Etikettarkiv: vandring

Myggornas älskling?

Publicerat av

När jag kom hem från Umeåtrakten två veckor sedan var jag myggbiten överallt med stora röda utslag. Norrlandsmyggen var extra aggressiva. När jag sedan gick hemma genom skogen 24 kilometer fick jag säkert femtontal myggbett. Axlarna ar sönderbitna fast jag hade ryggsäck och dubbla tröjor.

Jag är helt enkelt allergisk för de små jävlarna.

Jag har provat alla knep även de tokiga som att äta något speciellt som myggen ogillar före utevistelsen, provat nog alla myggmedel och ingenting hjälper helt. Det fanns ett myggmedel som fungerade ganska bra men det blev förbjuden eftersom den kunde vara skadlig på daglig användning.

Vem använder myggmedel dagligen? Under vintern också?

Jag är den som alltid är mest myggbiten. En miljon mygg älskar mig. De kan väl inte ha fel?

Jag vandrar helst mot hösten när myggplågan är mindre.

Jag har en kortärmad + en långärmad tröja eller långärmat x2 oavsett vädret. Aldrig bararmad. Långbyxor av tjockare material, inte tajts eller shorts. Drar strumpan över byxorna. Coretex jacka ovan så fort det blir lite kallare. Mössa, myggnät. Handskar. Myggmedel, ja, fast det är nära värdelöst på mig.

Hur jag än gör hittar myggen ett sätt att attackera. Och, man måste ju stanna till och äta.

Jag har några knep för att hålla myggen längre bort från min lunch på en vandring,.

Gå högre upp om möjligt för lunchpaus. Eller en blåsig plats. Byt tröja. Mygg söker sig till svett. Lägg din svettiga tröja långt från dig. med en sten ovan så den inte flyger bort.

Ta ut det du behöver för lunch och lägg ryggsäcken långt från dig.Ta av skorna och lägg också de långt från dig.

Förhoppningsvis samlas nu myggen vid din utrustning, inte runt dig eller i alla fall delar de på sig i olika lag.

På kvällen sätter man tältet på icke gräsyta gärna högt. Tälta inte på ett tältläger. Ja, det kan ju finnas någon som myggen älskar mer än dig, men varför ta risken.

Man sätter upp det nedersta lagret, myggnätdelen. Kastar in ryggan och stänger snabbt. Sätter upp resten. Tar av sig skorna. Dyker själv in i tältet snabbt. Nu packar man upp.

Laga mat gör man långt från tältet.

Och sedan blir man myggbiten ändå. Då smörjer man myggbetten med Hydrokortison salva. De bett som blöder sätter man sårsalva och plåster på, svårare att klia.

Det finns diverse teknik som påstås hålla myggen borta. Kanske. Men på en tur måste man tänka på varje gram. Det ska vara så lätt som möjligt att bära och allt skall fungera hela turen. Så vill du prova något gör det. Om inte är det bara att stå ut ifall du är myggens älskling.

Jag var förvånad över bristen på mygg på Pacific Crest Trail. Jag hade blivit varnad redan i San Diego hos Rei i (sportaffär) om myggplågan i Norra Kalifornien och Oregon när jag handlade det sista för turen. Köpte myggmedel. Men myggen var sällsynta 2018. Bara dag 104, mellan 1460 och 1485 mile, vid Mc Cloud river, skrev jag i dagboken att myggen var riktigt besvärande. Visst, det fanns ibland några mygg, en gång fick jag en getingarmé på mig som var värre, men i stort var det ett myggfritt år tack vare låg snönivå på vintern och snabb avsmältning. Vilken otrolig tur jag hade! Jag tältade nästan alltid högt upp för höjd fanns det ju gott om.

Det får bli någon vandring lite senare när myggplågan är mindre. Det ser inte ut att utlandsmöjligheterna blir öppna i år heller, om inte sent i året. Det är bara vänta och se.

Tänk även att mygg är mat för fåglar. Och vi alla vill fåglarna väl.

Har du någon suverän knep mot mygg? Dela gärna med dig.

Bilder: överst: mygg som svärmar bits inte, mitten : tältning i hög höjd Luottolako, Sarek, sista bild på väg mot myggarea Mt, Shasta i bakgrunden.

Mer om myggplågan. Jag ser nu att jag har fel blodgrupp.

https://www.ttela.se/nyheter/regionalt/den-h%C3%A4r-blodgruppen-verkar-myggen-gilla-mest-1.50602050

Som naturen var förr?

Publicerat av

Jag gjorde en veckovandring på Sörmlandsleden. Jag gick samma sträcka förra hösten. Leden har förändrat sig med flera nya hyggen och vildsvinen har brett ut sig. Snart finns det inte en plats utan svinens framfart. De är livskraftiga djur med stora kullar och har inga naturliga fiender. Att jaga vildsvin är inte så häftigt. Inga horn att hänga på väggen.

Jag var glad att de höll sig från tältet. Lite för trångt för fler än en.

Vid Tullgarn pågick en försenad trandans. Svanar hade ungar. Fågelsången hördes, likaså trafiken, flyget, glassbilen och hundskall.

Det är svårt att finna en plats med bara fågelsång.

Det finns några vackra platser bland de slitna på Sörmlandsleden som Hörningsnäs naturskyddsområde, etapp 59 . Området ligger bredvid leden. Som naturen var förr. Vilken ”förr” kan dock diskuteras. Vi pratar oftast om tider väldigt nära bakåt och tror oss veta på grund av det den framtida utvecklingen. Hur ängar såg ut 100 år sedan. Hur temperaturen var 180 år sedan. Hur arter tillkommer och försvinner. Mer…

All vår kunskap är från förrgår. Tiden före är oändlig.

