Söker vi efter det vi känner igen och kan hantera?

Mitt första arbete som socionom var på en rådgivningsbyrå för missbrukare. Det var ett obestämt vikariat efter en terapeut som hade fått cancer. Jag valde det arbetet eftersom personalen var trevlig och såg mig genast som en tillgång. Jag hade sökt fem arbeten, fått de alla, men bostadsbristen i Stockholm gjorde det omöjligt för mig att ta mitt förstahandsval. Så det blev en mindre stad för några år.

Jag hade skilt mig och ville inte för mitt liv sitta arbetslös på en liten landsortshåla. Flyttlasset gick.

Terapeuten som hade fått cancer kom tillbaka efter fyra månader. Vi arbetade ett tag tillsammans tills han var åter insatt i alla ärenden. Rådgivningsbyrån ville ha mig kvar men det fanns inte medel till det. Jag fick dock genast arbete på Socialbyrån.

Terapeuten, en medelålders man, berättade en otrolig historia. Han hade varit på en fest för gamla elever i en skola. Han blev ivrigt uppvaktad av en kvinna som var nybliven änka. Inte bara det, hon var en änka efter tre män, i tre äktenskap. Den första hade dött efter några år av sjukdom som han inte visste något om när paret gifte sig. De två andra levde bara få år. Förmodligen hade de redan cancer när hon hade träffat dem och när de hade gift sig men männen visste inte om det.

Hon blev blixtförälskad i terapeuten, bedyrade att ödet hade fört dem samman. Terapeuten avfärdade det hela, han var lyckligt gift. Hon lämnade sitt nummer ifall han ångrade sig och ville få kontakt.

Tre dagar senare föll terapeuten ihop på gatan. Han kunde inte andas, inte prata. På sjukhuset  opererades han omedelbart av snabbväxande cancer som nu hade drabbat luftstrupen. Han överlevde och blev bra men rösten förändrades betydligt. Han hade inte haft en aning om sin sjukdom, ingenting larmade.

Han var något skakad över änkan han hade träffat.

Hade kvinnan uppvaktat honom eftersom han var sjuk? Kände hon av det? Såg hon tecken som inte mannen var medveten om? Om hon kände igen det valde hon åter en man som var sjuk eftersom det var bekant för henne, något hon kunde handskas med?

Dras vi omedvetet till det vi kan klara, det vi redan har erfarenhet av? Som kvinnor vilka alltid dras till otrogna skitstövlar? Som män vilka väljer ”huskors” efter varandra som gör deras liv miserabelt? Kvinnor vilka återvänder till den misshandlande mannen? ”Sol och vårare” offren, flera gånger? Flickor som föredrar de tuffa grabbarna vilka behandlar dem illa? De som fastnar i ett skitjobb igen och klagar på arbetsgivaren? Lyxfällandeltagare? Mer… Alla de som på något sätt förminskar sig själva och lever bakom ett mentalt staket och trycker ner sina drömmar.

Väljare som åter väljer ett parti som inte förtjänar varken förtroende eller makt och inte ger dem ett dugg, bara oro för landets tillstånd? Ja, det var överkurs.

Är vårt behov av trygghet, det välbekanta och inbillad kontroll det som tar beslut för våra val i livet? Borde vi inte våga mer?

DÖ2 eller vem blåste vem?

Risken att bli lurad på första april lär vara 4 %. Det överträffas i val. Hur % räknas, ger jag till läsare som övning. Det beror ju helt på hur du röstade. Kanske blev du inte alls lurad?

Om du är besviken på Centerns vänstergir och Liberalernas medlöperi försök att komma ihåg det i september 2022. Människors minne är kort. Till 2022 är det långt och då röstar folk igen med känsla och plånbok utan att fundera på vad som hände i januari 2019. Om inte allt spricker till dess.

Politik handlar om att agera utefter det mandat man fått av sina väljare, trodde jag. Vad är vallöften och folkets röster värda idag? Bra fråga. Inte mycket. Resultat är ett slags trolöshet mot huvudman.

Nog är C långt från sitt ursprung. Landsbygden är länge sedan glömd kapitel för C. Livet i Stockholm är mer intressant, Stureplanscenter som det heter nu mera. Att Annie Lööf nu kastar sig i famnen på Socialdemokrater är ingen slump. Hon kalkylerar om mer makt. Hon vill ha helgongloria. Hon räddade Sverige från SD. Att hon fick V på köpet stör inte? S har velar knäcka Alliansen och i det lyckades Löfven med god hjälp av Centerpartiets Annie. Partidisciplinen är hög hos C. Annie med krav lär bli besviken när hennes önskelista inte blir verklighet genast, kanske aldrig. S är mästare på utredningar, långa utredningar.

