, Putin skiter fullständigt i andra nationer och samarbetsorgan som FN, EU, OSSE… ja, alla som inte gillar hans krig i Ukraina. Vi börjar bli många. Även Kina håller utåt låg profil. De har fullt upp i att låsa in friska människor i sina hem på grund av covid eller inte.
Våld har många ansikten.
Förhandlingar är värdelösa, än så länge. Det går inte bra för Putin och hans arme, Ukraina håller mot. Inga segerparader i sikte. Han har gjort en total missbedömning i människors önskan att tillhöra Ryssland. Han hittar inte nazistfästen. När ryssar ska fira 9 maj ökar risken för alla. Putin måste ha någonting att visa upp och skryta över i tal den dagen. Ja, det blir säkert förinspelad fejk. Inte riskerar han sitt liv. Någon kan ju ha tröttnat på honom och hans sätt att göra Ryssland till en ny Nordkorea.
Hoppas kan man alltid. Men risken för upptrappning är uppenbar. Alla länder är inte mot Ryssland heller, egennyttan avgör.
Världsläget är kymigt.
PS.Segerdagen i maj 1945 är den dag då man firar Tysklands kapitulation och slutet på det andra världskriget i Europa. Den tillfaller 8 eller 9 maj, beroende på hur man räknar kriget avslutad.
PS 2. Afghanistan har nu 100% muslimsk styre och nästan varje människa är muslim, i alla fall utåt. Varför spränger de då varandra, speciellt i moskéer? Inte rätt islam? Det påminner om kommunismen. Aldrig rätt kommunism, alltid behövs det upprensningar.
PS 3. Elle (påstår sig gynna mode) kan gott har säck och aska som varumärke hädanefter.
Jag hade en filmkväll med min son. Först en promenad, 18 599 steg till hans lilla hus. God middag. Sedan James Bond, ”No time to die””.
Det var en mörk film, jag tänkte hastigt på sista delen av Harry Potter filmerna. När allt är hotande, apokalyptisk, död som väntar… Världen ligger i en enda skurks händer. Det förgångna, barndomen, smärtan, hatet, smyger fram. Kärlek är osäker historia.
Daniel Craigs sista Bond film är brutal, rå, sorgsen, full av förluster. Bond vill inte, men tvingas ingripa. Världen möter moderna faror, så lämpligt i kanten på covidepidemin. Slutet är så rätt. Det känns faktiskt att det är en film i tiden.
Miljöerna är fantastiska. Daniel Craig får ett passande slut på sin Bondkarriär. Jag tycker hans Bond slår alla de andra, men smaken är ju olika. Dock är ”Skyfall” den bästa av hans Bondfilmer, inte ”No Time to Die.”
Man behöver bara läsa nyheter så är verkligheten som film. Ryssarna hotar med kärnvapen.
Margarita Simonyan, one of Russia’s chief propagandists, told TV viewers last night that nuclear conflict is ’more probable’ than the chance of Russia losing the war.
’This is a horror to me,’ she said, before adding: ’But it is what it is. We will go to heaven while [the West] will simply croak… we’re all going to die someday’.
Läs mer på Daily Mail.
Dan Wootton, även han på Daily Mail sa i början av kriget: God help us that senile old men Putin and Biden hold world peace in their hands.
Instämmer. Nu behövs superhjältar.
Bild By Official James Bond 007 Website, Fair use, https://en.wikipedia.org/w/index.php?curid=61977088
Jag hade en fin påskvecka med besök av barn och ett barnbarn. Vi alla samlades för påskmiddag, fem vuxna och två barn, hund inte att förglömma, grillade och umgicks. Även om Ukraina kom till tals höll vi oss i det som berör våra liv personligen.
Utanför vår lugna bubbla pågick påskkravaller. Får man vara glad när krig pågår både i Världen och på våra egna gator?
Svar: ja.
Totalt ska uppemot 200 personer ha deltagit i upploppen i Skäggetorp i Linköping. Främst unga män, men det finns flera videoklipp som visar hur barn och deras mödrar deltog.
– Barn och mammor kastade stenar tillsammans. Mammorna klappade om barnen och hejade på. Det känns helt absurt. Blandat med de unga männen var det barnfamiljer som deltog. Det är helt galet att man tar med sina barn in i en sån miljö, säger Eva Nemec Nordh, chefsåklagare på Linköping.
Kvinnor och barn förekom även i upploppen i Rinkeby i Stockholm.
Säger inte detta något för våra politiker? I lite djupare mening.
Underskatta inte de muslimska kvinnorna. De är inte alls hjälplösa våp. Precis som alla kvinnor, oavsett religion, har de muslimska kvinnorna en viktig roll i familjen. Inbillningen att Samhället fostrar barnen är så fel. Föräldrar har det första och kanske det sista ordet också.
Socialtjänsten fick in flera orosanmälningar om barn efter kravallerna. Vad tror vi att Socialtjänsten kan göra? Trolla? Hämta alla barnen – till vart? Det pågår även demonstrationer mot Socialtjänstens arbete med uppmuntran från utlandet.
En världsnyhet. Vi är ofta en nyhet i utländsk press.
Flera år har nu gått från fatwan mot Salman Rushdie, 1989. Det var inte många som försvarade hans rätt till yttrandefrihet. Svenska författare teg. De få som protesterade fick gå under jorden. Folk i min närhet tyckte jag var konstig. Reaktionerna var fega, till och med förstående mot Iran. Men det kändes som ett steg till något vi inte ville ha i våra liv, regler enligt medeltiden i vårt sekulära samhälle. Jag tror det är en skiljelinje, före och efter Salman Rushdie. Islamister markerade vad vi får säga. Våra politiker har knappt förstått det. Det var och är hot mot vårt sätt att tycka, tänka och skriva. Mot vårt Samhällssystem.
Idag är läget mer öppen konfrontation.
Det senaste var när Paludan sa sig bränna en bok, Koranen. Trupperna mot det samlas. Gatstenar bryts upp. Polisen stenas tills de retirerar. Mammor klappar händerna. De kriminella gängen är glada över deltagare och följare.
Vår egendom som polisbilar eldas upp, kanske en skola och buss också. Svårt att döma någon. Skattebetalare tar notan.
Det behövs inte mycket för att väcka vrede eller bara ge ursäkt till bilbränder.
Jag tycker det är dags att tänka till. Vem trodde att folk ändrar sina preferenser, uppfostran, liv och sina religiösa föreställningar bara genom att passera en gräns? Integration är bara ett ord. Det fungerar inte.Olika civilisationer har alltid kolliderat. Ofta med våld.
Vi förändras inte så lätt. Trots 60 år i Sverige finns det en kristen finne inuti mig. Jag tror inte ens på Gud men principerna sitter fast. Men finnar och svenskar har samma grund i livet – ungefär. Nu mera tror folk jag är från Norrland.
Peter Hammond skrev i sin bok ”Slavery, Terrorism and Islam” om olika stadier, procenttal, för islamisering av länder. Han är kristen så det är hans uppfattning. Men nog känns det som om den utvecklingen han räknar ut är i gång fast snabbare än han beskrev. Sorglig läsning.
Men, våren är här. Körsbären i Kungsträdgården blommar. Idag åkte jag in till den Kungliga Huvudstaden och promenerade under körsbärsträden. Köpte också skor för vandring, en 80 års present. Någon dag måste väl restriktionerna slopas så det blir enklare att resa.
I Humlegården hade en del tiggare bosatt sig på de smått grönskande gräsmattorna. Skräp, madrasser, filtar… Knarkförsäljning var också aktiv i den vackra parken.
Kan vi inte ha en enda park i fred utan skräp och knarkaffärer. Köp knark och billiga stulna varor men klaga inte när våldet når ditt bostadsområde och dina barn blir skjutna.
Någon sprängde någonting på vändplanen, troligen en molotovcocktail, en finsk uppfinning. Pang som en bomb. En tvåmeters låga brann. Jag reagerade med obehag. Kroppen mindes. Jag som inte var rädd för en puma utanför tältet eller björnar femtio meter från mig fick en usel känsla i magen när lågan brann.
Inget mer hände. Ville de små terroristerna bränna en bil, affär eller sopcontainer som fanns tillgängligt kastade de illa. Nej, vi ringde inte till polis eller brandkår. Lågan slocknade och ett hål uppstod i asfalten men den var redan så gropig och illa skött så det märktes knappt.
Krig finns sparad som en komihåglapp i min minnesbank. Jag ser bilden kristallklar. Ansiktena vridna av rädsla. Strömmen gick i skyddsrummet. Den ångestfyllda tystnaden förvandlades till hörbar skräck. Vissa bad. Andra grät. Bombljuden, eldsvådorna, mörka källare där vi satt hoptryckta väntande på sirenen som släppte ut oss till ljuset för att se vad förlorat var. Denna gång.
Krig formar ens inställning till framtiden, samhället och människorna, kanske hela existensen? Det finns en åtskillnad mellan oss som har varit med i ett krig på något sätt och de som inte har berörts av det. Vi är olika i vårt inre. Vi barn som var hungriga och flydde undan bomberna har en sprucken tillit till Världen. Även om allt ser bra ut finns kroppsminnet som reagerar när någon slänger en hemmatillverkad bomb någon meter från min lägenhet..
Krig i vårt närområde väcker känsla av hot. vem näst. Kanske är det PTS? Kanske kan skadade i kriget aldrig riktigt finna sig till rätta med tillvaron? Tilliten är raserad. Världen är ond men det finns goda undantag. Inte tvärtom.
Jag undrar: hur blir livet för de ukrainska barnen i framtiden? Och – hur blir tillvaron för de ryska ungdomarna när de inser sig tillhöra en kringresande mördargäng? Alla lögner spricker någon gång. Så, vi ska inte underskatta de unga ryssarna. Att förändra Ryssland tar tid. 40 år framåt kanske?
Läs om barn i Ukraina som förlorat sina föräldrar:
https://euromaidanpress.com/2022/04/19/daughter-of-bucha-victim-helps-ukrainian-orphans/
Läs om de första utländska reportrarnas beskrivning om Butja (Bucha).
Kan vi önska Glad Påsk till varandra denna tid? Våren är ändå på gång. Det är en tid av nytt liv, nytt hopp, ljusets och naturens grönskande återkomst. I Kristen mening är Påsken en tid av offer, försoning och återuppståndelse. Jesus besegrade döden.
