Shoppingcenter eller ut i skogen? I tävlan mellan skogen och Mc Donalds är den sistnämnda vinnaren.

Dagens barn vistas för lite i naturen och får för mycket kommersialism. Varför är föräldrarna inte ute med barnen mer? Det är billigt, hälsosamt och man lär sig en del om livet. Varför väljer man MC Donalds och ett affärscentrum för lördagens aktivitet? Visst, vi måste handla men det är inget liv för barn att gå runt i affärer, ofta skrikande ut från leksaksaffären med någon plastgrej i handen. Vad förmedlar vi till barnen om skogen? Vilket förhållande har vi själva till naturen? Vilket är naturens uppgift för oss? Skräptunna? Tillgång som ska huggas ner? Bara något skrämmande?

Kanske en uppgift för mor/farföräldrar att ta ut barnen till skogen i stället MC Donalds?

Däremot har jag inte mycket för att barn lever ute hela dagarna modell ur och skur. Även frisk luft bör intas med måtta.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/bara-de-sma-leker-i-skogen_4216547.svd

Två av utrikesminister Carl Bildts närmaste medarbetare åkte i januari på semester till militärdiktaturens Burma. De diskuterade det innan med Carl Bildt som godkände semesterresan. - Kulturen var fantastisk, säger ministerns press- sekreterare, en av resenärerna. Resan var alltså inte en tjänsteresa utan en privat sådan.

Vissa tycker att det är olämpligt att stödja diktaturen genom att resa dit.

Vi borde kanske invadera landet med en massa turister? De kan knappt skjuta oss alla eller hålla koll. Troligen skulle de stänga gränsen så småningom. Men – de vill ha västvaluta så det kan ta lite tid.

Kulturen är fantastisk. Människorna är fredliga och underbara om an borträknar regeringsanhängarna.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1871836/ud-akte-pa-semester-till-diktaturen

Bilderna är från vår förbjudna rundresa med bil i Burma 1978. Överst en liten del av Swedagonområdet, nederst vår Humbert som har stannat igen.

Det pågår igen en debatt om mödrars vara eller icke vara hemma med sitt nyfödda barn.

Är det PK att vara bara en mor ett tag?

Att bli gravid och mor innebär att man förstår följande: jag har ett barn i magen, jag påverkar dess liv redan nu, jag ska föda fram det barnet och bli mor till det vilket innebär att ta hand om barnet, se till barnets bästa och livet blir aldrig det samma igen. I början av graviditeten är det svårt att riktigt ta in detta händelsekedja och lägga andra saker lite i skymundan ett tag. En dag brukar dock polletten ramla in. Jag brukade säga på mina föreläsningar att en graviditet är 18 månader, nio innanför kroppen och nio utanför. Först då är processen avslutad och barnet separerar från modern. Jag tror (efter många patienter och år som kurator för gravida) att det ligger en del i det kanske provocerande påståendet. Vår biologi sätter vissa gränser och jag tror att vi mår bäst när vi lyssnar till det.

Detta utesluter inte alls pappan, han är också gravid fast mindre påtagligt. Men en mamma har avgjort  större fördel i början. Barnet känner igen hennes lukt, röst och en kvinna kan amma. Det har ingenting med jämlikhet att göra heller. Vi borde byta ut det ordet och se oss lika värda oavsett om vi är hemma med barn, kör en lastbil eller är en minister för att ta några exempel.

I dagens samhälle arbetar vi 40 - 45 år. Det borde finnas tid nog för att ha barn, göra karriär och förverkliga sina andra drömmar. Det späda barnet behöver en liten del av vårt liv. Nog har vi råd att ge dem en bra start utan stress och tider att passa. Förut pratade man om symbios och de tre magiska åren i barnets liv. Kanske dags att damma av de?

Idag diskuteras ofta hur man kan få männen att stanna hemma och vara föräldralediga.  Det är önskvärt enligt de flesta. Det är bra att vi uppmuntrar pappor att vara hemma med sina barn. Kanske uppstår det en dag när vi måste uppmuntra även mammorna till det?