Alliansen är i alla fall död och begraven. DÖ2 beskriver svensk politik. Ingen vill ta ansvar för de stora frågorna om Sveriges framtid, men alla vill ha makt helst utan att behöva styra och lösa problem.

Eventuellt kan KD friskrivas från trolöshet mot huvudman, dvs väljare. Många har stöd röstat på KD när de har hängt på 4% spärren. Nu blir stödröstare KD anhängare på riktigt, för Ebba Busch Thor har inte hattat hit och dit utan vuxit i sin roll och stått stabilt på politikergolvet. M har varit ostabil sedan Reinfeldt hastigt stegade ut när han förlorat valet och lämnade en begynnande röra efter sig. Dock såg jag inte det politik han förde som speciellt konservativ, snarare tvärtemot. Kanske är M inte längre ett högerparti utan glider ofrivilligt till den mittersta röran där allt och intet är möjligt och alla sjunger liberalismens lov utan att veta vad det är.

Att L hänger på fallrepet har varit klart länge och jag tror på ett partiledarbyte i snar framtid. L är helt oklar idag i vad de vill åstadkomma.

SD står pall för ingen vill ta dem med en tång. SD är placerad i den högra skamvrån och håller tyst. Vem skulle lyssna på dem, lika bra att tiga och bida sin tid? Vänsterpartiet sitter i den vänstra vrån och vete Marx vad de tänker. Rösta eller inte rösta är frågan. Vilka köttben måste Löfven kasta till dem -med Annies godkännande – för att de ska trycka på den gröna knappen?

Men, varför skulle S och lilla MP bedriva Centerpolitik? Vem skall finansiera Annies reformer? Det finns inga pengar till det.

Så, en del har blivit lurade i politikens löftescirkus.

När jag köper en vara har jag garantier. Är det något fel kan jag lämna produkten tillbaka och få pengarna åter. Är mitt köp Internetköp kan jag ångra mig inom 14 dagar. Jag kan ge omdömen på företag och varor som kan läsas av blivande köpare. När jag inte fick en vara jag köpt i tid fick jag pengarna åter från min bank. Jag kan varna andra från att använda usla företag.

Politik har ingen ångervecka. Det kan vara ren lotteri. Innehållet är dolt, löften kan brytas. Allt som Regering och Riksdag gör ger konsekvenser åt folket, ibland bra, ibland omöjliga att rätta till. Jag tycker att oförmågan räkna ut slutsatser om beslut är politikens svaga punkt. Inga garantier att det som lovas och görs gynnar Sverige och svenskarna, kanske politiker inte ens ställer frågan: hur är påverkan på dem som är de röstberättigade medborgarna och deras minderåriga barn, våra primära arbetsgivare?

Kan köplagen användas för politikerlöften? Är ett parti ett företag? Hur som helst är det många väljare som vill ta tillbaka sin röst, ändra eller bara slänga rösten i papperstugg där flera nu mera hör hemma. Många av röstsedlarna är helt utan värde, bara falska löften i politikens vardag.

Kanske har vi inga ideologiskt rena partier mer, de med tydlig politisk linje mot framtiden utan allt kan säljas, splittras, omvandlas till något annat? Alla den här bloggens läsare vet att jag inte röstade av praktiska skäl. Så, kanske borde jag inte ens blanda mig i och klaga?

PS. 16 jan.V kröp ur hörnet och gjorde en hemlig överenskommelse med S om sitt stöd. Det får vi inte se och veta, bara några punkter, hyror och anställningsskydd. Löfven har lovat… Sjöstedt tjatar om marknadshyror oavbrutet. Han låter som en kungamakare, enda opposition. Han missar totalt de andra partier som inte ingår i den tilltänkta Regeringen. V trycker på den gula knappen. Jag vill få bort den gula jaså knappen. Ja eller nej skall gälla.

BILD FRÅN:

http://jeanders-bilder.blogspot.com/2019/01/rattfangarna.html

 

Men den viktiga frågan – pajen då?

Månen lyste. Natten föll på medan jag gick på riksväg 140 för att ansluta åter till Pacific Crest Trail. Jag hade fyllt på mat och vatten på Fish Lake Resort. Dessutom hade jag ätit den bästa fruktpajen i mitt liv. Det är dag 110 under min PCT vandring.