Påsken är den viktigaste kristna helgen.
Det känns inte som en tid av hopp och återfödelse. För död genom vapen är dagligen närvarande nu. Sanslösa aggressiva åtgärder i Ukraina, som ligger så nära oss geografiskt och mentalt. Hot även mot oss och vår granne Finland. Det så ”neutrala” landet Sverige kippar efter andan. Måste Sverige ta beslut? Inte bara hålla halvdant med när det passar? Vända kappan efter vinden är vi duktiga på, sossarnas specialitet.
Oavsett allt är våren här, Påsken nalkas och det enda vi kan göra är att glädjas åt det lilla. Jag steg upp och i min stad var allt som vanligt. Det är inte krig i Sverige, bara ordkrig och dagliga skjutningar, men vem kan räkna ut vad Putin har för sjuka fantasier i sitt huvud. När jag såg Putins väskbärare – väskan med kärnvapenkoder – i Zhirinovskys begravning bakom Putin bör alla inse att livet inte är alldeles säkert någonstans.
Men, vädret var normal påskväder, snöblandat regn. I affären fanns allt jag ville ha för påskmiddag. Priset var betydligt högre än förra påsk. Vi, min familj, skall samlas och äta ihop. Jag har önskat Glad Påsk för de få som än finns i min adressbok. Döden har glesat ut nästan alla de människor jag har haft omkring mig. Några få nya har tillkommit, människor från vandring och från bloggvärlden.
Så, ha en bra Påsk. Än lever vi i svenskt överflöd. Njut av det. Var snäll mot de dina. Om morgondagen vet vi inget. Som någon sa: ”Life is short. Eat dessert first.” Men, glöm inte Ukraina, det finns många organisationer som arbetar där och behöver en slant.
Joy and Peace at Easter!
PS. Lär era barn betydelsen av Påsken och varför vi firar det. På riktigt.
Jag tänkte på en händelse som kanske inte var så obetydlig utan visade hur människor kan vara hjälpsamma mot varandra. Som de två polacker jag mötte på Pacific Crest Trail.
Det finns alltid en olycksrisk i ödemarken och i svår terräng. Jag ramlade en gång på PCT, en sten satt sig i rullning. Det var min dag 112 vid ca 1800 mile på leden och så lämpligt nära Devils peak. Jag blödde i huvudet. Precis då kom två vandrare. De stannade och satt i gång. Den ena lappade ihop såret riktigt professionellt och den andra fixade kaffe. Nej, de arbetade inte inom sjukvården utan var studerande i helt annat. De hette Monika och Christopher, omkring 25 år, de var från Polen och skulle göra sin drömvandring, precis som jag.
Om ett tag fortsatte vi att gå.
Jag bjuder på middag i Crater Lake, sa jag. Nej, det behövs inte, sa båda, men vi ses kanske . De var unga och gick fortare än gamla jag så vi träffades inte mer. Jag fick ett blåmärke vid ögat men eftersom jag hade solglasögon väckte det inget uppmärksamhet.
Jag tänkte på dessa två vandrare när jag läste de senaste flyktingsiffrorna från UNHCR. Polen gör en hjälteinsats. Polen har tagit mot 2,669,637 registrerade flyktingar av totalt 4,656,509 personer som har flytt Ukraina. Det är strongt.
Polen får ständigt stryk i EU för sin vilja att bestämma över landet mer själv och inte vad EU anser som bäst.
Har vi sett några vackra ord från EU om deras insats? Pengar är också diskutabelt. Tycker du inte som EU så… Rättning i leden! EU har svällt så från sitt ursprung att de vill bestämma det mesta, även storleken på jordgubbar för att ta ett dumt exempel. Harmonisering, eller vad. Behöver vi så stort Riksdag och Regering? Det är bara att följa EU direktiv.
Mot Ryssland har EU dock ingen makt. Vad hade hänt om Ukraina hade hört till EU? Hade EU maskineri gömt sig under bordet? Det är en bra fråga.
Tack Polen!
PS. Sedan Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari har totalt 21 262 ukrainska medborgare ansökt om skydd i Sverige och Migrationsverket har fattat 9 271 beslut om uppehållstillstånd till dags dato. Det kan också finnas personer som inte kommer genom Migrationsverket utan klarar sig själva och med turistvisum.
Om pengar: https://www.ft.com/content/8620df84-9634-4404-9083
Fredagen 6. mars 1953 fick jag en läxa som formade min syn på samhällen och politik i vänster – högerskalan. Morgontidningen kom sent fast det var en fredag. Tidningen hade en porträtt på första sidan, svart ram runt och orden: vår gode fader Stalin är död.
Min mor började gråta.
Jag var inte ovetande om kriget och förlusterna, krig var mitt första barndomsminne och min far var skadad. Men Stalin var en icke person, folk höll tyst helt enkelt. Bäst så. Jag blev förbryllad för min mor var inte en gråtmild person.
Vad var gråten för? Var han ändå en god människa, frågade jag. Då fick min mor en hysterisk gråtattack och jag hade svaret. Hon var oerhört lättad.
Jag tror lättnaden var allmän i Finland. Avvikare fanns förstås.
Följaktligen blev ismerna till vänster icke tänkbara för mig. I den flickskolan jag sedan började i fanns inte en person som sa ordet kommunism, socialism och liknande ismer. Vi bad morgonbön i skolan. Vi var de avundsvärda flickorna som kom in i flickskolan efter höga betyg och intagningstest. Skolan kostade både terminsavgift, böcker och skolmat. De flesta hade utbildade föräldrar, grädden av det än krigsskadade samhället. Några var stipendiater, de vars far hade dött i kriget. Jag hade bara en skadad far så jag fick hitta ett arbete för att betala skolavgiften.
Klasskillnaderna var stora och synliga. Vissa elever fördes till skolan av en privatchaufför i en tid då privatbilar var än sällsynta.
Men det fanns ingen synlig avundsjuka. Vi var framtidens hopp och de som skulle ta tag i landets styre och bli de högutbildade som Finland behövde. Det blev ofta så.
Det fanns dock inget annat avundsvärt i mitt liv. De fattiga måste alltid anstränga sig för att nå någonstans. Jag bar ut morgontidningar för att betala skolan. Jag var stolt över att vara självförsörjande vid tolv. Jag visste att livet blev bättre om man arbetade hårt för det.
Idag är jag inte så säker på det. Hur definieras ”bättre” i dagens Värld?
Finland har dock blivit ledande i många frågor. Barn har förstås helt skattefinansierad skola sedan länge. Ingen behöver kliva upp klockan fyra för att bära ut morgontidningar.
Ryssland och Finland har hankat sig fram. Hoten från grannen i öst har inte uteblivit men finnar är tåliga och har eget värde som medborgare. Man trampar inte på dem en gång till.
Stalinandan lever dock kvar i Ryssland och hos Putin som vill hellre styra och äga hela forna Sovjetunionen och mer än att vara en av väst uppskattad politiker. Oavsett vad det kostar. Vi kallar honom idag för krigsförbrytare. Det sista bryr han sig inte om. Han är sig själv nog. Hans krigsmakt mal vidare i Ukraina. Till sitt eget slut?
Hoppas kan man alltid.
Kommer någon att gråta vid Putins död? Säkert ett helt folk: Om inte, kommer ett beslut från högre ort över lämplig mängd tårar. Det är Ryssland, med tungt arv från de gamla och de nya tsarerna.. Den avstalinisering som inleddes efter Stalins död har aldrig riktigt slutförts. Svårt att förändra ett stort land där rädslan är en verklig makthavare.
Våren är i gång. Bland bråte kommer det att blomma, även i Ukraina.
PS. Ryssland hotar Finland idag 12 april genom att flytta militärt utrustning mot södra Finlands gräns.
Frågan om vad är ett civiliserat samhälle har smärtsamt öppnats upp i gen, nu i Ukraina. Vart lägger vi gränsen? Det skrivs mycket om krigsbrott som om krig vore civiliserat och endast vissa mord och bomber olämpliga.
Döda soldater är OK. Är 50 årig kvinnor som cyklar och skjuts acceptabla? Bomba sjukhus där födande kvinnor gömmer sig i källaren? Flyende människor under eldgivning? Sno andras egendom och belöna sig med det? Infrastruktur som är raserad? Din bostad som inte längre finns? Vatten och elektricitet bortsprängt? Dina anhöriga i en sopsäck slängda i en massgrav? Miljoner på flykt?
Är det bara oacceptabelt, ordet som älskas av politiker som en mantra?
Vart går gränsen för civilisation? Finns den? Vad gör vi med dem som inte upprätthåller det minsta av humanitärt beteende? Ja, vi öser vapen till den rätta sidan för någon effektiv makt har vi inte över de andra, Ryssland i detta fall. Vad skiljer en vanlig soldat från en medlem i ett rövargäng som mördar, våldtar, förstör? Uniformen? Medaljen som delas ut? Putin slaktar inte bara ukrainare utan sina egna unga män. Är de då offer eller bara skyldiga?
Är inte krig ett brott mot mänskligheten?
Det värsta måste vara att ta hand om alla döda. Hur identifierar vi liken som ligger på gatorna? I ett mindre samhälle kan det finnas folk som känner igen något, som ens speciella nagellack, men i en storstad? De som är slängda i en sopsäck i massgravar? De vars kropp är sönderskjuten till oigenkännlighet? Hur orkar folk ta hand om allt? Att begrava anständigt sina döda är ett tecken på civilisation.
Är krig det främsta kännetecknet för den här Jorden? Vi kan aldrig hålla sams. Det finns alltid en orsak att döda ”de andra”. Hur stor är risken i procent att vi förstör jorden till en icke beboelig planet jämfört med något som kommer utifrån? Vi är vår värsta fiende, inte Rymden, inte hysterin med covid, inte klimatet som vi inte kan ända som vi vill. Det är vi själva.
Min krigsskadade far sa: bli inte vän med ryssar för du vet inte vem den är. Jag är säker att han led av viss paranoia. Eller inte. Ja undrar, hur blir allt efter Ukraina? Sprids det? Putin har sin narcissistiska dröm om landet från Atlanten till Stilla havet. Han stannar inte innan sista soldaten är död. Även i en begravning bärs kärnvapenkoderna tillgängliga för Putin. (Expressen idag) Eller finns det en punkt då omgivningen får nog?