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1869035/mer-kritik-mot-birgitta-ohlsson-nu-fran-kd

http://www.expressen.se/debatt/1.1867622/eva-sternberg-birgitta-ohlsson-borde-stanna-hemma

 http://www.newsmill.se/artikel/2010/02/03/att-finnas-f-r-sitt-barn-1

Idag skriver DN om katten Oscar som arbetar bland gamla och tröstar de vid dödens stund. Sessan var en liknande katt i ett äldreboende.

Som tolv veckor gammal började Sessan sitt arbete som glädjespridare. Först arbetade hon bara för en person men med tiden ökade de hon skulle underhålla. I slutet var de femtiotal. Hon var foglig, alltid tillmötesgående. Nästan alla älskade henne.

Med åren blev även hon gammal och orkade dåligt. Helst ville hon ligga på soffan och gå upp bara för att äta. Hon fick svårt att gå i trappor och ville att någon skulle hjälpa henne med hissen. Hon tappade hår och ibland hann hon inte till toaletten.

Folk började klaga. I stället att bara vara till glädje blev det en del besvär. Besvär ville folk inte ha. Det diskuterades avsked. Några tyckte att hon kunde stanna kvar och få dö på sin post men de rösterna var liksom tysta och bara bakom ryggen.

Sessan är en 16 årig katt som har arbetat nästan hela sitt liv i ett hem för åldringar. Hon kom dit som en kattunge med en äldre dam och när denne dog stannade Sessan kvar och fortsatte sprida glädje. Hon har spunnit på åldringarnas knän. Hon har hållit dem sällskap. Hon har tröstat de trötta anställda. Hon har hälsat på dem inga andra hälsar på. Hon har spridit trivsel sittande på soffan vid ytterdörren. ”Så mysigt det är med en katt i huset, så välkomnande,” var besökarnas åsikt

Nu, när Sessan själv är gammal vill ingen ta hand om henne. Nu skall hon hämtas och någon skall ta livet av henne.

Sov gott lilla Sessan. Finns det en himmel för katter har du en säker plats där.

(Det är några år sedan Sessan avlivades. Berättelsen om henne har tidigare varit publicerad i Sourze. Katten i bilden är dock inte Sessan utan Misse.)

http://www.dn.se/nyheter/varlden/katten-oscar-ett-osvikligt-stod-nar-livet-tar-slut-1.1038648

http://www.expressen.se/husdjur/1.1868310/katten-oscar-kan-forutspa-dodsfall

Det snöar! Skönt att bara vara inne, dricka amarone och tugga på en ostbit. Det är ändå min födelsedag. Hur många år? Bäst att glömma det och vara glad så länge benen går och förståndet är någorlunda intakt.

Att fylla år är ett slags avslut för året som gått. Jag får alltid en städdille och slänger onödiga saker. Som tur är har Pingströrelsen en second hand affär i närheten. Ett populärt ställe där trängseln är stor på lördagar. Kanske är slit och släng tiden slut och vi inte alltid behöver splitternya saker?

http://www.cuppa.se/huddingepingst2/index.php?option=com_content&task=blogsection&id=5&Itemid=46

Cranmer skrev  om detta redan när Obama valdes till det ganska så  orimliga jobbet.

“And when the blind awake from their messianic foray into the comforting world of distorting mirrors,
they will realise that Obama is a fiction, a figment of their imagination. But it will be too late to avert disaster, for Obamageddon shall be upon us and the outcome inescapable.”

http://www.archbishop-cranmer.blogspot.com/Monday, November 03, 2008

Men han har tre år till att förverkliga de oändliga drömmarna folk som röstade på honom hade. Jag tvivlar dock att han lyckas. Förväntningarna var oklara och orimliga. Världen belönade honom med en av de största utmärkelserna innan han ens gjorde något. Han talar kanske väl men världen ser än lika ut  i Irak, Afghanistan, Gaza, Guantanamo, miljön och i plånböckerna när jobben las ner. Att ändra detta kräver mer än en man.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/obama-narmar-sig-den-stora-besvikelsen_4157853.svd