Jag var nöjd med livet fast ryggsäcken vägde en del eftersom den var full av mat, vatten och gas. Tur att jag tog med mig extra vatten för Cascade Canal, som borde ha varit en vattenkälla, var torr. Jag satt tält vid den torra kanalen högre upp på leden och kokade en kopp te. Jag hade ätit middag på Fish Lake men fyllde nu på med några kex. Jag var alltid hungrig.

Vandrare pratade ofta om mat och drömde om något de skulle äta hemma. Så även jag.

Maten var enformig på leden. Den byggde på två grundstenar: kort  koktid och låg vikt. Nudlar, frystorkat, potatismos, tonfisk, grötflingor eller müsli och sportdryck var basen. Däröver tortillabröd, nötsmör, jerky, kex, nötter, torkad frukt. När jag passerade en mataffär köpte jag choklad, äpplen och apelsiner, tomater och avokado för några dagar. När vädret blev kallare utökades min mat med ost och kokta ägg. Jag fick mycket mat och snask från olika dagvandrare, de som skulle avbryta, hundrastare  och även en hel del från en restaurang vid White Pass gratis eftersom de skulle just stänga.

Jag bar vad jag orkade. Jag åt massor när jag passerade någon tätort. Frukost, lunch, middag, mellanmål ibland trängd ihop på få timmar, ändå var det inte tillräckligt för den mängd energi som behövdes. Jag tappade totalt 14 kilo från min helt normala vikt. Vill du banta gör en långvandring.

Jag åt äppelpaj som efterrätt när jag fyllde på mitt matförråd. Äppelpaj är USA, inte bara hamburgare.  Alla pajer var inte förstklassiga. De serverades inte snyggt, var kalla eller glassen smakade inte grädde. Någon hade äppelmos i stället äppelbitar. Degen kunde vara geggig. Men andra var frasiga med goda äppelskivor och serverades med glass som smakade äkta vara eller lagom vispad grädde. Det fanns även små pajer i pappförpackning i några affärer. Jag tyckte de var så delikata vilket förmodligen var inte sant utan det var sockret och fettet som talade.

Den enda bärpajen jag åt var paj med Huckleberries. På Trout Lake (dag 139) var pajer med de bären en specialitet. Jag köpte en hel paj. Det var min middag ute i den brända skogen med utsikt mot Mt Adams när mörkret föll. Området hade massor med bär på brandareor och så klart hungriga björnar. Jag hade spanat efter bär tidigare i skogen, men torkan hade tagit alla hallon och smultron. Nu, i Washington som var ett regnigare område kunde man äta Huckleberries så man till sist mådde illa.

Så till min ”pajtävling”. Vinnaren blev Fish Lake Resort  där jag åt en persikopaj. En annan vandrare åt äppelpajen den gången. De båda pajerna var himmelska. En frasig botten, ovan den frukten snyggt inlagd i halvmåneformade skivor, inte för mosiga utan lite tuggmotstånd kvar. Inte för söt så något av syran i frukten var kvar, svag kanelkryddning och ett tunt lager nötcrunch. Locket var av deg remsor, puffiga som av smördeg. Lagom varm. Till det hemgjord vaniljglass. Först när jag hade glufsat i mig pajen kom jag på kameran. Sorry! Det var en himmelsk paj.

https://fishlakeresort.net/

https://oregonencyclopedia.org/articles/blueberries_and_huckleberries/#.XDthRM1G3IU

 

Om Donald Trump och American Dream

Jag bedrev två helt ovetenskapliga ”undersökningar” under min vandring på PCT. Den ena var vart fanns den godaste äppelpajen nära leden och den andra vad folk tyckte om sin president, Donald Trump.

Trump dominerar den svenska median som inte kan släppa besvikelsen över presidentvalet i USA, att en kvinna, fru Clinton, inte vann. Trump blev den svenska medians hatobjekt. Alltid finns det något att klaga på. Han var redan den bästa sidvärmaren före presidentvalet och har hållit sin position sedan dess. Trump omskrevs eller utnämndes i svensk media 165 015 gånger år 2018 medan vår egen Statsminister Löfven fick nöja sig med andra platsen med 90 157 tidningsnotiser trots valår och Kristensson som trea med 48 708. De andra länders statsministrar ligger helt i skuggan av Trump, som  Putin 32 744, Teresa May 24 104  Macron 22 339 och Merkel 19 910 omnämnanden i svensk press fast de hör till vårt närområde med stor påverkan på Sverige.