Än har han stöd av sitt hjärntvättade folk.
Hur har Ryssland tänkt sig att fungera tillsammans med andra länders människor i fortsättningen? Inte alls? De är sig själv nog. De hot Ryssland spyr ut om Finlands kommande NATO ansökan är det samma Ukraina fått utstå. Innan överfallet. Fortsättning följer?
Världen är oerhört osäker. Politikens sammanbrott – igen.
Bild hand: Victim has been identified as 52-year-old Iryna Filkina, an aspiring makeup artist killed on March 5 i Butja. bild från Daily Mail.
PS. Russian lawmaker Vladimir Dzhabarov said this week that it is not likely ’the Finns themselves will sign a card for the destruction of their country’, threatening a repeat of the Ukraine invasion which was sparked in part by its desire to join NATO.
He said: ’If the leadership of Finland goes for it, it will be a strategic mistake.”
’I think it [would be] a terrible tragedy for the entire Finnish people.’
”Hundreds of people were killed. Tortured, executed civilians. Corpses on the streets …
Concentrated evil has come to our land. Murderers. Torturers. Rapists. Looters. Who call themselves the army. And who deserve only death after what they did.”
I want every mother of every Russian soldier to see the bodies of the killed people in Bucha, in Irpin, in Hostomel. What did they do? Why were they killed? What did the man who was riding his bicycle down the street do?
Why were ordinary civilians in an ordinary peaceful city tortured to death? Why were women strangled after their earrings were ripped out of their ears? How could women be raped and killed in front of children?
How could their corpses be desecrated even after death? Why did they crush the bodies of people with tanks? What did the Ukrainian city of Bucha do to your Russia? How did all this become possible?
Russian mothers! Even if you raised looters, how did they also become butchers? … They killed deliberately and with pleasure.
I want all the leaders of the Russian Federation to see how their orders are being fulfilled. Such orders. Such a fulfilment. And joint responsibility. For these murders, for these tortures, for these arms torn off by explosions that lie on the streets. For shots in the back of the head of tied people.”
“This is how the Russian state will now be perceived. This is your image,” he added.
Ukrainas president Zelenskyj, på hans officiella Telegram kanal, klippt från The Guardian 4/4 2022.
Det finns inga ord längre att beskriva Rysslands och Putins krig mot Ukraina. Vart gömmer terroristen Putin sig?
En sorglig nyhet från filmvärlden. En av mina skådespelarfavoriter avslutar sin filmkarriär på grund av sjukdom. Det är Bruce Willis som lägger ner skådespelandet då han har fått diagnosen afasi. Han har haft problem de sista åren men har än en lager filmer som ska komma ut snart.. Bruce Willis karriär har pågått sedan1980. Han är 67 år.
Willis är en skådespelare som har gjort en massa B och även C filmer där slagsmål ingår som en ingrediens. Där mycket prylar går sönder som i den scenen där en bil krockar med helikopter i Die Hard 4.0 . Spektakulärt! Men han slåss för de goda, mot de onda, för att rädda Världen. Han är trovärdig i det han gör.
Det är något alldeles speciellt med Bruce Willis.
Han är inte en skådespelare som får oscarnomineringar för sina roller även om några filmer han har spelat i har nominerats som bästa film. Ja, han har spelat i flera filmer som man ser och glömmer. Men han har även spelat oförglömliga karaktärer som John McClane i ”Die Hard” filmerna, de som går till filmhistorien. Bruce Willis utstrålar manlighet på det gamla sättet. Stark, trygg, aktiv, god. Hans rollfigurer är ofta kalla – skulle hellre säga praktiska – och korthuggna med viss torr humor men man anar en god person innerst inne. Det händer saker när han är i gång. Han slåss för det goda. De onda förlorar. Han har ett gott hjärta.
Han är för det mesta en underhållare även om han har spelat in filmer med djupare mening som ”Sjätte sinnet”. Han är unik. Han tävlar i en klass: Bruce Willis klass.
Vad är det i hans stora filmkatalog som är bäst av de bästa? Se Die Hard – filmerna, John Mc Clane är hans toppkaraktär. Moonrise Kingdom, Sjätte sinnet, De 12 apornas arme, så klart Armageddon. Finns fler. Dessa var mina favoriter.
John Mc Clane karaktär i filmerna Die Hard är rankad #46 på ”Premiere: magazine’s 100 Greatest Movie Characters of All Time”.
Willis är utnämnt av president George W. Bush som nationell talesman for barn i fosterhem.
Så klart har han en stjärna på Hollywood Walk of Fame på Hollyvood Bldv.
En smart citat från Bruce Willis: You can’t undo the past . . . but you can certainly not repeat it.
Ja, så sant. Gör inte om det som inte fungerar som är bara av ondo eller dumhet.
En stor, lång karriär är nästan avslutad.
PS: På måndag visas en toppfilm på kanal 8:
Three Billboards Outside Ebbing, Missouri
Två Oscars: Frances McDormand för huvudroll och Sam Rockwell för biroll.
Nej, Bruce Willis är inte med. Se den!
Jag tänkte på mitt slagsmål som barn när jag läste om Will Smith som ilsknade till när en klant Chris Rock gjorde skämt på Oscarsgalan om Wills sjuka frus hår. Det var inte första gången han mobbade hennes utseende. Hon tappade håret på grund av sjukdom. Will klippte till, försvarade sin fru. Ja, det finns än män som försvarar kvinnor.
Nu blir Will skyldig, utrett, förtjänar han statyn, ush ush medan i Sverige hade Chris fått minst böter. Håna en kvinna med lite mörkare hudfärg och sjukdom. Men alla inblandade var ju mörkhyade, hur kan man då döma någon!
Kunde de inte gå ut och göra upp bakom knuten?
Will har bett ursäkt. Ja ber ursäkt för min kommentar.
Will Smith fick en Oscar – äntligen – för sin roll i filmen ”King Richard”. Han spelar fadern till Venus och Serena Williams, de blivande tennislegenderna. Har du inte sett någon av hans filmer? Rekommenderar Seven Pounds, lite djupare än hans komedier.
Så till mitt slagsmål. I den hyreslängan vi bodde i när ja var 10 år fanns några små barn. Jag var den äldsta av flickorna så jag fick vakta både min syster och de yngre barnen ute på gården. Sedan fanns två större pojkar, någonstans på högstadiet och deras lillebror 11 år.
Pojkarnas far var en smed och modern var bagare. De var storvuxna människor. Jag tror att pojkarna var lite rädda för sin far. De två äldsta skulle bli smeder. Den yngre drömde om att få gå i realskolan. Han och jag brukade sitta i något gömsle, läsa böcker och försöka skriva dikter.
När han kom undan sina bröder förstås.
De två större pojkarna var alltid elaka. Den yngre tvingades att hänga med. De sparkade sönder våra sandslott. De vred huvuden av dockorna. Välte dockvagnarna. Kastade våra hopprep till gatan bakom staket. De hotade oss med hemska saker. På skolvägen kunde de rycka av någons skolväska och kasta det iväg.
Maktbalansen var alltid till deras fördel. Jag hade svårt att försvara de mindre barnen.
Vi var rädda för dem. Eftersom alla var trångbodda var vi barn hänvisade till att vara ute så mycket som möjligt. Det hjälpte inte att klaga till föräldrarna för de alla sa samma ramsa: ni ska vara sams på gården. Pojkarna bugade till våra föräldrar om de passerade dem ute. Ögontjänare!
Jag fick nog. Det fanns en låg stenmur vid stigen till bakgården. När jag såg killgänget att komma ställde jag mig på muren. Nu var vi mer i jämnhöjd. De kastade redan glåpord och gapade något om dumma mig. Jag tog i allt jag kunde och mottade ett slag i ansiktet på den första killen. Han började blöda näsblod, blev alldeles förskräckt och ropade på mamma. Mamma? Han? Alla sprang iväg.
På kvällen ringde det på dörren. Smeden kom in med sin son med blått öga. Han började skälla på mig och krävde att min far skulle ge mig ordentlig risbastu. Jag försökte göra mig så liten som möjligt bredvid min stora far.
Jag var oskyldig, ljög jag och tittade på far med darrande läppar. Jag var den som alltid hade största rollen i skolpjäsen varje jul och vår. Nu spelade jag snäll flicka.
Din son ljuger, sa far. Min lilla flicka kan knappt nå upp. Din son har varit i slagsmål med större killar.
Smeden tittade på mig uppifrån ner. Sedan gick de. Hemma fick pojken stryk för han hade ljugit.
Jag hade dåligt samvete. Jag var fostrad i ett kristet hem. Även om min tro snart skulle krackelera och bytas mot mer vetenskapligt tänkande var jag än rädd för Guds straff. Men inget hände. Bara att de tre pojkarna slutade plåga oss flickor. Deras elakhet var brutet. De kunde till och med gräva stora sandslott med småbarnen. Den yngste och jag förblev vänner, två avvikande barn som skrev dikter och drömde om resor i världen.
Ingen av oss pratade någonsin om det hända.
Nästa sommar var min barndom slut. Jag hade sommararbete som barnflicka i en familj med två små barn. Efteråt har jag tänkt: vem kunde lämna två små barn till en 11 år gammal okänd flicka hela dagarna. Den äldsta var 3 år och babyn bara 6 månader. De överlevde, så även jag.
De stora pojkarna fick praktik i en smedja, den yngsta i bageriet hos modern. Balansen på gården var nu helt annan. Vi äldsta hade stigit in i vuxenvärlden med arbete.
Våld löser få problem. Men nog kan vi koka över vid upprepad press.
Eller med kall beräkning.
PS. Om du skämtar om någon var först säker på att den personen kommer att skratta glatt. Om inte, håll mun.
Mina besök i Ryssland har begränsat sig till flygplatsen i Moskva, de var mellanlandningar på väg till och från Vietnam. Så, här kommer en historia som inte har någon större mening egentligen. Kanske bara språksvårigheter?