Bild: Ängen i Hörningsnäs

Gamla minnen från 7. maj 2018

Publicerat av

Dag fem hade jag gått 40 mile i ökenlandskapet på PCT. Ingen fart precis.

Dag ett var inte någon snabb start. Jag var rejält åksjuk när jag började gå på eftermiddagen. När jag slog tält vid 8 mile lyste pannlamporna i tälten omkring. Andra kom inte så långt heller den dagen.

Det blev en av de få nätter jag tältade nära andra. Jag kom att tälta ensam de flesta nätter. Jag och naturen. Det var ren lycka. Jag träffade en massa trevligt folk men kvällen och tältplatsen var oftast min egen..

Dag två hade värmerekord +40 C och det tog knäcken på mig. Jag kom ingenvart. Andra vandrare låg också under buskar och träd i väntan på kväll och solnedgång. Då började vi röra på oss igen. Det blev svalare på de närmaste dagarna men snart skulle värmen hålla nästan varje dag. Jag lärde mig att strukturera upp dagen. Upp mellan klockan 4-5. Middagsvila mellan 12 och 15. Gå tills det är mörkt. Så var ökendelen fram till Kennedy Meadovs, 700 mile.

Inte bara jag hade jobbigt i början. Som en ung man sa: det blir en månads hårdträning men sen går vi snabbare och lättare.

Men det kändes bättre redan. Gå, äta, sova. Så skulle de kommande 155 dagarna se ut. Ungefär. Mot kvällen hade leden gått genom en vacker skog. Ja, öken har träd, inte bara kaktusar. Jag slog tält i mörkret i Mount Laguna. Syrsorna sjöng. Träden doftade annorlunda än hemma. På natten sjönk temperaturen rejält.

Alla drömmar om vandring utomlands är just bara drömmar så länge. Så ser det ut. Bara det här regnvädret drar förbi tar jag min ryggsäck och går en runda. I den svenska skogen.

Bild överst: nära Mount Laguna, Kalifornien.

Ut i skogen.

Publicerat av

Jag var ute och prövade mina nya prylar: ryggsäck, sovsäck, kök och skor. Skorna var samma sort som användes 2000 km på PCT och sedan 500 km ungefär på fjällen innan de var ur bruk. Köpte likadana. Ryggsäcken är lätt, 1000 gr. Ja det finns lättare men de tenderar bli så extremt dyra. Sovsäcken är också utbytt till en 1000gr variant. Tältet är superlätt. Jag har pressat ner vikten av de tre stora: tält, ryggsäck, sovsäck. Skulle kunna ha lättare underlägg men jag vill ha lite bekvämlighet. Som man säger, åldern tar sin rätt, styrkan är absolut sämre nu. Dessutom har frånvaron av Gym negativ effekt.

Dock behöver en dunsovsäck lakanspåse för efter tvätt blir säcken aldrig lik sig. Lyckas du tvätta din dunsovsäck och den är efteråt som ny tipsa mig gärna. Vi är flera som undrar.

Så en liten vårtur med bara två nätter ute. Naturen är inte än grön. Några vilsna vitsippor och hästhov. Buskar och träd där man anar grönska – snart. Det som är nytt med början förra sommaren är folk. Jag har knappt sett en människa i skogen förut, borträknad ljusspåret. Visst, någon svampplockare, bärplockare, fiskare och hundägare samt de udda familjerna på utflykt en fin sommardag, men nu är det totalt förändrat. Man får nästan trängas tills man kommer till en djupare skog.

Promenadfolk, utflyktsfolk, cyklister, hela familjen på cykel de minsta i cykelvagn, löpare, fiskare, ryttare, vilsegångna, gäng unga tjejer, killar i camoflageutrustning för att spana fåglar. Damer på tätortens promenadslinga som börjar prata med mig när de ser min ryggsäck. De frågar: är du inte rädd ensam i skogen?

Jag svarar att det är nu mera farligare att gå i centrum när det skymmer.

Jag får medhåll.

Covid-1 och stopp på flygresor till solen har fått människorna att upptäcka det som finns nära. Det som är alldeles gratis att använda och njuta av. Jag hoppas att det fortsätter. Jag hoppas att asfaltbarnen får komma ut i naturen och upptäcka annat än det som Internet erbjuder. Att se julgran på riktigt samt äkta ekorrar som inte sjunger kan nog bli en upplevelse. Kanske föräldrar kan släppa pengastressen ett tag och insupa harmoni.

Än är det grått i skogen, bara mossorna grönskar. Jag tar en udda väg och det blir nästan tyst, ensamt och alldeles underbart.

PS. Idag 22/4 klagas det i flera media över folkets nyvunna intresset för naturen. Vi var inte så välkomna där enligt experterna. Folk överallt! Även på Naturskyddsområden! Folk stör djurlivet. Värst är de som eldar, även på klippor. Lär från USA. För att få elda i Kalifornien behövde man gå en Internetkurs och bära intyget med sig. Jag fick visa intyget ett par gånger och kontrollerande Rangers frågade om hur jag eldade. Jag tände aldrig lägereld. Vattentillgången talade om att det skulle vara en dum tanke.

Nej, inga lägereldar.

PS. Tack min sponsor för ryggsäck och kök!

Bild1, utsikt från tältet mot en träsk.

Nederst bild 3 Cathedral pass PCT Washington 3/10 – 2018.