Jag var säker på Trumps vinst före valet när jag hade läst de båda kandidaternas valprogram i juli. Jag insåg inte att valprogram är ingenting, snacket och att synas i valmöten är allting. Brukar du läsa partiernas valprogram? Ingen av de amerikaner jag frågade om Trump hade läst valprogrammen. Det var nog som i Sverige. Man röstar med känslan och plånboken, inte efter kunskap. Kanske ids man inte ens rösta. Bara 53,1 procent av de röstberättigade i USA tog sig till röstlokalen.

Det var lätt att prata politik med amerikaner. I Sverige skulle man få svar ”skit i det du” om man frågade efter okända personers röstpreferenser. Men i USA svarare alla jag pratade med. De var intresserade av min syn på Trump och politiken i landet – som jag vet alldeles för lite om. Folk hade insikter och åsikter. De tyckte till och med det var fantastiskt att jag ville veta vad de tyckte. Några gånger fastnade jag på diskussioner om politik, världen och framtiden så tiden bara försvann.

Nej, jag låtsades inte vara en journalist men jag sa att någon åsikt kunde hamna på min blogg med stilla undanskymt liv i bloggvärlden. Jag undvek att fråga vandrare, för de var en speciell grupp. Jag frågade några yngre på leden i början. Deras svar var unisont Sanders. De hade velat få Sanders till president eftersom han lovade dem gratissaker. Ungdomar som än försörjdes av sina föräldrar eller stipendier och lite extrajobb ville ha det så: någon annan betalar. Så är många unga även i Sverige, de förstår inte hur pengarna vanligen intjänas och skatt betalas.

Jag övergick till att prata med folk jag träffade utanför PCT vandrarnas krets. Jag började fråga dagvandrare, hundrastare, picknickfolk, några campare, jägare och de som gav lift, i regel folk omkring medelåldern. Den första  som definierade Trump och situationen var dock en PCT vandrare som tyvärr fick avbryta på grund av sjukdom i familjen.

Han var en snickare i 60 års ålder. Han hade inte röstat men den beskrivningen han gav om Trump var bara lysande. Jag greppade genast min lilla svarta bok och skrev medan han pratade.

Clinton, överklassdonnan, ville ha makt, folket är oväsentligt, sa han.

Trump då?

Donald Trump har gjort sin American Dream. Han har en familj, barn och vacker hustru. Ja, han är skild men så är många i USA. Han är lyckosam i det han gör för det mesta och tjänar nog med pengar för familjen. Han gör vad han önskar, är kändis från TV, han har underhållsvärde som är viktigt i USA. Han siktar så högt han kan. Hans dröm var att bli president och förverkliga sina affärstankar i företaget USA. Det gick inte bra första gången men han gav sig inte. Han satsade om sina pengar och sig själv. Han har gjort sin American Dream och därför hatar demokraterna honom. Han passar inte i politikermallen men han är en produkt av detta land.

American Dream? Miljoner människor har gjort sin American Dream och många har misslyckats. Vad är American Dream? Investopedia, Will Kenton har en bra definition, klipper början, läs hela!

The American Dream is the belief that anyone, regardless of where they were born or what class they were born into, can attain their own version of success in a society where upward mobility is possible for everyone. The American Dream is achieved through sacrifice, risk-taking and hard work, not by chance. 

The term was coined by writer and historian James Truslow Adams in his best-selling 1931 book ”Epic of America.” He described it as ”that dream of a land in which life should be better and richer and fuller for everyone, with opportunity for each according to ability or achievement.” https://www.investopedia.com/terms/a/american-dream.asp

Någon vecka efter pratade jag med en annan snickare, en kvinna i 40 års ålder som hade tagit över sin fars byggföretag. Hon sa ungefär detsamma. Hon hade röstat på Trump eftersom han hade mer ambition att förbättra landet än Clinton som ville förbättra sin egen position.

Jag fortsatte att fråga. Mycket vägde till Trumps fördel. Ja, han var en buffel, inte så utbildad, inte någon talare precis men han försökte få folket i jobb och brydde sig om USA. Han är nog lik mig, sa en man, jag är en buffel med bra jobb och gott liv. Muren? Desto närmare söder man var desto viktigare var muren. Ja, det fanns ju en mur redan, så varför var det så himla liv om resten? Alla presidenter har byggt sin bit men bara Trump har blivit attackerad. Kanske har storleken betydelse?

Muren har blivit en mur mot vettiga beslut. Och, har en Stat rätt att freda sina gränser? Bra fråga.