En av resorna blev lite minnesvärd. Vi fastnade i tullen som vi fick gå genom in och ut fast det var bara en väntetid mellan planet tankades. Någonting i min väska larmade. Snabbt som attan kom beväpnade män, ryckte åt sig väskan och trängde oss i ett hörn med vapen riktade mot oss.
Bomb?
Vi hade en burk surströmming med oss som present till Norrlandsgänget. Svenskar utomlands är svenskar och håller sig till traditioner som surströmming. Arlanda hade rått oss att ha burken i handbagaget. Nu var det en bomb eller något hotfullt. Jag försökte förklara att det var mat, fisk, men ingen ville eller kunde prata engelska eller svenska eller finska.
De konfiskerade surströmmingsburken och fraktade iväg den i en metall låda. Om ett tag följe de oss tillbaka till planet utan ett ord.
Jag hade velat se om de sprängde burken. På håll förstås.
Norrlandsgänget fick nöja sig med sill, inköpt från platsens svenska butik. De var ledsna.
På den tiden, på -70 talet, gick flyget till Vietnam genom Östberlin, Moskva, Samarkand, Karachi, Dhaka och sedan Hanoi. Senare byggde ryssarna en ny flygplats som kunde ta större plan och med dessa krigsmateriel förstås.
Nog har flyget utvecklats. Flög en enkel resa från Arlanda till Los Angeles, till nästan andra sidan jorden utan flygbyten.
Nu flyger vi inte till Moskva. No-go-land.
En marsmorgon fotograferade jag två almar i morgonljuset. Se hur de två håller varandra i handen. Det är så vi borde göra. Hålla varandra i handen och finnas till för varandra. Träden är nu nedhuggna. Kanske var det almsjuka, kanske föll de ner bara av åldern.
Det är vår, tillfälligt i alla fall. De som spår väder lovar kyla och snö igen. Men idag lyser solen. Klockan är snart elva, frukost avklarat och det är än morgon för mig, en morgonhatare som jag är. Det finns inga goda nyheter att vänta, Putins krig pågår och raserar ett helt land. Inte bara människor dör och skadas utan allt de har byggt, tillverkat, sparat, skaffat för sin familj och sitt liv är borta när bomberna faller.
Utplånade liv. Städer som inte längre finns. Vårsådden i världens kornbod lär inte räcka långt, om det ens kommer till stånd. Efterverkningarna blir större än vi nu anar. De mänskliga och de materiella. Vad sedan? Det är många stora frågor utan svar idag. Visst, det pågår flera mångåriga krig i Världen när folk inom sitt eget land inte kan hålla sams utan raserar allt med regelbundenhet. Jemen, Etiopien, än Syrien och Libyen. Fler… Men kriget i Ukraina är inget inbördeskrig utan startade med att Ryssland överföll landet.
Den här våren tappade sin glans innan den ens hann börja.
Ingenting känns säkert i Världen. Vi människor har inte kommit någonvart i den kulturella utvecklingen under min livstid. Krig och svält är ständigt närvarande. En ny järnridå, det vi trodde var utplånat. Människan sysslar med trivialiteter. Politikerna lever i takt med valperioder. Framtiden idag är mer osäker än på länge. När jag nyss pratade med mina grannar undrade de om jag visste vart närmaste skyddsrum fanns. Jag ser att folk hamstrar mat i affären. Tre av allt. Det finns en obehaglig oro över tillvaron.
Naturen nära mig är också förändrad. Bäcken är uttorkad. Vårfloden uteblir. Nej, det har inget med klimatet att göra utan ett stort nytt sanduttag har bildat en damm utan utlopp. Förändringar i naturen sker sakta. Något dör, annat tar vid. Träden täcks av mossa, anfalls av myror, förenas med marken. Det sker förändringar även med oss, i vårt vardagsliv. Hastigt märks de politiska besluten i våra bostadsort, skolor, inkomster… Men förändringar har skett sakta i åratals. Det uppstår en tidpunkt då alla våra protester och önskemål blir värdelösa. Det går inte längre att backa tiden. Vi får ha det som det är.
Det är än isigt i skogen. Snö väntas. På våren blir den nya snön slutet för den gamla, sa min far. Hoppas så. Vad vore slutet för den situationen vi lever i finns inga svar till.
Bild mitten Mariupol Ukraina,
Liberalerna vill att elever som flytt från Ukraina ska få läsa enligt den ukrainska läroplanen i såväl grundskola som gymnasium. Eleverna ska undervisas av ukrainska lärare, även på distans med lärare som befinner sig i andra länder eller andra delar av Sverige. ”Ukrainaskolan” ska vara placerad i svenska skolor så att eleverna får möjlighet att träffa andra elever.
Det kommer ibland smarta förslag från Liberalerna men få bryr sig om de. Liberalerna sålde sig till S – Regering och då var deras tid slut. Även om de nu vill tillbaka till högervärmen är det få som bryr sig. Det kan finnas flera skäl till att Liberalerna är döda. Oklar politik. ”Fel” partiledare. Fel i tiden helt enkelt. De åren då liberalerna var ett parti för lärare och akademiker är förbi.
Liberalerna vill även erbjuda ukrainska flyktingar vaccination, hälsokontroller och traumabehandling. Vem ska kunna göra det när den svenska sjukvården är redan överbelastad och underdimensionerad. Pengar för vaccin är redan beviljad.
Ukrainska flyktingar skall gå på SFI och det ska kombineras med arbete.
Snäll tanke men det var inte så reglerna är idag.
Ukrainska flyktingar ska inte ha uppehållstillstånd på det vanliga sättet utan tidsfristen är ett år med ev. förlängning till tre år för närvarande enligt EU. Alla som har biometrisk pass kan stanna som turister i tre månader men de skall försörja sig själva.
Kommer du från Ukraina får du ett uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektiv:
boendeplats genom Migrationsverket (du får inte välja ort)
att arbeta i Sverige om du är över 16 år
skolgång för barn
att söka grundläggande vård
visst ekonomiskt stöd. (matpengar)
Orättvist? Ja, du får inte garantier för uppehåll livet ut utan att du behöver lyfta ett finger. De garantier är för andra inflyttade.
Att ge barnen ukrainsk skola nu ger dem en möjlighet att komma tillbaka till bekant liv. Tänk efter att även bokstäverna är helt annorlunda. Skolförslaget är helt rätt. Det finns ingen anledning att försöka försvenska de ukrainska barnen varav de flesta åker hem igen så fort kriget är slut. Straffa inte dessa barn så de förlorar år av sin skolgång. De barn som är redan placerade här och kommer att stanna är en annan fråga. Men kanske även de vill avsluta sin ukrainska skola.
Det måste väl finnas några lärare bland de som flyr. Eller mammor med lämplig utbildning, kanske ungdomar med gymnasieutbildning som kan undervisa de minsta.
En bra idé (min) är att sätta upp skolbaracker på orter där flyktingarna är flest. När kriget är slut plockar man med sig barackerna och innehållet och får upp en skola snabbt. Ryssarna tycks ju ha bombat skolor med vilja.
Om morgondagen vet vi föga. Vad händer sedan vet vi inte.
Situationen i Världen är oerhört osäker. Bevara det som går att bevara. Förändra bara det som behöver förändras. Bygg inte invandringsluftslott igen.
Bild överst: Karazin universitet, socialinstitutet.
Ygeman säger att inflödet av flyktingar är som Systembolags kö i jul, påsk och midsommar på samma dag.
Han jämför flyende ukrainska barn, kvinnor och gamla med en kö till Systembolaget, där de som inte kan planera sina inköp bättre tvingas att stå i.
Han tycker också att Polen, Moldavien, Ungern och Slovakien ska ta fler flyktingar. Nu gnäller han om närhetsprincipen. Aldrig då Mellanöstern är aktuell. Som bekant prioriterar Sverige unga män från dysfunktionella muslimska länder. Ygeman ropar inte på Saudiarabien. Aldrig på Kina heller.
Ygeman är så dum, rent av obehaglig. I dags dato har Polen tagit mot 1 808 436 räknade flyktingar, Rumänien 453 432, Moldavien 337 215 Slovakien 213 000 och Ungern 263 888.
2,969,600 totalt registrerade av UNHCR idag, förmodligen är flyktingarna tusentals fler. Jag angav morgonens siffror så de är redan gamla. De som flyr inom landet är inte medräknade.
Och så får vi skäll av klimatgänget. Kriget i Ukraina är bara småpotatis i jämförelse med kommande klimatflyktingar. Det är klimatet vi ska satsa på.
Världen gör för lite för att anpassa sig till klimatförändringarna, varnar FN:s klimatpanel IPCC i en ny rapport.
– Den här rapporten är en allvarlig varning för vad vår passivitet leder till. Den visar att klimatförändringar är ett allvarligt och växande hot mot vårt välbefinnande och en välmående planet, säger Hoesung Lee, ordförande för IPCC.
FN:s generalsekreterare António Guterres säger enligt AFP att världsledarna har uppvisat ”kriminell” brist på ledarskap. Och klimatentusiasten Kerry med sina 12 bilar, 6 hus, 1 jet och 2 yachter tycker att du ska leva mycket enklare, för klimatet.
Covid har försvunnit från skrämselagendan. Klimat orkar vi inte oroa oss för när bomber faller nära oss och Putin hotar med atomvapen.
Putin klimatkompenserar för sina stridsvagnar? Och så klart städar han upp efter sig med hjälp av sina anhängare? Inte? Han förbjuder Biden att åka till Ryssland men eftersom Biden inte kan skilja Ukraina och Iran hittar han säkert inte till Ryssland heller. Putin tjafsar också om Alaska som såldes till USA. (PS nedan) Allt som har hört till Ryssland ska åter bara de envisa ukrainare har blivit neutraliserade.
Två mindre kloka män, Putin och Biden, försöker styra världen. Nog är det kriminell brist på ledarskap. Vi kan räkna in många fler…
Kan vi sluta tjafsa om klimatet och rikta blicken mot jorden, närmare människor? Som till den ukrainska staden Volnovakha, belägen i sydöstra Ukraina, som ”existerar inte längre”. Det säger ukrainske Pavlo Kyrylenko, regional myndighetschef i Donetsk. De döda ligger på gatorna. Inget vatten, mat eller el finns. Ca 90% av byggnaderna har raserats. Själva staden hade ca 22 000 människor.