Det är vinter. Under vintern brukar vi ha snöstormar, stilla snöfall och kyla. Inget att gnälla över.  Fleecetröja på bara. Visst, temperaturen har stigit med den globala uppvärmningen men det märks inte nu. Mera snö, mera snögubbar. Den som inte törs gå ut kan pyssla med en virtuell gubbe på:

http://www.ystadsallehanda.se/multimedia/snowman/

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/snoovader-vantas-i-hela-sverige_4151713.svd

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kraftigt-snoovader-in-over-sverige-1.1033311

Surdegsbrödet i ugnen, pumpafröbröd färdigt, morotsmuffins med valnötter och en kaka klar. Att baka själv är billigare än köpebröd och dessutom vet man vad som finns i brödet. Det är visst inne att baka bröd, speciellt av surdeg. Då har jag varit före tiden, så där 45 år. Men levain köper jag hellre på Rosendal ( en ren lycka) än bakar själv. Men kanske en dag …

http://simonsbrod.se/surdeg.html

http://www.saltakvarn.se/recept/receptblad/Erikssurdegsbrod.htm

http://www.dn.se/mat-dryck/reportage/billigt-baka-eget-brod-1.1017338

http://svenska.yle.fi/matochfritid/matartikel.php?id=2416

http://www.rosendalstradgard.se/section.php?id=0000000004

Jag träffade henne på en buss från Umeå. Hon var på väg hem från Skellefteå till Uppsala. Vi började prata.

Kärleken hade flyttat henne till Sverige från Etiopien. Hennes make var också från Afrika, bosatt i Sverige sedan länge. Vi lämnar deras romantiska möte därhän. De gifte sig och hon flyttade till Sverige. Hon var läkare och hade arbetat i hemlandet i sju år. Hon gick på kurs och lärde sig svenska snabbt. Hennes make pratade bara svenska med henne och hon tejpade över textremsan i TV. Sedan gällde det att få svensk läkarlegitimation. Hon lyckades få praktik, inte i Uppsala men i Stockholm. Fick legitimation. Sedan började hon söka arbete. Det var omöjligt. Läkare fanns det gott om i Stockholms län och Uppsala. Hennes man (en sällsynt specialist) hade inga andra arbetsmöjligheter än sitt jobb i Uppsala så tanken att han skulle flytta var uteslutet. Efter fyra månader fick hon napp, ett långvikariat i Skellefteå. Nu pendlade hon hem varannan helg. Ena vägen buss, andra flyg.

”Visst är det långt att pendla men jag kan inte sitta och vänta på jobb. Har man valt att flytta till ett annat land får man stå ut. En dag finns det säkert en tjänst närmare hemmet”, sa hon.

Jag hoppas på det.

http://www.dn.se/ekonomi/tufft-for-invandrade-akademiker-1.1028893

http://www.dn.se/nyheter/sverige/stor-andel-utrikes-fodda-utan-jobb-1.1033256

En av mina allra bästa vänner var ett fosterbarn. Han placerades i en familj från ett barnhem. Han hade ett bra liv i den fiskarfamiljen. Visst, han fick börja arbeta tidigt vid sidan om skolan som sprinpojke, men de gjorde familjens egna barn med. Han hade läshuvud så familjen stöttade honom för vidare studier. Han blev socionom, var sjukvårdare i Koreakriget, blev chef för fadderbarnsverksamhet i Korea och sedan chef för kommunal missbruksvård, senare i Länsstyrelsen. När vi var ute tillsammans kunde folk komma och tacka honom för hans insatser. Vissa ärenden fick honom att arbeta övertid. Det var barn som for illa.

Varje sommar besökte han sin fosterfamilj. Det var familjens barnbarn som ombesörjde hans begravning några år sedan och ärvde honom eftersom han var barnlös.

Är han den enda som fick goda fosterföräldrar?

Många av mina patienter hade varit fosterbarn. För många var det också den enda gången då de fick vara barn och inte ta hand om sina missbrukande/sjuka föräldrar. Det är den andra sidan av saken som ingen idag talar om. Alla är inte tillräckligt bra vårdande föräldrar, någon annan måste ersätta dem.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ge-fosterbarnen-skadestand_4103331.svd