Jag träffade två Clinton anhängare. Två av trettio! Ljög folk? Var det så att vinnaren tar allt, förloraren är genast ointressant? Eller, till skillnad med svensk media ville inte folk prata illa om sin president? Var de små orter jag passerade rena Trumplandet? Även i Kalifornien? Var inte han en ”narcissisk buffel”? Hur kunde folk vara så positiva? Något måste han ha gjort rätt?

Den ena av Clintonanhängarna var en professor som utbildade i naturskydd. Varje år tältade han ensam några dagar ute vid PCT och frågade de passerande vandrarnas skäl till vandring, ålder och hemland. Han hade ett arkiv med svar och bilder. Ett moment i hans undervisning var just att diskutera med elever om skälen till att vara ute i naturen. Han var inte riktigt nöjd över mitt enkla svar: jag gillar att gå och vara ensam i naturen, men han la mig på listan ändå med foto. Jag var den äldsta han hade träffat, sa han.

Han var demokrat. Han ville bara få Demokraterna tillbaka till makten. Varför då, frågade jag och väntade mig en intressant förklaring. Han sa ingenting. Varför då, upprepade jag, men fick inget svar. Jag hade gärna hört den andra sidans åsikter i Trumpvurmen.

En man sa att han egentligen sket i vem var president, vilka satt i Supreme Court var det viktigaste. De skulle bevaka rättvisan enligt landets Konstitution från 1789. Demokraterna hade devalverat Supreme Court, tyckte han, men nu fanns det hopp igen. Även några andra poängterade att Supreme Court var det viktigaste men att livstidsutnämning var orimligt. Vad hände om man blev dement och gjorde galna beslut? Jag tror att något liknande skulle behövas i Sverige, dock inte med livstidsanställningar.

https://en.wikipedia.org/wiki/Supreme_Court_of_the_United_States

Trump är en produkt av USA, det kan man inte neka till. Jag tror dock att han har en verklig önskan att göra USA stor igen, ge de som sliter bättre villkor. Han är en affärsman. Det är vinster och förluster, framgång och konkurser det handlar om. USA först. Amerikaner först. Han är dock inte i fas med tiden. Många drömmer om de tidigare goda åren, livet då allt var enklare och framtiden ljusare. Så även Trump, så icke politiker han är. Han vill stänga in, inte öppna ut. Han skyr världens utveckling, globalismen som redan existerar. Varor transporteras runt världen. Tekniken finns i Japan och Kina, kanske inte längre  i USA. Företag är beroende av andra företag. Gränser har suddats ut på gott och ont. Internet har krymp världen. Länder krackelerar av tryck utifrån och inifrån.  Han har rätt i sig att marscherna mot USA:s sydgräns är mer  offensiv än flykt,  massinvandring från länder som inte kan ge sin befolkning det elementära, bara oanvändbar ideologi.

American Dream? Kanske. Vi har också Sweden Dream, de senaste tre åren har 419 760 invandrare fått uppehållstillstånd i Sverige. Folkvandringarnas tid. Det blir säkert mer i framtiden. Det är mäktiga känslor och tyckande i rörelse, långt från det vi kallar politik.

Är Trump och de andra politiska nykomlingar på så kallade högerkanten, dessa anhängare av kulturell nationalism, bara en vind som blåser men dör ut? Tvivlar på det. Folket i gement är besvikna, både de som lider av åratals vanstyre och oönskade åtgärder till de som faktiskt har det bra. Politik har slutat fylla folkets önskningar. Allt kan explodera i missnöjesyttringar från gula västar till andra demonstrationer, meningslösa massmedie påhitt och terrorism. Världen bär oro. Klasskillnader är tydliga, inte i kommunistisk mening, utan mellan de som har och de som inte har, mellan vanligt folk och politiker som varken har insikt i läget eller uppfattning om vem är deras arbetsgivare och löneutbetalare.

Trump är älskad och hatad. Många spår att han sitter kvar fyra år till oavsett kriser och oförmågan i att vara just politiker. Varför ställer inte de riktigt smarta människorna upp som valbara utan världen får nöja sig med andrahandsurvalet? Så i USA. Så i många länder. Så även hos oss.

Om politiska prioriteringar ang. muren hos American Thinker

https://www.americanthinker.com/articles/2019/01/democrats_can_fund_the_world_but_not_the_wall.html

https://www.retriever.se/pressrelease/donald-trump-overskuggar-den-svenska-medierapporteringen/

https://www.bbc.com/news/world-us-canada-46748492

Pajen då? Kommer i nästa inlägg.