Som om Alvesta, Håbo eller Tierp hade helt utplånats.
Lämpligen slopar vi fredagsvinet och står inte i Systembolags kön utan sätter pengarna till någon hjälporganisation. Jag valde UNHCR som under mars dessutom dubblar din gåva genom bidrag från Akelius. Så även så kallad fattigpensionär kan bidra.
Även Maggan delar ut allmosor. Tusen spänn för dig som har en bil! Slant till dig som hade förbrukat mycket el! Och mer bostadsbidrag! Eftersom Staten har tagit ut för hög skatt får du en smula tillbaka. Inte alla förstås. Maggans siffror rusar uppåt. Medelklassens röster är de viktigaste just nu. Lockas de av en tusenlapp? Kanske borde vi skippa valet? Utgången är given redan, bara det delas lite matpengar till pensionärerna också. Visst röstar folk med plånboken, inte enligt någon ideologi.
Putins ideologi tycks vara enkel. Arvet från Stalin leve envist kvar..
PS 1. 15/11 -21 ville Sverige inte se någon ny insatsstyrka i EU, som utrikeschefen Josep Borrell föreslog.
Inte rätt väg att gå, tyckte utrikesminister Ann Linde.
I drygt ett år har EU:s utrikeschef Josep Borrell arbetat med en ”strategisk kompass” för att stärka EU:s försvars- och säkerhetspolitik. Inte heller Josep Borrells uttalanden om att ”Europa är i fara” föll i god jord hos Linde.
Jag tycker det är överdrivet att säga att Europa är i fara. Däremot måste vi självklart ha en motståndskraft och det gäller inte minst mot civila hot som till exempel pandemier och klimatförstöring, sa utrikesministern.
PS 2.Putin’s ’spin doctor,’ Duma member Oleg Matveychev, appeared on Russian state news on Sunday, outlining a series of demands for both Washington and Kyiv ’after Ukraine’s demilitarization is completed.’
’We should be thinking about reparations from the damage that was caused by the sanctions and the war itself, because that too costs money and we should get it back,’ Matveychev said on Sunday Evening With Vladimir Solovyov.
He continued, ’The return of all Russian properties, those of the Russian empire, the Soviet Union and current Russia, which has been seized in the United States, and so on.’
Solovyov asked if the lawmaker specifically meant Alaska and the former Russian settlement of Fort Ross, California.
’That was my next point. As well as the Antarctic,’ Matveychev said. ’We discovered it, so it belongs to us.’
The first Russian colony on Alaska was founded in 1784, named Three Saints Bay. There began the Russian-American Company, a trading monopoly chartered by Czar Paul I in 1799 which drove the Empire’s expansion in North America.
Alaska was sold to the US in 1867 during Andrew Johnson’s presidency for $7.2 million — which would be approximately $144.4 million in 2021. (Klippt från Daily Mail idag)
2022 03 12 Uppdatering.
Badawi är nu släppt från fängelset meddelar hans fru. Han är inte tillåten att lämna landet utan har 10 års reseförbud. Hans familj bor i Kanada.
2015 juni skrev jag:
Domen mot Raif Badawi är nu fastställt i Saudiarabiens högsta rättsinstans med 10 års fängelse och han kommer att piskas offentligt med 950 piskrapp som återstår av straffet 1000 slag, 50 slag i taget. Samtidigt är Saudiarabien ute efter att leda FNs människorättsråd. Det är som man säger i Finland att sätta bocken vakta kållandet (pukki kaalimaassa).
Raif Badawi greps i juni 2012 och åtalades för att ha brutit mot Saudiarabiens lag om informationsteknologi. Brottet var att han hade startat en webbsida, ”Saudi Arabian Liberals”, avsedd för diskussion om politik och samhällsfrågor. Han åtalades även för att ha förolämpat islam. I maj 2014 dömdes Raif Badawi till tio års fängelse, 1 000 piskrapp, tio års reseförbud, ca 266 600 USD i böter och ett förbud mot att framträda i media. 50 piskrapp har verkställs.
Den dömande makten i Saudiarabien skall enligt stadgarna inte ha någon annan auktoritet än sharia. Det finns ingenting som är liberalt i Saudiarabiens rättsskipning. Domen är fastställt trots massiva protester från omvärlden för yttrandefrihet och mot denna barbariska straffmetod. Badawi har erhållit Press Freedom Prize 2015 och varit föreslagen Nobels Fredspris. Hans fru och barn har fått lämna landet och bor nu mera i Kanada.
Har också du skickat en protest till Saudiarabien?
Det räckte inte att döma Raif Badawi utan hans advokat Waleed Abu al-Khair, en välkänd människorättsadvokat har också dömts med oklara grunder. Han ledde den oberoende organisationen ”Monitor of Human Rights in Saudi Arabia”. Den 6 juli 2014 dömdes Waleed Abu al-Khair till 15 års fängelse, 15 års reseförbud och böter på ca 53 000 USD enligt en ny antiterrorlag. Han ansågs ”störa allmän ordning”, “destabilisera säkerheten i samhället” och “skada statens rykte” vilket öppnar för åtal om terrorism. Han har fått Olof Palmepriset men inte kunnat hämta det och varit föreslagen till Nobels Fredspris. Att försvara någon som anses ha brutit mor sharia innebär slutet för ens liv och yrkeskarriär.
Har du också skickat en protest till Saudiarabien?
Amnesty betraktar både Raif Badawi och Waleed Abu al-Khair som samvetsfångar, som straffats enbart för att de använt sin yttrandefrihet. Det fanns ett visst hopp att den nya kungen Salman bin Abdul Aziz skulle se mildare på brotten och domarna men icke, det kan vara tvärtemot.
Dessa två är vår tids hjältar av annan klass än någon vinnande poplåt. Det finns fler men Raif Badawi är symbolen för bristen på yttrandefrihet inom islam, som Charlie Hebdo eller vår egen Vilks som inte alltid är så uppskattad med sina hundar. Det har ingen betydelse hur man formar sin protest mot dem som vill täppa till munnen på en, bara det är inom anständighetens gräns som dock är svårt att definiera. Därför har den civiliserade världen världsliga lagar, inte religiösa, även om civilisation är väldigt svårt att avgränsa idag.
Medan de svenska tidningarna publicerar gnäll och egoistisk klagan från bortskämda människor, gärna lättklädda unga kvinnor (när passerar vi detta?) och missnöjda invandrare finns det människor vilka har betytt något för världen, för yttrandefrihet och offrat sin frihet och sitt liv för det.
Förskräcker inte spåren? Borde vi inte hålla islam till korta i stället att stödja det? Inte stödja och ge medel till ett förtryckande system som slår folk ihjäl om de tycker annorlunda?
Det finns än människor i Europa med starka minnen från andra Världskriget. De flesta är dok döda, kanske finns de bara som en bild i ett familjealbum. Människor som led, förlorade sina kära, var med på fronten och kom hem som vrak, satt på ett koncentrationsläger, kvinnor födde barn efter våldtäkter, samhällen blev till stenhögar. Förluster, mänskliga och materiella.. Vi köade för mat. Delade vårt enda bröd med flyktingar. Satt i skyddsrum i mörkret. Vi bad än till Gud. Vi förlorade våra drömmar och tron på mänskligheten. Vi kände oss väldigt små och utan makt över våra liv.
Dessa var min barndoms människor i Finland. Vi som hoppades: aldrig mer krig fast de flesta av oss insåg snabbt det orealistiska i sådan önskan.
Det var en livstid sedan. Idag kan vi inte ens hålla fred i Sverige på våra egna gator.
Nu är vi där igen. Europa till randen av ett storkrig. En ny psykopat anfaller men med samma argument som i början av andra Världskriget. Eller vilket krig som helst för de lugna stunderna har inte varit många i Världen.
Soldaterna säger som alltid de är bara ’following orders’. Alla sidor har sin rättvisa tanke.
Många verklighetsfrämmande politiker blev förvånade över det ryska anfallet. Som vanligt, vi såg det inte komma. Trots våldsam upprustning runt Ukraina och nära EU var det bara lite övning för dem. Trots att det inte var första gången. Låt Putin ta Krim så spar han vi andra. Ryssar som ryssar…
Ringer det en klocka?
Visst, det har skett samtal mellan Putin och någon annan. Synligt föraktad satt Macron, stukad fredsduva, oändligt långt från Putin. Storbordsdiplomati. Fred ! Macron tappade huvudet, en nutida Chamberlain. Ingen kan prata Putin till rätta. Och – vem skulle lita på fagert tal av en terrorist med en jättearmé och atomvapen?
Putin kan knappt vara i närheten av sina egna. Som en upphöjd tyrann sitter han långt från de sina och mejar ner de med ord och sin kontrollapparat för hämnd. Du vet aldrig vem i din närhet är din angivare.
Som min far sa: lita aldrig på en ryss för du vet inte vem den i verkligheten är. Han hade förstås rätt i att vara negativ, hjälten med sina krigsmedaljer, men skadad i kropp och själ.
Bilder vi ser från Ukraina är förfärliga. Allt raseras. Ens liv ligger i spillror. Lik på gatorna. Bostäder, skolor, sjukhus, broar är skräphögar. Flyktingströmmen är snart två miljoner. De döda är osäkert. Men vi vet värdet av en död rysk soldat. Det är 11.000 rubel, ca 810 kronor och 70 öre med gårdagens växelkurs. Om liket kommer hem i en kista.
Världen har gjort en del. Vi har stängt ut Ryssland från normalt umgänge mellan fredliga länder, från finanser, resor och affärer så väl det har gått. Ryssland är en pariastat. Tacka Putin för det om du är ryss och köar snart i brödkön. De rika klarar sig alltid. Inte har Putin sin familj i farozonen utan utomlands.
Putin har stora drömmar. Han har aldrig accepterat Sovjetunionens fall. Han är fel i tiden. Imperier har fallit. Storbritannien. Sovjetunionen. Kolonialstater. Sverige också, fast ett bra tag sedan. Länder med eget språk och kulturell grund vill styra sig själv, oavsett hur opraktiskt det vore. I stället vill stater höra ihop i olika former, som i Nato, EU, FN… i något vi kallar demokratiskt. Finns oändligt med organisationer med avsikt i att hålla oss eniga om någonting.
Är vi eniga mot Putin eller är vi eniga i vikten av fred eller att världshandeln får fortsätta?
2018 sa Putin i någon dokumentär”…if someone decides to annihilate Russia, we have the legal right to respond. Yes, it will be a catastrophe for humanity and for the world. But I’m a citizen of Russia and its head of state. Why do we need a world without Russia in it?”
Hans hot innebär alltid kärnvapen. Till sist kan han inte låta bli att leka Gud?
Putin äger Ryssland. Det finns ingen värld för honom utan hans privata land. Och den är för liten. Inga andra länder med en enda ryss i skall tillhöra annan Stat än hans. Putin har en lista på de som väntar på sin tur.
Rysslands ”ovänliga länder” lista inkluderar Sverige, Finland och samtliga EU-länder , USA, Ukraina, Japan, Norge och Storbritannien. Kanske fler.
Jag tvivlar på att Putin insåg hur arga vi skulle bli. Hur väst/EU samlades snabbt mot honom och hans krig, för Ukraina.. Det hände inte vid Krim. Jag tror han var förvånad. Hur kunde andra små skitländer som Finland, Sverige och hela EU länder putta ut honom från värmen? Han, befriaren mot nazismen med en bomb i fickan.
Ryssland har putsat på sin militära förmåga under åren. Vi i Väst har putsat på rätta hudfärger, feminism, kränkthet, valfria pronomen, rätt bemötande i bibliotek på grund av sexuell identitet, påhittade kön och identiteter ur djupet av vårt sjuka missnöje, ömmat för ljugande män från dysfunktionella länder, trampat på våra egna män som värdelösa vita, begråtit synder från före vår tid vi inte längre kan rätta till. Och så har vi hatat Trump. den mest hatade före nu.
Och nu sitter vi med ont i magen och vill ha tillgång till någon annans styrka. Snabbspår till – vad det nu var.
Solrosen är Ukrainas nationalblomma.
PS 1. Från Sverige: även Skatteverket lägger skattepengar för att tänka rätt om DIN sexualitet. Skatteverket beslutat att en arbetsgrupp på folkbokföringen blir hbtqi-certifierade. Kostnad av 75 000 kronor att börja med.
Och ett barn betalades 150 000 kr att för läraren – som sparkades – inte kallade henne för hen.
PS 2. Rysk försvarsminister Sergey Shoigu är den som gått ut om priset på en död rysk soldat.
PS 3 . De ukrainska flyktingarna ska placeras i tält eller lagerlokaler enligt Regeringen. Var är alla de vänliga kvinnorna som glatt öppnade sina hem för de afghanska gossarna? Skillnad på folk? I min kommun lyxrenoverades äldreboende för pojkarna, ett eget rum var, de gamla fick hitta annat.
Dessa flyktingar är kvinnor, barn och gamla inte några lyckosökare.
De senaste tre månaderna har jag fått ryska kommentarer på min blogg. Varje dag. På grund av de har jag kopplat på en kommentarsgranskning och måste lägga ut era kommentarer manuellt. Därför dröjer det ibland och jag kan missa något. Nej, jag lägger inte ut de ryska kommentarerna oavsett vad de är.
Jag översatte inte de i början men sedan tyckte jag mig se en bekant adress, avstår namnge, men det har förstås med sjukvård att göra. Jag har utbildat ryssar från den ryska Regeringen, Universiteten och sjukvården i behandling av gravida HIV positiva kvinnor och missbrukare. Men det var ju evigheter sedan. Jag är inte ryssvän i en politisk mening men min insats var utbildning och då under Jeltsins tid var läget lite annat. Idag skulle jag vägra. Som man bäddar…
.På 90 talet besökte en rysk regeringsdelegation Sverige och de ville höra även om vårt unika arbete i det stora sjukhuset och lära sig minska drog – och HIV skador hos gravida kvinnor och nyfödda barn. De var många andra som besökte vår mottagning och från flera länder.
Ryssland låg år efter oss. De gjorde fel och fick smittor. Men efteråt fick dessa riskmammor en aning bättre och säkrade vård.
Nu Googlade jag. Och översatte. Jag kan inte ryska.
Googles lite haltande översättning gav information om det ryska covidvaccinet och hur effektivt det var. Lite dagsläge om forskning. Info var som från en expert till en annan. Jag var förbryllad. Ryska mail brukar ju vara ryska flickor som vill sälja sig. Viss institution hade min E-post länge sedan, men inte bloggen. Vi hade fortsatt kontakten och jag delgav information till dem ett tag. Men det var före millennieskiftet.
Så detta var slumpen och rysk propaganda.
Alldeles sista dagarna före Rysslands anfall mot Ukraina fick jag genom kommentar ett erbjudande om att köpa en ny bil extra billigt. Ett erbjudande som gällde bara om jag kontaktade en viss bilfirma och person i Moskva. Ungefär som från en vän till en vän. Kära kamrat… Någon missade ett bra erbjudande av en ny bil som de kunde åka mot friheten i väst? Eller fiskade någon lite västvaluta för den kommande ekonomiska katastrofen som kommer att drabba den vanlige ryssen? .
Men idag var mailet något symptomatiskt. Ballonger! Försäljning av heliumballonger i vårt företag i Moskva sker dygnet runt. Hemleverans. Beställ nu! Kändes nog som en felsatsning. Inget att fira idag. Europa upplever en katastrof och ångest över vad näst.
Jag är trött på ryskt spam. Vi är miljoner människor som är trötta på ryssarnas storhetsvansinne genom Putin. Som ett SMS jag fick sa: Den där Put-In behöver bli Put-out.
Någon? Tyvärr är det fler i kön med samma iver att visa makt. Vissa av dem får mig att känna ångest bara genom TV rutan.
Solrosen är för Ukraina, deras nationalblomma.
Det nya året, år 80 för mig, började inte bra. Som vanligt var jag ute på en promenad. Det var halt men jag hade mina skor med grova sulor vilka gått över snö och is på fjällen. I en backe kom en bil som inte höll sig på sin sida. Jag klev in i diket och halkade, slog huvudet och från liggande ställning såg jag bilen köra vidare, gasa på och ha hela vägen som körbana.
OK, tänkte jag i diket. Om jag varit kvar på vägen hade jag blivit överkörd.
Bilföraren måste ha sett mig att ramla? Det kanske var tur att bilen inte stannade? Nej, det var ingen skrotbil utan en fin variant. Jag kravlade upp och gick den sista halvkilometern hem.
Så mitt nya år började med en bula i skallen. Sökte på Internet efter slag i huvudet och diagnostiserade mig själv. Nej, inga symptom på något värre så Akuten var onödigt. Rådet var att dator och TV skulle ransoneras vid skallskada. Jag höll mig från i två dagar.
Att slå sig i huvudet är inte riskfritt. Läste att skallskador kan bidra till demens. Ja, det är inte roligt alls. Födelsedagsfirandet fick också flyttas.
Jag har använt tiden att läsa om de tre leder jag funderar på. Har också ”gått” två av dem på Google maps. Det ser förstås platt ut men jag inbillar mig att få en viss uppfattning och koll över läget. Jag gjorde så med PCT och eftersom jag har ett hyfsat bildminne var det faktiskt till hjälp. Men, ska jag verkligen ge mig iväg och vandra? Jag som nyss har hamnat i diket?
Kommer någon iväg i sommar blev en bra fråga denna morgon.
Ryssarna har kanske löst alla resefrågorna för oss? När jag la mig igår var det än någon sorts fred i Europa. När jag kravlade upp motvilligt klockan tio var freden förlorad. Just när vi nästan slapp restriktioner på grund av covid måste världens krigsgalna miljöförstörande härskare ta till vapen. Putin, den nye nazisten, anfaller Ukraina. Har han blivit komplett galen? Fanns det ingen nära honom som kunde ha löst frågan eller är alla bara bugande jasägare? Putin måste ha otrolig hållhake på många?
Putin har en fantasi om Storryssland där han är tsar.
Jag har stått vid en landsgräns i några tillfällen . Mellan Laos och Thailand, vid Gyllene triangeln, i Treriksröset, USA och Mexiko, Sverige och Norge, vid Öst- och Västtyskland… Det är speciellt. Känslan har lite magi. Två länder bara vid ett armlängds avstånd från varandra. Två olika existens. Så lika och så olika.
En Stat utan en gräns är ingen Stat. Men gränser är bara för att brytas. När någon med makt och galenskap så beslutar.
Låt för Guds skull Biden hålla sina fingrar i styr nu och upprepa mantrat Afghanistan, Afghanistan… Det räcker med NATO länderna i Europa. Såg inte Stoltenberg trött och gammal ut i TV idag? (Känner en viss oro om Taiwan också, det vore liksom läge när Världen är mot Ryssland.)
En del har inga problem i krig. Ingen tror väl att ukrainska oligarkerna stannar kvar. De rika har flytt Ukraina och säkert även Ryssland. De solar sig på någon strand i Väst. Ukraina är inte ett jämlikt paradis. Det är alltid ”vanligt folk” som betalar ledarnas galenskap, oavsett vad.
Jag har suddiga minnen från andra världskriget och den svåra tiden efteråt. Matbrist. Sorg. En krigssituation är mitt första barndomsminne. Krig glömmer man aldrig. Det finns i minnesbanken och pyser upp med den där obehagliga känslan att världen är aldrig trygg, oavsett hur ordentligt och laglydigt du lever. Det har redan varit känsla av krig när det skjuts och brinner i närområdet här hemma i Sverige.
Jag tror att krig är är ett skavsår som alltid känns oavsett hur mycket plåster som sitter över.
Det blev en semla med ett ljus. Själva firandet sker senare, om det nu finns något att fira. Att åldras ger få fördelar. Men, vem skulle inte passa på att dricka champagne oavsett orsak?
PS. Så klart måste melodifestivalen fortsätta som om ingenting hade hänt.
Europeiska radio- och tv-unionen EBU har gett klartecken åt Ryssland att tävla i årets Eurovision Song Contest. Ni som röstar stöd Ukraina hur uselt bidraget än vore.
UPPDATERING 25 februari:
”Europeiska radio- och tv-unionen, EBU, har meddelat att inget ryskt bidrag kommer att delta i det här årets Eurovison Song Contest” De gav sig för trycket!
PS 2. Många med A. Linde är förvånade över den massiva attacken. Vad trodde de? Att Putin leker?
Bilder: Treriksröset, Checkpoint Charlie mellan fd. Ost- och Västtyskland
Jimmie Åkesson ville inte välja mellan Putin och Biden i ett TV program. Så rätt!
Vad är det för trakasserier? Ska vi välja mellan två människor? Är inte alla enligt svenska mått lika goda?
Var det inte som att välja mellan pest och kolera?
Vilken kuggfråga! Välja mellan Biden som inte kan vara helt tillräknelig, som lyckas söndra hela USA och Putin som inte än har kunnat förlika sig med förlorad universum, Det Stora Sovjet. Båda mockar krig. Den ena vill bestämma vilket land är med i NATO, helst inga. Den andra är jag inte så säker på vad han vill, eller de bakom honom. Så klart är det mer komplicerat än detta. Vinster, förluster, makt, ekonomi och minnen från stora dagar….
Det är många som pratar med Putin. Känns lite att man har glömt Ukrainas röst i röran.
Ingen av dessa två, Putin och Biden, borde sitta på en så viktig post. Det finns dock flera politiker idag som inte heller tjänar folket utan ha visat sig att vara lägervakter. Tänkte på Österrike med tvångsvaccinering och Kanada med att spärra folkets egna pengar i banken.
Eller bara leva i tron att de står sig över andra och är något extra. Ni vet grisfarmen.
Om Kanada och trakasserier genom bankkonton kan du läsa på Nyheter Idag.
Jag såg en rubrik på Fox News: ”In the New Year, set aside just 5 minutes a day to have your best year ever.”
Fem minuter. Ibland kan fem minuter ändra ditt liv totalt. Nu tänkte jag inte på artikeln i Fox News – återkommer till det – eller olyckor utan de minuter någon gör ett beslut som visar sig vara en vändpunkt på gott eller ont i livet.
Jag tog en promenad och gick förbi ett hus. En man skottade snö på parkeringen och en kvinna putsade trapporna till huset. Jag sa något om snön. Båda två kom fram, vi började prata och jag fick deras livs vändpunkter.
Paret hade känt varandra i sin lilla hemstad. Så där som man känner folk på en liten ort, ungefär vem är vem, inte närmare. Mannen fick en ny placering och skulle flytta. Hon fick samtidigt ett oemotståndligt erbjudande utomlands men vågade sig inte på det. Hon valde ett annat arbetserbjudande i en ny stad.
Vem var den första personen hon mötte i den nya staden? Mannen från hemstaden. Hon visste knappt hans namn. Hon lät honom visa vägen till den nya bostaden.
De minuterna förändrade våra liv, sa mannen. Nu har vi till och med barnbarn.
Det fick mig att tänka på några avgörande minuter i mitt eget liv. De bra och de som blev smärre elände. Hur hade mitt liv varit om jag valt annorlunda vid vissa avgörande stunder? Hade jag inte bestämt mig att gå på en viss föreläsning i sista minuten hade jag troligen inte träffat den mannen jag gifte mig med. Han som också fick en impuls att gå dit när han passerade reklamen utanför. Vi var på så olika planhalvor i livet. Ja, vi är skilda sedan länge. Men tanken att jag inte skulle ha de två barn ja fick med honom är skrämmande.
Jag tror inte på ödet men ibland känns livets vägar väldigt förutbestämda. Slump och synkronicitet.
Jag läste på FOX News. om att använda fem minuter om dagen att förbättra sitt liv med.
But if there was only one thing you could do this year, what would it be? What if one daily practice could end up helping you with all your goals. And what if it could be done in just five minutes each day?
That daily practice is a devotional time. This is a quiet time when you read a devotion and pray.
When you read the Bible, you begin to think differently. And then you start acting differently. The Bible’s guidance helps you to live healthier, be more loving, have greater peace and believe in your future.
Och så klart hade författaren av artikeln en bok med just några minuters Bibelavsnitt att sälja!
Det var förstås inget för mig av två anledningar. Jag lämnade Gud och religion när jag flyttade hemifrån. Jag är inte så ohövlig att jag demonstrerar utan sjunger och korsar fingrarna på begravningar men jag har ingen tro. Jag har någon sorts moral. Det andra är åldern. Jag tvivlar på att något kan förändras, inte stort i alla fall. Bara negativt genom någon elak sjukdom eller olycka.
Men idén är inte dum. Om var och en använde fem minuter av dagen till att resonera med sig själv om sitt liv, förhoppningar, felsteg och vad man gjorde bra, hur man handskas med dem som är givna till oss att ta hand om, vårt del i Samhället… kunde Världen se så mycket bättre ut. Bibelcitat eller inte, det är tänkandet som räknas.
Ägnar du någon tid att tänka till om dagen? Över veckan som gick? Månaden kanske? Året? Eller susar du bara framåt?
Vi kan inte leva om våra liv. Livet levs framlänges och förstås baklänges. Ibland är både livet och förståelsen i samklang. Ibland borde vi anstränga oss mer och tänka till innan vi agerar. Att ge sig själv fem minuters tanketid över dagen kan vara en bra idé. Men ställ inte klockan lät tanken ta den tiden som behövs.
Bilderna: Tarfala där det skedde ett avgörande möte i mitt liv.
Jag vill illustrera Alla Hjärtans dag med två bilder. En av sann kärlek. Svanar är trogna och håller ihop livet ut. Dör den ena kommer den andra tillbaka till häckningsplatsen och klagar över sin sorg.
Den andra föreställer hopp om den stora kärleken. Undrar hur många av dem som satt sitt lås fast i bron i Paris är än tillsammans och älskar varandra? Hälften?
Svanarna har dött tror jag, deras ålder säger det. Dammen är raserad. Ibland blir tyngden av lås för stor på broar så låsen klipps bort. Så går det även med kärleken. Par separerar. Ibland för lätt och ibland med tung sorg.
Vad är sann kärlek? Hur definieras det?
Kärlek i 91 år? Läs:
https://www.bbc.com/news/av/world-middle-east-60350876
Jag har gjort en offentlig protest två gånger i livet. Den ena gällde Metallarbetarförbundet och Socialdemokraterna. Jag har säkert protesterat och gnällt flera gånger men dessa två blev liksom mer värda.
Den första handlade om Metallarbetarförbundet och sossarna i början -60 talet.. Metallare var då 300 000 starka medlemmar med Åke Nilsson som ordförande. Alla metallare förväntades vara sossar. De var ju arbetare. Jag anställdes som svarvare, första kvinnan på platsen. Nej, jag har inte utbildning till svarvare. Någon visade mig maskinen, tittade på ett tag och sen var jag i gång. Lönen var bra. Jag har aldrig tjänat så bra som då. Jag hade gärna fortsatt länge men blev sjuk av metalldammet allergisk som jag var.
Så, jag återgick till restaurang efter ett halvt år och sämre lön. Jag läste in studenten samtidigt. Och sedan i Universitet.
På min första dag som svarvare kom fackrepresentanten och gav mig ett papper och en medlemsbok. Man fick tre dagar på sig att skriva under medlemskapet. Om inte, var ens anställning över. Jag skrev på i sista minuten efter att ha studerat vart pengarna skulle gå. Jag var inte mot fackförening i sig men jag ville inte betala för sossarna. Jag fick inte rösta och på den tiden skulle inte invandrare vara med i partier och aktivera sig politiskt.
Det var då det. Idag kan du rösta utan medborgarskap i Kommun/Landsting om du bor här och behöver förstås inte ens kunna svenska.
Så jag begärde nedsatt avgift. Jag som utlänning skulle inte betala för ett politiskt parti. Det handlade om princip inte om några kronor.
De andra finnarna började också gruffa.
Resultatet blev någon krona lägre avgift. Vi behövde inte betala för Socialdemokraterna. Hur de löste det vet jag inte.
Jag var nog en bitch. Vissa tyckte jag skulle bli fackrepresentant. Men jag har alltid haft svårt med att följa fåren, oavsett vart de går.
Det är länge sedan. Det var sossarnas guldålder med nära 50% av de röstande. Medan 2018 låg S på samma nivå 28,3 %som i början, Andrakammarvalet 9011 med 28,5%.
Idag sparkar facket folk från förtroendeuppdrag om de inte har rätt partibeteckning. LO rustar för val och skall använda miljoner av fackets pengar till att behålla S i makten.
LO är en organisation för S, en som trakasserar sina medlemmar. LO ser inte skillnaden mellan en fackförening och ett Stödhjul. Men, visst kan S ha en egen fackförening bara de går ärligt ut med det. Här är vi alla sossar, andra är inte välkomna!
25 år senare och en herrans massa poäng från Universitet. blev jag övertalad att gå en facklig utbildning och blev fackrepresentant och förhandlare för Socialtjänsten i en kommundel. Jag förhandlare både för SACO och Kommunal för ingen av kommunalare ville göra en insats. Mina medlemmar var mina arbetsgivare. Jag förhandlade fram bättre skrivbordsstolar, mer personal, en dagcenter, behandlingshemsplatser, bostäder för hemlösa. Jag hade koll på min stadsdel, vilka behov fanns och presenterade det för politikerna. Jag larmade redan då om fattigpensionärer, oftast kvinnor. Jag föreslog koloniområde för arbetslösa invandrare. Många av de dåtida invandrare hade varit bönder i sitt hemland. Det blev en senare, efter jag hade slutat.
Lönenivån var redan beslutad i Stockholm. Kanske kunde det bli några ören till i den kommunala lönetrappan. Anställda hade få möjligheter att påverka sin lön.
Jag lyckades få utökad delegation för handläggare och ett system per dator – nymodighet – där vi själva kunde se till vår budget. Det var faktiskt vi, socionomer, som kunde Socialtjänstlagen, inte Kommunpolitiker som hade andra jobb och några timmars information om den då helt nya lagen. Ordföranden på vår stadsdel var en metallare. Jag ringde honom om något beslut var komplicerad och vi tog en kopp kaffe och resonerade om alternativen.
Han försökte värva mig till annat än facket, sossarna alltså.
Så fel kan man bedöma människor.
Nej,ingenting var min förtjänst, jag var bara den som gick med önskemålen och ibland pratade omkull de politiker som hade pengapåsen. Då, på -80 talets början med en ny Socialtjänstlag fanns önskan att ta bort fattigstämpeln och ge rättigheter hellre än allmosor. Socionomer var viktiga för Kommunen och skulle vara med även i Samhällsplanering.
Sedan flyttade jag. Fick ett drömjobb. Genast efter det krymptes delegationen för handläggarna. Kortvarig framsteg alltså. Pengarna började sina. Nya bidragstagare kom, de som hade svårt att hitta arbete i en stad där fabrikerna var nedlagda och politikerna drömde om annat. Turism kanske. En ny multikulturell värld som de kunde titta på utifrån.
Jag meddelade mitt fackliga intresse i det nya jobbet i det stora sjukhuset men det var en sluten SACO grupp som inte behövde någon.
Den person som skulle förhandla för vår avdelning besökte oss aldrig. Hon hade knappt en aning om vad vi gjorde. Vi var en väldigt udda speciell enhet. Jag gick ur facket så småningom och började förhandla själv min lön vilket gav mer än fackets förhandlingar, i stället 335 kronor 1800, vilket orsakade mina arbetskamraters utträde ur facket. En orsak till var den facklige ledarens hemliga lön och förmåner vi började tycka var för mycket.
Mina fackliga ambitioner var nu som spår i sanden. Bortblåsta med nästa våg. Men, jag minns än blommorna och tårarna när jag slutade min fackliga icke karriär.
För vems skull finns fackföreningar och vad är deras primära uppgift är nog en bra fråga. Speciellt idag. Det dyker upp nya fackliga alternativ för LO folk. Kanske är det en risk på sluttande plan att sortera medlemmar efter partifärg?
Svetlana Aleksijevitj är en belarusisk författare som fick Nobels Litteraturpris 2015, en av de riktigt förtjänta pristagarna. Hon skriver lik en vanlig person som försöker berätta om sitt liv. Hon ger röst för dem som ingen politiker bryr sig om, bara utnyttjar för sin makt.. Böckerna är skrivna i stil journalistisk reportage från verklighet makthavarna ignorerar. Bitvis är hennes böcker riktigt tunga, elände, död, den vanlige människans smärta. Nästan omöjligt att stå ut med makthavarnas galenskap.
Zinkpjkar är en av fem böcker ur verkligheten. Serie Utopins röster – Historien om den röda människan
Bön för Tjernobyl är också aktuell nu när Sovjet hotar med att prova kärnvapen och Nordkorea utvecklar sina. Makthavarna spelar krigslek med varandra i ord och truppflyttningar, uppvisningar av sin militära makt. Med en maktsuktande kränkt man i en ända och en senil snurrpelle i en annan med små gläfsande europeiska hundar klämda mellan samt en riktig tung nalle lugnt avvaktande, är läget idag sämre i Europa och Världen än på länge. Det kan tippa över.
Kriget har inget kvinnligt ansikte (1985)
De sista vittnena (1985)
Zinkpojkar (1989)
Bön för Tjernobyl (1997)
Tiden second hand (2013)
Om Zinkpojkar:
Sovjetunionens krig i Afghanistan 1979-89 har kallats »det sovjetiska Vietnam«. Myndigheterna talade om »internationalistsoldater« som byggde broar och planterade vänskapsalléer åt broderfolket i Afghanistan, medan militären i hemlighet fraktade hem förseglade zinkkistor med lemlästade kroppar. Länge visste allmänheten ingenting om krigets grymheter och det var först med Svetlana Aleksijevitjs Zinkpojkar som tragedins verkliga omfattning avslöjades 1989. Över en miljon unga ryssar tjänstgjorde i kriget som kom att forma det ryska samhället fram till våra dagar. Här kommer de till tals – soldaterna, sjuksköterskorna och mödrarna. (baksidestext i boken)
När jag arbetade hos socialtjänsten fanns det en outtalad klädkod både för män och kvinnor. Vi var Kommunens representanter. Vi skulle klä oss vårdat. Män hade oftast vit skjorta, slips och kostym, kvinnor klänning eller kjol och blus. Kjol över knäna, inga urringningar. Inga stora smycken. Diskret make up eller inget. Jag hade dräkt, gärna med knytblus. Hemterapeuten och ungdomshandläggaren klädde sig lite mer ledigt, även i jeans. Så klart inga trasiga och tajta sådana.
En varm dag kom vår nyanställda unga kvinna klädd i shorts och T-shirt. Shortsen var nästan knälånga. Hon fick gå hem och byta. Shorts och T-shirt var inte arbetsklädsel. Dessa shorts diskuterades länge i fikarummet. Såg de inte ut som en kjol? Var det orättvist? Var chefen gammalmodig?
Det är en förgången tid. Vem skulle våga skicka hem någon på grund av kläder?
Så, Engelska skolan är i blåsväder eftersom de har klädkod och även lånar kläder för mer ”lättklädda” flickor. Det klagas. Storm i vattenglas? Är inte skolan en förberedelse för vuxenlivet med arbete? Då kan ingen klä sig hur som helst. Ja, det beror på jobbet men hur många blir popstjärnor, modeller eller skådisar som kan klä sig extremt och naket på jobbet?
Kanske borde vi se Engelska skolan som en förebild i stället att klaga? Dessutom kan de ”kränkta” eleverna bara byta skola. Kön är lång till Engelska skolan, inga problem att fylla bänkarna.
Många skolor i världen har skoluniform. Arbetsplatser kan ha uniformer eller bestämda arbetskläder. Men ibland är det svårt att veta vem är kund och vem som arbetar.
När jag passerar någon av våra skolor (det finns flera nära mig) undrar jag varför många flickor är så pass lättklädda. Det är inte sexigt, det är bara avslöjande. Är det frihet att visa sin kropp? Men lärarna kan också klä sig under varmare årstid som om de vore på solsemester. Kanske borde även de tänka till att lärare är goda förebilder, på alla sätt – eller borde vara det.
Jag tycker också synd om (läs: illa) småflickor i sjal och täckande kläder på skolgården. Men var och en får behålla sin kultur, eller hur det var med flickors självbestämmande.
Kanske kläder och nakenhet är nu mera en ickefråga oavsett ålder och position? Jag är bara en gammal gnällig kvinna som lever i minnen av gamla sämre tider?
Bild: Ifugaos i nästan traditionella kläder, Banaue, Filippinerna. Kvinnorna var barbröstade men inte inför turister..
Jag köpte en bukett rosor på torget. Först hemma såg jag att de var odlade i Afrika. Gick på hemsidan som öste vackra ord om miljövänligt och arbetstillfällen. Det kändes ändå fel. Borde mat vara viktigare att odla än blommor till oss? Men, vad kan Afrika producera för att få in västvaluta och utveckling? Hur stor del av mina 100 kronor fick odlaren efter flygresan och all hantering var avdragen? Blommorna var dock märkta med FFP.
Nu mera sätts ord som antyder klimatsmart eller ekologiskt på lite av allting. Ordet blir som avlatsbrev. Ingenting är helt utan avtryck.
Jordan Peterson har blivit utskälld för att han fattar ingenting om klimat och analyser. Han har sagt i en TV intervju sin åsikt att klimatet är för komplext för att modellera, och att modeller över klimatet på lång sikt är omöjliga att göra.
Äntligen! Någon som tycker samma som lilla jag!
Peterson verkar tro att vi gör modeller för klimatet ungefär som vi gör väderprognoser. Han låter intelligent, men har helt fel. Han har ingen jävla aning, säger klimatforskaren Sarah Perkins-Kirkpatrick.
Han har ingen jävla aning. Lyssna på det. Så ”diskuterar” alltid klimatanhängare och andra som aldrig kan ta andra åsikter. De som valt att inte covid vaccinera sig är konspirationsteoretiker och högerextrema, ungefär nazister. De som inte har klimatångest är liknande rena samhällsfaror. Rättshaverister minst.
Hur ofta har väderprognoserna slagit fel? När de inte kan förutse vädret på de närmaste 24 timmarna hur kan man då spå klimat om 30 år? Men Perkins-Kirkpatrick anser att desto längre prognoser desto mer rätt.
Jag blir alltid fundersam när någon försvarar sin åsikt med fula ord och aggressiv ton.
Peterson fick skäll. Samtidigt har Världen hyllat ett skolbarn och hon har ansetts som expert, inte bara i klimatfrågor. Hennes utskällning i FN applåderades. Hon har deltagit i alla möjliga klimatmöten som ett slags maskot och de vuxna har lyssnat på henne andäktigt. Nej, hon har inte heller någon utbildning. Minskade de rika sin förbrukning, bostäder, bilar, flygplan, levnadsstandard efter hennes klagan? Inte, det är bara ord.
Idag erbjuder Linköpings Universitet terapi för elever med klimatångest. Ingår reduktion av egen konsumtion i det? Hoppas att de unga har vaknat om sin egen förbrukning av Jordens resurser. Inte bara skolk från skolan och hålla uppe plakaten.
Tack Peterson – även om du inte är klimatforskare. Jag – som inte heller är expert för fem öre – håller med Peterson. Vi styr inte solen. Tveksamt om vi kan styra klimatet. Vi har för korta mätserier, brukar väl vara under 200 år. Klimatet har alltid varierat. Naturen styr, kanske Universum är utöver vår kontroll. Vi kanske är också för många på vår lilla planet?
Vi alla kan påverka missbruk av resurser, nedskräpning och vårt eget beteende. Vi kan – om de som styr vill – avskaffa krig för det är den värsta miljöboven. Vi kunde producera mer av vår egen mat i stället långa transporter. Var och en kan tänka till i köp av saker, kläder, även mat. Rök inte. Knarka inte. Motionera, lämna bilen oftare. Byt sällanvaror med varandra. Ta hand om era barn och lär dem saker som är nödvändiga för självständigt liv. Som att sköta ett hem, laga saker, ta hand om smal ekonomi. Och så vidare…
Nu mera får vi fattiga också ransonera el i Sverige. El en nutida lyxvara?
Intressant om solen:
https://www.space.com/is-our-sun-going-into-hibernation
theguardian.com/environment har intervjun med Peterson.
Runt 25 procent av den svenska blomimporten kommer från länder utanför EU och där är Kenya den stora exportören.
